Ljunghedar

Vår årliga Björstorps-morgon.

Hejsan.

Det sägs att en gång är ingen gång, två gånger är en vana och tre gånger är en tradition. Alltså har vår årliga morgontur till Norra Björstorp nu blivit en tradition.

Som jag längtat efter just den här morgonen. Min finaste badkompis Tina och jag hade planerat in att möta gryningen vid den vackra utsiktsplatsen på Brösarps norra backar. Strax före fyra den här morgonen så hämtat jag upp min vän för att vi sedan skulle bege oss mot N. Björstorp. Det var alldeles beckmörkt ute när vi anlände. Skrattande famlade vi runt lite i mörkret, men ganska snart så hade våra ögon vant sig och vi hittade utan problem upp till rastplatsen där vi brukar sitta.

-vi tar inte så mycket med oss, hade Tina sagt till mig, och dukade sedan fram en halv hotellfrukost från sin ryggsäck.

Vi åt, vi pratade och vi skrattade. Nedanför oss låg Brösarps lilla upplysta by och i backarnas dalar svepte trolsk dimma fram. Vi satt bara där i dunklet med allt gott och blickade ner mot samhället. Bakom oss kunde vi skymta hästarna som stilla gick och tuggade i sig av det daggvåta gräset. Jag råkade smacka med tungan åt dem, men det var tydligen inget bra. Tina sa att på hästspråk betydde det ju ”kom hit”, så plötsligt hade vi hela ”gänget häst” runt bordet.

Väldigt vackra var de allihopa, men stundom lite väl närgångna i mitt tycke. Jag insåg att jag nog inte skulle prata mer med dem, utan överlät snacket till min mer hästvana kompis.

Den slående soluppgång vi hade förväntat oss blev det ingenting av med den här gången. Det bara ljusnade sakta men säkert. Fast istället möttes vi av ett gryningsljus som liksom bara blev finare och finare.

Mätta och nöjda plockade vi ihop våra saker och ägnade sedan en stund åt att bara ta in den storslagna vyn och allt det vackra. Som alltid, tog vi mängder av foto, men ingen av våra bilder kunde ändå ge upplevelsen full rättvisa. Sådana här morgnar ska upplevas på riktigt.

Vi tog några sista bilder, innan vi återvände till bilen för att lasta av de tyngsta sakerna. Planen var att sedan vandra längs den lilla leden, som jag tror kallas för ”Blå Leden”.

När de första solstrålarna kikade fram över tallarna, så sa vi hejdå till hästarna och vandrade vidare.

Dagens citat:

Förälska dig i livet lite varje dag. Leta efter de saker som får dig att må bra.

Ha en härlig måndag och kram från mig.

Annika

Vår årliga Björstorps-morgon. Läs mer »

Ljung, ljung och åter ljung.

Hejsan.

Ljunghedarna här på Österlen är alldeles magiska i år.

Jag och Stefan körde en eftermiddag till  Drakamöllans naturreservat för att njuta av blommande ljung. Det är ett reservat som ligger en bit norr om Brösarp, precis ovanför Maglehems ora.

Stefan var rysligt förkyld den här dagen, och inte fullt lika betagen av naturens skönhet som jag själv var. Så fort han fick en chans sjönk han tacksamt ner på en sten och tog sig små vilopauser. Snörvlande förkunnade han att han nog hade väldigt hög feber faktiskt…

Själv var jag helt betagen. Alltså, ni ser ju bara – ljung precis överallt, så långt ögat kan nå!

Rusig av allt det vackra, virvlade jag runt, filmade och förevigade allting. Högst uppe på en backe fick man en vidunderlig utsikt långt ut mot havet.

På vår väg tillbaka till bilen mötte vi många andra människor som också ville njuta av naturens storslagenhet.

Ja, idag blev det en riktig fotobomb här på bloggen… men gud vet när det blir så här vackert igen…

Dagens citat:

Kärlek är inte att se varandra i ögonen utan att se åt samma håll.

…även om en av oss hade en något febrig blick … om nu 36,8 räknas som någon direkt feber förstås…

Kram Annika

Ljung, ljung och åter ljung. Läs mer »

Ljunghedarna vid Brösarps norra backar.

Hejsan

I våras bjöd naturen oss på ovanligt sparsamt med vitsippor. Nu är det lite som om Moder Jord ber om ursäkt för sin snålhet och gottgör oss alla med en alldeles översvallande explosion av ljung istället.

Uppe på Brösarps norra backar fullkomligt glödde heden i kvällssolen. Såklart var jag och mina döttrar tvungna att stanna till och knäppa lite bilder där.

Mina flickor fotograferade glatt varandra och sprang runt i backarna. Själv sjönk jag behagligt ner i den mjuka ljungen.

Mina tankar gick till de gånger på vintern som vi varit här och åkt pulka med skolan. Härliga barndomsminnen. Kanske är det naturens sätt, att nu förutspå en snörik vargavinter. Mycket rönnbär och rikligt med ljung lär betyda att det kommer att bli en sträng vinter.

Mitt bland ljungen stod ett duvblått gammalt badkar som skulle agera vattenhål åt betesdjuren i backarna. Man skulle nästan kunna tro att någon medvetet valt färgen för att matcha med den vackra kvällshimmeln.

I smyg tog jag några extra bilder på mina söta tjejer innan vi susade vidare i den härliga augustikvällen.

Dagens citat:

Jag frågade en gång en gammal man; vad är viktigast i livet; att älska eller att bli älskad? Han svarade mig; vad är viktigast för en fågel; den vänstra vingen eller den högra?

Må gott och passa på att njuta av den fantastiska naturen.

Kram Annika

(alla foto här är som vanligt tagna av mig själv, utom de där jag själv är med. De har min dotter Emmy Henriksson så proffsigt knäppt)

 

Ljunghedarna vid Brösarps norra backar. Läs mer »

Rulla till toppen