Österlen

Hejsan.

Det sägs att en gång är ingen gång, två gånger är en vana och tre gånger är en tradition. Alltså har vår årliga morgontur till Norra Björstorp nu blivit en tradition.

Som jag längtat efter just den här morgonen. Min finaste badkompis Tina och jag hade planerat in att möta gryningen vid den vackra utsiktsplatsen på Brösarps norra backar. Strax före fyra den här morgonen så hämtat jag upp min vän för att vi sedan skulle bege oss mot N. Björstorp. Det var alldeles beckmörkt ute när vi anlände. Skrattande famlade vi runt lite i mörkret, men ganska snart så hade våra ögon vant sig och vi hittade utan problem upp till rastplatsen där vi brukar sitta.

-vi tar inte så mycket med oss, hade Tina sagt till mig, och dukade sedan fram en halv hotellfrukost från sin ryggsäck.

Vi åt, vi pratade och vi skrattade. Nedanför oss låg Brösarps lilla upplysta by och i backarnas dalar svepte trolsk dimma fram. Vi satt bara där i dunklet med allt gott och blickade ner mot samhället. Bakom oss kunde vi skymta hästarna som stilla gick och tuggade i sig av det daggvåta gräset. Jag råkade smacka med tungan åt dem, men det var tydligen inget bra. Tina sa att på hästspråk betydde det ju ”kom hit”, så plötsligt hade vi hela ”gänget häst” runt bordet.

Väldigt vackra var de allihopa, men stundom lite väl närgångna i mitt tycke. Jag insåg att jag nog inte skulle prata mer med dem, utan överlät snacket till min mer hästvana kompis.

Den slående soluppgång vi hade förväntat oss blev det ingenting av med den här gången. Det bara ljusnade sakta men säkert. Fast istället möttes vi av ett gryningsljus som liksom bara blev finare och finare.

Mätta och nöjda plockade vi ihop våra saker och ägnade sedan en stund åt att bara ta in den storslagna vyn och allt det vackra. Som alltid, tog vi mängder av foto, men ingen av våra bilder kunde ändå ge upplevelsen full rättvisa. Sådana här morgnar ska upplevas på riktigt.

Vi tog några sista bilder, innan vi återvände till bilen för att lasta av de tyngsta sakerna. Planen var att sedan vandra längs den lilla leden, som jag tror kallas för ”Blå Leden”.

När de första solstrålarna kikade fram över tallarna, så sa vi hejdå till hästarna och vandrade vidare.

Dagens citat:

Förälska dig i livet lite varje dag. Leta efter de saker som får dig att må bra.

Ha en härlig måndag och kram från mig.

Annika