simrishamn

För tionde året gick vi ”Mot ALS”

Hejsan.

Som så många gånger förr så samlades vi i Simrishamn på Annandag midsommar, för att gå den lilla vandringen ”Mot ALS”, och för att samla in pengar till forskningen till förmån för just den här fruktansvärda sjukdomen.

Det var den 10:e gången ALS-vandringen arrangerades. Ja, om vi nu räknar med det året då vi hade pandemi och det var förbjudet att samlas tillsammans. Men då fick var och en gå på valfri plats och efteråt swisha sina pengar.

Den här dagen var det ett strålande vackert väder. Solen gassade över Simrishamn när vi möttes vid fiskestugan i vanlig ordning.

Den första gången vi gick, så var min kusin Camilla med. Hon var då sjuk i ALS och det var hon som var drivande för att få igång den här insamlingen även i Simrishamn. Allt sedan dess har vi samlats och gått den lilla rundan, dels för att hålla Camillas minne levande, men också för att få in pengar till forskningen.

(bara en kort tid efter den här första vandringen så gick Camilla bort i sviterna av sin sjukdom)

(Vill ni läsa om den här första ALS vandringen så finns mitt inlägg HÄR

Den här vackra dagen i midsommartiden så var vi inte lika många som den första gången. Men vi var en liten skara av de närmaste, som efteråt samlades i solen för en kopp kaffe. Några av oss valde att bege sig till glasskiosken istället. Men att samlas en liten stund tillsammans känns så fint♥

Efteråt körde vi hem till Gyllebo där vi bara tog det lungnt resten av vår lediga söndag.

Dagens citat:

Det finns fyra saker som aldrig kommer tillbaka. Stenen du kastat, chansen du missat, orden du har sagt och tiden som har gått. Lev livet här och nu!

Ha en fin söndag.

Kram Annika

För tionde året gick vi ”Mot ALS” Läs mer »

Blomstertid och studentyra

Hejsan.

Man kan ju verkligen förstå varför man vid den här tiden på sommaren sjunger om ”den blomstertid”. Det blommar nästan som bäst ju. Just nu har blåregnet gjort sitt och bytts ut mot andra vackra blomster.  Även den röda rhododendron har blommat över och nu frossar vi i pioner, irisar och rosor istället.

Den underbart vackra rosen som jag fick på min 60-årsdag av en vän, blommor så tacksamt just nu. Och en extra vacker hortensia som Stefan fått på sin bemärkelsedag pryder också sin plats. Svartögat från i fjor har överlevt vintern, liksom en alldeles särskilt röd hortensia som jag fått ett år på morsdag, och som betyder lite extra.

Med det torra vädret är det också lätt att få mer ohyra på sina växter tycker jag. I grannens äppelträd verkar en sorts larver trivas alldeles extra bra och jag hoppas att de håller sig på den sidan häcken hela sommaren.

Studentyra

För ett par veckor sedan var jag på en studentfest i Simrishamn, där jag även fått äran att knäppa lite bilder under kvällen.

Det var en fantastiskt vacker kväll och som gjord för fest och stoj. Även om himlen öppnat sig  precis vid själva utsläppet, så var det skönt att kvällen blev så härlig.

Till dig fina Amelié vill jag tacka för en härlig kväll och önska dig all lycka till framöver. Att det kommer att gå bra för dig i livet, det råder det inga som helst tvivel om. Du är en fin tjej med en alldeles speciell och underbar humor, som jag känner igen och nog vet exakt varifrån du fått den…

Kram på dig♥

Ja nog är det en härlig och fin tid nu runt midsommar, då man helst skulle haft några timmar extra varje dygn. Åtminstone så mycket att man hann med att lukta på blommorna lite mer.

Boktips

Ett par ljudböcker har jag hunnit med på min väg till och från jobbet. Först ut är en bok som heter ”om morgondagen vet vi inget” av Eleonore Holmgren. En roman från sekelskiftet. Nästa bok heter ”Mina vänner” av Fredrik Backman. Klart läsvärda båda två.

Dagens citat:

En motvind kan bli en medvind, för någon som byter riktning.

Ha en fin onsdag och kram från mig

Annika

Blomstertid och studentyra Läs mer »

Tiden gick dubbelt så fort i December.

Hejsan.

Vi tycker nog alla att tiden bara går fortare och fortare, och det är kanske som det ska vara. För mig tog nog den här månaden priset i snabbhet. Vi hade inte mer än hunnit tända första ljuset i adventsljusstaken förrän hela ”jul-härligheten” nästan var över…. nåja inte riktigt förstås …

Det känns nu som om det var jättelänge sedan som Andréa återvände till Kanada, och ändå är det inte mer än 11 dagar sedan vi vinkade hejdå till henne.

På mitt minneskort i kameran hittade jag bilderna från den där sista dagen hon var hemma.

Trots att vädret inte var det bästa så ville Andréa åka en tur till stranden innan det var dags att ta flyget över Atlanten igen. Vi enades om att åka till Simrishamn och strosa norrut längs med havet. Strax innan campingen fanns lite enkla träningsredskap som såklart skulle provas av systrarna.

Vinden pinade i våra ansikten och regnet hängde i luften. Fast vad gjorde det, i min ryggsäck fanns en termos med hett te och vi hade hela platsen för oss själva.

Stränderna längs med Österlen är alla så vackra, var och en på sitt vis, fast Tobisvik är alldeles speciell med sin karaktäristiska sand och vackra klippor.

Framme vid klipporna letade vi efter bästa platsen att dricka vårt te. I skydd för vinden hittade vi en perfekt plats där vi slog oss ner.

Med utsikt mot Pärlfiskarens hus och Tors gamla eka satt vi en god stund och löste livets gåtor tillsammans.

När teet var slut och kylan kröp in genom våra kläder  så var det dags att återvända mot bilen igen.

På vår väg mot Simrishamn häpnades vi över några buskar som blommade för fullt. Gula blommor som inte verkade bry sig ett dugg om vilken årstid det var.

Ja, även om tiden rusar fram i ”hundranittio”  nu, så känns det ganska långt till Juni månad då ”tösabiden” väntas hem igen. Kanske borde jag snegla på en Kanadaresa igen… kanske…

Dagens citat:

En gång föddes du. Oändligt värdefull. Enastående unik. Resten är detaljer.

God fortsättningen på julen och kram från mig, Annika

Tiden gick dubbelt så fort i December. Läs mer »

Lunch och Lucia

Hejsan

Nu är jag här igen. Jag fick rycka in och jobba i veckan, men det gjorde inget, det är ju alltid kul att komma till Lokalföreningen och träffa kompisarna där.

Men förra veckan igen var jag ju ledig och en dag åkte jag och Stefan till ”Vineriet” för att äta lunch.

Det var ganska länge sedan vi var där nu och i år var det nära nog exakt 10 år sedan Nordic Sea Winery stod färdigt och blev förärat med ett arkitektpris. För oss var det alldeles extra kul att komma dit eftersom det är ett av Stefans mest speciella bygge någonsin, åtminstone i egen regi som Stefan Hantverkan.

I entrén hängde svartvita bilder, foton från byggtiden.

-där e ju jau me min traktor, sa Stefan och stannade en lång stund och tittade.

Jag minns när vi påbörjade bygget (jag tror att det var i början av 2013, och min mamma trodde då att det skulle bli en moské.) Allting var topphemligt då i början och materialvalen var något alldeles extra. Den runda koppabelagda disken gjorde Stefan på sitt lager och de svarta hyllorna fixade firmans snickare av svart MDF.

Jag kan ju inte låta bli att bjuda på lite foton från bygget, då det begav sig, från åren 2013/2014 …

Cederpanelen på fasaden har nu blivit alldeles svart, vilket jag tycker är lite synd. Det var ju så vackert när det var alldeles nytt. Men kanske var det just det som var tanken, att hela bygget skulle se ut som en gammal ektunna med åren….

Den här dagen då vi var där så var det Lucia och vi fick njuta av ett fint litet Luciatåg under vår lunch.

Vi lät oss väl smaka av den goda maten, undertiden som vi kom på det ena minnet efter det andra. Jösses som tiden sprungit iväg och så mycket som vi fått vara med om.

Restaurangen drivs numera av Marcu på Vineriet, och länken ditt finns HÄR.

Sedan körde vi hem genom en, för årstiden typisk väderlek, åtminstone om man bor här på Österlen. Gråmulet väder och en bonde som plöjer sitt sista fält med en bunke beter som väntar på att bli hämtade.

På bloggen finns ett gammalt, lite längre inlägg om just detta bygge, vill ni läsa det så hittar ni det HÄR.

Dagens citat:

Ibland väntar örnen på rätt vind. Ibland kastar den sig bara ut – oavsett vind.

 

Ha en fin dag.

Kram Annika

Lunch och Lucia Läs mer »

Fina besök och en kusin rikare.

Hejsan

Före ett par veckor sedan fick vi fint besök i Gyllebo. Det var det lilla rådjuret som var tillbaka i vårt område igen. Tillsammans med henne gick även ett litet kid som under sommaren växt sig riktigt stor.

Våra ängsblommor vid gästhuset är nerhuggna och där har det nu växt upp nytt frodigt gräs som verkar smaka väldigt gott, i alla fall om man är ett rådjur.

Ett annat fint besök den helgen var min lilla dotter Emmy. Hon kom från Malmö och tillsammans fixade vi fredagsmys i form av ”vit pizza” med potatis. Den brukar bli så himla god, och den här var verkligen inget undantag.

Något år innan min pappa Kurt gick bort, så fick han ett brev från en kvinna vars far var en okänd halvbror till honom. För att göra en lång och fin historia kort, så slutade det med att jag fick en ny kusin och en ny vän på köpet, vilket jag är så glad för. Förra helgen träffades vi i Simrishamn för att äta en bit tillsammans.

Även om Kurt själv inte hann att prata med min kusin mer än en enda gång, så tror jag nog att han varit glad för att vi nu har fått kontakt och kan minnas vår historia tillsammans.

Vi åt på Gårdens Vedugn, och när vi var samlade så hade vi så mycket att prata om, tiden den rusade och inga fler foto hann jag med att ta.

Men ett varmt tack till E och J för en fantastisk kväll.

Hösten har ju kommit med stormsteg och på graven har jag gjort fint med lite höstligare blommor.

Dagens citat:

Alla kommer inte att förstå din vandring. Det är okej. Du är här för att leva ditt liv, inte ge förklaringar.

Ha  en fin dag.

Annika

Fina besök och en kusin rikare. Läs mer »

Havet, första rabarberpajen och hundar som löper.

Hej hej

De senaste veckorna har jag jobbat och det har då inte blivit tid för så mycket annat. Men en tur till havet när solen gassade, det unnade jag och Stefan oss när jag var ledig.

Vi gick en sväng vid Simris strandäng, där några vackra backsippor kikade upp över gräset i strandkanten. Solen gassade, även om det ännu var ganska kyligt i vinden. Den där riktiga vårvärmen verkar väldigt svårflörtad i år.

Vår hundar hade fått stanna hemma den här dagen, då de alla tre är (mer eller mindre) ur form. Eller kanske är de väldigt bra i form, i alla fall verkar alla deras hjärnceller totalt har spårat ur. De löper nämligen allihopa och är helt okontaktbara och har mest intresse för varandra.

Bäst är det att ha dem hemma på sina välkända domäner – trädgården tex, de mest intensiva dagarna.

.

I trädgården har vinbärssnäckorna vaknat upp på riktigt nu och i min rabatt med alla aklejorna tycks de trivas väldigt bra. Trots att Molly löper så har hon stenkoll på de stora sniglarna.

Av vår ena granne har vi fått säsongens första vita sparris. Mums, så gott det är. Jag brukar koka den och servera med hollandaisesås och knaperstekt bacon. Vi fick även ett rejält fång nyskördade rabarber så jag kunde göra årets första rabarberpaj. Den här tiden bjuder verkligen på så mycket gott att äta.

En annan sak som jag gillar med den här tiden, det är att jag kan plocka in små buketter från trädgården eller från naturen, och sätta i små vaser lite här och där i huset.

Det sägs ju att det är de oväntade blommorna som man blir gladast för. Det är så sant så. För någon vecka sedan fick jag just en sådan oväntad blomma. Det var en helt ljuvlig hortensia som min dotter Amanda kom med när hon och pojkarna tittade hit till oss i Gyllebo.

Dagens citat:

Gödsel gör ingen nytta i en hög, men med lite spridning skapar det mirakel överallt.

Ha en riktigt fin Kristi himmelsfärds dag.

Annika

 

Havet, första rabarberpajen och hundar som löper. Läs mer »

En stund i naturen och kommunens fina familjecentral.

Hejsan.

När det förutspåddes en vacker höstmorgon, ja då gällde det att passa på. Gryningsdopp vid den här årstiden är bara så fantastiska.

Samtidigt som dagen ljusnade så lyfte gässen från sjön i stora flockar. Jag njöt av badet, där vattnet nu sjunkit till en temperatur på ca 8 grader.

De röda boklöven som täckte bryggan klistrade sig fast under mina fötter som om de var strukna med superlim. Det är något märkligt med just dessa torra boklöv. Att jag sedan fick mina strumpor fyllda med ”höstskog”, ja det var det ingenting att göra åt.

Höstlöv, visst är de fantastiskt vackra?!!

Höstlovet fortsatte och tillsammans med mina små inneboende (läs barn och barnbarn) stod en del aktiviteter på vårt schema. Först ut var ett tandläkarbesök för Scott och Nicolaj.

På eftermiddagen åkte vi allihopa till den nya fina ”Öppna förskolan” i Simrishamn.

Där på Familjecentralen var det så fint ordnat och vi startade med att göra vars en tjusig ljuslykta. Efterhand kom många föräldrar och barn dit, och jag måste verkligen säga att allting var så väldigt fint och välordnat där.

Ofta gnälls det och klagas mycket på vår kommun (ibland med all rätt förstås), men den här fina centralen för familjer med barn upp till 6 år, ja den måste jag faktiskt ge högsta betyg.

Dagens citat:

Universum är fullt av magiska saker som tålmodigt väntar på att dina sinnen ska bli skarpare.

Jag önskar er en fin dag.

Annika

En stund i naturen och kommunens fina familjecentral. Läs mer »

Samlade för att fira en födelsedag.

Hejsan.

För ett par veckor sedan var vi i min familj samlade för att fira Emmys födelsedag. Jag hade verkligen sett framemot den här dagen, då vi inte haft möjlighet att ses så ofta på nya året.

Emmy hade bokat bord åt oss alla på Hickorys Bistro i Simrishamn.

Där njöt vi av ställets goda hamburgare. Scott gillade mest de friterade potatis, så han fick ta sin burgare i en ”doggybag” med sig hem.

Lille Nicolaj var så glad och snäll hela kvällen och vi skiftades om att ha den lille parveln i våra knä.

Efter den goda maten styrde vi alla kosan mot Gyllebo igen.

Tidigare på dagen hade jag och Emmy hjälpts åt att baka en härlig chokladtårta, för är det födelsedagskalas så måste man ju äta tårta.

Jag älskar att få fira mina barns födelsedagar, och jag är så tacksam för varje gång vi kan träffas.

Dagens citat:

Om ett ägg går sönder genom utvändigt våld, tar ett liv slut. Om ägget däremot går sönder genom invändigt våld, startar ett liv. Bra saker startar alltid från insidan.

Ha en fin dag och låt er inte luras av några aprilskämt nu bara.

Kram Annika

 

 

Samlade för att fira en födelsedag. Läs mer »

Otto Lars är sålt.

Hejsan.

Otto Lars är Stefan Hantverkarns stora fina lager i Simrishamn. I dagarna har köpet blivit klart och fastigheten har nu bytt ägare.

Jag minns så väl när lagret byggdes. Det känns nästan som i går,  fast det nog är lite mer än femton år sedan nu.

Jag kommer ihåg hur Stefan då ville satsa på sitt företag och bygga sig ett rejält lager. Dock behövde han låna lite kapital. Banken blev tveksam och sa nej… Då blev det tack och adjö till den banken. En tjänsteman på en annan bank löste problemet. Han kikade på resultatrapporten som jag skrivet ut och ställde sedan en enda fråga till Stefan:

-tror du själv på ditt företag?

-självklart, svarade Stefan, det är ju hela mitt liv, vad ska jag annars tro på …

Det avgjorde saken.

Företaget och Stefan bytte bank och så så togs det första spadtaget för bygget.

Om jag minns rätt så blev det Finja som fick leverera färdiga väggelement. När grunden var förberedd så levererades väggarna i klara element på en lastbil, helt enligt ritningen.

Sedan kom Ejlertslund Grus & Betong med stora betongbilar och hela golvet göts.

Takstolarna kom på plats, och sedan var det fönster och dörrarnas tur.

Företagets duktiga murare, Bröderna Widerberg, murade upp innerväggarna i ett flygande fläng. Sedan var det mest bara ”finlir” som toaletter, kök och personalutrymme kvar.

Lagret har varit företagets nav. Där har en hel del snickeri utförts. Där har material, maskiner och arbetsredskap förvarats, och där har arbetarna ofta haft sin naturliga samlingspunkt på morgnarna. Inför årets ledigheter och semestrar har vi ofta samlats där på Otto Lars för lite avslutningsfest.

Även om vi haft företagets kontor här hemma i vår bostad, så har jag haft ett stort och bra arkiv där på lagret.

Nu har Otto Lars alltså fått nya ägare, och jag vill önska dem all lycka till där i fortsättningen.

Vad Stefans nu ska göra, när han inte längre har ett lager att köra och titta till varenda morgon, ja det vet han nog inte riktigt. Jag tycker att han kan börja gå och bada i Gyllebosjön 😉

Dagens citat:

De flesta människor missar möjligheten, för den är klädd i overall och liknar arbete.

Ha en härlig dag.

Annika

 

Otto Lars är sålt. Läs mer »

Härlig vandring från Kivik till Simrishamn.

Hej hej.

Helgen före midsommar så var jag och min vän ute på en härlig vandring här på Österlen.

På morgonen när vi startade, så föll ett lätt duggregn över Gyllebo, men det kunde inte grumla vårt glada humör och våra planer för en skön vandringsdag. Vi startade med att inta en god frukost vid natursköna Hällevik i Kivik. Det var också där vår vandring började. Mätta vinkade vi sedan hejdå åt våra ”gubar” och lovade ringa när vi ville bli hämtade.

Nationalparken var ganska tyst och öde den här gråmulna morgonen. Det enda som störde den vackra fågelsången var ett manligt vandringsgäng som hade samma tänkta rutt som jag och Petra. Fast de verkade dock ha lite fler (och starkare) vätskekontrollen än vi…

Vi tog stigen genom alekärret ner till havet där vi gjorde första stoppet för att lätta på klädseln.

Sedan vandrade vi på sandstranden förbi Knäbäckshusen med näsorna vända mot Vik.

Havet låg stilla och spegelblankt. Sakta lättade molntäcket upp och när stranden tog slut så stannade vi för en första vätskepaus, innan vi vek av upp mot Orelund, för att ta oss förbi den steniga delen av kusten.

I Vik passade vi på att köpa vars en kyld dricka i den obemannade matbutiken, och som genom ett trollslag klarnade himlen upp och solen flödade över oss.

Vi fortsatte vår vandring på spänstiga ben. Genom Tjörnedala strövområde och Baskemölla traskade vi på med siktet inställt på Simrishamn och en välförtjänt glass.

Vid Vårhallarna, när vi siktade Simrishamn, ringde vi våra taxikillar som skulle ta oss hem igen. Vid Röken köpte vi vars en kulglass som var dubbelt så stor som vi beställt. Fast när stegräknaren stannade på 30.000 steg så kändes den stora glassen ändå välförtjänt.

Dagens citat:

Oavsett vad andra tycker och tänker om dig, sluta aldrig sjunga på din alldeles egna lilla sång.

Ha en fin tisdag.

Kram Annika

 

Härlig vandring från Kivik till Simrishamn. Läs mer »

Rulla till toppen