simrishamn

Från klubben till hundbadet.

Hejsan.

Strax utanför Simrishamn finns ett fantastiskt fint hundbad. Nästan som ett litet hundparadis på Österlen.

När det på alla andra stränder på Österlen råder strikt hundförbud hela sommaren, så är det fritt fram för hundägare att ta med sina pälsklingar hit.

Morgonen då jag och min hund Johnny var på brukshundklubben så passade vi på att vandra den korta sträckan ner till Vårhallen.

Vid Vårhallen finns nästan alltid gott om hundar och hundmänniskor. Just den här morgonen hade något tagit hand om en liten svartvit rymling som senare återförenades med sin ägare.

Naturen här är så vacker och även lite dramatisk. Jag och Johnny vandrade vidare upp förbi pärlfiskarens lilla charmiga hus.

I luften låg tjärdoften tung. Det var ekan som ligger där, som nyligen blivit tjärad av Tors vänner. Som ett kärlekstecken vackrare än den finaste minnesbukett.

Med tanke på Johnnys dåliga bakben, beslöt jag mig för att vända tillbaka igen.

Tillbaka vid Hallagården verkade Johnny ganska nöjd för dagen. En kort stund blängde han på fårskallarna, som dumt bara stirrade tillbaka på oss. Sedan tog han ett klumpigt språng in i bilen och la sig genast till ro för att vila.

Dagens citat:

Vänlighet och empati uppstår då vi tänker med hjärtat.

Ha en riktigt fin fredag.

Kram Annika

Extra Allt!

Hejsan.

Det var en helg, då det mer liknade höst än sommar här på Österlen. En alldeles extra grå, regnig lördag i augusti. Då kom en stjärna och lyste upp i stället. En sprudlande, underbar artist i form av fantastiska Marianne Mörck.

Med våra vänner startade vi lördagskvällen med att gå ut och äta i Simrishamn. Storgatan låg nästan helt öde och tom.

Det kändes nästan som ett trolleri att en liten stad kan förändras så totalt på knappt två veckor. Från fullsmockad till öde och tom. Nåväl, vi var här och livade upp en smula.

Sedan bar vår färd till Skillinge Teater, som ju såklart ligger i just Skillinge.

Skillinge Teater ligger mittemot den vinglösa lilla möllan, som är omgärdad av en underbar trädgård.

De gamla ladorna som byggts om till en charmig teater med restaurang, olika scener och vinbar, sjöd av liv den här kvällen. Alla var ditkomna för att uppleva Marianne Mörcks föreställning ”Extra Allt”! Och nog var det just det – precis allt man kunde önska sig.

Som alltid bjöd hon på hela sig själv. Vacker, strålande och underbar stod hon på scenen tillsammans med en stor orkester och en sångkör från Löderup. Hon är en fantastisk artist och jag njöt för fullt av den här kvällen på Skillinge Teater. Tack!♥

Dagens citat:

Människor utan humor har jag svårt att ta på allvar.

 

De där orden lär Tage Danielsson ha myntat en gång. Nog ligger det en gnutta sanningen i dem. I varje skämt finns en liten strimma sanning, en sanning som berör. Och Marianne Mörck hon berör, samtidigt som man skrattar så tårarna rinner!

Kram Annika

 

Plats för två.

Hejsan.

Jag och Stefan var i Simrishamn för att äta ute på restaurang en kväll för någon vecka sedan. Jag var sugen på fisk och Stefan ville ha en rejäl köttbit.

Att hitta en bra restaurang i Simrishamn med just det utbudet är inte alls svårt … problemet kan vara att hitta ett ställe nu i turistsäsongen som faktiskt har plats för hungriga personer som inte har bokat bord i förväg.

Vi strosade uppför Storgatan. Efter att ha kikat på olika menyer valde vi till sist ett av mina favoritställen, Hickorys Bistro. De hade plats för två! Där satt vi sedan länge och väl och njöt av vår mat.

Mätta strosade vi sedan fram på kullerstensgatorna och njöt av sommarkvällen. Vi stannade och kikade i skyltfönstren på alla hus som var till salu. Om det är något som det finns gott om i Simrishamn, så är det just mäklare. Sedan kikade vi en stund på Gunilla Manns smått galna tavlor av Österlen. Riktiga ”gladtavlor” tycker jag att det är.

På Café Kagan var där stängt för dagen. Fast i min mätta mage fanns ändå inte plats för någon sötsak, inte ens den endaste lilla smula.

Vi promenerade i de charmiga gränderna och beundrade alla de små färglada husen.

Stockrosor förgyllde den vackra lilla sommarsstaden. På hamnplan var Friskis och Svettis igång med ett kvällspass för glada motionärer. Att träna på kvällen har jag aldrig förstått mig på. Nej, jag får snällt hålla mig till morgonmotionen, då min hjärna ännu inte vaknat och hunnit förstå vad det är kroppen egentligen håller på med…

En helt vanlig sommarkväll på Österlen, men ändå så särskilt, underbart fantastisk.

Dagens citat:

Om vi kunde sprida kärlek lika snabbt som vi sprider hat och negativa saker, tänk vilken underbar värld vi hade kunnat leva i.

Kram Annika

 

Hungriga i sillastan.

Hejsan.

Det var en kväll på vår semester som vi for till Simrishamn för att hitta något ställe att äta kvällsmat på.

Jag var mest sugen på fisk, så jag var ju på rätt ställe får man säga. I Österlens lilla söta sillastad finns det alltid ställen med goda fiskrätter.

Vi hade siktet inställt på gamla hederliga Röken där de har god fisk.

-auw nä, ja e ju sugen po en redi kydabid, muttrade en besviken Stefan, då han läste på menyn… De erbjöd visserligen kött, fast bara i form av lamm, och just det var min Stefan inte alls sugen på.

Vi strosade vidare för att hitta ett matställe som kunde göra oss båda nöjda. Kära Röken, vi ses väl en annan gång då…

Det blev en vacker kväll. Solen kikade fram efter en mulen dag, och vi njöt av den ljumma sommarvinden med aningens doft av salt och tång.

Midsommarblommorna vid hamnplan lyste ännu upp ganska vackert. Tappra blommade de vidare trots att deras tid egentligen var över.

Mittemot Tullhusstranden låg en vacker båt.

Borta på andra sidan hamnen låg en annan, ännu vackrare båt.

Vi passerade en insynsskyddad liten trädgård. Högt över planket sträckte sig ett majestätiskt apträd högt mot skyn.

-Herrejisses, tänkte jag, mutte ente mitt eget apeträ bli sådarr kålväxt, forr di e darr då rent ente plass ti…

På Storgatan frodades sommarblommorna i alla de väldiga krukorna. Det är så fantastiskt vackert vid den här tiden av sommarn. Det är som om Moder Jord liksom slutspurtar inför hösten och ger järnet.

Min mage kurrade ilsket och hungern gjorde sig påmind. Vi styrde hastigt stegen uppför Storgatan, på väg efter den perfekta menyn. Bra restauranger finns det ju många att välja på här i Simrishamn…

Var vi hamnade det får ni se en annan gång…

Dagens citat:

Om du vill komma in i mitt liv så är dörren öppen. Om du vill bort ifrån mitt liv så är dörren öppen. Bara en önskan. Stå inte still i dörren och blockera trafiken.

Må gott och var rädda om varandra.

Kram Annika

 

Matvandring i Simrishamn

Hejsan.

Tillsammans med goda vänner har jag varit på MovEat i Simrishamn. Det är en matvandring med tio mat- och dryckesstopp.

Försedda med en karta och en meny, fick vi fritt spendera hela eftermiddagen i den takt och ordning vi själv behagade. Med ett pappersarmband runt handleden gav vi oss iväg till första matstoppet.

Såklart blev det mycket mat från havet, det vore väl skam annars för ett fiskesamhälle som Simrishamn. Mmmmm …. så ljuvligt gott!

Vi åt och gick, och vi njöt av dagen alltmedan magen fylldes på med allehanda godsaker.

På menyn fanns även söta saker som glass och bakverk. För en slurk kaffe behöver man alltid varva med.

Det var verkligen en trevlig idé. Att strosa runt och slå sig ner lite här och var. Att träffa välbekanta, glada människor överallt och njuta en hel eftermiddag i sin egen stad.

Man får säga att vi hade en otrolig tur med vädret den där dagen. När vi hade avverkat precis vartenda lilla matställe, då öppnade sig himlen. Ett rejält regn- och åskväder drog in över den lilla staden. Regnet piskade och blixtrar och knallar avlöste varandra. Fast då satt vi torra, glada och nöjda i bilen på väg hem till Gyllebo igen.

Tack MovEat, goda vänner och alla resturanger som deltog. Det här gör jag med glädje om nästa år.

Dagens citat:

Oavsett hur mörkt livet är, så är det alltid ljust i kylskåpet.

 

Ha det gott och kram från mig

Annika

Yxornas häll.

Hej.

En morgon var jag och Johnny på strövtåg i Simrishamn. För första gången besökte jag de kända hällristningarna som finns strax söder om stan.

Sådär är det väl ofta för oss alla. Att man inte ger sig tid att utforska allt det där som finns när intill. Inte turistar man runt på hemmaplan så ofta.

Den här morgonen gjorde jag dock slag i saken och tog mig verkligen tid att besöka platsen. Såklart var hunden Johnny med på noterna och jag kan nog påstå att han verkade vara eld och lågor när vi stegade upp mot den första hällen.

Hällristningarna lär vara från bronsålder, så de var inte helt lätta att se. Tydligen ska man besöka platsen på natten och liksom lysa med en lampa från sidan för att få en lite klarare bild.

Från den första stenhällen kan man sedan vandra vidare till ännu en häll som kallas för Stenkilsristningen.

Genom familjen Nordhs ljuvliga kohagar går en uppmärkt liten led att följa.

Det roligaste av allt var nästan att följa de röda små vimplarna rakt ut i naturen. Det tyckte nog Johnny också, som var ivrig att snusa, pinka och kolla av allting. Jag tror att han älskade att vara på hällristningsjakt.

När vi skymtade utkanten av Simrislund borta över den slagna klövervallen stod vi så plötsligt på den stora klipphällen.

Här var det ännu svårare att kunna se några ristningar. Men hällen var även full av små håligheter. Runda gropar i stenhällen som tydligt syntes efter nattens regn. Det var skålgropar, som jag faktiskt inte alls vet nyttan med…

Jag kände mig förundrad över att människor för så länge sedan gjort avtryck i naturen som ännu finns kvar. Vi satt där lite andäktiga på hällen, jag och Johnny…. ja hur andäktig Johnny nu egentligen var kanske jag ska låta vara osagt….

 Dagens citat:

Alla behöver den där vännen som plötsligt ringer och säger: Klä på dig! Vi ska ut på Äventyr!!

Fast har man en Johnny-hund så räcker det med en puff från hans blöta nos och ögonkontakt med hans bedjande blick. Han är alltid positiv till nya äventyr.

Ha det gott och kram.

Annika

Solen går upp över pärlfiskarens hus.

Hejsan.

Jag måste ju visa lite fler bilder från den vackra morgonen vid Vårhallarna. Den där kylslagna gryningen då solen sakta steg upp över ett av Österlens charmigaste lilla hus.

Precis vid foten av den lilla talldungen ligger det här sagohuset på klipphällarna ut mot havet. Förmodligen på en av Österlens vackraste platser.

Genom åren har det varit en hel del skadegörelse på det lilla huset och jag kan knappt tänka på det där för då blir jag så arg att blodet kokar i mina ådror.

Det lilla huset som älskas av många konstnärer och som bjuder in alla och envar att njuta av dess magnifika charm.

Åk gärna hit och njut. Men värna om platsen och dess underbara natur.

Hejdå lilla huset.

Dagens citat:

Klockan fem på morgonen är världen min. Då har ingen annan varit framme och fingrat på den.

Ha det gott och kram.

Annika

Sol, vind och vatten.

Hej hej

Ja just sol, vind och vatten är något som vi har ganska mycket av här hos oss på Österlen. Och kanske särskilt vind!

I förra veckan blåste det så mycket så jag kunde nästan inte stå stilla när jag gick av min bil ett stenkast från Simrishamn.

Det där med vinden är ju himla bra när man vill hänga ut sin tvätt på tork. På ett kick är allting torrt… om nu inte tvättställningen flyger all världens väg, vill säga. Jag minns hur just torkvindor hade en strykande åtgång när jag arbetade i bygghandeln i Simrishamn.

Sin egen ström kan man ju producera, precis som Mandelmanns gör. Såklart måste man betala skatt till staten, för inte går det att blåsa dem på pengar inte.

 

Att försöka ha någon tillrättalagd frisyr när man är ute på de Österlenska vidderna är inte alltid det lättaste. Ibland känns det som om hela kalufsen ska flyga alla världens väg.

 

Men jag älskar den där Österlenblåsten. Det känns lite som om man får extra luft under vingarna och allting blir en smula lättare. Hela kroppen vill liksom lätta från marken och sväva iväg som en fjäder i vinden.

Sol, vind och vatten – visst är det härligt.

Dagens citat:

Gå så långt ditt öga når. När du kommer dit har du möjlighet att se längre.

Ha det gott. Och snart är det minsann dags att hänga ut tvätten på tork igen.

Annika

 

Nu ska kulorna ner.

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hejsan.

Idag är det stora dagen att köra ut julen. Tomtar och kulor ska plockas bort, det ska Knut se till.

På suckarnas gång i Simrishamn har man den här julen kunnat njuta av vackra vita bollar som lyst upp i Österlenmörkret.

Jag tycker alltid att det blir lite tomt och trist när alla ljus försvinner. Kanske märks det inte så mycket skillnad i stan. Där är ju massor av lampor tända ändå. Gatuljus och sånt där som lyser upp i mörkret.

Ute i sommarbyn hos oss, där det inte finns så mycket annat som lyser upp världen, där kan juleljusen allt få stanna kvar ett par veckor till.

Och har vi lite tur så kommer det massor av snö snart. Det lyser upp och göra allting så fint och ljust. Minst lika mycket snö som i fjor, det vill jag ha!

Fast det är kanske tur att jag inte ensam kan bestämma över vädrets makter, för jag har allt sett hur Stefan blänger ilsket på mig, när jag uttrycker mina önskningar om en vargavinter.

Kvällens citat:

Om det känns som om du håller på att förlora allting, kom ihåg att träden förlorar alla sina blad varje år och ändå står de starka där och väntar på att bättre dagar ska komma.

Tips: Blir det nu en riktigt snörik vinter då behöver man varma kläder. Underbara halsdukar i ylle har jag hittat, som den HÄR eller den HÄR. Åt Stefan har jag hittat den HÄR urtuffa kepsen med tofs. Haha … den hade han säkert gillat!

Ha det gott och kram på er.

Annika

Friska vindar i Simrishamn

Hejsan

Tidigare i veckan då jag hade ett litet ärende i stan, så ville jag passa på att ta mig en stärkande promenad längs med havet.

Man kan verkligen säga att det var stärkande på många vis. Friska vindar blåste så havet skummade argsint i höga vågor. Både jag och hunden Johnny fick liksom använda extra muskler för att inte följa med i vindens hetsiga dans. För varje steg fick vi båda ta spjärn.

Det kändes nästan som ett mirakel att de fyra små badhyttorna stod emot naturens krafter.

Trots mitt dyra fina ullunderställ så frös jag som en våt hund.

I Tommarpsån simmade två majestätiska svanar lugnt fram och såg inte ut att frysa ett endaste dugg, trots att de hade sina fötter i det iskalla vattnet.

-hunt e fulars fydder funtade ejjentlin… grunnade jag på ren skånska.

Nej, någon lång och skön promenad bjöd den här dagen inte på. Ganska snart vände jag om och gick mot Röken igen.

Vid åns strandkant hade någon gett alla fåglarna frukostbröd. Fjäderfä av alla de slag slogs och bråkade om födan. Det var ankor, råkor, ”alikor” och ändor. Allihopa i en salig blandning.

Borta i småbåtshamnen guppade båtarna i en vild sjödans.

Trots att det bara blev en kort promenad så kände både Johnny och jag oss väldigt belåtna när vi kom hem till stugvärmen igen.

 

Dagens citat:

En ny söndagsmorgon visar sig, livet går vidare. Njut av att få vara med på ”resan” även idag.

Varje dag har något fantastiskt att bjuda på. Idag är det Knut och han kör julen ut. Kanske är det några av er som varit med om den gamla roliga sedan ” att slänga knuda”? Det har jag!! Men ska jag berätta om det så blir det ingen blogg utan en tjock bok…

Ha en fin dag och kram.

Annika

 

Scroll to Top