Hej hej
I förra veckan var det så fina sommarkvällar så ingen ville ju någonsin gå in och lägga sig. En extra varm kväll tog jag en liten tur ner till sjön, där det fortfarande fanns glada badare kvar.
Hemma vid gästhuset surrade de högt och vilt av alla pollinerare som verkade uppskatta vår lilla äng. Den har verkligen varit vacker i år, då de olika vilda blommorna hela tiden avlöst varandra.
En morgon var jag uppe tidigt för att hinna vandra en runda i skogen innan det blev alltför varmt.
Det var både varmt och fuktigt och det kändes nästan som om jag var ute i en tropisk regnskog och gick. Trots att det inte regnat ett dugg så var blad och buskar alldeles blöta och det droppade från träden.
Plötsligt irrade en tjock och klumpig mus omkring på stigen framför mig. När den upptäckte mig så försökte den gömma sig vid en trädgren. (enligt google så var ”musen” troligtvis en åkersork) Ganska gullig var den allt. Kan ni se den?
Lite längre fram på grusvägen såg jag en ensam snigel och jag blev så himla glad, för att se en svart skogssnigel nuförtiden hör ju inte alls till det vanliga. Numera kryllar det bara av dessa bruna, spanska mördarsniglarna överallt, och det är så synd att de tagit över så totalt.
Speciella träd finns det gått om i Gylleboskogen. Ett gammalt dött träd som vi kallar för Pippiträdet är så mäktigt och vackert tycker jag. Ett annat träd är alldeles vitt i stammen. Det har troligtvis blivit invaderat av någon insekt eller larv som ätit upp all bark och gjort att trädet nu nästan blivit självlysande där det står bland alla de andra brunaktiga stammarna. Det ser nästan ut som en flaggstång utan flagga.
En nyhet i naturreservatet är att det nu kommit upp skyltar om att det råder strikt koppeltvång av hundar i området. Detta koppeltvång har funnits i många år, men tyvärr respekteras det nog lite dåligt så man har därför fått göra detta förtydligande.
Våra små hundar hade varit ute tidigare med Stefan på promenad den här morgonen. De är ju alltid kopplade oavsett var och när vi går. Jag är så himla rädd om dem, för man vet aldrig vilka faror som lurar på sådana små minihundar.
Dagens citat:
Det här blir en bra dag.
Inte alltid , men ibland kan det faktiskt räcka med att bara bestämma sig för det.
Ha en fin dag, och grattis till mina döttrars pappa idag på hans födelsedag.
Kram Annika
Det gäller verkligen leva livet det kan ibland ta snabba vändningar som vi oftast ej förstår.
Ja men visst är de söta de små mössen eller sorkarna men de får bli utomhus haha.
Naturen är magisk den bjuder varje dag på nåt nytt, allt detta är gratis att beskåda och njuta av.
Jag håller med hundar ska va kopplande de små nyfödda djuren i naturen ska inte bli skrämda och inte människor heller. Vilken cool stil du har Annika helt i min smak
Grattis till er släkting alla födelsedagar bör uppmärksammas om än bara en liten hälsning.
Kram och ha en fortsatt skön sommar/MH
Tack söta du, för din (som alltid) fina kommentar. Jag önskar dig också en riktigt skön sommar, helst utan oväntade vändningar. Stor kram.
Då får du se om skyltarna hjälper. På stranden hjälper de absolut inte.
Konstigt med det vita trädet! Det andra har ju ett ansikte på stammen.
Ha en fin onsdag!
Nämen ja, det har du rätt i, nu ser jag också det. Önskar dig också en fin onsdagskväll.
Jodå, i skogen är åkersorken söt. Och i min redskapsbod över vintern gjorde den ju ingen skada, men min kollega har dåliga njurar (ärftlgt) så för honom kunde en veckas sorkfeber bli helt förödande och sabba njurarna för all framtid. Tur för oss i Götaland att sorksmittan inte är nämnvärt förekommande söder om Skellefte. Vid Helsinki-päivä (Helsingforsdagen 12 juni) smittades jag dock med bältros, av att på osvenskt vis krama borgmästare, biskop, småungar, ivriga mammor och rubbet(?). Hör gärna Ahti Nikkonen Helsinki Heaven på YouTube, min festsångtext som jag blev ombedd att skriva – fastän jag inte är finsk(!). Men, 2 tunga tabletter 3 gånger dagligen i en vecka efter firandet. Så nu är jag frisk och kan vandra ut i åkersorgens härliga natur, om än mycket trött efter kuren. Tack för tipset om att kika lite noggrannare på skogens alla detaljer.
Huhhh, ja jag har hört talas om sorkfeber. Det är säkert inget roligt alls. Och vilken otur med bältros. Hoppas du blir riktigt kry. Kram på dig.