Österlen

April kom med snö.

2 kommentarer / Natur, Österlen, Träning / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

I onsdags när jag kom upp ur sängen så var det till en vintrig värld.

Jag hade planerat för en springtur runt sjön, och så fick det bli trots allt. Med lilla kameran i fickan så kunde jag inte utan att tycka att det var ganska vackert ändå. Det blir alltid så fint med snö i april, som om vårljuset ger en extra dimension till det vita.

Ramslöken stod tålig i sin backe,  det är ju inte första året den blir täckt av aprilsnö.

Visst, snö i april kan kännas himla onödigt, men vi vet ju att det aldrig blir särskilt långvarigt. Det fick bli lite uppehåll i trädgårdsarbetet, fast det är inget som brådskar ännu. Man gör bäst i att gilla läget och njuta av att det ser så vackert ut.

Fåglarna i trädgården är ju i full gång med att sätta bo, så nu har vi bytt ut en av deras foderautomat till ”byggmaterial-automat” istället. Det är vinterns skörd av hundarnas ull som jag borstat av. Det kommer bli finfin isolering till fåglarnas bygge. Fågelungarna i Gyllebo kommer att ligga mjukt och varmt i år.

Dagens citat:

Vi sitter kanske inte i samma båt, men havet är detsamma.

Ha en fin måndag, och en ny härlig vecka.

Kram

Dela gärna
     

April kom med snö. Läs mer »

Egentid med liten mammagris.

10 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej.

Att vår lilla hund, Lykke, är en riktig mammagris, ja det har jag nog nämnt förut. Var jag än går här hemma så är hon alltid hack i häl på mig. Är jag borta en hel dag så brukar hon lite skamset smyga in vid duschen och lukta på mina kläder som ofta ligger där inne.

Ibland händer det att Stefan själv går morgonturen med hundarna och jag stannar kvar här hemma. Vid de tillfällena märker Lykke ganska fort att jag inte ska med ut, och då går hon helt enkelt bara och gömmer sig. Det är som om hon tänker:  ”ska min matte stanna hemma, så ska jag också det”. Precis det hände för någon dag sedan. Lykke tvärvägrade att följa med utan mig.

Istället fick hon följa med mig på en runda runt sjön lite senare på förmiddagen, och det kändes som om hon var så stolt och glad över att få känna sig lite extra utvald. Även hundar behöver extra personlig uppmärksamhet, och Lykke i synnerhet.

Det var en gråmulen förmiddag, men ganska milt och skönt. Gröna skira blad hade börjat spricka ut i skogen och de första vitsipporna kikade sömndrucket upp ur marken.

.

Ramslökens tid står definitivt för dörren nu. Först av allt färger den hela partier i skogen alldeles gröna.

Tillsammans med ramslöken växte också den spännande vätterosen. En köttliknande växt som är ganska spännande och som jag har skrivit om många gånger förut. (ett av inläggen finns HÄR)

En stund vid bryggan unnade jag och Lykke oss, innan vi traskade vidare. Något bad blev det eftersom jag alltid blir så orolig för att Lykke ska hoppa i vattnet efter mig. Såklart kan hon simma, men jag ville ändå inte att hon ska bli dyblöt, den lilla sockersmulan.

 

På ett ställe på vår runda såg jag ett träd som jag inte lagt märke till tidigare. Det var ett träd som såg ut att ha en kopparskimrande bark. Sååå vackert. Jag har ingen aning om vad det är för ett träd, men det måste jag såklart ta reda på…

Dagens citat:

Hela världen är en rad underverk, men vi är så vana vid dem att vi kallar dem vardagsting.

Ha en skön söndag.

Annika

Dela gärna
     

Egentid med liten mammagris. Läs mer »

Så fint initiativ för våra vilda bin.

4 kommentarer / Allmänt, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Påsken är förbi, och vi har haft en så mysig och härlig helg. På långfredagen startade vi med att samla familjen till årets första grillning. Jag var lite lat och kameran kom tyvärr inte fram alls under kvällen. Men vi hade så mysigt med barn och barnbarn. Vi åt, vi letade efter gömda ägg och tiden gick ju alldeles för fort.

På påskafton var det dags för oss att köra en runda och kika på konst. Det hör liksom till att göra det när man bor på Österlen. Vi hade bestämt oss för att besöka en enda och noga utvalt konstutställning – Sköllengårdens Gårdshotell.

Första lilla konstnären vi kom till var ”Art By Lind” av Jenny Lind. Jenny var skolkamrat till min dotter Andréa, så jag känner henne sedan länge. Hon är en naturbegåvning och hennes akvareller är verkligen så fantastiska.

Såklart köpte vi en av hennes konstverk. Och när Stefan fick välja så blev det den med hjortar på, den är så himla fin. Jag själv hade nog inte kunnat välja, för jag tycker att de är lika underbara allihopa.

Är ni sugna på att se mer av Jenny och hennes konst, eller kanske söker ni efter hennes kontaktuppgifter då kan ni klicka HÄR.

Efter att ha tittat på Jennys konst, så kom turen till min fina vän Tinas fotoutställning. En utställning som hon döpt till ”Förundran”. Hon har en massa underbara foton från vårt vackra Österlen. Eftersom vi ibland varit tillsammans då hon fotograferat sina naturmotiv så minns jag några av hennes motiv mycket väl. Vi har ju fotointresset gemensamt – hon och jag. Det vackra med Tinas fotoutställning är att hon gör det för att samla in pengar för att rädda våra vilda bin. Genom Naturskyddsföreningen har hon en insamling  för våra pollinatörer. Ett behjärtansvärt initiativ♥

För att stötta Tinas insamling så valde jag att köpa en bok som heter Binas Hemliga Liv av Thor Hansson.

Kanske vill någon av er också stötta Tinas insamling för våra vilda bin – då hittar ni insamlingen HÄR.

Själv ska jag hålla mig i stillhet i nästa vecka så då kommer min bok nog väl till pass.

Så här efteråt så skäms jag nu lite eftersom jag inte tittade så noga på den tredje utställaren på Sköllengården… men jag lovar göra bot och bättring till nästa år…

Dagens citat:

Ingen ångrade någonsin att han gjort gott.

Jag önskar er en härlig fredag.

Annika

Dela gärna
     

Så fint initiativ för våra vilda bin. Läs mer »

Lugnet före och stadspulsen efter.

6 kommentarer / Allmänt, Familj, Natur, Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

Efter många dagar med ostliga vindar, regn och ogästvänligt väder så blev det äntligen en härlig morgon då jag passade på att gå till sjön för ett gryningsbad.

Vattnet var ännu ganska kyligt och temperaturen kom inte riktigt upp till fem grader. Men morgonen ljöd av härlig fågelsång som skvallrade om den kommande våren.

Jag vandrade genom skogen och tog Åsstigen hem. Tänk, ganska snart kommer marken här att vara täckt med vitsippor.

Knappt en kilometer hemifrån mötte jag min egen lilla flock med Stefan i släptåg. De tre hundflickorna ylade av glädje när de fick syn på mig. Det finns nog ingen som kan få mig att känna mig så omtyckt som mina små hundtjejer.

Malmö

På eftermiddagen tog jag tåget till Malmö där jag skulle träffa Emmy. Våra planer var att strosa i ett soligt Malmö och sitta på ett fik och dricka kaffe i solskenet. När regnet strilade ner över oss, så ändrade vi dock våra planer. Vi bestämde oss för att gå på museum istället. Det blev Disgusting Food Museum, där vi fick se, lukta och uppleva de äckligaste sakerna som man kan tänkas förtära runt om i världen. Bla fick vi se bordet där man skruvar fast en stackars apa och sågar upp hjässan för att äta hjärnan. Det fanns ett 80-tal olika saker framdukade, och ofta med doftprover i burkar sidan om. Vi gick äcklade runt och rynkade på näsorna när vi kom till en station med svenskt plockgodis. Men det är ju gott sa vi, fast för människor som inte är vana vid det, så är det ju ganska äckligt när man tänker på hur det är tillverkat.

”Äckel är en av sex grundläggande mänskliga känslor. Även om känslan är universell, är maten vi finner äcklig kulturellt beroende. Det som är utsökt för en person kan vara vedervärdigt för en annan.”

Jag och Emmy hoppade dock över de smakprov man kunde avsluta sin rundvandring med – vi kände oss helt enkelt inte särskilt sugna…. även om inträdesbiljetten vi fått var vars en kräkpåse.

Efteråt gick vi hem till Emmy och Matilda där vi lagade god mat, kikade på regnbågen och avslutade kvällen med att göra ett sällskapsspel som hette ”Exit – den glömda ön”. Inte förrän klockan ett på natten hade vi lyckats lösa allting och jag kunde krypa ner i gästsängen för att sluta mina blå.

Morgonen efteråt steg vi upp tidigt och gick till Emmys gym. Där blev det ett rejält styrketräningpass med många glada skratt, innan det var dags för frukost.

Eftersom Amanda och Scott också var i Malmö så passade det bra att de kom och åt frukost tillsammans med oss.

Tiden gick så fort, så fort och vips var det dags att kolla busstider och börja på resan tillbaka hem till Österlen.

Tack finaste Emmy för en så mysig helg hos er.♥

Dagens citat:

När ett barn vuxit upp är det dags för föräldrarna att stå på egna ben.

Det där är inte alltid helt enkelt… men jag har tur som blir omhändertagen av mina töser då och då…

Kram Annika

Dela gärna
     

Lugnet före och stadspulsen efter. Läs mer »

Barnens favorit

6 kommentarer / Allmänt, Familj, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Påsken är här och Österlen blommar yrvaket upp ifrån sin vinterdvala igen.

För ett par veckor sedan var barnbarnen här för att blir passade då båda deras föräldrar arbetade. Som alltid fanns mycket på pågarnas önskelista, saker som de vill göra när de kom hit. En grej som de pratat om hela vintern, det är att åka till Gunnarshög. Även om de ännu inte riktigt öppnat där för säsongen, så hade jag fått nys om att några barnsaker var framställda på gårdsplanen utanför caféet. Vi chansade och körde dit.

Det var två överlyckliga pojkar som gick loss  med de traktorer som fanns. Stefan och jag frös så vi skakade i den bistra vinden, men vi blev såklart varma i hjärtat när vi såg grabbarnas glädje. Ja, nog älskar vi alla både raps och Gunnarshögs gård alltid!

Hemma igen fick vi tända fyr i kaminen för att få uppvärmen. Scott och Nicolaj lekte med alla de små bilarna som knutits ihop med ett tunt snöre, medan ”Moffar Ginko” mös med lilla hunden Molly i knäet.

När lekarna blev alltför vilda så åkte pojkarna i finkan 🙂

… och har de båda inte rymt, så sitter de kanske kvar där ännu…

Dagens citat:

I livet finns inga återvändsgränder. Det är bara att snedda, gena, hoppa eller gå vidare.

~D S Ahlander~

Jag önskar er alla en fortsatt Glad Påsk

Kram Annika

(jag framför husets bästa uppfinning – vårt hundbad)

Dela gärna
     

Barnens favorit Läs mer »

Ute och cyklade – mer än vanligt.

6 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Efter att i förra veckan löptränat flera dagar på rad, så tyckte jag att det kunde vara bra med någon annan träningsform. Varför inte ta fram cykeln, kom jag på.

En nätt liten runda runt Skräddaröd och bortom Stockeboda, det var min plan. Men det skulle komma att bli något längre än så, för jag kom vilse och när jag kom fram i Raskarum insåg jag att jag nog var ute och cyklade på riktigt.

Så det var bara för mig att ta vägen hem genom Ljunglyckorna och förbi Grönhults lilla station. Cykelturen slutade på drygt 2 mil, så motion fick jag även den dagen.

Påsken står nu för dörren, och hemma hos oss har lite påskpynt kommit fram. Vid ytterdörren välkomnar plåttuppen och plåthönan.

Gyllebo sommarby har börjat att livas upp lite mer efter vintern nu. Och den här veckan kommer nog många sommargäster ner till sina stugor igen.

Nog är den härlig, den här påsktiden, då våren börjar smyga sig på, insekterna vaknar upp och trädgården får nytt liv igen.

Våra hundar får alltid extra energi på våren. Samtidigt som de blir extra pigga och glada så blir de mycket mer på sin vakt efter att de haft det så tyst och tomt runtomkring under hela det långa vinterhalvåret.

Det är en härlig tid vi går till mötes nu. En tid som är gjord för cykelturer, om man nu hittar rätt vill säga 🙂

Dagens citat:

Och har jag än seglat min skuta på grund, så var det dock härligt att segla.

~Henrik Ibsen~

Och än om jag cyklade lite galet omkring, så var det ju härligt att cykla.

Ha det gott, Annika

Dela gärna
     

Ute och cyklade – mer än vanligt. Läs mer »

Sköna hundbad och vilda svin inpå husknuten.

6 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej.

Det spelar ingen roll att dagarna varit dimmiga och grå, både jag och hundarna älskar att komma ut en runda varje morgon.

En morgon tog jag en rejäl runda runt i vår sommarby, och jag kunde verkligen konstatera att de vilda svinen kommit hit för att stanna.

Vid vissa fastigheter ser det nästan ut som man kört upp hela tomten med en jordfräs. Visst är det fantastiskt hur de kan vända upp och ner på marken med sina trynen.

Vi barn som växte upp på Christinehof på 70- och 80-talet har ju blivit ganska vana vid att leva sida vid sida med de här vilda grisarna. Ur boken ”Det var då”… av Stieg Eldh, finns en artikel om när svinen flyttade in vid Christinehofs slott. Jag var 9 år gammal och minns det där ganska tydligt.

(ovan är ett utdrag ur boken Det var då… av Stieg Eldh)

På Christinehof gjordes två ganska stora vilthägn. Ett där bara dovhjortar gick och ett annat hägn som var försett med eltråd längst ner, där  vildsvinen huserade. Vi barn älskade att leka och vara i dessa vilthägn, och jag minns då aldrig att vi var rädda.

På våren 1982 lyckades några busiga svin ta sig ut, och påpassligt nog kom vi ungar och såg förödelsen i slottsparken. Trots att man på den tiden inte hade mobiler i fickorna så som nu, så lyckades jag just då ha med mig min instamatic-kamera och kunde föreviga alltihopa med min lillasyster Görel fint poserande vid stentrappan. Bara någon dag senare var alltihopa återställt med färdigt gräs på rulle (det var första gången jag hörde talas om det) och historien tystades snabbt ner. Men jag har ju kvar både minnet av det och min bild.

Här hemma i Gyllebo traskar vi ofta omkring i skogen och både jag och hundarna känner då tydligt doften efter vildsvinen. Inte heller nu är jag särskilt rädd för vildsvinen.

Om kvällarna händer det att hundarna är vansinniga och skäller rakt ut i mörkret i trädgården. Eftersom jakten är över för säsongen så har Stefan satt upp sin åtelkamera precis bakom vår lilla friggebod istället. Jodå, hundarna hade rätt, där ute i mörkret smyger de omkring och gruffar –  grisarna.

Efter sådan här vildsvinsbevakning behöver de små spetsarna bada och bli fina igen. Och efter bad är det soffmys för hela slanten.

Dagens citat:

Inget ändrar sig oftare än historien –  för den historia som påverkar våra liv består inte av det som hänt, utan av det vi tror har hänt.

Önskar er en trevlig fredag.

Annika

Dela gärna
     

Sköna hundbad och vilda svin inpå husknuten. Läs mer »

Lite varmt och lite kallt, då blir det dimma.

10 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Någon riktig värme har vi inte fått ännu. Varje morgon då jag gett mig ut så har det varit tjockt med dimma, så som det ofta blir vid denna tiden när det kalla möter det varma.

Dimmiga morgnar är ofta så vackra. Rättvist är det också med dimma, eftersom alla då ser lika suddigt. Stefan muttrade något ohörbart och höll inte alls med mig om att dimma var vackert. Han var mest sur på alla som glömde sätta på ljuset på sina bilar sa han. Visst ni det förresten, att bakljusen inte tänds automatiskt på vissa nya bilar när det är dagsljus. Ja, vad är då vitsen med att framljuset tänds av sig själv…

I skogen börjar det sakta höras lite mer som vår för varje dag som går. I ett träd höll ett par ekorrar ett herrans liv. Jag är lite osäker på om det var en kärleksakt eller två bittra rivaler jag fick bevittna. Men en av dem satte sig så fint och poserad när jag drog fram kameran. Kan ni se honom?

Jag och hundarna traskade vidare, men i vanlig ordning blev Molly så väldigt trött i sina ben, och hoppade villigt upp i ryggsäcken de sista kilometrarna.

På eftermiddagen försvann dimman så sakta och vi fick riktigt härligt vårväder. Lite blåsigt och kallt i vinden, men oboy så efterlängtat det var med lite sol.

Jag passade på att ta fram mitt macro-objektiv och föreviga den första vakna nyckelpigan i trädgården.

Dagens citat:

Gör ditt bästa och låt livet sköta resten.

Ha en fin lördag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Lite varmt och lite kallt, då blir det dimma. Läs mer »

Vi letar efter våren.

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Nej, att sitta inne och blänga ut genom fönstret och önska sig sol och värme det hjälper ju föga, åtminstone är det inte särskilt kul. Lika bra att ge sig ut och jaga rätt på den där våren.

Med småhundarna ivrigt skällande runt benen lastade vi in oss i bilen och for till kusten för att slå två flugor i en smäll. För det första så tyckte jag att Stefan borde motionera 🙂 och för det andra längtade jag efter havsluft i lungorna och att kanske få se något litet vårtecken.

Det var inte några direkt ljumma vårvindar som slog emot oss när vi kom ner till Vitemöllas norra strand. Men det var ändå härligt, och vår lilla hundtrio njöt av alla nya dofter och av en och annan kaninlort som de kunde stjäla till sig.

Vi vandrade mot ”liggande tallen” (som jag nu tycker att den kan heta istället för ensamma tallen) och sakta började små, små blå partier skymta emellan de grå molnen.

Ensamma tallen låg på sin plats, och särskilt ensam tyckte jag inte att den var heller, då det runt omkring längs stranden halvlåg fler träd som också såg ut att ha tappat fotfästet i livet.

Vid Klammersbäck hängde de sista nyponen kvar på sina buskar och såg en smula sorgsna ut.

Till sist fick jag syn på ett vårtecken ändå. En stor härlig sälg med sina gråskimrande videkissar. Men den gör nog rätt i att göra som i visan, att sova lite till för än så är det vinter….

Dagens citat:

Fokusera på det du kan göra något åt. Livet är för kort för att ödsla tid och kraft på det andra.

Ha en riktigt fin torsdag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Vi letar efter våren. Läs mer »

Nu vill vi ha mera vår.

10 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Jag och min kära vän var slående överens – våren är minsann senare än vanligt i år. Under en lång tid har vi nu haft hårda vindar och mulet. Ett sånt väder är inte alls så skönt och inbjuder inte direkt till några kallbad.

Vi är inte direkt några veklingar T och jag, men vi är inte heller helt från vettet. Badet fick vara tills vinden mojnat lite och istället blickade vi ner på den kära bryggan uppe ifrån åsen.

Nog känns våren lite senare än vanligt, men den finns ju där i marken trots allt. Och extra glada blev vi, när vi fick syn på årets första lilla blyga blåsippa. Den stod där och böjde sin bräckliga nacke, som om den ännu var allt för tveksam till att det var dags att vakna ifrån vinterdvalan.

Efter mer än en mils vandring i Gylleboskogen kändes det otroligt lyxigt att komma hem till ett uppdukat frukostbord med nya bullar och massa gott pålägg. Tack för det käraste maken min ♥

Min vän och jag skrattade gott åt att vi till och med hade likadana kläder undertill. Ja, som det kan bli.

En kille som nog också vill ha lite mera vår, det är katten Felix. Trots att vi nu är i mars månad, och han då normalt brukar bli väldigt rastlös av sig, så vill han mest ligga inne i vår säng och mysa.

Han älskar när man kommer och lägger sig sidan om honom. Genast sträcker han på sig och kommer släntrande. För att visa sin kärlek lite extra brukar kan trampa och puffa allt vad han kan på antingen kudden jag ligger på eller på min tröja.

Det där är så himla mysigt. Familjens lilla ”mammagris” Lykke, är inte lika förtjust i Felix kärleksförklaringar till mig och hon intar genast en plats för att visa sitt ägandeskap. Dessa djur, visst är de fantastiska.

Dagens citat:

Hemligheten med livet är att finna glädjen i vardagliga saker.

Ha en fin tisdag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Nu vill vi ha mera vår. Läs mer »

Rulla till toppen