Sommarnostalgi.
Hejsan.
Förra helgen gick i nostalgins tecken för oss. Först ut var en härlig kväll i Christinehof.
Jag och Stefan körde till Verkasjön, där vi parkerade och tog hundarna med på en kvällspromenad.
Från sjön tog vi den lilla stigen ner mot Verkeån och den söta lilla bron, Rännebron, som är funnits där så länge jag kan minnas.
Stefan, som simtränat hela sommaren, hängde raskt med. Hundarna var ivriga och flåsiga – här hade de inte varit på väldigt länge (för lilla Penny var det kanske rent av första gången)
Så var vi framme i Alunbruket, den där platsen som alltid gör att jag får en alldeles särskild känsla i hjärtat. Här finns så många minnen. Varenda liten plats här rymmer massor av sådan minne från alla de gånger här varit fest och dans.
Även om här inte längre får vara fester eller tillställningar, så kändes det fint att platsen numera hålls iordning och gräset klipps här. Det är nästan som om allting bara sover en stund, och att man när som helst kan spela upp till dans igen.
Vi gick bort och tittade där det en gång varit som en djup grotta in i skifferbacken. Den där gången kallades för pysslingahålet och det sas vara en gång som gick rakt igenom kullen. Numera har pysslingahålet rasat ihop, och man får nog tycka att det är tur att raset inte skedde då vi ungar sprang där och lekte på 70-talet.
Förra helgen fortsatte i nostalgins tecken, då vi passade på att gå på bio en kväll då det ändå regnade. Vi såg filmen ”Sommartider”, som jag varmt kan rekommendera. Den var så himla bra!
Boktips
Efter den filmen blev jag så sugen på att lyssna på boken om Gyllene Tider. Boken är i två delar och heter ”Gyllene Tider – En sista refräng”. Här får man läsa om alla de där låtarna som vi lyssnade på då jag var ung, och det känns som om det bara ”var för en stund sedan”. Ja, jisses som tiden flyger.
Dagens citat:
Alla tårar är inte ledsna, och alla leende är inte glada.
Fast man kan välja att bara surfa på de glada minnena.
Ha det härligt
Kram Annika
