konstrunda

Konstrunda på Österlen.

Hejsan.

Även om jag inte tycker om att trängas med alla turister under konstrundan, så blev det en liten sväng ut på mitt älskade Österlen under långfredagen.

En konstnär jag besökt ända sedan ungdomen, är en man som gör ansikten i keramik. Mellan Tunby och Onslunda har Thunell sin lilla utställning av nyllen. Från min barndom minns jag mest hur betagen jag då var över en död fladdermus som var uppspikat i taket, likt Jesus på korset.

Eftersom vi inte är så väldigt konstintresserade och egentligen mer intresserade av sånt man kan äta, så blev första stoppet hos Monika och Hans på Petersborg. Deras sortiment av senap är det bästa i hela världen.

Sedan blev vi fikasugna och for till det charmiga lilla stället i Sankt Olof. Byvägen 35, tror jag att det heter. Den lilla parkeringen var smockfull av bilar, och en hel del av besökarna verkade då sannerligen ha vaknat på helt fel sida den här strålande dagen. Vi var däremot glada och njöt av vårt kaffe i den härliga vårsolen.

Efter det var vi trötta på både konst och turister. Vi gjorde ett stopp på Kiviks Trädgård där jag köpte lite nya blommor. Sedan susade vi hem till lugna Gyllebo igen.

Dagens citat:

Sitt stilla, gör ingenting, våren kommer och gräset växer av sig själv.

Njut av dagen.

Kram Annika

På konstrunda med en bästis.

Hejsan.
Även om påsken är över så är det faktiskt så att för de konstnärer som ingår i Östra Skånes Konstnärsgrupp så är reglerna att de ska hålla öppet veckan efter påsk också.
Precis som i fjor så passade jag och min goa vän Tina på att ta en Österlenrunda och njuta av all kreativitet som flödar här.
Fast allra först startade vi med lunch. Jag hade länge tänkt ta Tina med till Vineriet. Det är den där runda tunnan i Simrishamn som vi på Stefan Hantverkarn fick den stora äran att få bygga. Därför var det såklart extra kul att starta där.
Atmosfären och inredningen är så speciell och maten var såklart god den med.
Tina är så gullig. Även om hon och jag i vissa saker är som dag och natt, så är vi på det stora hela så himla lika.
Båda har vi samma grundinställning till livet och båda har vi lika nära till skratt.
Tina håller på att spara ut till lite längre hår och hade lite besvär med bångstyriga hårslinger. Jag hade råkat ta en ny parfym på mig som var betydligt tyngre och starkare än vad jag tänkt mig. Jag doftade likt en bordell i Hamburg mitt på blanka dagen. Som vi skrattade åt de här små bekymren.
Nåväl, efter lunchen gav vi oss ut för att kika på konstverk.
Första stoppet blev hos Margaret Forslund.
Vem har sagt att regnkläder måste vara dystra och tråkiga. Margareta Forslund har en helt annan åsikt om den saken.
Underbara klänningar som till och med vår kronprinsessa tycks gilla och färgsprakande trädgårdskonst.
Ja där hos Margareta i Vik kan man hitta mycket som man blir glad åt.
Sedan for vi vidare till en av mina största favoriter när det gäller konst på Österlen. Nämligen till Sven Åke Ekberg på Kivik.
Han bor på en höjd som kallas Dalen och han har en sagolik utsikt över havet. När vi parkerat vår bil fick vi syn på …. ja, vi såg ju att det var Sven Åke som lagt beslag på hela den Österlenska våren det här året. Alltså så mycket vårblommor som fanns i hans trädgård!! Vi blev saliga av bara det.
Om ni aldrig besökt Sven Åke och sett hans konst, så är min uppmaning – gör det!
Det är så fascinerande och roligt att se.
Av helt vanlig järntråd formar han sina konstverk. Järntråden smälts och svetsat ihop till dessa små underbara figurer.
De är inte billiga och inte ämnade för min plånbok. Men åhhhh vad jag blivit glad för flickan med väskan och blomsterkvasten i luften. Den som kallas för ”flickan med sidovind”
En annan flicka fick mig att tänka på min dotters svägerska Frida. Den som kallas för ”drillflicka”.
Ja här finns nog någon figur för oss alla egentligen.
Underbara konstverk.
Sedan körde vi till fiket på Kivik och drack kaffe och the, innan det var dags att avrunda dagen.
Tack min fina vän för en dag att spara i samlingen ”minnesvärda dagar”.
Dagens citat:
Ignorera aldrig någon
som verkligen
bryr sig om dig.
En vacker dag
kommer du inse att
du förlorat en
diamant medan du
var och samlade stenar.
Ha en fin dag och tack för ni vill kika in här på min blogg.
Kram Annika

Nyllen, underbara mänskliga anleten.

Hej hej
I helgen var jag och Stefan på besök hos en konstnär och tittade på konstverk som jag i många år har fascinerats av.
Vi var hos Johan Thunell.
Jag bara älskar hans konst. Hans underbara ”nyllen” i synnerhet.
Hans lilla ateljé ligger på vägen mellan Tunby och Onslunda. Det är den där lilla vägen som går under benämningen Genvägen.
Jag minns när jag var ung och vi besökte honom. På den tiden var det mest hans roliga höns och grisar som busigt hängde ut från sina lådor, som fängslade mig.
Några sådana konstverk fanns fortfarande kvar såklart.
Jag och Stefan körde dit ganska tidigt på förmiddagen.
Solen sken från en klarblå himmel.
Jag bara älskar Johan Thunells underbara konst. Och då särskilt hans fantastiska ”nyllen”.
Att studera alla dessa härliga ansikten fick mig att inse hur många olika ansikten det finns i verkligenheten.
Precis som Johan själv uttalat sig, så är varje nylle unikt och varje individ är värd sin egen uppmärksamhet.
Så vackra och fascinerande!!
Sedan körde vi vidare genom ett soligt Österlen. Vi passerade Vitaby och Vitemölla för att slutligen hamna vid Kiviks Esperöd.
Där på det lilla caféet stannade vi och intog dagens lunch. En räksmörgås som verkligen hade det där ”lilla extra”.
Så god och rikligt med smaskiga räkor på.
Mätta och belåtna styrde vi kosan mot Gyllebo igen. Jag kände av min bråkande rygg lite extra så det var extra skönt att komma hem igen. Men lite extra glad var jag över den lilla påse jag hade med mig hem….
Tre små nyllen att hänga på min egen vägg.
 Dagens citat:
Be aldrig om ursäkt för:
dina rynkor, dina åsikter,
dina skavanker, ditt förflutna,
dina lår eller dina principer.
Så slappna av och visa
hela världen det fantastiska
med att vara just du.
Alla är vi unika personer och det är varje människa rättighet att få vara just unik.
Men samtidigt är det vår skyldighet att komma ihåg det och låta alla andra, våra medmänniskor, få vara precis så som de är.
Ha en härlig dag.
Kram Annika

En annorlunda konstrunda på Österlen.

Hejsan.
I år blev det som ni kanske både hört och märkt, en annorlunda konstrunda här på Österlen. Det blev snö, snö och ytterligare snö.
Jag blir nog aldrig helt vuxen när det gäller väder…
Jag kände liksom bara en barnslig förtjusning som bubblade runt i min kropp. Ju mer snö som vräkte ner, ju gladare och barnsligare kände jag mig.
Jag vet att många tycker att det här är hemskt, tråkigt och förfärligt … men alla har rätt att tycka något och just så här tycker och känner jag.
Vår dag började med att min dotter kom hit. Efter att ha partajat en hel natt var det bäst att hon startade med lite födointag och ett stort glas kall O´boy. Lilla hunden Molly var väldigt intresserad av allt som fanns på bordet.
Vårt första stopp på konstrundan blev hos en keramiker som jag tycker lite extra mycket om.  Nämligen Elisabeth K Palm i Baskemölla. Någon trängsel var det inte och vi kunde strosa runt och njuta av allt vackert som fanns i hennes ateljé.
Därefter blev det ett besök på glashyttan i Baskemölla hos Anders Wingård.
Och nej, Anders är inte släkt med arkitekten Gert Wingård – även om jag tycker att det finns en stor likhet …
Hur som helst, vi njöt av all vacker glaskonst innan vi for vidare i snöyran.
Så for vi till Ulf Lundells utställning. Utlämnande självporträtt och en märklig kärlek till påskharar. Ja, så kan man nog sammanfatta Ulf Lundells utställning. Jag gillar hans musik bättre än hans målningar, men så är jag ingen konstexpert heller…
Jag funderade en svindlande sekund på att köpa en tavla, men så tog jag mitt förnuft till fånga …
Ska jag handla tavlor vill jag göra det av konstnären själv, och ingen Uffe syntes till.
Sedan hade vädret busat till det så väldigt så vi tyckte att det nog var dags för oss att försöka hitta tillbaka till Gyllebo igen. Jag rattade min lilla fyrhjulsdrivna Duster genom snödrivorna och ibland kändes det som om vi flög över hårda ”snövågor”. Det kittlade i magen och jag kände mig som 18 år igen. Det är något visst att köra bil genom snöyran här på Österlen.
Dagens citat.
Underskatta aldrig vikten av
att ha en person i ditt liv som
nästan alltid kan få dig att le.
Ha en fin dag och kram på er.
Annika
Scroll to Top