Haväng

En underbar morgon med mina hjärtan.

Hejsan.

Vilken underbar dag vid Klammersbäck!

Hit vandrar jag ju ofta med mina hundar. Det som var så speciellt för just den här dagen, var att även min Stefan kunde följa med. Det var första turen med hans stelopererade fot.

Nu är Stefan inte den mest vandringssugne personen man kan tänka sig. Att spankulera runt i naturen utan mål och mening, det är inte riktigt hans melodi.

Helst ska Stefan ha en boll framför fötterna eller en bössa på axeln för att tycka om den här typen av motion. Det blir liksom mer mening för honom att röra sig då.

-nu ska vi vell ente lua hur långt som helst, sa han skeptiskt efter bara en liten stund.

Till ensamma tallen vid Klammersbäck var precis lagom, tänkte jag.

Det som är så bra med den där lilla vackra platsen är att där finns två stolar där man kan vila sig och samtidigt njuta av den vackra vyn.

Att kunna sitta där och njuta tillsammans med dem man älskar allra mest, det är nog det bästa som finns i hela världen.

Och när vi vilat en bra stund var vi alla redo att vända tillbaka.

Längs den lilla stigen på heden växte stora buskar av sälg. Fulla med kissar. Åhhh jag älskar det ordet – videkissar (eller kisar, som vi säger här på Österlen)

Sen bar det av mot Gyllebo igen. Stefans mungipor gick upp en smula och han fortsatte sin dag i grävmaskinen. Jag ska nog inte förvänta mig att det blir någon vandrare av den mannen.

Dagens citat:

Om människan skulle bygga ”Lyckans hus” skulle det största rummet bli väntsalen.

Vänta inte på att vara lycklig.

Kram Annika

p.s så måste jag få hälsa också … till min lilla dotter, som fyller år idag. Grattis lillskruttan.

Min favoritbild från den där magiska morgonen.

Hejsan.

På kamerans minneskort finns ännu fler bilder från den där magiska morgonen. Morgonen då jag mötte dagen på Ravlunda skjutfält. Som en värdefull pärla har jag sparat undan min favoritbild. Bilden då den nymorgnade solen lekfullt speglar sig i ålabodens enda lilla fönster. Min favoritbild från den här dagen. En bild jag liksom inte riktigt kan se mig mätt på. Ibland blir det precis sådär som man vill ha det.

När solen väl kikade upp över horisonten så gick det så väldigt fort.

Samtidigt färgades allting svagt rött, som om dagen badade i ett alldeles särskilt varmt ljus. Hoppfullhet.

Vyn bort mot Stenshuvud och Kivik var så himla vacker.

Jag tänkte på den glade fiskaren jag mött tidigare på morgonen. Han med Kristianstadsdialekten. Mannen som halkade på träspången och slog en äkta österlensk ”värmylla”. Jag hoppades att han höll sig på benen i fortsättningen.

När jag vände ryggen mot havet hade solen redan stiget upp en bra bit. Vinden kändes skön mot mina kinder och en sista gång den där morgonen sträckte jag upp mina armar mot skyn och bara andades. Lärkan i skyn fick sig nog en chock för den blev alldeles tyst.

Jag önskar er alla en riktigt skön dag.

Dagens citat:

Den viktigaste livsvisdomen måste vi uppleva med egna ögon.

Kram Annika

Vackra skjutfält.

Hejsan.

Vackra Ravlunda skjutfält. Militärernas stora fantastiska fält ut mot havet. En plats som jag älskar så mycket.

Till skillnad från många andra så älskar jag det faktum att platsen tillhör försvarsmakten. För vem hade ägt allt det vidunderligt sköna annars? Kanske hade hela fältet varit exploaterat med privata lyxvillor då …. Huhhh hemska tanke.

Som hemvärnssoldat har jag sett dagen gry här förut. Fast då har fokus såklart varit på fiender och strid med ett skarpladdat vapen vid min höft. Motstridiga känslor som ett brett spann från det fulaste fula till det vackraste vackra.  Jag lägger alltid märke till platsens skönhet, oavsett vilken roll jag har. Det där sitter liksom etsat i hjärtat.

Jag stannade min bil precis innanför militärernas grind. Sakta vandrade jag ner på den lilla väg som leder till de två ålabodarna. Den ena tror jag är Lövdalens ålabod och den andra kallas kanske rätt och slätt för Havängsboden. Vackra är de åtminstone!

Med ett vigt skutt hoppade jag över en grind och strosade ner mot Havängsdösen. Ja vigt och vigt … sanningen är väl att jag mer klättrade lite klumpigt över.

Långt borta såg jag en man komma gående med ett fiskespö på ryggen. Rätt som han gick så låg han sprattlandes på marken. Gryningsfrosten hade gjort bräderna hala som ålar och är man inte försiktig så står man lätt på näsan.

Såklart gick jag dit för att se så ifall någon hjälpaktion var nödvändig. Mannen var oskadd, trevlig och pratglad. En lång stund stod vi och samspråkade, mest om hur smärtsamt vackert allting var den där morgonen.

När den första solstrimman kikade fram borta i horisonten så önskade jag min nyfunne vän god fiskelycka och strövade vidare.

Det är få ställen som en soluppgång är så vacker och rofylld som just vid Verkeåns mynning. Ljudet av ån som forsar ut i havet blir som ett vackert ackompanjemang till solens skådespel.

När jag vandrade bort från ån och ut över fältet kunde jag höra vårens första lärka. Jag njöt med alla mina sinnen och tackade mig själv för att jag gett mig den här stunden.

Dagens citat:

Fokusera på det du kan göra något åt. Livet är för kort för att ödsla tid och kraft på det andra.

Ha en riktigt fin dag och ta en liten stund och njut av något vackert och av att finnas till.

Kram Annika

 

Den sagolika morgonen vid Klammersbäck.

Hejsan.

Idag bjuder jag på lite fler bilder från min morgon vid det ensamma trädet i närheten av Klammersbäcks mynning. Vackra bilder som är vilsamma för själen. Bilder som jag tror och hoppas att ni också gillar.

Det var en morgon som hade det där lilla extra. Även om vinden var bitande kall, så njöt jag. Under mina vindtäta ytterplagg var jag iklädd ett varmt och gott ylleställ.

Jag och Johnny satt vid den vackra lilla tallen. Jag på en av de ditsatta stolarna och han som vanligt vilandes på mina fötter.

I flera timmar satt vi där och njöt, innan vi sakta vandrade tillbaka mot Vitemölla igen.

På håll fick jag se en människa. Vid första anblicken blev jag lite orolig … men sedan insåg jag att det var en hurtig vinterbadare på väg ut i havet för ett dopp. En riktig friskus. Trots den iskalla vinden tyckte jag att det såg så väldigt skönt och inbjudande ut, och i minnet tänkte jag tillbaka på mitt eget VINTERBAD i fjor.

Jag och Johnny vandrade stilla tillbaka mot bilen. Johnny var salig över all kanindoft och jag var uppfylld av en skön energi som bara naturen kan skänka mig.

När jag kom tillbaka till min gamla skitiga Volvo så hade solen kommit upp riktigt och spred sitt varma sken över världen.

Dagens citat:

Oavsett hur lång din resa verkar vara, finns det aldrig mer än detta, ett steg, ett andetag, ett ögonblick – Nu.

Det gamla slitna uttrycket ”fånga dagen” har ingen mening förrän du verkligen fattar vad det innebär! Träna på det, så kommer du förstå …

Kram Annika

 

 

 

 

Soluppgång över Haväng

(inlägget innehåller reklamlänkar)
Hejsan.
Jag är en person som är morgonpigg och jag vaknar väldigt tidigt även när det är tänkt att vi ska ha sovmorgon här i huset.
Förra helgen låg jag där i vanlig ordning, klarvaken och pigg långt innan solen hade gått upp.
Lika bra att skutta upp tänkte jag…
Med siktet inställt på en magisk morgon, for jag till en vidunderlig plats. Kanske den vackraste av alla.
Min favorit – Haväng.
Där är så bedårande vackert. Det spelar inte alls någon roll vid vilken årstid man åker hit. Platsen är slående vacker vid alla väderlekar och vid alla årstider.
Den säger välkommen hit, lugna dina tankar, stilla dina andetag, slappna av och bara njut. Här och nu!
Ingenting annat.
När jag gick över bron för att passera Verkeån så mötte jag två tidiga vandrare.
-gomorron, viskade vi tillvarandra i dunklet, liksom rädda för att väcka dagen alltför bryskt.
Det var två danska grabbar med ryggsäckar på ryggen, förmodligen rustade för en hel dags vandring i den vackra naturen.
Att få se dagen vakna till liv vid en såhär ljuvlig plats, det känns nästan lite exotiskt.
Det är nästan lite samma känsla som då jag och Stefan var på resa i Tanzania och vi låg i tält ute på savannen.
Med den skillnaden att här riskerar man inte att bli lejonmat …
(mer om Afrika kan man läsa här)
När solen väl bestämde sig för att gå upp, då gick det så väldigt fort.
På ett kick ljusnade dagen med ett varmrött sken.
Det var dags för mig att vända stegen mot bilen och fara hem för en ljuvlig frukost i Gyllebo.
Tacksam att ha fått börja min dag här.
Dagens citat:
Den mänskliga själen
behöver verkligen
skönhet
till och med mer än bröd.
Tips:
Jag hade gärna haft en stickad Odd Molly kofta som den här när jag är på sagolikt vackra platser…
Eller en stickat tröja i vinrött som den här.
Kanske en stilig jacka i grått som den här.
Fler sköna kläder finns på Camprade.
Ha en fin dag och kram
Annika

Är det vad du verkligen vill?

Hejsan
Nu när min äldsta dotter var hemma de där ynka få dagarna, så hade hon så väldigt mycket att göra.
Hon planerade in en massa och skulle hinna med allt, vara alla till lags … Jag insåg att det kom ju nästan att bli omöjligt.
När hon skulle baka en tårta så undrade jag lite försiktigt om det var vad hon verkligen ville göra de få dagar hon var hemma i Sverige …  ja, för då skulle hon ju naturligtvis baka den där tårtan, men annars …
Såklart var det inte det hon helst ville göra. Hon ville hellre åka en runda till havet. Havet som hon saknat så mycket under det halvår hon varit borta!!
Hon och jag startade dagen tidigt i ottan.
Jag var inkallad på årets militärövning, men till min stora sorg var jag tvungen att åka till Revinge för att sjukanmäla mig istället. Andréa körde för mig dit och vem passade väl bättre än hon, till att besiktiga Johnny när han den här dagen både mönstrade in och ut.
Hoppas alla mina härliga gröna kompisar har haft en bra övning på fältet …
Nästa gång är vi med igen!!
Fast det finns någon mening med allt som sker … nu fick jag en eftermiddag tillsammans med Andréa istället.
Och såklart väntade en promenad längs havet på oss.
Vi stannade bilen på norra parkeringen i Vitemölla och vandrade i sakta mak norrut.
Framme vid Klammersbäck tog vi en skön paus. Min rygg tillät inte den vanliga marschtakten, men jag var så lycklig över att kunna vandra med, och lite smärta får man tåla.
Där vid Klammersbäck, det lilla ensamma trädet och den vinpinade stolen är det så himla vackert.
Jag kan nästan aldrig se mig mätt på den vyn. Jag tror nog Andréa också njöt av en stilla stund där under det lilla trädet.
Vi diskuterade lite om vi skulle vända tillbaka till bilen, men jag ville ju så förtvivlat gärna dra ut på den här stunden.
Jag bet ihop och efterhand som vi vandrade så klingade smärtan av.
Vi passerade den lilla fiskestugan Stenören och vandrade ända bort till Verkeåns utlopp i havet. Den där platsen som är den vackraste jag vet.
Efter att ha vilat en liten stund vandrade vi tillbaka igen.
En sagolik stund, som jag njöt av för fulla muggar.
Jag fångade dagen tillsammans med min dotter, och är så glad att vi valde en stund vid havet.
De flesta av hos har en förställning om att vår tid här är oändlig, evig att vi har obegränsat med tid framför oss. Det är inte riktigt så. Jag tänker ofta på att välja det roliga framför alla ”måsten”. De där måsten är dessutom ofta skapade av mig själv, och ingenting alls som är ett måste egentligen. Om man gör det roliga först, så kan man göra det andra sedan.
Dagens citat:
De som dog igår hade
planer för i morse. Och de
som dog i morse hade planer
för i kväll.
Ta inte livet för givet.
På ett ögonblick kan allt
förändras. Så var förlåtande
och älska med hela ditt hjärta.
Du vet aldrig när den
chansen inte längre finns.
Ha en fin dag.
Kram Annika.

Att göra det bästa av allt.

Hejsan.
Det har nu gått mer än en månad sedan jag sist kunde gå, springa och härja i naturen som jag brukar göra.
Jag tycker att man har en skyldighet mot sig själv och sin omgivning att göra det bästa av varje situation.
Att göra det bästa av varje dag.
Så därför bestämde jag och Stefan oss för att ta en sväng ut i naturen.
Till min favoritplats.
Min fine, underbare militärhund Johnny, skulle såklart också få följa med. Efter en månad i stillhet vid min sida i soffan, var han uppspelt som en unghund.
Helt kriminellt och olagligt fick han sitta lös i baksätet på Stefans stora jeep, och gunga med i bilens rörelser.
Jag kunde se hur han njöt av stunden. Glittret i hans ögon avslöjade allt.
Som patrullhund är han tränad och van att åka bandvagn då vi framrycker i terrängen. Då är han taggad och förväntansfull inför sin arbetsuppgift.
Johnnys ansiktsuttryck var nästan detsamma den här dagen. Att låta honom få den här upplevelsen vägde upp alla risker och eventuella pekpinnar från paragrafryttare. Livet måste få innehålla spänning för att vara värt att leva, även för en hund.
I sakta mak strövade vi upp över backen i Haväng ner mot den vackraste vyn i världen. Jag med min onda rygg och Stefan med sin fot som väntar på en steloperation.
Att kunna ta sig ut i naturen är en gåva, och vi tog tacksamt emot gåvan den här dagen.
Johnny bar svansen högra än någonsin. Han gick med spänstiga steg som om han vore två hundår gammal. Han såg ut att vara kung över sin dag, och känslan smittade av sig på oss. Vi ägde livet och var tacksamma för det.
Med små försiktiga steg tog jag mig ner till bron där den vackraste vyn på hela Österlen finns.
Det kvittar vilket väder som råder för stunden, bilderna blir alltid sagolika.
Man kan redigera och sätta filter på sina fotografier nuförtiden. Bilderna härifrån kräver inget av det. Skönheten bara finns där.
På stranden hade något lagt ett stort hjärta av stenar. Ett vackert tecken gjort av en människohand.
I sakta mak vände vi tillbaka till bilen.
Det fick räcka för dagen.
Det blev en av de kortaste rundor vi någonsin företagit oss. Ändå somnade Johnny så nöjd och belåten på hemvägen i baksätet på bilen.
Det behövs inte så mycket för att göra en dag till något fantastiskt.
Jag tror att allting beror på våra tankar och vad vi gör av de förutsättningar vi har.
Dagens citat har jag hittat på en väns facebooksida …
ord av Peter LeMarc, om jag inte är fel ute …

Ditt liv är ditt eget,

du äger din tanke och tid.

Låt ingen ta det ifrån dig,

du är en speciell individ

Ha en fin dag och en stor kram
Annika

Från Stenören till Haväng

Hej hej
Vill ni fortsätta att följa med på vår vandring den där morgonen då min lilla hund blev åksjuk?
Den kommer här …
Istället för att släppa loss på Ravlunda skjutfält så hamnade vi i Vitemölla.
Efter att ha vilat en stund i den där vackra vindpinade stolen vid Klammersbäck, vandrade vi vidare med siktet inställt på Haväng.
Haväng är en av mina absolut mest älskade platser.
Det spelar ingen roll hur grått och trist vädret är, för Haväng är vackert i alla de former.
Efter bara en liten bit kom vi så fram till den gamla ålaboden som kallas för Stenören.
För en del år sedan träffade jag på en sovande man i den gamla boden, men den här morgonen var där alldeles tomt där, så jag och hundarna kunde stiga in i boden en liten stund.
Stenörens Ålabod lär ha anor ända från mitten av 1700-talet.
Fisket här ägs av Christinehofs gods, men arrenderas ut till fiskare från bygden.
Jag skrev en liten kråka i den gästbok som ligger längst inne i boden, innan vi vandrade vidare.
Ute på stenarna i havet satt sjöfåglarna och såg ut att njuta i vinden. Lite skräp och bråte hade havet spolat upp på stranden och jag önskar att jag haft en påse med för att plocka upp det där skräpet.
Vi passerade det gamla fortet och snart var vi framme vid Verkeån.
Där vid Verkeån vände vi och vandrade i sakta mak hela vägen tillbaka igen.
Lilla hunden Lykke som tidigare mått så illa och varit på vippen att kräkas upp hela sin frukost, hade totalt glömt bort det där och hade nu istället väldigt brått med att försöka plocka i sig kaninlortar längs vår vandringsled.
På kvällen blev jag ju ompysslad av min gulliga dotter Amanda. Inte nog med att hon fixade mina ögonbryn och färgade mina fransar, nej hon envisades med att sätta upp mitt ruffs i en fin frisyr.
Egentligen tycker jag inte att jag känner igen mig själv med håret i en stram fläta, men det är så himla skönt och mysigt att bli lite ompysslad så då fick jag stå ut i den för mig annorlunda frisyren.
Kvällens citat:
Innerst inne i alla vuxna
människor sitter ett litet
barn som skall börja skolan
i augusti.
Jag älskar människor som har nära till sitt barnasinne.
Barn kan vara så himla kloka och utan fördomar. Ibland så mycket klokare än många vuxna.
Jag har fått höra en historia om när man ställde en fråga till ett antal vuxna, och samma fråga till ett antal barn.
Frågan löd:
-Om du fick ett extra öga, var skulle du placera det då?
De flesta vuxna svarade, ”i nacken”, för så lyder talesättet man ofta hör -.”man skulle haft ögon i nacken”.
Vi svarar ofta efter ett inlärt mönster.
Barn däremot, de funderade ut de svar de själva tycker skulle vara bäst. Deras svar blev därför helt utifrån deras egna tankar och fantasier. Något barn svarade: ”på pekfingret!” Åhhh jamen såklart. Där skulle jag också valt att ha mitt extra öga. Så himla praktiskt. Tänk att kunna sticka in sitt finger lite här och där för att kolla!!
I fortsättningen ska jag försöka tänka lite mer fritt, lite mer som barns sätt.
Kram på er
Annika

Om jag bara fick välja en enda …

Hejsan.
Om man bara fick välja en enda plats i hela världen. En plats som man tycker är den vackraste av dem alla.
En plats som känns lite extra i hjärtat liksom.
Och man bara fick välja en …
Då väljer jag den här!
Vackra underbara Haväng.
Här har jag varit sen barnsben och jag tror inte att någon annan plats kan mäta sig med den här skönheten.
Det var förra helgen när jag var ensam som jag passade på att stanna till här.
Det var en strålande vacker morgon med rimfrost i träden.
Jag brukar inte redigera mina foto särskilt mycket. Jag vill så väldigt gärna göra det mesta av jobbet direkt med min kamera. Övning ger ju som bekant färdighet … och jag övar och övar och övar …
Den här morgonen var förutsättningarna för bra bilder fantastiska. Allt jag behövde göra i efterhand var att räta upp horisonten så att den var absolut helt vågrät.
Nej Haväng behöver inga filter eller redigeringar.
Haväng är vackrast ändå!
Tiden går fort när man trivs.
Det var dags att vandra uppför den välkända backen och ge sig ut på andra äventyr, men mer om det en annan dag.
Dagens citat:
Du kan förlora något som du har,
men inte något som du är.
Och jag är tacksam.
Jag är så tacksam för sådana här dagar och för den skönhet jag har så nära inpå.
Ha en fin fredag och kram på er
Annika
Scroll to Top