rörum

Vi rullade till Mandelmanns.

Hejsan.

Det var en solig dag på vår semester som vi bestämde oss för att cykla till Mandelmanns. Eftersom jag har stammiskort där så kan jag besöka deras trädgård precis när andan faller på. Såklart bara på gårdens öppettider förstås, men jag behöver inte förboka mitt besök.

Om man känner till Österlen och vet hur vägen ser ut mellan Gyllebo och Rörum, då vet man också hur lätta det går att cykla dit… det är nedförsbacke precis hela vägen … dit.

Inte förrän vid Gunilla Manns lilla katthus kom den första svaga uppförbacken.

Utanför Creperian satt glada människor och åt lunch bakom prunkande stockrosor.

Utanför Gugges konstateljé väntade Stefan glatt in mig. Vi var ju snart framme. För mig själv tänkte jag en orolig tanke på hur hemvägen skulle bli med alla uppförsbackar … Inte så bekymrad för egen del, utan för maken min, som jag övertalat om cykelns förträfflighet som fortskaffningsmedel.

Underbara Mandelmanns Trädgård. Där var precis lika vacker som alltid. Den enda skillnaden var ju att det inte fanns någon mjuk fårull att sticka fötterna i, eftersom alla får så sorgligt fått gå till slakt förra året. Men minst lika härligt som alltid i den lummiga trädgården..

Eftersom vi var både hungriga och törstiga så startade vi vårt besök där med en lunch i skuggan.

Jag valde en underbart god vegetarisk rätt. Stefan åt något med lamm och såklart drack vi ”himmagjord” rabarbersaft till.

Mätta och nöjda strosade vi sedan runt och njöt av den härliga dagen.

Vid Djupadals vackra damm slog vi oss ner tillsammans med ankorna och insöp stillheten.

Lugnet och stillheten kändes alldeles extra mycket den här dagen.

Den här dagen såg jag varken till Marie eller Gustav, men självklart hade jag respekterat deras vädjan om att slippa vara med på fler bilder. Jag hade ju min egen lille fotomodell med mig, som ännu inte tröttnat på att vara med på alla mina foto.

Lite spänd på hur hemfärden skulle bli för oss, med alla uppförsbackarna till Gyllebo, det var jag minsann allt… fast det får ni läsa om i ett annat inlägg…

Dagens citat:

Jag önskar att alla människor kunde bli rika och berömda och få precis allting som de önskar sig, så de kunde inse att allt det inte är svaret på lyckan.

Ha en riktigt fin dag och kram från mig.

Annika

 

Kusligt vackert.

Hej.

Nej, det blev inga ljusa varma fotografier från min morgon vid Mandelmanns lilla ensamma träd. Istället tyckte min dotter att det såg kusligt ut där. Kusligt vackert, tycker jag.

Det var den där morgonen då jag och hunden Johnny vandrade i gryning upp till ensamma trädet i Rörum. Som alltid fick vi en oförglömlig stund tillsammans. För minnesrika ögonblick har ingenting med väder att göra.

Kanske har hon rätt ändå, min dotter, att det ser kusligt ut. Kanske är det bara en hoande uggla och en drös fladdermöss som saknas på mina bilder…

Fast ganska snart ljusnade dagen och jag och Johnny hade myst färdigt. Där uppe vid ensamma trädet kändes vinden både hård och kall och efter någon timme kröp kölden ända in i märgen på oss.

Så vände vi det lilla trädet ryggen och vandrade sakta ner i dalen igen. Jag med mössan långt nerdragen över mina öron och Johnny med en stor, frusen fårskit i munnen.

I dalen satte jag mig på en av Gustavs vedhögar och blickade upp mot trädet…

…det är allt något väldigt speciellt med den här platsen!

Dagens citat:

Vad är framgång? Det är att kunna gå till sängs varje kväll med ett fridfullt sinne.

En stund i naturen varenda dag, det skänker frid för kropp och själ. Jag hoppas ni unnar er det.

Kram Annika

Scroll to Top