Hejsan.
Om man vill njuta av blommande ljung så är det nu man ska passa på, för just nu blommar den som allra vackrast.
Vid Drakamöllan finns en fantastiskt vacker vandringsled som jag varmt kan rekommendera. (Drakamöllan ligger norr om Brösarp.) Blåvingeleden, som den heter, är ungefär 1 mil lång och går genom en ganska kuperad terräng. Men det finns även en lite kortare slinga som är ca 3 kilometer lång och den är uppmärkt med vita fyrkanter. Den är också helt magiskt vacker nu när all ljung blommar. Förra helgen valde jag och Stefan att ta hundarna med på den kortare slingan.
Dagen var het och varm, men som tur var blåste det friskt över ljungheden. Ovanför oss seglade vita fluffmoln snabbt förbi, och marken var som en enda purpurfärgad matta.
I min ryggsäck hade jag extra vatten till hundarna. I skuggan under ett träd tog vi en drickapaus när tungorna på hundarna tycktes släpa i marken. Mest var de tre hundarna glada och uppspelta över att vara med på lite strövtåg.
Sedan var vi stärkta för sista biten i den violetta världen. Alltså, man kunde nästan inte förstå att det kunde vara så vackert.
Sensommaren är här och hösten börjar obönhörligen att flåsa oss i nacken, men jag väljer att njuta fullt ut av allt det där vackra som hör den här tiden till, för det är oslagbart fint nu.
Tiden för att njuta av de vackra små blå fjärilarna (de söta blåvingarna) är nog förbi, jag tror att bäst chans att se dem har man i början av juli. Jag och Stefan var här för 3 år sedan, och då vimlade det av blåa små fjärilar. Ett inlägg från den gången finns HÄR.
Dagens citat:
Livet ger oss inga ångerveckor, ”ta två betala för en”, reor eller garantier. Vi får endast ett erbjudande och det är möjligheten att leva här och nu.
Ta vara på livet. Kram Annika
Ljunghedar slungar mig i minnet alltid tillbaka till barndomens läsning av Enid Blytons Fem-böcker (alla 21 böckerna), för det vandras i väldigt många av dem över ljungheden, där det dock skuttar fram vilda kaniner hela tiden. När såg du senast en kanin ute i markerna? Du nämner Blåvingeleden, sånt underbart namn – men jag skulle väl som ni och vovvarna välja 3-kilometaren, jag också. Och efter lila ljung hem till Löfbergs Lila kaffe. Oops, ursäkta, ni är ju skån…Zoéga-folk. Läste du också Enid Blyton`? Okej, du är för ung men det kom ju senare upplagor också. En stilla varning bara: Klämtar klockor högt över ljungheden en mörk kväll, fram emot september, så är det larmklockor att brutalaste brottslingen rymt från fängelset där borta. Eller har ni inget fängelse vid Gyllebo???
Kaniner ja, faktiskt har jag sett många små vilda kaniner idag när jag körde i Brösarps backar. Tack och lov börjar de att öka igen efter de att de nästan dog ut på 70-talet i pesten. Men fängelse har vi dock inga här i Gyllebo 🙂 Kram på dig.
Så fint med all ljungen! I lördags kväll och natt blev det plötsligt väldigt kallt. Ja, även igår morse. Natten innan hade vi fönster och dörr öppna, nu frös jag, som sällan fryser.
Jag var helt säker att jag kommenterade dina senaste inlägg, men det verkar jag inte ha gjort.
Glad måndag!
Jodå dina kommentarer har nått fram, det är bara jag som inte haft möjlighet att läsa och godkänna på ett tag…. om du kollar tillbaka så tror jag att de ska synas nu. Kram på dig.
Ljungen är ju magisk, och så mycket så man häpnar på en och samma plats. Vid dotterns väg växer det så underbart mellan stengärdet. Ni gör många fina utflyter, härligt och ta fram en mulen kulen höstdag. Men vilken underbar sensommar vi har den vill jag gärna hålla kvar ett bra tag.
Må väl. Kram/MH
Sensommaren är en underbar tid, jag älskar den. Vi brukar göra lite olika saker här hemma omkring, det där som alla började kalla för hemester. Kram på dig.