kivik

Esperöds naturreservat.

Hejsan.

Sydost om Kivik ligger ett litet naturreservat som jag aldrig besökt förut. Alldeles vid vägen när man kör till Kiviks Musteri.

Egentligen var min plan att göra ett besök på Kivik Art Center, men vad jag kunde förstå så var platsen stängd för besökare. Fast utsikten var lika slående vacker som alltid, därifrån Bergdalas lilla grusväg.

Istället hamnade jag vid det lilla naturreservatet på vägen mot Hällevik och Stenshuvud.

Jag parkerade min bil på den lilla parkeringsplatsen och vandrade uppför grusvägen.

-fårr bruga vi aga skriskoo där nårr jau vau liden, sa Stefan, när jag på kvällen berättade var jag varit.

Nu förtiden är det nog inga ungar som ger sig hit ut för att åka skridskor, och det är kanske tur eftersom en hel del lättskrämda djur finns i området.

Ödlor, grodor och hasselmus lär finnas här. Fast jag såg inte till någon av dem. Vad jag däremot såg, det var spår efter vildsvin. Inte fullt lika trevliga djur att ha i området.

En lång stund strosade vi runt där i området, jag och min hund Johnny. Riktigt var stigarna var tänkta att gå kunde jag inte klura ut förstås.

Men naturen var underbar och jag kunde tänka mig  hur mysigt det vore med en slurk kaffe och en stunds vila i solen.

Något kaffe hade jag inte med mig, men jag njöt av naturens blommor och vackra stileben istället.

Dagens citat:

Leta inte efter någon som löser dina problem. Leta efter någon som aldrig kommer att låta dig möta dem ensam.

Och innan man börjar leta, så bör man kanske tänka på att själv vara den där ”någon” för någon annan. För allting börjar hos mig själv.

Kram Annika

 

Aprilväder i mars när vi njöt bästa lunchen på Österlen.

Hejsan.

Ömsom sol och ömsom regn, ja så var vädret förra helgen.

Över Kivik och marknadsfältet höjde sig en vacker regnbåge.

Efter en rolig och festfylld helg för mig och Stefan, bestämde vi oss för att ta en snabb lunch på vägen. Såklart fick det bli bästa lunchstället man bara kan tänka sig här på Österlen.

Brösarps Gästis såklart. Har man ett hjärta som klappar för Brösarp, så har man.

Min favoritlunch där på gästis är deras paradrätt. Skånsk äggakaga.

Jag älskar den här maträtten. Go äggakaga med rökt knaperstekt fläsk och lingon till.

Att man sedan får en ”doggybag” med hem, det är ett stort plus. För portionerna är så väl tilltagna att inte ens den matgladaste klarar av att äta upp hela portionen.

Dagens citat:

En nyupptäckt maträtt är roligare än en nyupptäckt stjärna.

Har ni inte smakat den bästa äggakagan på Österlen ännu, så tycker jag absolut ni ska göra det. Tipset kommer från mitt Brösarpshjärta och är på inget vis varken sponsrat eller mutat.

Ha en fin dag och kram.

Annika

 

 

Kung av sand.

Hejsan.

En liten stund vid havet ger alltid så skön energi. Jag blir som självaste ”kungen av sand” känns det som.

Även om meteorologerna förkunnat att vi nu hade fått vår här på Österlen, så bet vinden rejält i mina runda kinder den här dagen. Så några vårvindar var det inte direkt tal om.

Det var i förra veckan jag strövade vid strandkanten i Kivik. De små husen låg tomma och öde. Än skulle det dröja ett tag innan dess ägare återvände hit. Kanske till påsken, tänkte jag.

Till påsk livas allting upp här på Österlen.

-När påsken kummor, då  bler varannan ”käring” konstnär. Ja det var en liten observant skånepåg som så uppmärksamt lagt märke till konstrundans fenomen här i våra trakter.

Själv älskar jag att vandra på stranden och göra små fynd. Slipade glasbitar eller vacker drivved får ofta följa med mig hem.

Kanske bor det en liten konstnärskäring i mitt hjärta också.

Dagens citat:

Sikta mot månen. Missar du så är du ändå på väg mot stjärnorna.

Ja lite konstnärer är vi nog både du och jag, viskade jag i hunden Johnnys öra. För tavlor det gör vi ju dagligen.

Ha en fin dag.

Kram Annika

 

Vackrast i Sverige.

Hej hej

Underbart fina Solevi på Kivik. Kanske är det den vackraste idrottsplatsen i hela Sverige?

En morgon i förra veckan,  då jag vandrade och såg dagen gry vid Kiviks hamn, då tog jag mig en sväng även bort till vackra Solevi.

Jag och Johnny njöt av morgonen och av livet. Han på sitt vis och jag på mitt. För min del så var jag djupt försjunken i minnen. Minnen från platsen där mina föräldrar firat sina bemärkelsedagar. 50 och 60 år. Den åldern jag själv är i nu, insåg jag förskräckt. Märkligt, det kändes ju som det bara fem år sedan … Det måste vara något galet med tideräkningen.

Som tur var drogs mina tankar snart tillbaks till nuet. En boll hade siktats av Johnny. Och med en sådan kan man ha mycket roligt.

Själv insåg jag aldrig tjusningen med att spela fotboll. Jodå, jag gjorde mina tappra försök i Brösarps damlag, det gjorde jag allt. Men ganska snart blev jag petad av tränaren, då han förstod att jag utnyttjade honom för att få åka med för att träffa killar istället. Träningskläderna låg ju oftast kvarglömda hemma. (ledsen för det Allan Olsson)

Nej, det gick inte så bra med min idrottskarriär. Bättre gick det nog för min make Stefan, om man nu ska tro på allt han berättar. Ju äldre han blir, ju fler ”strutar” gjorde han när han var ung, verkar det som.

Och det var just här på Solevi som han hörde hemma. Många Kivlingar minns nog honom. Kanske även Brysslingarna, där han spelade i sina glans dagar. Jag som ofta höll till på Brösarps fotbollsplats, kan komma ihåg en stor lockig spelare som då gick under namnet Sniff. Han var så rysligt gammal och inte alls så särskilt intressant för en ung tös som jag … så tyckte jag då i alla fall.

Livets vägar äro outgrundliga. Det är bra att låta ödet bestämma tror jag.

Numera är det inte mycket fotboll i våra liv. Stefan kan ju inte ens vara med i oldboys med sin stelopererad fot.

-nä, å ente går di å bårja å daunsa balett ihellår, beklagade han sig en dag.

Men det är kanske tur det, tänkte jag och såg honom för min inre syn, iklädd trikåer.

Dagens citat:

Fotbollsspelaren tog i så att skon flög av. Det var tur att han inte nickade.

Och visst måste Solevi vara en av Sveriges vackraste idrottsplatser!

Ha det gott och kram på er alla.

Annika

 

Korvgrillning vid Kiviks bastu på årets sista dag.

Hejsan.

Ett trevligt initiativ här på Österlen var den korvgrillning som anordnats med enkla medel vid bastun på Kivik.

Jag och Stefan hade våra vägar till Kivik även i ett annat ärende. Goda skaldjur till nyårsbuffén såklart.

Vid den lilla bastustugan var grillen redan tänd när vi kom och glada ”kivlingar” anslöt i en strid ström från alla håll.

Stefan la på våra korvar och på sju röda sekunder hojtade han att de var färdiglagade och klara. Snabbmat när den är som bäst!

Det pratades, skrattades och önskades ”gott nytt år”. Alla var muntra och verkade njuta av dagen, trots att det var ett sådär typiskt grått Österlenväder.

Även glada ”päsklingar” kom till byns korvgrillning.

Nyårshälsningar till släkten skickades och smulorna i mungipan ingick sa en glad Mats.

-di får di fårr samma pris, förkunnade han leende.

För de som ville få lite skön motion fanns en förberedd liten tipsrunda. Jag hade gärna strosat runt i byn och svarat på kluriga frågor. Men av hänsyn till Stefans stela fot så fick vi avstå …. det här året.

Och är man vid Kiviks bastu och kärringabadet en nyårsafton, ja då badas det bastu och vinterbad såklart.

Tack Kivik för en trevlig eftermiddag som fick avsluta 2018 på Österlen.

Dagens citat:

Börja nu att leva och räkna varje dag som ett liv för sig.

Kram från Annika

 

 

 

 

En tidig juldagsmorgon vid romernas minnesplats.

Hejsan.

Att ta sovmorgon och ligga under täcker och tryna är ingenting för mig.  Inte ens om det är juldagsmorgon. Nej, istället hamnade jag och min dotter lite oplanerat vid romernas minnesmonument som finns på marknadsplatsen i Kivik.

Sugna på att möta ännu en snötäckt och solig dag, skuttade vi förhoppningsfulla upp ur våra sängar. Med vars en termos nykokt mjölkchoklad bar vår färd till Kiviks marknadsfält.

Men det var varken något vintervitt landskap eller någon vacker soluppgång. Det var helt enkelt bara grått, vått och mulet. Men ändå så bedårande vackert som en grå morgon nog bara kan bli på just Österlen.

Istället för att njuta av någon soluppgång så vandrade vi bort och besökte det monument som rests till minne av romerna. Och var passar ett sådant monument egentligen bättre, än på det marknadsfält där romerna alltid varit ett självklart inslag på den årliga marknaden. Något som i min egen barndom verkligen hörde marknaden till.

Efter en morgonpromenad över marknadsfältet smakade vår choklad gudomligt. Och så snabbt som tiden numera går, så är det snart marknad igen och då är jag tillbaka på det här fältet, var så säker.

Även om det ryktas om att årets marknad skulle ha varit den sista, så vill jag faktiskt inte tro det förrän jag ser det… Den som lever får se och rykten ska man inte fästa sig vid.

Dagens citat:

Jag vaknade. Jag har kläder att ta på mig. Jag har rinnande vatten. Jag har mat att äta. Livet är gott. Jag är tacksam.

Ha en fin dag.

Kram Annika

 

 

 

 

 

 

En stämningsfylld kväll på Kivik

Hejsan.

Det var en väldigt mörk kväll som jag och Stefan stannade vår bil på torget i Kivik. Sådär mörkt som det är vid Luciatider, då det är mörkare än mörkt. Såklart är det därför vi njuter så av ljusets drottning. Traditionen med Lucia och hennes underbara sång.

Det var Kiviks byalag som höll i den stämningsfulla kvällen på torget. Min svåger Mats, hade tänt upp en massa marschaller runt dammen, och resten av byalaget hade fullt upp med att fixa musikanläggningen, korvgrillning och glöggvärmning.

 

Jag och Stefan försåg oss med lite gott från serveringen. Stefan fick plats med en hel grillad korv, trots de två stora portioner köttfärslimpa jag tidigare serverat honom till kvällsmat hemma i Gyllebo. För min egen del fick det räcka med ett glas värmande glögg.

Sen var det bara att njuta av allt det vackra och vänta…

Så kom hon då, hon som vi alla väntat på. Lucia med sina tärnor och tomtegubbar. Så vackert och fint.

Det lilla torget hade snabbt fyllts på med ”Kivlingar” som alla ville njuta lite i decembermörkret.

Jag vill tacka Kiviks byalag som håller fast vid härliga traditioner. Såklart vill jag även tacka de duktiga ungdomarna från Sofiaskolan som förgyllde den mörka Österlenkvällen. Så vackert!

Kvällens citat:

Julen är den tiden då du får hemlängtan, även om du är hemma.

Ha en fin dag och kram.

Annika

Scroll to Top