kivik

Du var ju mitt i livet.

Hej

Min fina svägerska Gunvor Nordin, dog hastigt och oväntat på lillejulafton, till allas vår bestörtning och stora sorg.

Gunvor, du var ju mitt i livet. Du var så levnadsglad och stark. Du hade förberett allting inför julen. Er frys var fylld med julkakor. Mandelmusslorna hade du och Mats gjort tillsammans som alltid. En ny julbonad som du sytt var upphängd i köket… Gunvor du var ju mitt i livet och hade så mycket att se fram emot! Då en kväll precis före julaftonen, då när du kopplade av med ett av dina omtyckta handarbete, då förändras allt på en sekund. Du fick en stor massiv stroke och allting var över…

Så ofattbart…. Bara en vecka tidigare så satt du och jag sidan om varandra i en kyrkbänk i Mellby kyrka. Då var det för att ta avsked av våra makars bror, vår svåger Thomas. Efteråt var vi eniga om att det fick vara slut med sorgligheter i familjen för ett bra tag framöver. Gunvor, det känns så ofattbart att du nu också är borta. Att du så snart skulle ryckas bort från livet, från din älskade Mats och från oss alla.

I förra veckan var vi på din begravning i Mellby kyrka. Det var en så vacker och fin avskedsstund, med den underbaraste  musiken och så vackert trumpetspel, alltihopa så passade för just dig Gunvor. Ännu en gång lystes kyrkan upp av den kalla vintersolen, och en fluga surrade över en blomsterbukett, precis som sist då vi satt här, du och jag i samma bänkrad.

Gunvor, du var inte bara min svägerska, du var också min pappa Kurts kusin. (Alltså din mamma Nanna var syster till min farmor Emmy.)  Du kommer att fattas mig och jag kommer minnas din glada blygsamma person och din underbart underfundiga humor för alltid.

Mina tankar går såklart mest till Mats och era fina barn och barnbarn, men också till din högt älskade syster Karin. Den sorg de alla nu går igenom kan jag inte ens föreställa mig.

Det kommer en dag när
jag är borta,
en dag då mitt liv har
tagit slut.
Så länge du minns mig
är jag kvar ändå
och finns i din närhet
som förut.
Jag finns där i vågen
invid stranden,
jag finns där i vårens
varma vind.
Jag finns där och leder
dig vid handen,
jag finns där i tåren
på din kind.
Jag finns i en blommas
spröda knoppar,
i fågeln som sjunger i
ett träd.
Jag finns bland de fjärilar
som fladdrar kring
på åkrar med mognande säd.
Jag finns i ett regn som
slår mot rutan
och i flingor av
fallande snö.
Jag finns i musiken
som du hör på ibland.
Så länge du minns
kan jag ej dö.

Mina varmaste tankar till dig Mats. Du vet att vi finns här för dig. alltid♥

Och alla ni som kikar in här – glöm inte bort att leva medans ni kan – vänta inte!

Kram Annika

Du fattas oss, bror/svåger Thomas.

Hejsan.

Aldrig kunde vi väl tro att vi skulle samlas här så fort igen.  I vackra Mellby kyrka för att ta ett tungt avsked. Ett farväl av Stefans storebror och min svåger, Thomas.

Att inom ett år behöva ta avsked av ännu en familjemedlem det är smärtsamt och ledsamt.

När tre bröder plötsligt bara blir två – det är så sorligt.

Tänk om vi då anat, då när vi tog avsked av svärmor Karin, att bilden jag tog på bröderna vid kistan, förmodligen blev det sista fotot på dem alla tre tillsammans. Ja tänk om vi då anat… ♥

Precis som när svärmor Karin begravdes för ungefär 10 månader sedan, så var det som om Moder Jord firade någonting väldigt stort den här dagen. Solen, som vi knappt sett på hela vintern, den lyste med sitt varmaste sken. En stark solstråle letade sig in genom kyrkans stora fönster och lyste upp precis den bänkraden som vi satt på.

Över alla de underbara blommorna vid kistan dansade en ganska stor tjock fluga omkring. Från den ena blomman till den andra flög den, och med all den vackra musik som begravningsgudstjänsten bjöd på, så trodde nog flugan att den också hamnat i himmelriket.

Thomas var en välkänd Kiviksgrabb. Han var så levnadsglad och omtyckt. En person som nu lämnar ett stort tomrum efter sig, både hos sina närmaste, men också hos alla vännerna på Kivik. Kivik har liksom blivit väldigt mycket fattigare med en gång. Thomas, åhhh Thomas vad du fattas oss nu.

När Mats efter begravningen hissade flaggan i topp vid Kiviks vackra räddningsstation, då tror jag nog att Thomas satt någonstans ovanför våra huvud och skrattade, för just skrattet det hade han alltid så nära till hands, fine Thomas.

Det händer något med naturen
när en människa dör
Träden
som sett oss födas
stillnar och förtätas i sin grönska
De minns oss
i sina årsringar
Gräset
som böjt sig under våra fötter
reser sig
segervisst i sin tystnad
När en människa dör
flyttar hon in
i träden och i gräset.
Därför susar det alltid av liv
när vinden går genom träden
och får gräset att viska.

”Country roads, take me home, To the place I belong” sjöng dottern Jenny med sin klaraste röst på din begravning Thomas.

Jag kan när jag vill se stoltheten och glittret i Thomas ögon, när han en sommardag för några år sedan var med sin bil hos oss i Gyllebo. Han spelade upp just den låten från bilens stereo för mig och Stefan, innan han skulle köra vidare. Med en stolthet som bara en pappa kan ha, sa han; det är min Jenny som sjunger!!

 

Tack J och J för en så fin minnesstund♥

Var rädda om er och kram från mig, Annika

En läckande molntuss över havet.

Hejsan.

Kvällen då jag vandrade runt i Stenshuvuds Nationalpark så valde jag att gå en sväng ner om till havet också.

Det var så vackert och rofyllt i skogen när vi vandrade nerför den steniga stigen. Vi hade siktet inställt på sandstranden nedanför.

Solstrålarna silade så vackert igenom grenverket och jag njöt av den härliga höstluften.

Vackra svampar såg verkligen ut att trivas i den speciella naturen som det ju är i parken.

Hösten hade inte kommit så långt ännu, men ett hösttecken är såklart de ålhommor som man såg som ett streck rakt ut i havet. Även det lilla trädet vid Krivareboden hade skiftat färg till blodrött.

Över havet hade ett roligt moln seglat upp. Mest liknade det en jättestor bomullstuss som inte riktigt kunde hålla tätt över havet.

När det efterhand började mörkna sådär olycksbådande så raskade jag på stegen och satte lite mer fart upp mot parkeringsplatsen och mot bilen.

Precis när jag mötte parkens alla kor så fick jag den första regndroppen på näsan.

Förmodligen hade jag den kvällen världens bästa timing. För precis när jag startade bilen så var regnet över oss. Ibland ska man faktiskt ha lite tur.

Dagens citat:

Den som har hundra berättelser att berätta är rikare än den som har hundra saker att visa upp.

Att kunna ströva här i nationalparken en helt vanlig kväll i oktober – det är rikedom för mig.

Kram Annika

Årets skörd.

Hej hej

Inte heller i år blev det någon äppelmarknad här på Österlen, och inte någon äppeltavla heller för den delen. Fast ”vår” söta och så duktiga äppelkonstnärinna Emma, har ändå skapat lite äppelkonst som man kunnat njuta av på musteriet.

Efter en mörk och murrig morgon vid sjön så ringde Stefan hem till mig och sa att han tänkte sluta tidigt den dagen. Perfekt, tänkte jag, bästa tillfället att åka till musteriet.

Efter sommarens sjumilaköer till musteriets butik, så var det den här dagen underbart folktomt och glest på besökare.

Vi vandrade i besöksträdgården och njöt av alla äpplen och av de underbart vackra fruktkorgarna som Emma Karp Lundström skapat det här året.  Alltså, om hon inte redan fått titeln som Österlens äppeldrottning (vilket jag nästan tror att hon fått någon gång) så är hon det i mitt och mångas hjärta. Så vackra konstverk hon skapat genom åren.

Jag och Stefan strövade runt och njöt av alla äpplen, både på träden och som konstverk, innan vi gick in för att inhandla lite must.

Hemma hos oss dricks det mängder av äppelmust, och vår favorit är såklart årets skörd. Så god!!

Nu återstår att se hur nästa års äppelmarknad kommer att bli… åsikterna är många och det kommer att bli spännande!

Här finns lite inlägg från tidigare år, klicka på det årtal ni vill komma till:

2015

2016

2017

2018

2019

2019 – höstvila

Dagens citat:

Den som kan le åt sig själv äger sin historia. Den som kan gråta med andra äger sin framtid.

Ha det fint, och har ni vägarna förbi Kivik så kan jag verkligen rekommendera att ta en titt på de fina konstverken.

Kram Annika

Äntligen, Kiviks marknad är här igen.

Hejsan.

Äntligen var det marknad i Kivik igen!

Förvisso inte alls som den marknad som jag minns från min ungdom förstås. Men jag är av den fasta övertygelsen att jag hellre njuter av den lilla marknadskänslan jag kan få, än att det inte blir någonting alls. Efter att ha haft pandemi i nästan 1,5 år, så tycker jag att det är fantastiskt att det bara gick att genomföra.

Jag och min familj fick en fantastisk marknadsdag. Vädret var på topp, vilket betyder att det är varmt, soligt och rysligt dammig. Det där med dammet hör till. Man ska åka iväg i vita sneakers och komma hem med gråa, då har det varit perfekt marknadsväder. Om skorna däremot är svarta betyder det att det varit regn, och det är såklart sämre.

Vi njöt för fullt av allt de man kan önska av en marknad. Vi åt oss mätta på hamburgare, langos, churros och rosa sockervadd. Med andra ord, den perfekta marknadsmenyn.

Så åktes det förstås karuseller. Äntligen finns det barn i familjen igen som vill åka karusell med mig. Egentligen tycker jag numera att sådana här åkturer är alltför dyra. Man hinner liksom inte sätta sig på sin plats förrän roligheten är slut. Men när det nu finns en liten Scott i familjen, då får det minsann kosta en slant.

När vi åkt upp våra biljetter och var sådär lagom yra i skallen då var det dags för shopping. För är man liten då hör det till att man åker hem med en marknadspresent. Så lyder reglerna som instiftats vid tideräkningens begynnelse . Så Scott pekade, och ”moffar Ginko” drog utan att blinka upp den stora plånboken. Jag hann inte mer än vända ryggen till en sekund så hade de båda inhandlat två stora leksakskartonger.

Tillsammans gjorde vi marknaden till ett oförglömligt minne det här året. Tack familjen och tack marknadsarrangörer.

Dagens citat:

Varför inte säga ”varför inte?” lite oftare? Det kan förändra ditt liv.

Varför inte välja en positiv tanke före en negativ tanke lite oftare. Det gör åtminstone dagarna så mycket roligare.

Ha det fint och kram.

Annika

Degen tog slut och vi åt glass till kvällsmat.

Hejsan.

Även om jag vaknade upp till en tämligen kylig morgon med endast 10 grader i gryningen så slog det snabbt om till sol och värme uppåt dagen.

Min dag innehöll lite av allting. Lite jobb, lite slappande vid poolen och lite dammsugarkörning. När kvällen sedan kom så bestämde vi oss för att prova de nya pizzorna i den gamla bilhallen i Kivik. Snopet nog så stod där en stor skylt vid entrén om att degen nyss tagit slut. Inget att gör åt den saken.

Istället åkte vi till marknadsfältet och strövade där en sväng med hundarna. Allting låg i startgroparna inför öppningen nästa morgon.

Fältet hade antagit den där guldgula färgen för den rätta marknadskänslan och jag kunde redan ana hur dammet skulle ryka runt fötterna på hugade marknadsbesökare, precis sådär som det ska göra när man är på Kiviks marknad.

Vi strövade snabbt runt på vad som såg ut att bli en ovanligt liten marknad och kände snart hur våra magar började knorra svagt av hunger.

Det fick bli en kulglass vid hamnkiosken. Glass är alltid gott och mättande, och när man är vuxen så kan man själv bestämma om man vill äta sig mätt på glass.

Sedan när vi kom hem så var det dags för kvällsvattningen i trädgården. Och kolla, kolla…. min fina lungblomma som jag köpte i fjor är nu på väg att slå ut i blom.

Resten av kvällen försjönk jag böckernas värld. Serien om de sju systrarna, som jag tipsat om förut. Nu har jag avverkat hela 4 böcker i serien, och jag tycker att de är så bra. De passar utomordentligt bra som sommaravkoppling. Fast nu ska jag pausa lite innan jag ger mig i kast med del 5. Istället ska jag lyssna på lite fler intressanta sommarvärdar och deras sommarprat.

Dagens citat:

Bästa sättet att vara ledig är att vara upptagen med det man tycker är kul.

Må gott och kram.

Annika

Vårt Kivik.

Hejsan.

Det finns en plats som har en extra plats i våra hjärtan. Och alldeles extra stor plats i min man Stefans hjärta. Det är vackra Hällevik.

Längst ut, efter Kiviks musteri, ligger den här fantastiskt fina platsen. Det är nationalparkens norra infart, men det är också här som Stefans familj haft sitt ålafiske i flera generationer.

Att även många andra tycker att här är bedårande vackert, det kan jag förstå av alla avbildningar jag sett härifrån. Så många som på olika vis förevigat den här lilla kåsen och Mats gamla eka. Den ekan är förresten nästan på pricken lika gammal som jag själv. Stefan mindes då den var klar 1966 och han och hans far for iväg för att hämta den nya båten.

Förutom att jag tycker att här är fantastiskt vackert så känner även jag en alldeles speciell känsla när jag kommer hit. Jag tyckte väldigt mycket om min svärfar, som jag lustigt nog lärde känna långt före det att Stefan kom in i mitt liv. Här i Hällevik finns Nisses själ så tydligt kvar och förmodligen är det därför vi så gärna tar en tur hit.

Efter en rofylld stund ute i Hällevik for vi bort till hamnen i Kivik. Där avnjöt vi vars en kulglass och gjorde det som vi Österleningar så ofta roar oss med – tittade på folk. För den yngre generationen kan det nog höras en smula märkligt att man roar sig med att titta på andra människor, fast jag kan väl tycka att det är mer sunt att göra det, än att blänga i sin telefon från morgon till kväll.

I Vitemölla var vattnet intill stranden fylld av vita vackra svanar. Så vackra i sin vita fjäderdräkt i kontrast till det djupblå vattnet.

-ta det lugnt om du kör genom Vik, skrev en omtänksam vän till mig på telefonen, de har fartkontroll där idag…

Den finurliga fartkontrollen var en outtröttlig konstapel i konstgjort utförande. Att människor lättade än smula på gaspedalen kan faktiskt inte ha skadat alls.

Dagens citat:

För det som är svårt att förstå med orden finns ofta en melodi att förstå med hjärtat.

Ha en fin dag.

Annika

 

Att varva måsten med njutning.

Hejsan.

När jag har extra mycket ”måsten”, så tycker jag att det är viktigt att varva dem med saker som får mig att må bra.

På jobbet har jag haft årsavslut, och lite extra mycket papper runt mig inför företagets bokslut. Därför har mina tidiga morgnar vid bryggan varit extra betydelsefulla.

Innan jag tillåter siffrorna att börja snurra runt i hjärnkontoret på mig, så har jag vandrat ner till bryggan. I den stora hagen ligger ofta  ”familjen ko” och stirrar misstroget på mig, men så har de inga bokslut att bekymra sig för.

Att pausa och träffa en kompis på lunchen är också skönt. Oftast blir det en tallrik yoggi vid datorn på kontoret, men en dag träffade jag en vän i Kivik.

Efter en god lunch bestående av stekt sill och potatismos var det så avkopplande att sitta en stund på piren och lösa världsproblem.

Ibland kommer ju lille Scott och förgyller mina arbetsdagar. Men den senaste tiden har han varit så förkyld och krasslig så det har dragit ut en aning på besöken. När han väl kom, så såg han missbelåten ut över att hans traktor fått flytta till en avsides hörna i vår trädgård.

Fast allt vägdes upp när han fick känna på vattnet i poolen.

När jag inte har någon liten Scott som avbryter mina måsten så tar jag ibland bara en runda i trädgården och luktar på mina blommor. Just nu är det nog som allra vackrast ute vid gästhuset. Det skänker lite avkoppling i livets alla ”måsten”.

Dagens citat:

Det är svårt att ha roligt om man inte mår bra. Men å andra sidan mår man inte bra om man inte har roligt.

Guldkorn i vardagen för mig, behöver inte vara varken dyra eller storslagna.

Ha en fin dag.

Annika

Det går som tåget.

Hejsan.

Redan är det Valborgsmässoafton idag, men ännu har vi inte kunnat njuta av några sommartemperaturer direkt. Moder Natur vill kanske sätt mig på lite prov i år och se hur länge jag kan härda ut i ullkalsonger, vinterkängor och kalla bad.

Fast vackra morgnar har jag bjudits på så gott som varenda dag den här våren. Magiska vackra soluppgångar. Den ena aldrig den andra lik.

Att vår och sommar är på väg med stormsteg, det både syns och hörs på djurlivet. I sjön kan man se att fiskarna börjat att bli mer aktiva. De hoppar och slår sina stjärtfenor hårt i vattenytan. Fåglarna verkar ystra och rusiga när de kärlekskrankt jagar varandra från träd till träd.

Ja nog går det som tåget nu alltid. Och tåg det finns det en liten gosse som älskar.

Det var förra helgen som vi var en sväng i Kivik. Vi passade på att leka en stund på lekplatsen, för att sedan avnjuta säsongens första kulglass i kiosken. Det blåste isande kyliga vindar, men vi hade bestämt oss för glass, så det fick det bli!

Ja nog går tiden som tåget alltid. Det gäller att bara greppa sig fast och hänga med på färden.

Ett tåg som inte riktigt höll på restriktionerna vad det gäller avståndet för passagerarna, det var det lilla tåget i Gyllebo…

Dagens citat:

Sluta försöka imponera på andra med det du äger, och försök istället att inspirera på sättet du lever.

Jag önskar alla en riktigt fin valborgsmässoafton. För mig är det en kväll som jag alltid tänker extra mycket på min älskade dotter Andréa. Hon som för 33 år sedan gjorde mig uppmärksam på att hennes ankomst var nära förestående. I morgon är det hennes dag och jag saknar henne så väldigt, väldigt mycket.

Kram Annika

Hallå i luckan.

Hejsan.

I veckan träffade jag min äldsta vän för att äta lite lunch i vårsolen tillsammans.

Jag menar nu inte att Tina är gammal, utan det är en vän som jag nog känt längst i livet, om man bortser från släkt och familj som man får på köpet och som ingår i livet. (såklart glad för alla dem också)

En dag i veckan träffades vi i Kivik för att äta årets första sill och potatismos i Buhres sillalucka. Alltså så himla gott det där är. Vi njöt av maten och en god sillapilsner innan vi stegade iväg längs med havet.

Jag kunde konstatera att min svåger gjort en ny port på sin gamla livräddningsstation som ligger där mitt i Kivik. Att han är hantverkare ut i fingerspetsarna, det går det då inte att ta miste om. Oj så fin den blev med sin nya look i gammaldags stil, så som det en gång sett ut. Woww, som ett smycke för hela Kivik.

Så mycket finare än den tråkiga plåtporten som var där förut.

Jag och Tina strosade i behagligt lunk bort till Vitemölla där vi satt både länge och väl och ventilerade både stora och små nyheter, bekymmer och glädjeämnen. Livets viktigheter.

Vips hade tiden runnit iväg och det var bara att vända om mot Kivik igen. Ute i havet låg ”svarte-sten” och lyste rött i solskenet. Det är nog inte så konstigt att folk blir vilse på vilket namn den där stenen egentligen har.

Tack Tina för en härlig eftermiddag i vårsolen.

Dagens citat:

En sann vän bryr sig inte om du är pank, upprörd, vad du väger, om ditt hus är en enda röra, eller om din familj är fylld av galna människor. De älskar dig för den du är.

 

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Scroll to Top