kivik

Tårtfest på Kivik.

Hejsan.

Det har varit stort tårtkalas på Kivik.

Det var Kiviks Café, Cake Cowboy och såklart Mellby Bagaren som slagit sina mjöliga bagarmössor ihop och ställt till med världens tårtfest.

Vi bjöds på en tårtbuffé av världsmästarklass. Den som gick hungrig och sötsugen härifrån, ja den fick sannerligen skylla sig själv. Det var inte bara magen som fick sin tillfredsställelse av allt det goda, nej även ögat njöt av de fantastiskt vackra skapelserna. Som alltid är ju smaken lite grann som baken, och alla hittade sina favoriter såklart.

Själv är jag rysligt svag för ”Tjoffes special”. Kanske är det för att det är den tårtan jag bäst känner till från alla barnkalas. Och nog gick tankarna tillbaka till 70-talets barnprogram med Frasse, Janos och Hilding. De där tre mjöliga sjömännen i programmet ”Tårtan”. Även om de här bagarna på Kivik med säkerhet har bättre koll på hur bakning egentligen ska gå till.

Är det fest på Österlen så ska det såklart även vara en ”spiddekaga” på bordet. Med säker hand visade Gun hur den ska skäras upp enligt skånsk tradition. Jag brukar använda ett bågfilsblad när jag själv ”styckar en dylik kaga” och såg jag inte helt fel, så hade Gun också det till sin hjälp.

Jag och Stefan åt så våra magar pös över både linning och skärp, och någon kvällsmat fanns det sedan inte plats till förrän nästkommande dag, och knappt ens då. Ett väldigt trevligt evenemang som förgyllde en grå februarisöndag på Kivik.

Tack Gunvor och Mats som bjöd oss med.

Något som också förgyller mina gråa dagar, det är när jag får besöka av mitt lilla barnbarn. Även om hans hjälp på kontoret ännu har mer att önska, så bor det kanske en liten spirande arkitekt i killen…

Dagens citat:

När jag var liten tänkte jag att det var konstigt att min mamma aldrig blev sjuk. Nu fattar jag. Hon blev visst sjuk. Det var bara det att ingen brydde sig. //mammasanningar

 

Kram Annika

Ett arboretum.

Hejsan.

Idag tänkte jag tipsa om ett härlig utflyktsmål när det så småningom börjar våras på Österlen. Nämligen Hälleviks arboretum, som ligger i norra delen av Stenshuvuds nationalpark.

Ett arboretum betyder ungefär en plantering av träd och buskar av exotiska slag. Just här finns en massa stora utländska träd och buskar, som under första hälften av 1900 talet lär ha planterats av den man som då ägde området. Carl Ekenstam, om jag inte missminner mig.

Dagen då jag och Stefan vandrade här var ovanligt mild och skön. Järnekens röd bär lyste upp i det vackra bladverket.

Platsen är nog som finast att besöka under våren. Men även nu under vintern, är här så himla vackert. Nu framträder alla de vackra trädstammarna så mycket bättre.

På Facebook läste jag en så gullig kommentar om just den här platsen på ett av mina blogginlägg. Ett minne från då mannen var en busig liten grabb. Såklart kan jag inte låta bli att citera honom här:

Plötsligt så hittade vi ett plantage med bambu. Detta var ju kanon tyckte vi. Vi bröt av en massa så vi fick ett redigt knippe.
När fiskarna kom iland så såg de vår bambu o så jä..a förbannad så de gav oss ”ett rapp i röven” var o en med bambun.
Vi fick gå tillbaka in i skogen o sticka ner bambun i jorden igen.

Ett besök här på vårkanten, det kan jag varmt rekommendera. Stäng då av mobiltelefonen och låt er översköljas av naturens egen underhållning. Fågelsången, den lilla bäckens porlande och Moder Jords bedårande konstverk.

Dagens citat:

Tro på det du har – det räcker. Tro på det du kan – det är nog. Tro på den du är – det håller. Tro på det som kommer – det kommer.

 

Ha en riktig skön söndag och kram från mig.

Annika

Trevlig tradition på nyårsafton.

Hejsan.

Tipspromenad och korvgrillning är väl en underbar tradition att ägna sig åt på årets sista dag.

Det var i fjor som Kiviks byalag startade med den här härliga sammankomsten. Och eftersom det upprepade sig igen den här nyårsafton så tycker jag bestämt att det kan kallas för en tradition.

Solen strålade från en klarblå himmel. Med korv och dricka i en kylväska vandrade vi bort till Kiviks bastu.

Vi startade med den förberedda tipspromenaden. I strandkanten sprang glada barn omkring och lekte.

Både hav och himmel hade den härligaste blåa nyansen. Även om det var lite kyligt i vinden så njöt vi av den mysiga promenaden genom Kiviks gamla gränder.

Vi passerade Piraten, där han för dagen höll en vacker blomsterbukett i handen.

Tillbaka vid bastuklubbens lilla stuga var det dags för korvgrillning och de rätta svaren på tipsrundan.

Ingen fin nyårsmiddag slår smaken av en välgrillad korv vid havet. Jag och Stefan avslutade den mysiga stunden med en tur ut på piren.

Sista dagen på år 2019 kunde nog inte bli mycket härligare här på Österlen.

Dagens citat:

Den mest värdefulla platsen att få vara på i hela världen är i någons tankar, i någons böner och i någons hjärta.

Kram Annika

Ett decembergrått Kivik.

Hejsan.

Julveckan har i år, för oss Österlenbor, mest bjudit på dimma och gråväder.

En morgon vandrade jag en sväng i Kivik. Jag parkerade min bil vid Buhres fisk. Det var alldeles folktomt, tyst och stilla.

Jag och småhundarna vandrade bort till ”kärringbadet”.

Bastun låg igenbommad och öde, medans vattnet nästan såg ljummet och lite inbjudande ut den här morgonen.

Vi vandrade upp förbi Kiviks camping, som även den såg ut att ligga i djup slummer .

Jag tog vägen tillbaka nerför Moriabacken.

Det där gröna underbara trähuset, som jag gillar, höll på att renoveras. Om jag fick önska mig ett enda hus här på Kivik, så skulle jag nog valt det här. Jag älskar det gröna stora trähuset som en gång för länge sedan var ett bageri.

Fast det finns så många underbara små hus där i Kiviks gamla gränder. Det tråkiga är bara att så många av dem verkar stå tomma under vinterns mörka årstid. Tänk att det fanns en tid då det fanns människor som bodde här året om.

När vi kom tillbaka till hamnen kändes det nästan som om det spruckit upp lite i allt det gråa. Jag kunde faktiskt ana att det fanns en sol där bakom de tjocka molnen.

Dagens citat:

Negativa människor med negativa åsikter har oftast också negativa resultat.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

 

Ett litet avbrott.

Hejsan.

Så många morgnar.

Så många soluppgångar det har blivit under åren. Över hela Österlen.

Det var så väldigt länge sedan som jag hade semester på riktigt. Så länge sedan jag hade en lite längre sammanhängande ledighet, mer än någon ynka dag. Det är dags nu och det känns verkligen som jag behöver det just nu.

Jag ska ut och resa och det ska bli så spännande. Jag och bloggen får en skön återhämtning i någon vecka.

Bloggen får vila, men för er som vill hänga med mig så finns jag på Instagram. Jag ska försöka att uppdatera lite på instastory (den där lilla runda ”pluppen” längst upp på sidan) med bilder och filmer så får ni se vart resan bär.

Ni som vill, är såklart välkomna att hänga med mig där.

Vill ni följa mig, så hittar ni Gylleboannikas instagram HÄR

Annars ses vi kanske här igen strax före jul, och då har vi förhoppningsvis fått vinter på Österlen.

Var rädda om er i julstöket.

Dagens citat:

Ibland kan allt kännas upp och ner. Men det ger dig ett ypperligt tillfälle att se livet från ett annat håll.

Ha det riktigt bra och vill ni, så ses vi igen.

Kram Annika

Man har inte roligare än man gör sig.

Hejsan.

Jag älskar det uttrycket, för jag tycker att det stämmer så bra. Man har faktiskt ett eget ansvar att göra sina dagar så bra som det bara är möjligt.

Det är lång ifrån alla dagar som är soliga från morgon till kväll. Det där soliga får man liksom själv försöka plocka fram då och då. Men om man bara klär sig efter väder och ger sig ut, så har man kommit en bra bit på vägen. Bekymmer, oroligheter och dåliga tankar blir så mycket lättare när man kommer ut i skogen. Tankedemoner tycker helt enkelt inte om frisk luft.

Jag har investerat i en sådan där fitnessklocka som håller koll på vartenda steg jag tar, varje minut jag sover och varenda lilla löprunda jag springer. Min käre Stefan har nu också börjat räkna sina steg via telefonen. Man kan säga att det liksom blivit en liten spännande tävling oss emellan.

Flera gånger har han masat sig upp ur TV soffan sedan stegräkningstävlingen smög igång…

-du, jau kan åsse fyllja me…

Och själklart är det så mycket roligare när man är två.

Särskilt när man är med Stefan …

Fast den här stegtävlingen, den kan jag nog redan nu räkna ut vem av oss som kommer att vinna ….

Dagens citat:

Kärlek handlar inte om att alltid hålla varandras händer i samförstånd. Kärlek handlar om att trots många konflikter och missförstånd fortfarande hålla varandras händer.

Så handlar det om att kunna skratta tillsammans.

Ha det gott och kram från mig.

Annika

 

Med fötter och rötter i ett äppelrike.

…eller som min Stefan säkert skulle ha uttryckt sig:

…fyddårr å ryddårr…

Gomorron.

Ja den där skånska dialekten är kanske inte den vackraste i allas öron, men jag bara älskar alla de gamla vanliga orden som för mig känns så ”himma” och klingar så välbekant.

Som så ofta hade vi ärende till Kivik. Vi tog vägen över Svinaberga. Där uppe från Bergdala har man en vidunderlig utsikt. Man kan se långt ut över Ravlunda skjutfält.

På andra hållet ser man gårdarna i den lilla byn Mellby. Platsen där det lilla fantastiska bageriet ligger. Där som världens godaste kavring tillverkas. Ett mumsigt grovt bröd som kan vara sponsrat av tandläkarförbundet… Det är alltså ganska hårt, men det godaste i hela världen.

Är man född och uppvuxen i ett äppelrike, ja då trivs man ju såklart här. Och är man som min Stefan, född i Kiviks hamn, ja då är det något med havet som drar…

Äppeltavlan hade antagit en mörkare och djupare färg. Ni vet, att i likhet med oss kvinnor, så är den som vackrast när äpplena är fullt mogna.

Men även om man är född och uppvuxen bland ”äbblaskrabbårr” och ”äbblaträ”, så tycks det som om smaklökarna inte riktigt hängt med. Nej, ett surt äpple ser man aldrig att min käre make sätter tänderna i. För honom är det päron som gäller. Clara Frijs ska det vara, så det så! Sådär söta och saftigt mogna så det rinner nerför hakan…

Dagens citat:

Tänk efter och bli eftertänksam eller tänk om och bli omtänksam.

Omtänksamhet måste väl vara att göra en massa äppelkakor till familjen vareviga höst…

Kram från mig.

Annika

Höstvila.

Hejsan.

Höstvila … ja så heter den underbart vackra tavlan. Årets upplaga av äppeltavlan i Kivik.

Även om vädrets makter inte riktigt var välvilligt inställda just den här helgen, så gjorde vi såklart ett besök på årets marknad. Det finns ju egentligen bara bra väder och bra kläder – så är det bra med det.

Precis som på alla marknader så doftade det ljuvligt gott från alla håll och kanter. Man kände sig konstant hungrig precis hela tiden. Där var en massa saker att förtära och alla de goda dofterna avlöste varandra från stånd till stånd. Likt en magnet drogs min käre Stefan till allt det där väldoftande och ätbara…

Så vi fick helt enkelt pausa med en kopp rykande varmt kaffe och en bit äppelkaka vid båtklubbens lilla stuga.

”Här inge har jau bott nårr jau va ung”, upplyste han mig och min dotter om. Vi skrattade lite, eftersom Stefan tycks ha bott på en massa knasiga ställen i sin glada ungdom .

Efter det var vi stärkta att strosa vidare i marknadsvimlet.

Trevligast brukar vara den fantastiska äppelutställningen. Dit passade vi på att gå när regnet tilltog i styrka.

På radion hade jag hört att det finns ungefär 1200 svenska äppelsorter. Då är det faktiskt inte så konstigt att man inte alltid klarar av att komma ihåg vilka som är vilka av alla våra ”äbblaskrabbårr”.

När vi lyssnat klart på Robert Wells och hans härliga uppträde, kramade jag om Österlens egen söta ordningsvakt ”Strutsen” innan det var dags för matintag igen. Andrarums IF´s äppelhamburgare. Ett måste när man är här.

Sen åkte vi hem till Gyllebo igen. Vi tände fyr i kaminen och sjönk ner i soffan för en riktig mysig HÖSTVILA.

Dagens citat:

Du kan älska mig eller ogilla mig, det är upp till dig. Men jag har inte tid att ogilla dem som ogillar mig. Jag är upptagen med att älska dem som älskar mig.

Ha en fin måndag och kramar till er.

Annika

En tavla av äpplen skapas.

Hejsan.

Här på Österlen har det varit marknadsstämning så det stänker om det. Äppelmarknad i Kivik minsann.

I förra veckan for jag ner till Kiviks hamn för att se och föreviga det digra arbetet med att skapa den magnifika tavlan gjord utav äpplen.

Det var en tidig morgon som det plingade i min telefon. Ett meddelande från min vän Tina i ”äppelteamet” löd ungefär så här… ”vi är långt komna så ska du hinna fota jobbet, så får du komma idag”  Ja, de är ett rutinerat äppelgäng som efter många års erfarenhet vet hur man bygger äppelkonst.

Morgonen var gråmulen och ett fint duggregn liksom hängde i luften.

Jag slängde min tunga kamera över axeln och traskade bort mot hamnen. Att det var marknad på gång, det syntes lång väg.

Äppeldamerna jobbade på med att bygga på tavlan.

En enda man i teamet kunde jag se. Han hade fullt upp med att sköta kranen så tjejerna inte skulle fattas byggmaterial. Att vara med på bild ville han dock inte. Nej det fick minsann räcka med att han fanns i verkligenheten, sa han.

Ett stycke bort byggde en skolklass på sina egna konstverk.

Mitt i den gråmulna Kiviksmorgonen kom glada Gun ångande. Gun från Kiviks café. Stolt berättade hon om årets nyhet i bageriet. En riktig ”äbblaspiddekaga”. Och de ni, det måste väl ändå vara det mest Österlenska man kan få till kaffet.

Mitt i allt jobbet kom äppeldrottningen själv. Emma Karp Lundström. Äppeltavlans skapare. Lugn som en filbunke såg hon ut trots att många verkade dra i henne. Alltså, jag beundrar henne så mycket…

Efter att ha blivit bjuden på en stärkande shot av ingefära och knäppt några bilder till, smög jag mig tyst tillbaka till min bil igen.

Kiviks Äppelmarknad, en tillställning som ger liv i hela bygden när stillheten annars smyger på. När hösten kommer krypande och lägger sig som en mörkläggningsgardin över hela Österlen, då är det välkommet med en glad marknad i äpplets tecken. Jag älskar när det livas upp en smula!

Dagens citat får såklart bli av Piraten:

”På begravningen gräto vi strida tårar samtidigt som vi gladde oss åt de nya, svarta kläder vi fått.” – ur ”Bombi Bitt och jag”

Och hann ni inte besöka Kivik i helgen, så passa på att i alla fall ta en sväng ner om hamnen och njut av den underbara äppeltavlan. Den brukar bli vackrare och vackrare efterhand som äpplena mognar.

Kram Annika och Piraten.

Det börjar sakta in.

Hejsan.

Österlen har mjukt tagit tag i handbromsen och börjat sakta in. Åtminstone kändes det så förra helgen.

Den kvällen då jag vimmelkantig av trötthet steg av bilen på torget i Kivik, märkte jag hur lugnet liksom börjat lägga sig över vår byggd.

Veckan då jag planerat in min egen ledighet,  blev det inte alls som jag tänkt mig. En stor oväntad arbetsuppgift lades på mina axlar, och en hel lördag satt jag djupt försjunken vid mitt skrivbord.

-älskling, nu håller du kväll, så bjuder jag på middag, sa Stefan när jag suttit pall hela dagen.

Ett av mina absoluta favoritställen här på Österlen är ”Eva på Torget”. Underbara Eva och Åke, och deras fantastiska mat.

Den här kvällen var luften kvav och lugn, så vi valde en plats utomhus. Egentligen spelade det ingen roll vilken maträtt jag hade valt, allt hos Eva är precis lika gott. Det blev i alla fall en burgare och en tjeckisk fyllig öl som smakade himmelskt.

Jag kunde känna hur lugnet kom  krypande.

Efter att ha betalat för vår mat och tackat för oss, gav vi oss av nerför backen mot hamnen. Små söta vågor skummade vitt och rullade in mot ”svarte sten”.

En stund satt vi sedan där vid strandkanten vid Vitemölle och andades in lugnet och friden. Jag hade kommit halvvägs med det digra arbetet på mitt kontor, den vetskapen gav mig ett lugn och en tillfredsställelse.

För mig är det ofta inte jobb och arbetsuppgifter som tynger, utan att ha dem väntande på mina axlar. Livet har lärt mig att jag mår bäst av att ta tag i saker direkt. Ju mindre tid behöver jag liksom ha jobbet hängande över mig.

Dagens citat:

Kan vi inte bara sluta skryta om vem som har mest att göra?

Istället för att ständigt berätta hur mycket vi alla har att göra … vi arbetar, vi städar, tvättar och gnor, så borde vi istället berätta för varandra hur vi hittar lugnet, hur vi tar tillvara de små stunder som stärker. Hur vi bäst hittar den avkopplande sinnesfriden. Jag tror att det man fokuserar på, det blir det stora i livet.

Lite svamliga tankar från mig.

Annika

 

Scroll to Top