hackspett

Som att vandra i ett julkort.

Hejsan.

Hoppas ni alla haft en fin helg. Jag hade det så mysigt på andra advent, men det får jag berätta om en annan gång.

För när det nu åter är töväder, vått och grått så gläds jag åt det härliga vintervädret vi hade och alla bilderna som jag tog för en vecka sedan. Då hade vi kanske den finaste dagen av dem alla. Det var riktigt kallt med flera minusgrader och solsken på det.

Vid isvaken var det så vackert med alla isblock som som vi hackat upp och som låg runtomkring . Det såg nästan ut som tjusiga glasskulpturer där de glänste i gryningsljuset.

Så gott som hela sjön hade fått ett is- och snötäcke över sig med så roliga formationer .

Solen steg upp och lyste upp alla snötäckta trädtoppar, och det kändes som om jag vandrade runt i ett julkort. Jag kände mig som en tomtegumma i en saga.

Vackert var det också hemma vid fågelbordet, där vi fått besök av hacke-hackspett.

Vintern är en härlig tid, då man har lite mer tid att försjunka i sig själv och allt det vackra man ser runtomkring.

Dagens citat:

Man kan finna så mycket glädje i att sakta ner.

Ha en fin tisdag.

Kram Annika

Som att vandra i ett julkort. Läs mer »

Våt i nacken och coronakilon.

Hej hej.

Nu är det dags för oss att ta tag i de där extrakilon som smugit på under åren som gått. Coronkilon lär det visst kallas.

Fast i Stefans fall lär de där små extrakilon nog mest bero på att han slutade snusa för tre månader sedan. Så himla duktigt kämpat tycker jag, så hans kilon har ju en acceptabel ursäkt. Mina egna kilon finns det egentligen ingen godtagbar ursäkt för. Nej, nu är det bara extra motion som gäller. För det viktigaste är ju att man är i god kondition, inte vad vågen säger.

I förra veckan när vi varit ute på ett motionspass med hundarna, så klarade vi oss undan en rejäl regnskur med en hårsmån och hann precis komma inomhus igen när himlen öppnade sig. Värre var det för den hungriga hackspetten.

Alldeles våt i nacken satt han där vid fågelbordet och hackade i sig nötter för glatta livet. Jag får nog säga att det är väldigt svårt att få till några bra foto på en ihärdig hackspett. På nästan alla bilder som jag tog, så hackade han så mycket så hans lilla huvud blev alldeles suddigt.

Sidan om hackspetten satt ekorren i fågelhuset och skulade. Fast när jag råkade röra mig lite hastigt i fönstret så fick han en väldig fart att rädda sig upp i ett träd istället.

Dagens citat:

Om varje droppe regn vore äkta känslor … då borde paraply förbjudas.

Må gott. Kram Annika

 

Våt i nacken och coronakilon. Läs mer »

Vad var det jag sa?

Hejsan.
Med facit i hand och med den gångna veckans snöoväder i färskt minne, sneglar jag ut på den röda domherren och kan nästan höra honom sjunga … ”vad var det jag sa” …
De senaste åren har jag faktiskt inte sett till den där vackra gästen vid fågelbordet särskilt ofta… och inte heller har vi haft någon direkt vinter att prata om. Ja så är det faktiskt – nu när jag tänker efter.
Jag älskar honom, det ska jag villigt erkänna, fast nästa år får han gärna komma lite tidigare på säsongen. Sådär lagom till jul skulle faktiskt passa förträffligt.
Förr älskade jag att läsa bondepraktikan.
I mars månad står det tex att man ska ”sig ofta tvätta och bada” … och så ska man ”handla med herrar” …
Ja, jag undrar vad det kan betyda. Bada gör jag ju – både här och där … men att handla med herrar?
En annan gäst som inte kommer med något budskap, i alla fall  vad jag vet, det är hacke-hackspett. Han är mest tvär och ilsk. Han pickar och hackar med sådan urkraft att det är ett under att den lilla hackspettshjärnan inte tumlar totalt sönder inne i hans lilla fågelskalle.
Att skiljas är ju som att dö en smula …
Ja, nu har de kramats farväl mina båda döttrar där borta i Canada. Amanda har åter kommit hem på svensk mark och jag kan riktigt känna den där jobbiga känslan när man kramas och säger hejdå.
Det var nog tur att jag inte följde med för jag har blivit så dålig på avsked med åren.
Kvällens citat:
Det största avståndet
mellan två människor
är missförstånd.
Kram på er
Annika

Vad var det jag sa? Läs mer »

En bister hackspett och oväntade presenter.

Hej mina söta läsare
Jag hoppas ni har en skön morgon.
Här hos oss väntar utfodring av alla djuren.
Såklart får våra hundar och katter mat varenda morgon, alltid på precis samma klockslag. Om man skulle försova sig och råka ligga tio minuter längre, då kommer hunden Johnny och puffar allt vad han kan med sin kalla nos i min nacke. Jag älskar att vakna på det viset.
Några andra som också måste ha sin mat, det är alla vilda fåglar. Vi har haft väldigt mycket fåglar vid vår utfodringsplats i vinter. Det är så kul, och särskilt när där är lite olika sorters fåglar.
En dag var här en bister hackspett. Den såg så rolig ut. Ungefär som om den var mycket förargad över sättet han blev serverad en talgboll. Och ja, jag kan hålla med honom. Varför måste det vara så fult grönt plastnät?
Visst är han fin, trots sin sura uppsyn.
Ganska ofta passar jag min dotters lilla hund. Det gör jag så gärna. En liten hund mer eller mindre här, det märks ju knappast.
En morgon då Amanda kom hit med lilla Snowie så hade hon en hel kass fylld med små presenter. Presenter till mig!!!
Men åhhhhh ….. Asså – visst är det de oväntade presenterna man blir gladast för. Det var något slags konkurrslager på underkläder som skulle skänkas bort. Där hade Amanda fått möjlighet att välja de saker hon ville ha. Och så hade hon tänkt på mig. Lilla gumman, så glad jag blev.
Min lilla söta Amanda – alltid lika omtänksam och snäll.
Hon är min förbild i mångt och mycket.
För man kan faktiskt som mamma lära en hel del av sina barn också. Det är inte alltid jag själv vet och är bäst – långt därifrån. Ungdomarna har ibland så mycket kloka tankar och värderingar. Vi borde tänka på att lära mer av dem.
… fast såklart inte alltid, lite galna idéer kan de ha ….
Kram min tös ♥
Dagens citat:
Lev så att du dör med
minnen …
inte drömmar.
Ha en skön dag.
Kram Annika

En bister hackspett och oväntade presenter. Läs mer »

Rulla till toppen