hackspett

Vad var det jag sa?

Hejsan.
Med facit i hand och med den gångna veckans snöoväder i färskt minne, sneglar jag ut på den röda domherren och kan nästan höra honom sjunga … ”vad var det jag sa” …
De senaste åren har jag faktiskt inte sett till den där vackra gästen vid fågelbordet särskilt ofta… och inte heller har vi haft någon direkt vinter att prata om. Ja så är det faktiskt – nu när jag tänker efter.
Jag älskar honom, det ska jag villigt erkänna, fast nästa år får han gärna komma lite tidigare på säsongen. Sådär lagom till jul skulle faktiskt passa förträffligt.
Förr älskade jag att läsa bondepraktikan.
I mars månad står det tex att man ska ”sig ofta tvätta och bada” … och så ska man ”handla med herrar” …
Ja, jag undrar vad det kan betyda. Bada gör jag ju – både här och där … men att handla med herrar?
En annan gäst som inte kommer med något budskap, i alla fall  vad jag vet, det är hacke-hackspett. Han är mest tvär och ilsk. Han pickar och hackar med sådan urkraft att det är ett under att den lilla hackspettshjärnan inte tumlar totalt sönder inne i hans lilla fågelskalle.
Att skiljas är ju som att dö en smula …
Ja, nu har de kramats farväl mina båda döttrar där borta i Canada. Amanda har åter kommit hem på svensk mark och jag kan riktigt känna den där jobbiga känslan när man kramas och säger hejdå.
Det var nog tur att jag inte följde med för jag har blivit så dålig på avsked med åren.
Kvällens citat:
Det största avståndet
mellan två människor
är missförstånd.
Kram på er
Annika

En bister hackspett och oväntade presenter.

Hej mina söta läsare
Jag hoppas ni har en skön morgon.
Här hos oss väntar utfodring av alla djuren.
Såklart får våra hundar och katter mat varenda morgon, alltid på precis samma klockslag. Om man skulle försova sig och råka ligga tio minuter längre, då kommer hunden Johnny och puffar allt vad han kan med sin kalla nos i min nacke. Jag älskar att vakna på det viset.
Några andra som också måste ha sin mat, det är alla vilda fåglar. Vi har haft väldigt mycket fåglar vid vår utfodringsplats i vinter. Det är så kul, och särskilt när där är lite olika sorters fåglar.
En dag var här en bister hackspett. Den såg så rolig ut. Ungefär som om den var mycket förargad över sättet han blev serverad en talgboll. Och ja, jag kan hålla med honom. Varför måste det vara så fult grönt plastnät?
Visst är han fin, trots sin sura uppsyn.
Ganska ofta passar jag min dotters lilla hund. Det gör jag så gärna. En liten hund mer eller mindre här, det märks ju knappast.
En morgon då Amanda kom hit med lilla Snowie så hade hon en hel kass fylld med små presenter. Presenter till mig!!!
Men åhhhhh ….. Asså – visst är det de oväntade presenterna man blir gladast för. Det var något slags konkurrslager på underkläder som skulle skänkas bort. Där hade Amanda fått möjlighet att välja de saker hon ville ha. Och så hade hon tänkt på mig. Lilla gumman, så glad jag blev.
Min lilla söta Amanda – alltid lika omtänksam och snäll.
Hon är min förbild i mångt och mycket.
För man kan faktiskt som mamma lära en hel del av sina barn också. Det är inte alltid jag själv vet och är bäst – långt därifrån. Ungdomarna har ibland så mycket kloka tankar och värderingar. Vi borde tänka på att lära mer av dem.
… fast såklart inte alltid, lite galna idéer kan de ha ….
Kram min tös ♥
Dagens citat:
Lev så att du dör med
minnen …
inte drömmar.
Ha en skön dag.
Kram Annika
Scroll to Top