Österlen

Kroppsarbete och lunch hos Mandelmanns.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
 
På vintern eldar vi varje dag i våra två braskaminer i vår stuga. Jag älskar det, och jag älskar den härliga värmen som sprider sig i huset av en riktig brasa, när vintern stormar utanför.
Men för att kunna elda så måste man förstås ha ved…
Vi har fått köpa den finaste veden av en snäll jaktkompis till Stefan. Direktimporterad från Småland.
Stefan är ju sjukskriven och har ganska dåligt flås, så det var bara för mig att bita ihop och bära in allt i vedboden.
Man kan säga att vi har bytt roller … Stefan fotar och jag gör grovjobbet.
 
Fast det här med att slita med ved är något jag tycker är ganska härligt faktiskt. Och visst stämmer det att ved värmer många gånger …
 
Med ett välfyllt vedförråd unnade vi oss en härligt god lunch hos Mandelmanns på Djupadahl.
Det hade regnat rejält i flera dagar och där på gården var det minst sagt geggigt.
I smyg flinade jag åt alla fina turister som trippade omkring i vita tygskor och ljusa byxor och såg allt annat än muntra ut. För det hjälper inte att sura över vädret, det blir inte ett dugg bättre för det.
 
Jag och Stefan köpte vars en god lunch i trädgårdscafét. Jag tog fjälloumi och Stefan tog köttfärslimpa.
Mmmmm … det var så himmelskt gott. Precis lika gott som jag föreställt mig att det skulle vara och långt ifrån den trista, hårda halloumin man köper i butiken.
 
Såklart tog vi en liten sväng i trädgården och även i ”tomatdjungeln” i ett av växthusen. Asså, så härliga tomater de har där. Nästan groteskt stora.
 
Fast det regnat och allting var vått, grått, geggigt och skitigt, så var det ändå så himla vackert där på Djupadahl.
Jag hörde Gustav prisa regnet … ”nu växer det så det knakar ju” …. och så är det verkligen att vara jordbrukare.
Växterna och grödan behöver det där regnet, annars blir det precis ingenting!
 
 
Dagens tänkvärda:
 
Hela världen är en rad underverk,
men vi är så vana vid dem att vi
kallar dem för vardag.
 
Så är det verkligen! En massa små saker i det dagliga livet är egentligen små underbara underverk. Vi måste bara lära oss att se dem och uppskatta dem.
Varför inte försöka hitta just era små underverk i denna dagen som är precis nu?
 
Kram på er och tack för att ni tittade in på min blogg.
Annika
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Kroppsarbete och lunch hos Mandelmanns. Läs mer »

Ett glasrike på Österlen.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Länge har jag längtat efter att besöka Österlens egen glaskonstnär, Elna Jolom.
En dag förra veckan tog vi oss i kragen och körde dit. Långt ut på Brösarps Norra backar ligger hennes avsides belägna lilla glashytta. Närmare bestämt i Norra Björstorp.
Som ni vet är jag ingen konstkännare överhuvudtaget, men just glaskonst ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Det fascinerar mig väldigt mycket.
Det är liksom lite farligt att hålla på med … tänk att bränna sig på ett stycke flytande glas … betydligt värre än att måla sig på tummen i alla fall!!
Visst tar dessa konstverk nästan andan ur en …
 
Redan i Elnas trädgård möttes vi av hennes hantverk.
Överallt stod fina alster i det vackraste glas.
 
Där hos Elna fanns även glaskonst av andra konstnärer.
En del väldigt häpnadsväckande, medan andra fick det att dra i smilbanden.
 
Jag och Stefan smög försiktigt runt där bland alla konstföremål, livrädda att råka slå ner något.
Vi kände oss som två elefanter i en glasbutik … vilket vi ju nästan också var.
 
Ute i växthuset hängde en underbar skapelse ner från taket. Det var som att befinna sig under en stor ljuvlig änglatrumpet.
 
Ja visst är det något visst med glaskonst.
Jag har en gång själv provat på det här med att blåsa glas, och det är inte alls lika enkelt som det ser ut.
Om det kan man läsa här.
 
Sedan styrde vi kosan hemåt igen.
Över Brösarps norra backar och förbi världens bästa pulkabacke, gick den slingriga färden hem.
Och finns det något vackrare!?
 
 
När Andréa studerad i Köpenhamn kom det många veterinärstudenter hit till oss i Gyllebo varje sommar, och jag älskade dem alla så mycket.
I dagarna har vi haft besök av Evelina, en av dem som stannade till här i Gyllebo. En underbar tös som nu jobbar som veterinär i Jönköping.
 
 
Dagens tänkvärda ord:
 
En människa som äger stor
självrespekt blir aldrig avundsjuk
på någon …..
Hon/han ser till att förverkliga sina
egna drömmar och mål.
 
Hoppas ni alla kämpar mot någon dröm eller något mål.
Det behöver inte vara storlaget alls, utan det kan vara små enkla saker. Saker som kanske bara behöver en liten spark i baken, bara ett litet steg ur bekvämlighetszonen.
Varför inte prova att blåsa glas …?
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
Dela gärna
     

Ett glasrike på Österlen. Läs mer »

En idol och en förebild.

Lämna en kommentar / Allmänt, Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Ni som känner mig lite bättre, ni vet nog att jag inte är någon person med så stora kunskaper inom konstens värld.
Jag bedömer helt fräckt alla konstnärers verk utifrån mitt eget hjärta. Det jag tilltalas av, det tycker jag är bra helt enkelt.
En stor konstnär känner jag i alla fall till, och det är fotografen Lennart Nilsson.
I sommar finns hans utställning på Fabriken i Bästekille.
 
 
Lennart Nilsson, den största fotografen av dem alla.
Jag tror att alla människor vet vem han var. Såklart vet ni väl alla att det var han som bjöd in oss genom sina helt otroliga bilder att få se något fantastiskt. Vi fick se ”det osedda”. När ett barn blir till! Kanske det som gjorde honom mest känd.
Tyvärr avled Lennart Nilsson den 28 januari i år. Men vilken skatt han lämnat efter sig.
 
 
Men han har tagit så många fler bilder än de ”medicinska bilderna”.
Gamla underbara foton från Kiviksmarknad  finns det där på utställningen. Inte visste jag att man förr hade gyttjebrottning där …
 
Han var inte bara en mycket skicklig fotograf, han var alldeles säkert en underbar person och medmänniska.
Alla hans porträttbilder skvallrar om en avslappnad och förtrogen stämning, som bara kan ha uppstått av att modellerna var helt bekväma med sin fotograf.
Dessa underbara bilder på Ingrid Bergman …
 
 
Vissa tokiga bilder undrar man hur han egentligen fick ihop….  En massa människor som i rätt ögonblick skulle göra precis rätt saker. Med tanke på den teknik som han hade till sitt förfogande på den tiden blir hans konstnärskap så oändligt mycket större.
 
Såklart var där en hel avdelning med hans mest kända livsverk. Den om hur ett barn blir till och dess olika fosterstadier. Lika häpnadsveckande varje gång man ser dessa foto, tycker jag.
 
 
Några av mina favoritbilder var de vardagsbilder från 50-talet om en barnmorskars arbete.
Fantastiska ögonblicksbilder från en annan tid.
 
Jag kan verkligen rekommendera er att göra ett besök här på Fabriken för att ta del i alla de fantastiska bilder som den underbare Lennart Nilsson lämnat efter sig åt oss alla.
 
Och som varje stor fotograf, så tog han såklart några ”selfies”.
Själporträtt av Lennart Nilsson.
 
 
Enligt Lennart Nilsson närstående, så var han inte intresserad av att prata om vilka kameror han använde sig av. Kanske hade han lite samma tanke som jag själv med mitt fotograferande … ”den bästa kameran är den du har med dig” ….
Nu kan jag ju inte på långa vägar jämför mig med honom (en glad amatör som jag ju själv är) men lite av hans personlighet tilltalar mig väldigt mycket och han får fortsätta att vara min idol och min förebild.
Vilken fotograf!!!
 
 
 När vi åter steg ut i solen från den fantastiska utställningen stod byns smed ute vid sin smedja. Även han såg ut som ett stycke konstverk där mitt i vardagen.
 
Här hemma sysselsatte min dotter Andréa sig med allehanda saker. Efter att ha jobbat ibland ända upp till 120 timmar/vecka, så går det kanske inte helt lätt att bara gå omkring och lata sig.
Lite luftpistolskytte i trädgården kan alltid roa.
 
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Insistera inte på att bli
välkänd; var istället
någon som är värd att
lära känna.
 
Det bästa är nog att bara vara sig själv tror jag – det kommer man alltid längst med.
Vem skulle man annars egentligen vara, alla andra är ju redan upptagna.
 
Ha en fin dag.
Kram Annika
 
… och likt Lennart Nilsson blir det ett självporträtt från mig också – fast med en helt annan teknik än hans …
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

En idol och en förebild. Läs mer »

”Kom å köp, kom å köp” …

Lämna en kommentar / Allmänt, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Hela förra veckan avlöste alla marknaderna varandra.
I slutet av veckan var det Sjöbomarknad som stod på tur och i veckoslutet har det varit loppisar lite överallt på Österlen.
En favoritloppis för mig och Stefan är såklart den som Kiviks IF anordnar.
Där på Kivik stod Stefans båda bröder och sålde tavlor för glatta livet.
 
Till Sjöbo åkte vi tillsammans med min dotter Andréa.
Eftersom vi alla var väldigt hungriga så startade vi kvällen med vars en langos. Mmmm … det är så gott tycker jag. Fast så äter jag det bara en gång om året så då hinner man ju aldrig tröttna.
 
Stefan fyndade lite nya fiskedrag. Sedan stötte vi på min syster Görel där på marknaden.
Samuel, Andréas kusin, blev överlycklig över att ha hittat en själsfrände vad det gällde karusellåkning. Den där karusellådran vet jag alldeles bestämt varifrån den kommer … för själv hängde jag alltid upp och ner i det värsta åkattraktionerna som fanns. Likadant varje år.
 
Så träffade vi på en av Andréas bästa vänner från sin gymnasietid, lilla söta Maria. Även hon tycktes vara född med den där karusellådran.
 
Såklart har vi varit på Kiviks loppis också.
Milda makter så mycket människor!! Och så mycket pinnaler.
 
Vid ståndet för tavlor och konst stod mina båda svågrar. Mats och Thomas. Alltså Stefans båda bröder.
Jag vet inte om de sålde någon Picasso där den här dagen, men jag hoppas att de fick in en rejäl hacka till sin idrottsverksamhet.
 
I vanlig ordning träffade Stefan på bekanta precis hela tiden.
Själv fyndade jag en vas. I grönt glas som jag älskar!
Efter att ha googlat har jag förstått att formgivaren är en man som heter Gunnar Ander Lindshammars glas.
Jag betalade 30 kronor, och det är jag såklart helt nöjd med.
 
 
Dagens citat:
 
Ibland försöker
människor att leta fel hos dig!
Kanske för att de inte kan
hantera allt som är rätt
med dig!
 
Visst borde vi alla försöka se varandras goda sidor mer.
Det får bli mitt lilla mål den närmaste tiden – att lägga märke till alla människors bästa sidor.
 
Ha en fin dag och tack för att ni tittade hit. Välkomna igen.
Kram på er.
Annika
 
 
 
Dela gärna
     

”Kom å köp, kom å köp” … Läs mer »

Piratenpriset 2017.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Varje år delas det ut något som kallas Piratenpriset här på Österlen. 
På ”Piratendagen” får pristagaren motta sitt pris och allas hyllningar vid stenstatyn i Kivik… eller som det faktiskt heter PÅ Kivik.
Just i år var det Nisse Hellberg som var vinnare.
 
Jag har alltid gillat Nisse Hellberg och hans Wilmer X. Deras underbara texter med så mycket tanke bakom.
Vem gillar inte ”Blå vägen hem” eller ”Teknikens under” eller ”Jag är bara lycklig när jag dricker” …
När jag var yngre visst jag allt om detta band.
Jag hade tidigt hört talas om det där bandet med det knasiga namnet Wilmer Pitt. Som tur var ändrades det ganska snabbt till Wilmer X istället.
 
Den här dagen begav jag och Stefan oss till Kivik för att se på när det här fina priset skulle överräckas.
 
Jag kunde snabbt konstatera att det rådde ett alldeles särskilt mode för äldre män där på Kivik …
nämligen stråhatt!
 
Det blev många fina tal när vi stod där och väntade på vinnaren själv. Sponsorer presenterades. Lite historia om prisets härkomst och uppkomst drogs för den växande skaran publik.
 
Som representant för Simrishamns Kommun var Håkan Erlandsson på plats i egen hög person.
Lite smygreklam för kommunen vävde han smidigt in i sin predikan.
 
 
En representant från Piratenssällskapet bytte så passligt huvudbonad och höll ett litet anförande om Piraten och sällskapets motiveringen till valet av pristagare.
 
Sedan fortsatte vi alla att vänta på Hellberg…
Några läste lite Piratenhistoria, andra pratade bardomsminnen och jag njöt mest av den vackra utsikten.
 
När vi som bäst stod där och väntade tassade en annan Piratenpristagare och känd Kiviks profil förbi.
På snabba fötter och sänkt blick smög han genom folkmassan … den käre Ulf Lundell.
 
Så kom han då till slut. Nisse Hellberg.
Av Sparbanken fick en han check på 100.000 kronor och såg ganska nöjd ut med det.
 
Jag skulle gärna berätta lite mer om Frithiof Nilsson Piraten … men jag vet inte så mycket om honom tyvärr.
Men jag kan sjunga med i väldigt många sånger av Wilmer X!! ”Om en hund mådde så här” fick vi väl lära oss i skolan…!
 
Hellberg höll ett fint tacktal och sen var tillställningen slut för oss.
På hemvägen gick vi förbi Piratens gamla hus. Stefan minns att han som barn pallade körsbär där, vilket Piraten själv inte brydde sig särskilt mycket om. Han nådde ju ändå inte upp till dem, sa han … men pågarna skulle allt låta bli de som trillat på marken!
 
 
 Dagens citat får bli det som idag står inristat på Piratens gravsten:
 
Här under är askan av en man
som hade vanan att skjuta allt till morgondagen.
Dock bättrades han på sitt yttersta
och dog verkligen den 31 jan. 1972.
 
Kanske skulle vi ta efter det där lite mer … att skjuta tråkiga saker till morgondagen. Som städning och fönsterputsning och sånt som faktiskt inte är helt nödvändigt. För tänk på det, ju mer man skyndar sig med sånt, ju fler gånger lär man hinna med dessa tråkiga sysslor under en livstid. Bättre då att skynda sig med roliga saker!
 
Ha en fin dag.
Kram Annika
 
 
 
Dela gärna
     

Piratenpriset 2017. Läs mer »

Kiviks marknad 2017

Lämna en kommentar / Familj, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Nu har det varit Kiviksmarknad här hos oss på Österlen.
Redan på måndagen sparkade hela spektaklet igång. Jag älskar stämningen och känslan av marknaden.
För mig är det förknippat med såååå mycket minne. Här hittade jag tex. mannen som kom att bli pappa till mina tre döttrar. Så nog kan man göra fynd här alltid….
 
Men den här måndagen blev mitt största fynd att efter sju långa månader äntligen få se skymten av min äldsta dotter Andréa.
Plötsligt stod de bara där, hela gänget med Andréa i centrum!
 
Jag och Stefan strosade runt där på marknadsfältet.
Något att handla fanns det inte tyckte jag. Inget som jag ville ha åtminstone. Med handen på hjärtat så kör vi nästan bara dit för att träffa gamla vänner och bekanta.
 
Vi förvånades lite över att det var så väldigt mycket människor redan den här tidiga måndagkvällen.
Men så var det ju också det perfekta marknadsvädret.
 
Jag och Stefan har fått som en liten tradition att äta älgkebab, där på marknaden.
Den här kvällen verkade det som om alla andra också fått den traditionen, för jösses vilka köer. Bakom tältduken kunde jag se hur de stekte kött för glatta livet.
 
Som inföding finns det gott om kända människor på marknaden.
Min fina kusin Lena stod plötsligt i andra kebabkön. Hon och hennes Claes gjorde oss sedan sällskap vid matbordet.
 
Ja en massa löst och olöst folk finns det där på marknaden, och jag älskar att träffa på dem alla.
I metropolen Kivik, som förmodligen har väldens vackraste marknadsplats.
 
Bäst på hela dagen var såklart detta …. mina döttrar och en hög med fina kompisar som jag älskar att träffa.
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Nä ni tjejer, livet är ingen
saga.
Tappar du en sko vid midnatt
så är du inte Askungen,
utan riktigt full.
 
Såklart kan jag väl aldrig tro att någon av mina döttrar skulle berusa sig där på marknaden …
Fast jag hoppas att de såg till att ha ordentligt roligt, för det är de som ungdomar ska ha. Såååå jävla roligt!
För det viktigaste i livet – är just att ha roligt!
Ha det hörni – roligt.
 
Kram på er
Annika
 
p.s varför köper man  egentligen dessa äckliga marknadskarameller vartenda år? Kanske är det bara för det hör till …
 
 
 
Dela gärna
     

Kiviks marknad 2017 Läs mer »

Högt upp i det blå.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
En kväll i veckan kom det en helikopter till vår lilla sommarby här på Österlen.
De som ville fick mot betalning åka en kort men intensiv tur över vårt älskade Gyllebo.
Vi samlades vid pumphuset för att invänta flygmaskinen.
 
Det var jag och min yngsta dotter Emmy som var sugna på en tur upp i det blå. Stefan hängde med mest för att titta på..
Så var det såklart en massa andra Gyllebobor som också ville vara med på kvällens evenemang.
 
Ett bra tag stod vi där i kvällssolen och väntade. En del började bli otåliga och undrade om det verkligen skulle bli någon helikopteråkning av… men så kom det plötsligt en ung kille…
Jag tyckte först att det såg ut som en hårdrockille eller kanske någon medlem ut Sex Pistols. Fast det var en grabb som utlovade att helkoptern minsann var på väg från Baskehållet och inom kort skulle anlända hit till oss.
Så vi fortsatte tålmodigt att vänta.
 
 
Det gick alls ingen nöd på oss där vi väntade i kvällssolen. Det var en underbar sommarkväll och egentligen tyckte jag att det var ganska mysigt att få småprata med mina grannar och lära känna dem lite bättre.
 
 
Det var gamla och unga, tvåbenta och fyrbenta som kom för att åka en sväng eller helt enkelt bara av nyfikenhet och för att titta…. ja de fyrbenta fick såklart inte åka med upp i luften.
Alla väntade vi ivrigt.
 
Till sist hördes det surr i skyn bort mot Baskemöllahållet. 
Där kom luftfarkosten vi alla väntade på.
 
Sedan fick vi dela in oss i lagom gäng på fem, sex personer.
Turen var över innan man hann blinka, men alla såg så glada och nöjda ut när de åter stod på marken.
 
Precis innan det var min och min dotters tur att flyga upp i luften var det dags för bränslepåfyllning.
I hemlighet var jag lite extra glad fördet … det hade varit lite trist att få soppatorsk och kanske behöva hoppa i Gyllebosjön för att rädda livhanken.
 
 
Så var stunden då inne. Betalning och hörselkåpor på.
Nu kör vi!!
 
Det var inte lätt att hinna fota så mycket på den korta lilla turen, men några bilder blev det…
 
 
Tiden går fort när man har roligt …
… ja, man hann liksom inte blinka förrän vi stod på marken igen.
 
Några sista bilder innan det var tid att ratta hemåt igen.
 
 
Jag tyckte att det var ett verkligt trevlig initiativ. Kanske var det inte själva helikopteråkningen som var det väsentliga, utan det faktum att vi alla samlades lite enkelt och fick träffas.
Jag hoppas att det kommer fler tillfälle att göra något ihop.
Kanske, kanske kan vi göra det till en tradition att samlas … inte för att flyga i luften, utan bara för att träffas i alla enkelhet med benen på jorden …
 
Dagens citat:
 
Ingen av oss kommer
ändå härifrån levande,
så sluta att hålla
tillbaka dig själv.
Njut av maten.
Promenera i solen.
Bada i havet.
Flyg helikopter.
Berätta vad du döljer
i ditt hjärta.
Var galen.
Var snäll.
Var levande.
Det finns inte tid
för någonting annat.
 
Kram på er alla
Annika
 
 
 
Dela gärna
     

Högt upp i det blå. Läs mer »

När marknaden kom till byn.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hej och gomorron.
 
Idag sparkar den stora marknadsveckan igång här nere hos oss på Österlen. Kivik, Tomelilla och Sjöbo.
För mig och min familj har det alltid varit något heligt över den där veckan som vi högtidligt kallar marknadsvickan. Den var liksom en milstolpe för hela sommaren när jag var liten. Man sa ofta … ”det får vänta tills efter marknaden”.  För alla skulle såklart gå på marknad så mycket det bara gick när jag var barn.
 
Nu brukar vi alltid köra en sväng till Kivik dagarna innan. Bara för att se när alla knallarna anländer till fältet. När de bygger upp allting.
 
Det där byggandet är inte riktigt som förr när jag var barn. Då spikades det med träreglar och fyrtumsspik så det ekade i nejden.
Nu kommer allting färdigt på stora långtradare istället. Stånden är tunna ostabila aluminiumställningar som knallarna själv tar med.
 
 
Nedanför fältet på den lilla ängen växer nu ängsblommor fridfullt i lugn och ro.
Annat var det minsann förr. Då kom de omtalade raggarna i karavan och slog ner sina läger där på ängen.
Det var ofantligt spännande att sitta på backen och iaktta deras vilda party där nedanför. Men allt det där är minnen nu. Liksom alla de porrtält som gav marknaden sin välkända karaktär i form av hest  skrålande och skrikande män som försökte locka besökare till sina liveshower.
Jag minns allt det där med ett romantiskt skimmer, även om det förmodligen inte var ett dugg romantiskt för de som i fyra hela dagar skulle utföra dessa liveshower …
(och ni som undrar vad liveshow är, får helt enkelt googla)
 
Inte ett enda foto från den tiden har jag…. kanske är det därför minnen är så starka.
 
 
Jag och Stefan körde en runda i Kivik som vi så ofta gör. Jag tror att om man som Stefan är född i hamnen i Kivik, så måste man dit lite då och då och känna den salta luften i lungorna.
Ett av mina favorithus där i Kiviks hamn är detta som ligger vid båtklubben. Jag undrar lite om de på byggnadskontoret hade en snäll dag då när de beviljade bygglovet … men häftigt är det tycker jag.
 
 
Vi avslutade vår kväll genom att gå och äta hos ”Eva på Torget”.
Alltså hörrni – gå dit! Så ljuvligt gott.
Vi valde entrecote. Den var så härligt mör och perfekt stekt. Till förrätt tog vi den spännande rätten svarvade potatis med löjrom och rödlök.
Jättegott alltihopa. Och en jättegullig personal. Tummen upp!
Skamsen över att ha missat denna lilla utsökta pärla förut, lovade jag mig själv att återkomma snart igen.
Tack Eva på Torget! Och såklart, tack Åke!
 
Hemsidan hittar ni här.
 
 
Minnen …
När vi satt där och njöt av maten, mindes vi tillbaka på tiden då stället var en enkel kiosk och byns naturliga tillhållsplats för ungdomar. Jag kan bara minnas att där var en kiosk, men Stefan minns såklart mycket mer …
På gaveln där vi nu satt, höll taxigubben till.
Som barn har Stefan åkt kälke längs hela den långa backen ner till hamnen. På den tiden fanns det inga saltbilar som sabbade allt det roliga för pulkasugna ungar. Det hände att grusbilen tog en runda på den isiga vägen ner mot hamnen, men då for alla byns ungar hem efter kvastar och vips var vägen isig och blank igen.
 
 
Sedan sa vi hejdå till Kivik för denna gången.
 
 
Dagens citat:
 
Förälska dig i livet lite
varje dag.
Leta efter de saker som
får dig att må bra.
 
Jag hoppas att ni alla mår bra och njuter.
Tiderna är inte längre som förut, och numera startar min älskade Kiviks marknad redan idag. Kanske tar vi en tur dit. Äter en älgkebab, köper något onödigt och känner marknadspulsen i blodet.
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
 
Dela gärna
     

När marknaden kom till byn. Läs mer »

Besök hos nunnorna på Mariavall.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
En kväll i veckan var vi på ett väldigt annorlunda besök. Det var på det katolska benediktinerklostret Mariavall.
För mig var det mitt andra besök där.
Fast det är hela 26 år sedan jag var där då det stod nybyggt kändes det sig väldigt likt. Samma råa betongyta. Samma råa trädörrar och enkla materialval.
Och samma vänligt sinnade nunnor såklart.
 
Klostret är byggt av cement och trä. Byggnaden är ritad av en munk vid namn Hans van der Laan.
Marken donerades av Eriks Sparre från Kronovall. Klostrets vackra namn kommer dels från namnet Kronovall och dels från Jesus moder Maria. Alltså Mariavall. Fiffigt, eller hur!?
Där i klostret säljs böcker och så har man bokbinderi.
 
En av systrarna höll ett litet föredrag om klostrets historia med ett bildspel från platser vi inte fick besöka.
Spännande och intressant.
 
Som avslutning på vårt besök fick vi delta på systrarnas mässa i deras kyrka.
Så annorlunda och speciell upplevelse.
 
Sedan  åkte vi hemåt i sommarkvällen med en lite annorlunda upplevelse i bagaget. För visst är det lite spännande med nunnor? Jag funderar alltid på deras livsval och på de uppoffringar de valt att göra pga sin starka tro.
Tack systrarna på Mariavall för inbjudan den här kvällen.
 
På hemvägen låg klövern nyhuggd i vackra strängar över fälten, och jag kände mig fullt nöjd med att vara sådär lite lagom troende….
Ja man kan kanske jämföra mig och min tro med när min bil behöver tankas. Inte förrän lampan börjar lysa ilsket rött så ser jag  mig om efter en mack … ungefär samma förhållande har jag till Gud och kyrkan …
Vem har inte knäppt händer i en stilla bön när livet knasar och allt ser ut att skita sig … man ber liksom för säkerhetsskull.
 
 
Min kyrka är naturen och min religion är medmänsklighet.
Jag tycker att om någon trosuppfattning kräver att man ska hata någon,
så behöver man tro på något annat!
 
Världens sju underverk
  1. Att se
  2. Att höra
  3. Att beröra
  4. Att smaka
  5. Att känna
  6. Att skratta
  7. Att älska

 Hoppas ni får en underbar dag.

Kram Annika

 

 
 
 
 
 
Dela gärna
     

Besök hos nunnorna på Mariavall. Läs mer »

Plask och lek i Gyllebo

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej och gomorron.
Vilken härligt, spontan söndag det blev för oss.
Vädret var sådär riktigt perfekt. Inte för varmt och inte för kallt. Det var bara en svag bris som smekte huden lite lätt och skönt.
Hit ut till Gyllebo hittade både Smålänningar, Borrbybor och Gårdlösainvånare den här söndagseftermiddagen.
Så mysigt.
 
Såklart blev det bad, stim och stoj.
Jag rotade fram lite badbyxor och några extra handdukar.
 
 
Det blev hundmys, jakthistorier och en skön eftermiddag tillsammans i vår lilla oas.
 
Såklart blev vi kaffesugna. Sedan blev vi hungriga och så blev vi kaffesugna igen.
Ja, det blev en blandning av grillad korv, kaffe och en tvådagars gräddtårta som lär vara som bäst efter två dygns ”ihopgeggning”.
En spontan söndag hos oss, när den är som bäst.
 
… och tack för den vackra hibiskusen med den fantastiska färgen.
Tack ♥
 
Litet Österlentips …
Så måste jag ju tipsa om en liten affär i Hammenhög. Den heter ”En liten bit av Medelhavet”. Vacker keramik, presentartiklar och godsaker har de. Man kan även ta sig en fika i deras ljuvliga medelhavsträdgård på innegården.
Ett litet tips bara …
 
Dagens citat:
 
Fick nyss reda på att
siffrorna på brödrosten står
för minuter.
Har hela min uppväxt trott
att det är någon typ av
rostighets-skala.
 
Ja hörrni, visst är det härligt. Man lär sig något nytt nästan varje dag.
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
Dela gärna
     

Plask och lek i Gyllebo Läs mer »

Rulla till toppen