Haväng

Kalasväder och Amandas dag.

Hejsan.

Oboy, vilket kalasväder vi bjöds på under trettondagen. Oj, oj, oj….

Jag och min fina vän Petra parkerade våra båda män hemma i TV-soffan och drog sedan själva till havet för en lång ljuvlig vandring.

Havet och himlen gick i klarblå toner. Vinden var bitigt kall och stranden var fylld med solsugna människor.

Mina båda små hundflickor traskade lyckligt med oss hela den härliga rundan, från Vitemölla till Haväng och runt Stigalunds gård och  tillbaka till bilen. Och jag kan lova att det kaffet vi sedan drack när vi kom hem smakade gudomligt gott. Vinterns alla kalasväder ska och bör man verkligen ta tillvara på.

Hur vädret var för 30 år sedan, ja det minns jag faktiskt inte riktigt, jag hade ju lite annat att tänka på då … men jag kan lova att det var kalas. Födelsedagskalas för min Amanda, som såg dagens (lysrörs) -ljus på en toalett på Ystads BB för exakt 30 år sedan.

Min underbara, fina Amanda. Min andra dotter utav tre. Mitteltösen med det största hjärtat, hon som alltid tänker på alla andra. Klok och förnuftig, som är både en underbar dotter och en fantastisk mamma.

Älskade Amanda, idag hade jag så gärna kramat dig precis så som jag gjorde då för trettio år sedan. Jag hade önskat att jag  varit med och firat din dag idag … Men jag gläds över att du  är med din lilla familj på en minitripp och att ni har det riktigt gott tillsammans.

Jag hoppas att du blir rejält bortskämd idag av dina pågar och att du får känna vilken fantastisk person du är.

Finaste lilla Amanda, jag vill att du ska veta vilken viktig roll du alltid haft i vår familj. Som mittelsyster kom du kanske alltid en smula i kläm mellan dina båda andra systrar. Men du har alltid varit som kittet som håller oss ihop. Som limmet i skaran, den som värnar om oss alla och kanske den som mest bidragit till att ni systrar nu står så innerligt nära varandra. Vår lilla spindeln i nätet, det är du.

Idag vill jag önska dig en riktigt härlig födelsedag, och så håller jag tummarna för att vår Italienresa kan bli av till våren. Bara du och jag gumman, så som du önskade … ♥

Dagens citat:

Om folk tvivlar på hur långt du kan gå, gå så långt att du inte kan höra dem längre.

Du är bäst Amanda, och du kan bli allt du vill i världen!!

Ha det gott alla, och kram från mig.

Annika

Han och jag, och våra små.

Hejsan.

Hela förra helgen hade vi så underbart och soligt vinterväder. Ingen snö, men kalla vindar och, som sagt,  en strålande sol.

Tidigt i ottan begav vi oss med våra små pälsklingar till ”ensamma tallen” vid Klammersbäck. Jag och Stefan hade packat ner lite varm dryck och något gott att tugga på i varsen ryggsäck.

Jag började med ett kallt bad innan solen gått upp. Det var så underbart härligt.  Livsandarna dansade och blodet rusade.

Stefan och hundarna hade slagit sig ner i de två vindpinade stolarna och ”förgryste” sig över mitt tilltag. Huhhh… sa Stefan när jag kom upp ur vattnet.  (förgrysa betyder ungefär förfära eller förfasa)

Sedan satt vi där under det ensamma trädet tillsammans och såg solen gå upp borta över Stenshuvud. Jag med mitt heta te i koppen och Stefan med sitt starka kaffe. Med i packningen hade vi också tre bitar av den goda saffranskakan. Alltså en bit till Stefan, en bit till mig och en bit till Molly och Lykke att dela på.

När solen kikade upp över horisonten tyckte Stefan att vi kunde röra lite på oss. En smula mer rastlös än vanligt är han  nuförtiden. Jag lät honom bestämma, jag misstänkte ju att det var ett visst sug som satte in. Stefan har efter kanske 45 år som snusare nu även lagt den lasten på hyllan, och det får man väl ändå säga är en bedrift.

Sakta strosade vi mot solen och mot Norra Vitemölla. Det var en så vacker morgon och de enda människor vi såg, var ett förälskat par som kysstes på stranden i det flödande solljuset. Jag tänkte roat för mig själv; undrar om någon av dem snusar…

Dagens citat:

Min vän är som barken runt ett träd, som värmer mig som en sol under vintern, och som skänker svalka likt svalt vatten när solen står som högst om sommaren. Han är min vän och jag är hans.

Ha en fin dag och kram från mig, Annika

Friska vindar vid Haväng.

Hej hej

En eftermiddag på vår semester så körde vi ner till Haväng.

Dagen var varm och het, och parkeringen var till bredden fylld med bilar.

Det var alla sorters människor som sökt sig till havet den här dagen. Det var vandrare, hundägare, semesterfirare, surfare, soldyrkare… ja alla de sorter. De flesta var nog mest badsugna, men några verkade även vara flygsugna.

På skjutfältets södra del hade man riggat upp en station där man kunde få prova sina vingar genom att flaxa iväg med en slags skärmflygningsmojjäng. Jag och Stefan satte oss i slänten för att studera det hela.

Vi satt där i backen både länge och väl, men det hände inte så särskilt mycket. Kanske ska det till en väldig massa förberedelser först innan man kan lyfta och sväva iväg med en sådan skärm.  Fast så som det blåste den här eftermiddagen, så kändes det nästan som om jag själv skulle kunna lyfta bara genom att sträcka ut armarna en aning åt sidorna och låta vinden få tag i min klänning… Salta, varma Havängsvindar!

Men när varken jag eller skärmflygarna lyfte så tröttnade vi och strövade vidare över det vackra fältet. Det är något alldeles särskilt med Haväng och skjutfältet vid den här tiden på året. Det torra gräset och alla de små blåklockorna… jag bara älskar det.

Dagens citat:

Undret är inte att flyga i luften eller att gå på vattnet, nej undret är att vandra på jorden.

Ha en underbar dag.

Annika

En eftermiddag vid skjutfältet.

Hej hej

En härlig eftermiddag tog jag mina små hundar och åkte till Haväng en runda.

Istället för att vandra söderut, så valde jag att vända näsan mot norr och ströva längs skjutfältet istället.

Det är ganska länge sedan jag var här senast. Jag har liksom inte kommit mig för att åka hit. Kanske har det påmint mig för mycket om tiden med Johnny och våra militärövningar här.

Men den här eftermiddagen kändes det så härligt att vara tillbaka. Mina tankar gick såklart till Johnny och till den där sista gången då han fick springa alldeles fritt på sitt älskade skjutfält.

Hela det stora fältet var fritt från snö, men på sandstranden låg ett hårt och tjockt snötäcke kvar.

Molly och Lykke njöt i fulla drag när de glatt skuttade runder runt mina fötter. Men då och då var det som om något gav mig en lätt puff i ena knävecket. Som en förnimmelse av en våt hundnos som bara ville påminna mig om någonting. Någonting väldigt fint och någonting väldigt saknat… Men jag behövde egentligen ingen påminnelse… det går inte en enda dag utan att jag tänker på min stora svarta Johnnyhund ♥ … inte en enda!

Dagens citat:

Man kan ta ifrån människan allting, men inte vad hon bär i sitt hjärta.

Må gott

Kram Annika

Tur de är så små.

Hej hej

Förra helgen vandrade jag och Stefan vid Haväng och njöt av den härliga solen.

I ryggsäcken hade vi packat med oss kaffe och frysboxens sista julkakor.

I julklapp hade jag fått praktiska picknickattiraljer som passar bra för en ”friluftslufsare” som jag.

Vid det gamla fortet satte vi oss och fick vindskydd och skönt ryggstöd på köpet. I vanlig ordning blev Stefan överfallen av småhundarna. De båda är väl medvetna om vem man bör tigga godsaker av.

Det där med att sticka till hundarna godsaker i tid och otid, det är ett ämne som ständigt är på tapeten i vår familj. Jag anser att man ger godsaker för att belöna och förstärka ett gott beteende. Medan Stefan nog mer vill vara snäll och bli omtyckt och använder godis som mutor för det ändamålet.

Och hundar lär sig snabbt…. ja, det är allt tur att de är så små.

Vi hade en mysig stund och avslutade med att Molly och Lykke fick skölja ner de torra lussebullarna med gott vatten från Verkeån.

Dagens citat:

Den bästa revanschen är ingen revansch. Gå vidare. Var glad.

Ha en fin dag.

Annika

En mysig dag vid Verkeån.

Hej hej.

Förra helgen blev det så vackert väder direkt på morgonen när solen gått upp.

Stefan och jag tog småhundarna med oss för att vandra en sväng vid Verkeåns mynning.

Vi kom fram till laxtrappan som heter Öradekaren. Det är en fiskfälla med anor från 1600-talet. Det är liksom några slags kar där fisken ska hoppa upp och fångas. Men nu ser det ut som om man byggt en genväg sidan om. Undrar om fiskar förstår sig på genvägar…

Vi vandradade vidare i det soliga vädret. Då och då fick småhundarna släcka törsten i den porlande ån.

Vid Lindgrens länga vek vi av ner mot havet. Det vackra vädret hade lockat ut massor av soltörstande människor den här förmiddagen.

Efterhand såg vi hur himlen ändrade karaktär. Väderprognosen hade utlovat tilltagande vindar och kyligare temperaturer.

Vi drog oss ner mot havet för att hitta ett lämpligt ställa att slå läger på för lite fika och kaffedrickning. Det är alltid höjdpunkten på en tur med Stefan. Men mer om det i ett annat inlägg.

Dagens citat:

Livet är anledningen till att vi är här. Kärleken är anledningen att vi stannar.

 

Ha en riktigt fin dag.

Annika

En tur till havet.

Hejsan.

När solen valde att kika fram över Österlen, då var vi tvungna att passa på att njuta av den.

Vi körde till Haväng där vi vandrade upp till Havängsdösen och ner mot havet.

Lykke och Molly var med på turen, och de tycktes njuta lika mycket som vi av den friska havsluften.

Trots att det var ganska tidigt på juldagens förmiddag så var många människor redan ute och njöt av det vackra vädret.

Vi gick över Verkeån och vandrade en bit söderut mot Vitemölla.

Blå himmel och blått hav – det fanns ingenting mer att önska.

En zon för komfort helt enkelt.

Dagens citat:

Jag önskar att vi kunde komma ihåg att vi är i samma lag. Vi är alla i samma lag. Det finns inget ”vi” mot ”dom”. Det finns bara … oss

Kram Annika

Liten vandring en augustimorgon.

Hejsan.

Så härligt att få sällskap på färden.

En vacker augustimorgon gick jag på tur tillsammans med två härliga ”tjajjor”.

Med ryggsäckarna packade med lite smått och gott, startade vi vid Haväng och vandrade söderut.

Förbi Lindgrens länga och Stigalunds gård tågade vi. Vid ensamma trädet blev det rast och vila. Aldrig smakar väl några svettiga ostmackor godare än när man är på strövtåg.

Augustihimlen såg dramatisk ut och blev såklart förevigad. Förevigad blev även jag, och jag tackar Frida för den bilden.

Ljungen blommade i vacker kontrast till vitmossan och över heden strövade en vacker flock hästar.  I Vitemölla tog någon sig ett uppfriskande dopp och vi gjorde helt om marsch, och vände tillbaka igen mot Haväng.

Vi valde att vandra längs stranden tillbaka och passerade den fina lilla ålaboden Stenören.

Även små korn kan bli till stora skav…. Susanne hällde ut lite sand från skorna, så var vi alla redo att tåga vidare.

Dagens citat:

Mitt mål är inte längre att få mera gjort utan att ha mindre att göra.

Det viktigaste är, att det man gör känns meningsfullt, och vad som är meningsfullt det kan vara helt olika från person till person. Man måste hitta sin egen mening.

Kram Annika

(foto: Susanne Berg)

Ensam kvällsvandring.

Hejsan.

Det var en ljummen kväll när jag packade min vandringsryggsäck och liftade bort till Haväng. En ensam stund var vad jag behövde.

Jag tog vägen förbi den välkända Lindgrens länga och styrde sedan stegen mot Stigalunds gård.

Det var så vackert med de mogna sädesfälten.

Jag grunnade lite på vad det där var för sädesslag egentligen. Råg gissade jag på, för kornet har väl längre spröt? Eller så var det ett korthårigt korn. Eller ett långhårigt vete… Jaja, vacker var det så det förslog.

Över ängen såg jag ner till det blåa havet och på andra hållet hade bonden precis tröskat klart.

För att komma ner till havet var jag tvungen att korsa kornas stora hage. Hela gänget stod och glodde oförskämt på mig när jag kom. Och längst bak stod tjuren och såg ut att ge mig ”onda ögat” tyckte jag.

Fast sedan såg jag att han hade tankarna på annat håll …

Jag kom till sist fram till havet.

Ett kärlekspar lämnade precis det ensamma trädet och platsen blev ledig för mig och mina tankar. Tankar som att jag nog borde plugga på det här med våra fyra sädesslag lite bättre kanske.

En ensam vandring är så bra, då kan man höra sin egen röst så tydligt.

Dagens citat:

Njut ditt lilla medan dåren jagar efter mer.

Det är så lite man egentligen behöver.

Kram Annika

Hav och äng.

Hejsan.

Hav och äng är underbara ord var för sig. Tillsammans blir de något enastående. Haväng.

En kväll i förra veckan liftade jag hit, till en av Österlens populäraste platser.

Att köra hit med sin egen bil i dessa tider var inte att tänka på. Turistantalet på Österlen har slagit alla rekord i år. Trängseln här verkar ta fram det allra sämsta i människosläktet. Hot, våld och idioti är egenskaper som plötsligt börjar kännas som vardagsmat runt om på Österlen. Uttalande som stundom får mig att se rött. Men nej, jag ska inte vara någon ”Ove”…

Nåväl, jag slängde upp min ryggsäck på ryggen vinkade hejdå till min chaufför och började vandra.

De gamla trädet vid parkeringen hade tydligen fått avsluta sina dagar under våren. Det gjorde att allting såg en aning annorlunda ut vid ingången.

Trots att det var väldigt mycket människor överallt så njöt jag av den ljumma vinden och min ensamma vandring.

Haväng är en oerhört vacker plats, men hela vårt avlånga land är fullt med vackra platser, det får man inte glömma bort.

Dessutom är här lika vackert vid precis alla årstider.

Jag vände näsan mot Lindgrens länga och mot Stigalund, där det såg ut att vara minst besökare den här kvällen. Fortsättningen på vandringen tar vi en annan gång.

Dagens citat:

Det enda vi är, är apor med bilnycklar.

Kram Annika

Scroll to Top