kivik

Försmak av våren och av kärleken.

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

I förra veckan fick vi den första lilla försmaken av den vår vi alla nu väntar på.

När jag gick ut med hundarna i skogen så märkte jag ganska snart att jag klätt mig alldeles för varmt. Plusgraderna hade skjutit i höjden och mitt på dagen var det nära nog tio grader.

Runt om i träden kvittrade vårens första fåglar med sina knaggliga och vintertrötta stämband. Det var den där allra första härliga fågelsången som man blir så himla glad av att höra.

Även spillkråkan tycktes ha fått känning av sina första vårkänslor. Över sjön ekade den stora hackspettens ihärdiga trummande, det där ljudet som man på våren kan höra på flera kilometers avstånd. Den svarta hackspettens läte för att locka till sig en partner. Jag älskar när skogen fylls med detta trumljud!

I sjökanten, vid badplatsen, låg en massa isbitar som brutits loss och klirrande slogs mot varandra som iskuberna i ett whiskyglas.

Förutom en svag förnimmelse av våren, så fick vi i lördags en försmak av kärleken. Tillsammans med våra vänner var vi på Buhres fisk i Kivik, där vi åt en underbart god Alla Hjärtans Dags middag.

Kvällen var sååå vacker, maten fantastiskt god och sällskapet var ju det bästa. Tack Stefan och vännerna ♥

Dagens citat:

Tänk om det är nog, att du andas och vill. Tänk om det är nog, att du faktiskt finns till. Tänk om det är nog, att du är du. Tänk om det är nog, här och nu.

Ha en fin torsdag.

Kram Annika

Kul för både stor och liten.

4 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Förra helgen när det var så blåsigt och kallt, så kände vi att vi inte bara kunde sitta inne och uggla i stugvärmen. Det skulle ju också kännas så mycket skönare att komma tillbaka in i brasvärmen sedan vi varit ute en liten sväng. Sagt och gjort …

Alltså packade vi in oss i en av våra bilar allihopa, barn och barnbarn, och så for vi ner till Kivik.

Det blåste friska vindar och vi var glada över att vi klätt oss extra varmt den här dagen. Till och med Frithiof Nilsson Piraten hade fått på sig en randig halsduk. På havet gick vågorna höga. Vattnet slog hårt mot piren och de vilda vågorna skummade alldeles vita.

Tanken med att åka till just Kivik var att Scott skulle få leka på den nya och fina lekplatsen som finns där.

Jag förstod snabbt att den där nya lekplatsen var till glädje för både stor och liten. Ganska snart hade mina vuxna döttrar tagit över lekandet och Scott fick bara storögt titta på.

Scott tyckte inte alls att det var så särskilt kul att leka sjörövare med mig heller, trots att jag både sjöng och levde mig in i rollen som skeppsbruten allt vad jag kunde. Han ville inte vara med på någon tramsig mormorslek!

Nej, som mormor är jag nog ganska värdelös på att leka roliga lekar har jag förstått. Moster Emmy däremot, hon verkar gå hem i alla läge (åtminstone om man frågar vad Scott tycker) Det var knappt att jag fick åka med hem i bilen ens.

Dagens citat:

En vis man sa: var försiktig med vem du tar med ombord på ditt skepp, vissa människor kommer att sänka skeppet bara för att de inte kan bli båtens kapten.

Ja kanske var det tur att jag var ensam på mitt låtsasskepp… inte ville jag gå samma öde till mötes som Titanic.

Ha det bäst.

Annika

Årets sista dag och några boktips.

3 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hej hej

Som en liten tradition på årets sista dag, så brukar vi åka till Kivik vid lunch, alltså på självaste nyårsafton. Så även den här gången.

Det är Kiviks Byalag som brukar anordna en trevlig stund med tipsrunda och lite korvgrillning.  Tillsammans med min svåger Mats och Bibbi så gnuggade vi geniknölarna och gjorde vårt bästa på tipspromenaden.

Sedan var det dags att grilla korv och mata ankorna. Inget smakar väl så gott som en grillad korv såhär mitt i vintern.

När både vi själva och ankorna fått sig ett skrovmål så åkte vi hem till Bibbi där vi njöt av en god kopp kaffe.

Sedan lämnade vi Kivik för att på kvällen avsluta året med vännerna i Borrby. Tack P och K ♥

Några boktips tänkte jag också dela med mig i det här inlägget….

Först ut är boken ”Jag är inte död” av Erik Engelv. En bok om hur det är att leva som Jehovas vittne och som vuxen komma ut som homosexuell. Sorgligt vad en religion och en tro kan göra med oss människor (min personliga åsikt).

Nästa bok som jag har lyssnat på är ”Den lyckligaste mannen på jorden” av Eddie Jaku. En vacker berättelse av en förintelseöverlevare som bestämmer sig för att möte varje dag med ett leende.

Nästa bok jag lyssnat på var ”Tjur på retur” av Kalle Moraeus. En rolig och helt underbar kärleksförklaring till alla gubbar.

Sist men absolut inte minst så har jag lyssnat på den fantastiska boken som heter ”Vad hjärtat aldrig glömmer” av Kelly Rimmer. En välskriven och berörande kärlekshistoria som utspelar sig från andra världskriget och fram till idag. Så vacker berättelse.

Nu väntar ett nytt spännande år och jag hoppas att det blir ett bra och fint 2023 för oss alla.

Dagens citat:

Självförtroende är inte ”de kommer att gilla mig”. Självförtroende är ”jag klarar mig även om de inte gör det”.

Lika bra att bara vara sig själv, det får helt enkelt duga, för vem ska man annars vara…

Kram Annika

På tu man hand.

8 kommentarer / Allmänt, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Efter en speciell vecka för mig, så kände jag mig en smula urlakad och tom då helgen kom.

Det är så mycket som hänt i mitt och Stefans liv under det gångna året. Så många sorger och så många begravningar. Men inte bara det, utan även stora förändringar i våra liv. Vårt företag och vårt livsverk håller sakta på att avvecklas nu. Det känns konstigt. Vi har ju levt med Stefan Hantverkarn varje dag i mer än 20 år. De sista anställda snickarna slutade i veckan, och vårt fina lager i Simrishamn kommer snart att få en ny ägare. En ny tid väntar.

Lite trötta och slitna åkte vi till Kivik i lördagskväll för att äta en bit mat på tu man hand. Bara vi två.

Vi hamnade på Buhres fisk, där vi åt vars en gudomligt god fiskrätt.

Vi njöt båda av den vackra utsikten och av den goda maten.

Exakt hur vår morgondag kommer att bli, det vet vi inte, men året som gått har nog gett oss båda en tankeställare. Tiden är kanske inne nu att njuta lite mer av livet, jobba mindre och unna oss att ha semester på riktigt, utan bokföring, anställda och kunder… Ja, det är kanske dags att göra allt det där som vi drömt om nu…

En stilla kväll i Kivik på tu man hand – det var en fin sak att unna sig. Sedan får vi se hur allting blir efterhand.

Dagens citat

Det fina med livet är att det går att förändra. Problemet är bara att vi vill ta stora kliv medan livet oftast vill ta små.

Ha en fin onsdag.

Kram Annika

Äppeltavlan 2022

4 kommentarer / Allmänt, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

I år var äppelmarknaden lite annorlunda mot vad den varit tidigare år. Den var nämligen flyttad ifrån Kiviks hamn upp till Svabesholms gård vid Svinaberga istället.

Det var ett val som jag tyckte blev sååå mycket bättre än vad det varit förut.

Såklart har det varit många åsikter om denna förändring, både positiva och negativa röster har hörts. Jag upplevde det i alla fall enbart positivt måste jag säga.

Nere vid Kiviks hamn var det istället en trevlig liten skördemarknad, som även den lockade besökare.

I folkvimlet la jag märke till några bekanta ansikten, välkända Kiviksprofiler.

Vid hamnen hade Österlens vackra skutor lagt till vid kajen. Scoutbåten Sarpen närmast i bild.

Jag och Stefan körde vidare upp mot Svabesholm för att njuta av årets upplaga av äppeltavla.

I tidningen stod det att tavlan hade ett särskilt budskap det här året. Befruktning.

-di e en vagina, sa Stefan, darr flyår bina ud och ing å befrukar…

Jag skrattade och tänkte att han måste ha missuppfattat det där med blommor och bin en smula. Men det var en underbart vacker tavla, som alltid!

Efter att ha ätit Andrarums IF:s traditionella äppelburgare, så strövade vi vidare och njöt av allt i marknadsvimlet.

Efter två pandemiår så var det härligt att få se en äppeltavla på Österlen igen.

I fjor såg äppelkonsten ut så HÄR. då på Kiviks Musteri.

Dagens citat:

En lärling sa till sin mästare: du lär mig att slåss, men du talar om fred. Hur hänger det ihop? Mästaren sa: det är bättre att vara en krigare i en trädgård än en trädgårdsmästare i ett krig.

Ha en fin dag.

Kram Annika

 

Höst i luften och på Hantverkarn är det full rulle med ett takbyte.

4 kommentarer / Österlen, Stefan Hantverkar'n / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

En riktigt höstig morgon i förra veckan, så tog jag vägen förbi Stefan Hantverkarns byggarbetsplats i trakten av Kivik.

Dimman låg tät över fälten och de sista halmbalarna låg ännu och väntade på att bli hämtade av bonden.

När jag stannade till vid bygget så hade grabbarna precis samlats inför dagens takarbete.

Förutom våra egna snickare, så var också världens gulligaste murare på plats. Edvin Ask är förstås inte bara en gullig murare, nej han är självklart även en väldigt duktig och kunnig murare. På det här bygget är han just nu för att hjälpa till med att mura upp ett par skorstenar.

När jag pratat en stund med killarna var det dags för oss att sätta fart. Både för dem och för mig, som ju var på väg till mitt andra jobb på Luckan i Björstorp.

Enligt Stefan så är det här nog Hantverkarns sista lite större arbete… Hur det kommer att bli med den saken, ja det återstår nog bara att se.

Det enda jag vet med säkerhet, är att tiden den går alltför fort och snart är det faktiskt jul.

Och något jag också är säker på, det är att om ni behöver en duktig murare, så kan jag varmt rekommendera Edvin. Skicklig, kunnig … och gullig!

Dagens citat:

Ta inte emot från andra för att behålla för dig själv. Ta emot för att ge vidare.

Ha en fin tisdag.

Kram Annika

Karuseller och langos var ändå viktigast.

4 kommentarer / Familj, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Jag har ju konstaterat förut, att jag inte tyckte att marknaden i Kivik var någon succé i år. Ändå hamnade jag där ytterligare en gång till, innan det var över för i år.

Tillsammans med döttrarna och mina barnbarn for vi dit för att åka karusell och äta langos en kväll i förra veckan.

Det viktigaste var ju trots allt att Scott fick åka några karuseller, och vi vuxna fick njuta av den årliga langosen.

Att ”åka karusell och äta karamell” det borde ju vara varenda unges rättighet, att  få uppleva det åtminstone en gång varje sommar.

Langos åt vi också såklart, med det obligatoriska kladdet.

Lille Nicolaj var också med såklart, men han var så nöjd, bara han fick ligga på sin mammas bröst och slumra. Han krävde varken slänggungor, tåg eller friterad deg med gräddfil.

Det var allt från årets marknad.

Dagens citat:

Igår var igår, idag är idag. Livets spår, hoppets lag.

Ha en fin dag.

Annika

 

Inte sig likt.

Lämna en kommentar / Allmänt, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Så är vi mitt inne i den skånska marknadsveckan. Den där veckan som är lite som inkörsporten till sensommartiden här på Österlen. Den tiden jag alltid älskat så mycket ända sedan jag var barn.

Just Kiviks marknad har väl aldrig någonsin förr varit så hett omdebatterat som i just år. Istället för parkeringsavgift beslöt man sig nämligen för att ta inträdesavgift, vilket skapade heta känslor, meningsutbyte och hat hos väldigt många människor.

I söndags gick jag och Stefan en sväng på den ganska folktomma marknaden. Nog var det lite sorgligt att se hur lite knallar och folk där var, jämfört mot som då vi var unga och marknaden var sommarens stora  höjdpunkt.

Till och med den årliga älgkebaben var en aning torrare och lite mer smaklös det här året.

Efter ett varv över marknadsplatsen så tog vi en paus vid bilen. En kopp kaffe och en munk smakar alltid precis lika gott oavsett hur marknaden är.

Även om marknaden inte alls var sig lik i år så hoppas jag att det även i fortsättningen kommer att få fortsätta att vara en marknad här. Det vore väldigt tråkigt om Kiviks marknads 400 års jubileum kommer att bli historiens sista och det här året är det som tar den gamla traditionen ner i graven. Den som lever får se.

För Kiviks marknad har något som ingen annan marknad har… den finaste utsikten att njuta av!!

Tiderna förändras och det är inte mer med det. Vi kan bara surfa med och njuta av det som faktiskt är bra och trevligt. Som att glassbilen numera hittar ut till Dodevägen. Bara en sådan sak, alltså!!

Dagens citat:

Utrotningshotade människor: de som hälsar eller ler mot andra på gatan även utan att de känner varandra. Bara av vänlighet.

Vi borde alla ha lite närmre till våra leende, istället för att sitta bakom våra skärmar och sprida hat, missbelåtenhet och negativa saker.

Kram Annika

Världen är full av små grodor.

4 kommentarer / Allmänt, Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan

Någon gång, mitt i sommaren, blir världen full av små grodor.

Det är likadant varje år. Som genom ett trollslag dyker tusentals små grodor upp på grusvägarna här runt om i  Gyllebo. Egentligen tror jag inte att det är grodor utan små paddungar. Oavsett vad det är, så gäller det att se var man sätter fötterna någonstans. Scott tyckte att det var vansinnigt spännande, men att hålla en groda i sin egen hand, det ville han absolut inte göra.

När världen blir full av små grodbebisar då vet man bestämt att det är sommar. Sommar är det också när vi drar till Kivik och äter stekt sill i Sillaluckan.

Det är även sommar när min dotter Amanda får fullt med härligt gyllenbruna fräknar, och när hon kan ligga ute under parasollet med lille Nicolaj på bröstet och slumra till fåglarnas kvittrande.

Sommar, små grodor, barn och små hundar – det är väl underbart så säg!?

(…och när Stefan tar disken tycks vi alla lika förvånade )

Dagens citat:

Desto färre saker du äger desto friare kommer du att bli.

Ha en härlig dag.

Annika

Härlig vandring från Kivik till Simrishamn.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej.

Helgen före midsommar så var jag och min vän ute på en härlig vandring här på Österlen.

På morgonen när vi startade, så föll ett lätt duggregn över Gyllebo, men det kunde inte grumla vårt glada humör och våra planer för en skön vandringsdag. Vi startade med att inta en god frukost vid natursköna Hällevik i Kivik. Det var också där vår vandring började. Mätta vinkade vi sedan hejdå åt våra ”gubar” och lovade ringa när vi ville bli hämtade.

Nationalparken var ganska tyst och öde den här gråmulna morgonen. Det enda som störde den vackra fågelsången var ett manligt vandringsgäng som hade samma tänkta rutt som jag och Petra. Fast de verkade dock ha lite fler (och starkare) vätskekontrollen än vi…

Vi tog stigen genom alekärret ner till havet där vi gjorde första stoppet för att lätta på klädseln.

Sedan vandrade vi på sandstranden förbi Knäbäckshusen med näsorna vända mot Vik.

Havet låg stilla och spegelblankt. Sakta lättade molntäcket upp och när stranden tog slut så stannade vi för en första vätskepaus, innan vi vek av upp mot Orelund, för att ta oss förbi den steniga delen av kusten.

I Vik passade vi på att köpa vars en kyld dricka i den obemannade matbutiken, och som genom ett trollslag klarnade himlen upp och solen flödade över oss.

Vi fortsatte vår vandring på spänstiga ben. Genom Tjörnedala strövområde och Baskemölla traskade vi på med siktet inställt på Simrishamn och en välförtjänt glass.

Vid Vårhallarna, när vi siktade Simrishamn, ringde vi våra taxikillar som skulle ta oss hem igen. Vid Röken köpte vi vars en kulglass som var dubbelt så stor som vi beställt. Fast när stegräknaren stannade på 30.000 steg så kändes den stora glassen ändå välförtjänt.

Dagens citat:

Oavsett vad andra tycker och tänker om dig, sluta aldrig sjunga på din alldeles egna lilla sång.

Ha en fin tisdag.

Kram Annika

 

Rulla till toppen