ved – Gylleboannika

Torr ved och födelsedagsfirande.

4 kommentarer / Allmänt, Familj / Av Annika Olsson / 14 januari, 2024 / familjen, Gyllebo, ved / 2 minutes of reading

Hej hej

Mitt i smällkalla vintern så började vår torra ved ta slut. Den ved vi hade, var ännu inte riktigt torr för att kunna användas, så vi bestämde oss för att köpa några kubik till, så vi skulle klara oss fram till våren.

Med gemensamma krafter hjälptes vi åt att få in allting i vår vedbod. Stefan rullade in lass efter lass till mig, och jag staplade vedträna i fina rader. Jag älskar verkligen att jobba med ved, och visst är det sant som det är sagt – ved värmer många gånger.

Krasslighet.

I över en månad har min käre Stefan varit krasslig och kämpat med halsont och svårt att få luft. Min förvåning är stor över hur sjukvården hanterat hans fall då han gång efter gång sökt vård för sina bekymmer. En gång hänvisade hans vårdcentral till njurenheten i Lund, eftersom de inte vågade ta emot honom pga hans underliggande sjukdom. Personalen i Lund blev tokiga, sådär skulle man ju inte bli nekad på den vårdcentral man tillhörde. En annan gång fick han en läkare som verkade direkt inkompetent och som dagen efter Stefans besök fick sparken från sin anställning. Vårdcentralen själv var missnöjda med ”hen”. Detta ringde de och berättade för Stefan och hänvisade samtidigt till akuten istället. Blir man trött eller blir man trött …

Födelsedag.

För knappt en vecka sedan fyllde min ”mellandotter” Amanda år. Såklart ville vi fira hennes dag, trots att hon själv sa att hon inte tänkte ha något kalas.

Jag, Emmy och ”pappa Låke” tog med oss fika, presenter och blommor och åkte för att fira henne. Stefan var ju sjuk och Gunilla och Jimmy jobbade, så det blev ett litet kalas i all enkelhet. Mysigt det med.

Pojkarna verkade ha piggat på sig efter sin förkylning och de hjälpte till med feststämningen.

Grabbarna deltog villigt i paketöppningen, men sedan blev Scott trött och ville helst bara mysa i soffan.

Nicolaj däremot höll i gång med både städning och festande, ja som den partyhöjare han nu är. Små kalas är verkligen underskattade.

Dagens citat:

När du är ung och tappar något, plockar du bara upp det.

När du blir äldre och tappar något, stirrar du på det en stund och funderar på om du faktiskt behöver det längre.

Ha en fin söndag.

Annika

Torr ved och födelsedagsfirande. Läs mer »

Kroppsarbete och lunch hos Mandelmanns.

Hejsan

På vintern eldar vi varje dag i våra två braskaminer i vår stuga. Jag älskar det, och jag älskar den härliga värmen som sprider sig i huset av en riktig brasa, när vintern stormar utanför.

Men för att kunna elda så måste man förstås ha ved…

Vi har fått köpa den finaste veden av en snäll jaktkompis till Stefan. Direktimporterad från Småland.

Stefan är ju sjukskriven och har ganska dåligt flås, så det var bara för mig att bita ihop och bära in allt i vedboden.

Man kan säga att vi har bytt roller … Stefan fotar och jag gör grovjobbet.

Fast det här med att slita med ved är något jag tycker är ganska härligt faktiskt. Och visst stämmer det att ved värmer många gånger …

Med ett välfyllt vedförråd unnade vi oss en härligt god lunch hos Mandelmanns på Djupadahl.

Det hade regnat rejält i flera dagar och där på gården var det minst sagt geggigt.

I smyg flinade jag åt alla fina turister som trippade omkring i vita tygskor och ljusa byxor och såg allt annat än muntra ut. För det hjälper inte att sura över vädret, det blir inte ett dugg bättre för det.

Jag och Stefan köpte vars en god lunch i trädgårdscafét. Jag tog fjälloumi och Stefan tog köttfärslimpa.

Mmmmm … det var så himmelskt gott. Precis lika gott som jag föreställt mig att det skulle vara och långt ifrån den trista, hårda halloumin man köper i butiken.

Såklart tog vi en liten sväng i trädgården och även i ”tomatdjungeln” i ett av växthusen. Asså, så härliga tomater de har där. Nästan groteskt stora.

Fast det regnat och allting var vått, grått, geggigt och skitigt, så var det ändå så himla vackert där på Djupadahl.

Jag hörde Gustav prisa regnet … ”nu växer det så det knakar ju” …. och så är det verkligen att vara jordbrukare.

Växterna och grödan behöver det där regnet, annars blir det precis ingenting!

Dagens tänkvärda:

Hela världen är en rad underverk,

men vi är så vana vid dem att vi

kallar dem för vardag.

Så är det verkligen! En massa små saker i det dagliga livet är egentligen små underbara underverk. Vi måste bara lära oss att se dem och uppskatta dem.

Varför inte försöka hitta just era små underverk i denna dagen som är precis nu?

Kram på er och tack för att ni tittade in på min blogg.

Annika