En liten tur och dahliorna börjar sätta fart.

Hejsan.

I helgen tänkte vi åka till den kära gamla Kaffestugan i Alunbruket för att dricka kaffe och bara njuta av omgivningarna där. Nu skulle det visa sig att där var mer än proppfullt med människor som hade samma planer som vi. De hade helt enkelt fått sätta ut en skylt med informationen ”fullsatt”. Där var inget att göra åt den saken.

Vi passade åtminstone på att gå en sväng inne vid slottet med hundarna.

Vi gick genom skogen och plötsligt sa Stefan:

-va e di forr itt hus som ligger här mitt i skogen…?

Alltså, hur hade han kunnat missa… mitt älskade barndomshem. Vackra, fina Skoghem. Den plats där jag  bott de första 20 åren av mitt liv. Ja, jag är ganska säker på att jag faktiskt visat honom den här platsen förut, men hans minne är ganska kort.

Vi gick en sväng inne vid slottet innan vi for hemåt igen. Kaffet fick vi helt enkelt koka själv när vi kom hem.

Dahliorna

Hemma i trädgården börjar det hända saker med dahliorna nu. Många av dem står i full blom, även om några är lite senare och ännu inte riktigt har bekänt färg.

Den där röd och vita sorten, den som jag kanske tycker minst om, den har nu lyckats föröka sig och är en av de dahliorna som blommar allra rikligast. Det är bara att börja älska dem mest av alla helt enkelt.

Boktips

Så har jag lyssnat på några böcker till.

Först ut är ” Den hemliga gåvan” av Natasha Lester. Det är den av de tre böckerna som jag tyckte var allra bäst.

Den andra boken heter ”Skarakannibalens dotter” av Jamie-Lee Arrow. Det är en självbiografi skriven och uppläst av dottern. En hemsk historia.

Sist ut den här gången är en bok som heter ”Borta Bäst” av Sara Kadefors. En lite knasig bok, som jag trots allt inte kunde sluta lyssna på.

Dagens citat:

Det största problemet med kommunikation är att vi inte lyssnar för att förstå. Vi lyssnar för att kunna svara.

Njut och ha en fin onsdag.

Kram Annika