Djurliv

Jaktpremiär och med sinnena på helspänn

Kära Blogg
Söndagen den 16 augusti betyder premiär för bockajakten.
Stefan var medbjuden att jaga, och även jag var välkommen att inta ett alldeles eget jakttorn denna härliga morgon.
Klockan tre i arla morgonstund, satt vi båda vid köksbordet med vars en kopp svart kaffe för att skaka liv i våra sömndruckna kroppar.
Har ni aldrig suttit ensamma ute i mörkret och sett hur naturen vaknar till liv, så kan jag varmt rekommendera det. Närmre Moder Natur kommer man nog aldrig.
 
 
Jag hade utrustat mig med en termos nybryggt kaffe, en skinksmörgås och min kamera.
Nu kan man ju inte ha samma tur varenda dag, för då skulle det liksom inte bli någon spänning alls att fotografera vilda djur. Just denna morgon såg jag inte ett enda levande väsen, mer än en svävande glada och en trött tidningsbärare. Men morgonen var magisk, kaffet smakade ljuvligt och luften var så lätt att andas. Det var bara jag och nuet.
 
 
Till min stora glädje visade det sig att både Stefan och Kent hade haft större tur den här morgonen. Riktig jaktlycka för dem båda, med vars en fällde liten rådjursbock. Grattis grabbar.
 
Inte alla i jaktlaget hade samma tur. En av killarna övergav sitt torn och körde hem. När vi lite senare passerad hans jakttorn, stod den ståtligaste bock man kan tänka sig där nedanför och åt i godan ro. Jag tror att han hånlog litegrann också.
Någonstans djupt i mitt eget hjärta, spred sig ett stort varmt leende …
 
 
 Så var det alla bestyr med att passa, flå och ta vara på köttet. Hunden Sigge var i sitt esse. Klöv efter klöv flyttades runt i trädgården.
Underbara Petra skämde bort oss alla med nybakta bullar, kaffe och en massa gott pålägg. 
En fantastisk helg som jag njutit alldeles extra mycket av.
Ett stort tack till familjen Berggren.
 
 
Resten av dagen blev en lugn hemmasöndag. Amanda kom och åt och badade innan hon och hunden Snowie styrde sin kosa mot Tomelilla.
 
Dagens kloka ord:
”Den finaste gåvan du kan ge till någon är din tid. Därför att när du ger någon din tid ger du bort en del av ditt liv som du aldrig kan få tillbaka.”
 
Med en bild på mig och Stefans fällda lilla bock, säger jag Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

Jaktpremiär och med sinnena på helspänn Läs mer »

På viltspaning med Kent.

Kära Blogg
Det var en fantastisk lördag. Precis en sådan dag som jag älskar.
Att kolla efter vilda djur, det är det bästa som finns.
Fågel, fisk eller mittemellan, det spelar ingen roll.
 
Rovfåglar, gravand med unge, tofsvipa och dovhjort …
 
Nog märks det att hösten så sakta är i antågande. Det är alldeles fullt av fåglar som samlat ihop sig och sitter i långa rader på telefontrådarna. Jag tror att det är starar.
 
 
När det är augusti, då måste man faktiskt äta kräftor, och äter man kräftor, då måste man faktiskt ha hatt.
Så det så!
 
Dagens kloka ord:
Om man tittar i en kvinnas handväska inser man att pengar inte är allt.”
 
Med en kräfta och en slurk surt vin säger jag Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

På viltspaning med Kent. Läs mer »

En dag i Mandelmannens fårahage.

Kära Blogg
Dagen började med att Molly inte kunde låta en humla vara i fred.
Jag jobbade på kontoret och Molly busade runt här som vanligt.
Tills … aj, aj, aj ….
-Fattar ni hur ont det gör att leka med en humla??
Det vet i alla fall Molly – nu.
 
När man har ont i sin lilla tass då får man sitta i finfåtöljen och bli  lite extra ompysslad – så det så!
 
Det där onda i tassen var inte värre än att när hennes koppel kom fram var det full fart igen.
Vi packade in oss och hundarna i bilen och körde bort till Forsemölla. Där njöt vi av sommaren och den härliga naturen.
 
Hela Forsemölla var invaderat av koncentrerade konstnärer. I varenda buske satt de med sina staffli och penslar i högsta hugg. Lite vackra bilder hade jag tänkt att ta på vattenfallet … 
Jag får fotografera fallet en annan dag, när turisterna åkt hem och lugnet lagt sig över Österlen.
 
Från Forsemölla kan man ta sig genom böljande ängar bort till den kända Mandelmanns trädgård.
Det är så bedårande vackert där i Mandelmannens fårahagar, så man bli alldeles vimmelkantig.
 
Inte en enda fårtacka hittade vi som hade hamnat upp och ner, så någon räddningsinsats fick vi då inte stoltsera med.
Hundarna njöt. Molly åt så mycket fårbajs hon kunde komma åt, medan Johnny bara gick där helt cool och såg ut att äga hela världen.
 
På en av backarna växer det där underbara lilla trädet. Jag älskar det!
 
 
En av Mandelmannens fårskallar.
 
Tiden går så fort och snart pockar hösten på. Hasselnötterna är redan så här stora.
 
 
 Hejdå vackra, fina Forsemölla, vi ses en annan dag.
 
När man är ute och vandrar i naturen, då blir man så väldigt kaffesugen. Då är det tur att det är ganska nära till svärmoror Karin. Det fick bli ett litet besök hos henne i Kivik. Tack för kaffe med dopp goa Karin.
 
 
Vi blev rysligt hungriga också, efter allt motionerande under dagen. Och vad passar bättre att avsluta semestern med än ett besök på vineriet. Där har blivit så sagolikt vackert med alla blommor som växer mellan vinrankorna. Och så klart måste jag ju nämna den fina vintunna som välkomnar oss vid entrén, den som Stefan gjort ställningen till. Ja, egentligen har han gjort nästan allting där på vineriet när jag tänker efter.
 
 
Vi åt en väldig massa gott. Först blev det lite plock på en bit vintunna. Skinka, korv, oliver och några gamla ostar. Mums, mums.
 
Till huvudrätt blev det ryggbiff, som bara smälte i munnen. Jag drack något fint vin och Stefan drack Coca cola, som nog också var väldigt fin.
 
 
Dags för efterrätt. Det blev jordgubbar på kall vaniljkräm med mjölksnö. Ja, ni läser rätt – mjölksnö!
Det var säkert väldigt fint och gott – fast jag tyckte inte om det.
 
 
Väldigt mätta, väldigt nöjda (och tyvärr väldigt ont i ryggen, fast jag inte låtsas om det) for vi hem till vårt älskade Gyllebo. En bild på den lite roliga målningen i Tommarp blev det förstås. Ett helt knasigt och ovanligt motiv, tycker jag, men ändå så proffsigt gjort.
 
Dagens kloka ord:
 
”Valet att ha en positiv attityd är något som ingen kan ta ifrån dig.”
 
Kram på er och Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
 
Dela gärna

En dag i Mandelmannens fårahage. Läs mer »

Söndag med småkryp i fokus.

Kära Blogg
Det är den tiden på året då naturen kryllar av allehanda småkryp. Den tiden då jag älskar att krypa runt med kameran i högsta hugg. Hos oss brukar det finnas en sorts små röda baggar. Jag har lagt märke till att deras största hobby är att göra fler små röda skalbaggar.
 
 Det är inte bara flugor och insekter vi har gott om just nu. Vi har även små, små grodor som hoppar runt lite varstans. Jag älskar grodor och paddor av alla de slag, stora som små. Jag tycker inte alls att de är räääälia.
 
 
 Tidigt i våras köpte jag en vacker liten ros på stam. När jag planterade om den, visade det sig att den nästan inte hade någon rot. Sakta men säkert tynade den bort och dog …. nästan…. Med mycket vatten och mycket kärlek så är den nu på väg tillbaka med full växtkraft.
Lärdom: Ge aldrig upp hoppet!
 
 
 
Min söndag var som den brukar med diverse göromål. På kvällen tittade min söta vän Monne ut en runda till Gyllebo. Det blev en liten skogspromenad och såklart en slurk kaffe.
Lilla hunden Snowie tackade för denna gången och följde sedan med Monne och Wilma till Tomelilla.
 
 
Dagens kloka ord:
”Varje människa du möter i livet, vet något som du inte vet.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

Söndag med småkryp i fokus. Läs mer »

Tigge tagge igelkott.

Kära Blogg
Efter en natt med åska och regn var det så härligt att promenera i skogen. Molly gjorde ett intressant fynd. En stackars överkörd och stendöd snok. Väldigt intressant tyckte hon.
 
 
Våra vackra solgrindar är inget säkert stopp för en liten pomeranian. Därför fick Stefan designa om dem lite grann. Katterna som alltid brukar slinka in genom de halvrunda hålen blev nu allt väldigt snopna när där plötsligt satt ett stopp i deras genväg.
 
Var gång Andréa är hemma får Johnny vara ”testpilot” och blir grundligt undersökt. Efteråt är det kel och mys som gäller. Även Molly har fått en genomgång och blivit beordrad att gå till tandläkaren med sina dubbla små tänder.
Så måste jag ju sända en ”tack-tanke” till Nisses Glas som bjöd oss på tårta för något han fått hjälp av Stefan med. Mmmm så gott till kaffet.
 
 
Mollys sena kissrunda blev ordentligt störd i gårkväll. Något väldigt konstigt satt vid staketet och kurrade, väste och morrade. Allt det kissnödiga försvann i ett nafs och Molly hade bara ögon och öron för den taggiga saken som satt där och kalasade på en gammal torkad groda. Det var vår fine igelkott. 
 
Dagens ord:
”Livet är inte vad du gör utan hur du gör det.”
 
Snipp snapp snut, så var den dagen slut. 
 
Kram och Hejdå Bloggen från Felix och mig.
 
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

Tigge tagge igelkott. Läs mer »

Förstagångsföräldrar i holken.

Kära Blogg
 
Min rygg har nu trilskats mer och mer igen. I höstas var jag på en röntgen och då fick jag reda på att det var två diskbråck som bråkade. Envis som jag är, kämpade jag på med alla möjliga övningar som min sjukgymnast överhuvudtaget kunde komma på. Fast till slut när det bara blev sämre hela tiden, så blev jag så himla trött på det. Pang Bom!!, så slutade jag med nästan alla övningar, och tänk, då blev det bättre.
Men nu, nu är det tillbaka!
Jag har hittat lite övningar på internet, så nu tänker jag vara min egen sjukgymnast ett tag framöver och se hur det går.
Jag tänker fortsätta mina springrundor för dom är heliga och är som min livlina liksom. Så har jag tänkt att jag ska börja med yoga. Yoga på mitt vis.
Så idag blev det som vanligt 6 kilometer runt sjön med Johnny stretandes vid min sida. Ja, det är märkligt, men springa går faktiskt bra.
Sedan var det dags för mina yoga övningar. Nu har jag nästan aldrig gjort yoga förut, men med lite bilder och engelsk text tänkte jag att det kunde väl inte vara så himla svårt.
När jag låg där i mina olika ställningar insåg jag att det är en himla tur att vi bor så pass insynsskyddat som vi gör. Ja, tänk er själv … yogaställningar vid namn som ”vild unges position” eller ”position grodan”….
 
Idag har jag haft lite extra koll på blåmesparet som uppförde sig så märkligt igår. Jag tror att jag vet hur det ligger till nu. Det är helt enkelt ett väldigt ungt och osäkert par, som är på väg att bli förstagångsföräldrar.
Vi har även ett rödstjärtpar som bor på ovanvåning på fågelbordet. Fast de är mycket mer världsvana, det kan man se tydligt.
 
Det har varit lite kyligt idag  och inte så många småkryp ute. I fjor vimlade det av nyckelpigor vid denna tiden, men i år har det bara synts några stycken ännu. Japp, det ena året är inte det andra likt.
 
 
Idag har jag ägnat min mesta tid åt jobbet. Nu kan man kanske tro att jag har det trist och enformigt här på mitt kontor. Men faktiskt är det alltid något som piggar upp, och man måste hela tiden vara skärpt och kolla så att allt blir rätt och riktigt.
Idag tex. när jag skulle fakturera ett jobb som var färdigt, så hade Hantverkar´n skrivet en kladdlapp med information som jag skulle komma ihåg att ta betalt för. Man blir ju allt lite häpen när det står att bilkostnaden uppgår till en hel miljon kronor. Jag tror egentligen bara att han skulle kolla så jag inte sitter och slöar till, för annars vet jag inte hur man kan räkna så tokigt.
Till kvällsmat fick det bli vanlig vardagsmat. Stekt fläsk med löksås. Det är faktiskt ganska underskattat.
 
Nu ska jag googla lite mer på ”vild unges position” och se hur den egentligen ska se ut.
Så med en bild från i morse säger jag Hej Då Bloggen.
 
 
Dela gärna

Förstagångsföräldrar i holken. Läs mer »

Rulla till toppen