Hejsan.
Förra helgen gick i nostalgins tecken för oss. Först ut var en härlig kväll i Christinehof.
Jag och Stefan körde till Verkasjön, där vi parkerade och tog hundarna med på en kvällspromenad.
Från sjön tog vi den lilla stigen ner mot Verkeån och den söta lilla bron, Rännebron, som är funnits där så länge jag kan minnas.
Stefan, som simtränat hela sommaren, hängde raskt med. Hundarna var ivriga och flåsiga – här hade de inte varit på väldigt länge (för lilla Penny var det kanske rent av första gången)
Så var vi framme i Alunbruket, den där platsen som alltid gör att jag får en alldeles särskild känsla i hjärtat. Här finns så många minnen. Varenda liten plats här rymmer massor av sådan minne från alla de gånger här varit fest och dans.
Även om här inte längre får vara fester eller tillställningar, så kändes det fint att platsen numera hålls iordning och gräset klipps här. Det är nästan som om allting bara sover en stund, och att man när som helst kan spela upp till dans igen.
Vi gick bort och tittade där det en gång varit som en djup grotta in i skifferbacken. Den där gången kallades för pysslingahålet och det sas vara en gång som gick rakt igenom kullen. Numera har pysslingahålet rasat ihop, och man får nog tycka att det är tur att raset inte skedde då vi ungar sprang där och lekte på 70-talet.
Förra helgen fortsatte i nostalgins tecken, då vi passade på att gå på bio en kväll då det ändå regnade. Vi såg filmen ”Sommartider”, som jag varmt kan rekommendera. Den var så himla bra!
Boktips
Efter den filmen blev jag så sugen på att lyssna på boken om Gyllene Tider. Boken är i två delar och heter ”Gyllene Tider – En sista refräng”. Här får man läsa om alla de där låtarna som vi lyssnade på då jag var ung, och det känns som om det bara ”var för en stund sedan”. Ja, jisses som tiden flyger.
Dagens citat:
Alla tårar är inte ledsna, och alla leende är inte glada.
Fast man kan välja att bara surfa på de glada minnena.
Ha det härligt
Kram Annika
Härligt med minnen från förr, man har en hel del sådan i sig ryggsäck. Tycker din man ser frisk och rask ut, motionerat en del i sommar. Det kan jag tänka mig att den filmen är bra, läser Graafs blogg henne gillar jag, rak på sak och har haft ett händelserikt liv.
Underbara blommor i din vas.
Må väl. Kram/MH
Stefan har simmat hela sommaren, så det har gett resultat. Åhhh hennes blogg ska jag kika på, tack för tipset. Kram på dig.
Nostalgi är rätta ordet. Men vad fint i alla fall, och med vetskap att fler somrar kommer och att naturen aldrig sviker oss. Förvånansvärt vad många sjöar, tjärnar, åar och smärre vattendrag ni alltid hittar. Ni nosar er fram i markerna lika bra som små vovvarna. Eller, förstås, ni är ordentligt hemmastadda i er landsända. Tänk att Skåne har så mycket vatten inåt land. Som barn var det enda våta man var tvungen att pricka in på Skånekartan väl Ringsjön och Hammarsjön. Och Gyllebo hade väl inte ens geografiläraren ett hum om. Där gick han miste om nåt!
Jo, den här delen är jag född och uppvuxen i, så det fanns nog inte en enda liten bäck som jag missade när jag var barn. Med åren försvann dock en del våtmarker då allt skulle dikas ut och torrläggas. Numera har det där återställts igen, då man insett vilken naturrikedom våtmarkerna bestod i. Kram på dig.
Hej igen. Jag får upprepa det är underbart med sån natur inom räckhåll. Särskilt nu när vi, efter relativ frihet somrarna 2023-2024, åter av smittoskäl kan tvingas ”semestra hemma” i några år. Lyssnande på amerikansk radio hör jag en braskande huvudnyhet, att ett fall av den möjligen nya pandemin finns i Sweden, som var Europas värsta, mest nonchalanta land under Covid. Den nya smittan, denna gång från Afrika, sägs av svenska folkmyndigheten nu i statlig svensk radio smitta nästan enbart vid riktigt nära kontakt. Men samma sades ju om Covid, tills upphovsmännen, forskarna, efter sina försök i labben släppte ut den mycket mer smittsamma, skickligt muterade virus-varianten. Och från drabbade länder är Sverige det land i Europa man önskar sig till. Är jag olyckskorp? Tja, i bemärkelsen att jag till skillnad från myndigheterna tar den nya smittan på allvar. Den sköna naturen är en tröst, och nästa år kanske en lämplig tillflyktsort också. Dina trakter är underbara, men behaglig natur tror jag nog att vi alla kan finna inom några mil, var vi än bor i vårt långa land.
Ja du, den som lever får se. Jag väljer att inte oroa mig alltför mycket. Det finns så mycket som kan få vår värld att kastas omkull, och man vet ju ändå ingenting om framtiden – sjukdomar, krig, naturkatastrofer… Att leva här och nu, nära naturen, är helt underbart. Kram kram
Sån väldig dansbana du står på med vovvarna. Inget diskotek i världen kan väl mäta sig med de danser du upplevde där. Sån idyll!
Ja, festerna i Alunbruket var de verkliga höjdpunkterna då jag var barn och ungdom. Här har många danser spelats upp av tex. Streaplers och av Lasse Stefanz. Även uppträde av Ted Gärdestad och Hasse Kvinnaböske drog mycket publik.