Stenshuvuds nationalpark

Vi firade vår 10-åring

Hejsan.

Vår lilla fina Molly fyllde 10 år i förra veckan . Naturligtvis ville vi fira henne lite extra med något som vi vet att hon älskar, nämligen att åka ut och vandra på ”nya” ställen. Det fick bli en tur till Stenshuvud. Såklart så har hon varit där många gånger förut, men det är ju inte den vanliga morgonrundan direkt, så det blev mycket uppskattat.

Alla hundar mår bra av att komma iväg och få nya intryck, dofter och miljötränas. Godis och smakbitar får våra hundar i tid och otid av Stefan, medan jag är lite hårdare med den saken. Jag tycker att det finns så mycket andra sätt att berika hundarnas liv på istället.

Av våra tre hundar, så är Molly den som har den bästa lydnadsträningen. Hon fick liksom hänga med på träningspassen då jag hade min stora militärhund, Johnny. ”Ligg, sitt och stanna kvar”, det kan Molly med glans. Så har hon ju gått några kurser i nosework också, och hon älskar när hon får leta efter doftgömmor.

Den här dagen, då vi firade Molly, så var det mulet och lite blåsigt väder, men vad gjorde det, det var ändå härligt att komma ut på tur.

När vi är ute och går med våra hundar så brukar Molly alltid gå med Stefan. Molly är inte så bunden vid någon av oss, medan Lykke måste tvunget gå med mig. Lykke är en sådan ”mammagris” och brukar tvärvägra om någon annan än jag håller i hennes koppel. Och där Lykke går där brukar Penny också vilja gå, så vid min sida går ofta de två yngre hundarna.

Vi gick en runda genom nationalparken för att sedan komma ut på stranden vid havet.

Vi fick en härlig tur då vi var nästan helt ensamma. Åhh vad jag hoppas att vi får ha vår lilla Molly lika pigg och frisk i många, många år till.

Dagens citat:

Att bygga bra vanor är ganska onödigt om man inte samtidigt bryter med dåliga vanor.

En bra vana är vardagsmotion och ”hundgos” varenda dag. Och ju mer bra vanor man lägger sig till med, ju mindre tid blir det över för de dåliga.

Ha det fint, kram Annika

Vi firade vår 10-åring Läs mer »

Efterlängtad och jetlaggad.

 

Hejsan.

I måndags kom hon äntligen hem till Sverige – hon, min efterlängtade dotter Andréa.

Hon blev hämtad i Malmö efter många timmars resa, och på kvällen blev hon ”hitlevererad” tillsammans med två små glada pojkar.

Tänk så mysigt det känns att få rå om sina nära och kära sådär lite extra, när man inte träffats på länge. Pojkarna var båda så fina i sina nya Canadatröjor som de fått av sin moster. Lite småhungriga var de alla då de kom, så vars en macka satt fint.

Ganska snart blev min ”Kanadaunge” så himla trött. Jetlagen slog till med full kraft och både hon och lilla hunden Lykke somnade sött framför braskaminen. Även pojkarna fick byta om till pyjamas, så det var fritt fram för dem att somna i bilen, när de åkte tillbaka till Tomelilla igen.

Nästa dag for vi till Stenshuvuds nationalpark för att njuta lite av frisk luft och ”traditionell skånsk vinter”, dvs dimmigt, regntungt och någon plusgrad.

Men en tur till havet är alltid lika härlig, oavsett om himlen är grå eller blå!

Vi strövade längs med havet och njöt av lugnet. Småhundarna pinnade glatt på vid våra fötter. Egentligen var det bara hunden Lykke som var en aning missbelåten när hon insåg att det inte var jag som höll i hennes koppel.

Där strandremsan krympte fick vi gå upp på heden istället och välja en annan stig tillbaka.

Det var fint att ha henne hemma igen, om än bara för ett par veckor ♥

Dagens citat:

Man kan ta ifrån människan allt, men inte vad hon bär i sitt hjärta.

Ha en fin måndag, och en ny vecka.

Kram Annika

Efterlängtad och jetlaggad. Läs mer »

Morgon vid Stenshuvud.

Hej.

Jag vaknade upp till en ganska blåsig morgon. Det var en östlig vind som gjorde att jag förstod att ett morgonbad vid bryggan inte skulle vara superskönt. Istället packade vi in oss i bilen och susade ner till Stenshuvud.

Solen var precis på väg upp över horisonten och de första glödande strålarna träffade Naturum när vi vandrade nerför backen mot havet.

Vågorna var vilda och busiga. Vi fick vika av ifrån trätrappan då det stod en skylt om att trallbräderna där var nymålade. Men strax var vi nere på stranden.

Hundarna blev totalt vilda av förtjusning. Dock var lilla Lykke helt omöjlig att fånga på bild. Hon är ju en riktig ”mammagris” och så fort jag försökte ta en bild av henne så kom hon sättande och satte sig tätt intill mig. Hon är då ingen lätt fotomodell när hon beter sig mest som ett plåster…

Min plan var att vandra längs med havet förbi Knäbäckshusens strand och ända fram till platsen där stranden tar slut. Dock hade man ännu inte gjort någon ny bro över Rörums norra å, så där fick vi vika av upp mot sommarbyn istället.

Ett tag funderade jag på att ta av mig skor och strumpor och bära hundarna över ån, men istället tänkte jag att det får bli en lärdom till nästa gång, att ta stövlar på mig istället.

Det var vackert genom nationalparken och vid sommarbyn också.

Vid Knäbäckshusens strand hade det kommit upp rejälare staket och skyltar som vädjade till besökarna att inte ta sig ner det hållet till stranden.

Det är allt bra trist att så många människor trotsat förbudet och förstört slänten ännu mer i sommar. Men sådär är det, alla har sina egna åsikter och tycker att de kan göra som de vill.

Jag kikade bara ner på den där saknade stranden, innan vi vände åter mot nationalparken igen.

Morgonen hade sakta övergått till att vara förmiddag och dagen bjöd på ovanligt höga temperaturer för sin årstid.

När vi kom åter till parkeringen vid Naturum träffade vi på den första levande människan den morgonen. Det är nog det bästa med hösten, man har hela härligheten nästan helt för sig själv.

Dagens citat:

Varje slut är en början. Varje början en fortsättning. Varje hinder en förutsättning. Och själva resan är alltid ett mål – gott nog.

Njut av din torsdag.

Kram Annika

Morgon vid Stenshuvud. Läs mer »

En härlig tur vid Hällevik

Hej hej

Efter ett par veckors jobb på bästa Luckan, så är jag nu lite mer ledig igen. Här på bloggen blev det ganska tyst under den tiden, men nu ska jag försöka njuta lite av den vackra hösten och naturen igen.

En dag då det kändes som om vi var i gränslandet mellan sensommar och höst, då körde jag och Stefan en liten tur ner till Kivik och till Stenshuvuds underbara nationalpark.

Vågorna skummade vita ute på havet, men i Hälleviks kås guppade Mats eka bara lugnt och stilla. Jag tycker att det är den lilla båten som gör att blickfånget just här blir något alldeles extra.

Stefan, jag och våra hundar vandrade en tur runt i parken och njöt av den ljumma vinden. Tänk vilken lång sensommar vi fått uppleva ändå, fantastiskt.

Efter en vandring runt i skogen bland de utländska träden, så kom vi fram till Hälleviks kås igen.

Kanske får jag möjlighet att uppleva någon vacker soluppgång med gryningsdopp framöver. Ja, jag tror nog att jag lever i den bästa av två världar. Ibland är jag på ett jobb med de underbaraste arbetskollegorna, och ibland är jag fri att njuta av precis vad jag vill.

Dagens citat:

Livet har inga begränsningar, bortsett från de som vi själva sätter upp.

Hoppas ni alla får en fin söndag.

Kram från mig, Annika

En härlig tur vid Hällevik Läs mer »

Fridfullt vid havet.

Hejsan.

I söndagskväll blev det så härligt väder. Jag hade varit på ALS vandring tidigare på dagen, för att minnas min kära kusin, som för snart 7 år sedan gick bort i den mest fruktansvärda sjukdom man kan tänka sig. Att en gång om året samlas för att göra den här vandringen tillsammans känns fint, och att samtidigt bidra med en slant till forskningen.

Första gången vi gick ”Mot ALS” var år 2017, och då var det också första och enda gången som Camilla själv deltog, åtminstone fysiskt. Jag vill gärna tro att hon på något vis varit med oss varje år sedan dess. (inlägget från vår första vandring finns HÄR)

På kvällen när vi ätit lite kvällsmat så fick jag en sådan längtan efter att ströva en stund vid havet. Jag körde till Stenshuvud där jag gick över den blommande ängen ner mot havet.

Där var inte så mycket människor på stranden, trots att det var riktigt ljummet och fint.

Jag styrde stegen bort mot stranden nedanför Knäbäckshusen, och utanför i vattnet fick jag sällskap av två vackra svanar.

Bron över Rörumsån hade gått hädan i stormen Babet, så där fick jag balansera på en trädstam och vara tacksam för att vattenståndet var så lågt.

Ungefär där nationalparken tog slut stod den gamla karmstolen som någon tagit dit, med ett konstverk i sten. Om det nu egentligen kan betecknas som ett konstverk….? Bra konstigt såg det ut i alla fall!

Vid kapellet där trappan ner till stranden förut varit, fanns nu bara ett brant stup. I lokaltidningen har man kunnat läsa att en Limhamnsbo varit mycket uppretad och ställt krav på kommunen att trappan genast ska återställas. Jag för min del tycker att den där Limhamnsbon borde hålla tyst och stanna hemma om det inte passar. Har vi tur och byråkratin fungerar, så kanske det finns en ny nedgång på ett annat ställe till nästa sommar. Tills dess får vi helt enkelt bara gå lite längre eller välja en annan plats.

Stranden och havet var precis lika vackert som alltid. Jag stannade en god stund innan jag sakta vandrade tillbaka igen.

Dagens citat:

Jag anar en silverlinje, ett rum bredvid mitt sinne, ett stenkast från allt där inne, någonstans i mitt hjärtas minne.

Ha en fin fredag och en underbar ledighet vill jag önska alla er som nu snart kommer att gå på semester.

Kram Annika

 

Fridfullt vid havet. Läs mer »

Blommor överallt.

Hejsan.

Oj vad det frodas och sjuder överallt nu. Det spritter av liv i trädgården och både växter och djur är verkligen på topp.

I våra holkar är det rena babyboomen just nu. Stararna flyger fram och tillbaka i skytteltrafik, alltmedan de växande ungarna hänger ut med gapande näbbar och bara väntar på mer mask.

Medan jag försöker hinna med att jaga ogräset i mina rabatter, så har Stefan fortsatt fylla på vinterns vedförråd. Huggen ved är nästan lika vackert som en blommande rabatt.

En dag i förra veckan passade vi på att ta oss en tur ner till Hällevik. Vattnet i kåsen låg spegelblankt och Mats eka låg noggrant förtöjd vid den lilla kajen.

Även i nationalparken blommade allting som bäst. Vildrosen på ängen hade slagit ut, och det var så vacker, men det var inte den som vi hade siktet inställt på den här dagen…

Nej, vi ville se på de stora rhododendron som växer bland de utländska träden. Numera har de nästan blivit alldeles för stora och förväxta, men de blommade ändå så vackert, och de är väl värda att besöka vid den här tiden. Tips, tips, tips!!

Det är en härlig tid, men allting går på tok för fort nu. Redan om en vecka närmar vi oss midsommar. Kan ni fatta…?

Dagens citat:

Jag hinner inte.

Leva.

Inte nu.

Sen.

Sen när jag.

Skyndat färdigt.

När jag är klar.

Då kan jag leva.

Om.

Jag lever då.

~Birgitta  Bobergh~

Klar blir man aldrig, lika bra att stanna upp och leva lite då och då.

Ha det fint. Annika

Blommor överallt. Läs mer »

En kort och våt tur till havet.

Hejsan.

Första dagen då Andréa var hemma så ville vi passa på att ta en sväng ner till havet. Vi packade in hundarna i bilen och gav oss iväg mot nationalparken.

När vi for hemifrån så var vädret helt ok, och faktiskt ganska soligt. Inte hade vi någon tanke på varken paraply eller regnkläder.

 

Men på bara den lilla korta biten ner till Stenshuvud, så hann det ändra sig rejält. Det mörknade på himlen och sakta började det stänka så smått. Regnet tilltog mer och mer och mer …

På bara någon minut så var vi alla totalt genomblöta. Vi gick en bit på stranden innan vi vek upp mot skogen igen. Vi hade tänkt att skula under träden, men vi kunde inte bli mycket blötare än vad vi var.

Någon hade lyckats bära med sig en klädd stol ner på stranden. Den stod där och såg mest bara våt och eländig ut.

Ja, det blev inte alls någon längre vandring för oss den här gången, men lite svenska havsluft hann hon få min Kanadadotter.

Dagens citat:

På ett sätt kan du inte göra något åt den lott du fick i livet. På ett annat sätt finns det inget som säger att den lotten har sista ordet.

Ha en skön söndag. Och det spelar ingen roll alls vad ni röstar idag, bara ni gör det – röstar!

Kram Annika

En kort och våt tur till havet. Läs mer »

Aktivering av pensionär.

Hejsan.

Det gäller minsann att ligga i för att hålla sin ”lille” gubbe i form. Ja, för själv tar han vartenda tillfälle till fusk och mygel (åtminstone när det gäller träning och motion)

I förra veckan fick han själv välja var han ville ta sin motionsrunda. Jag blev inte direkt förvånad när han valde en tur vid Hällevik, för platserna där runt Kivik ligger honom alltid varmt om hjärtat.

Ännu var det ganska vintrigt och grått där, men snart snart, inom en överskådlig framtid, så kommer den här platsen att prunka av vårblommor, såsom blåsippor, vitsippor, gullviva och några vild orkidéer. Visst längtar man nu!

En runda i nationalparken med ett gäng glada hundar, det är en utomordentlig pensionärssysselsättning – åtminstone om man jämför med en eftermiddag i TV-soffan med ursäkten att man bara måste kolla hur det går i skidskyttet!

Och huset alla hundar var lite extra trötta i sina hjärnkontor efter allt sniffande och kissande. Bara fördelar med allt.

Jag själv var också ganska nöjd med dagen. Jag hade avverkat årets första löparmil på förmiddagen. Inte särskilt fort eller snyggt, men en mil i stilen ”löparlufs”, det får jag vara nöjd med så länge.

Här har jag blivit smygfotad direkt efter slutspurten 🙂

Boktips

Jag kunde ju inte låta bli att leta upp fler ljudböcker av författarinnan Kristin Hannah. Den senaste boken som jag nu lyssnat på heter ”En flicka som kallas Alice”.  Även den var jättebra tyckte jag.

Dagens citat:

Hitta någon som vet att du inte är perfekt men behandlar dig som om du vore det.

Det perfekta är att det finns ingen som är helt perfekt, och om man börjar att behandla andra väl så brukar man själv bli väl bemött.

Kram Annika

Aktivering av pensionär. Läs mer »

Mysig vinkväll och morgontur runt Stenshuvud.

Hej.

Förra helgen var så himla mysig här hemma hos oss. Två av mina döttrar hade framfört ett önskemål om en vin- och ostkväll, och i helgen var det äntligen dags. Det var vi tjejer, men såklart fick Stefan vara med på ett hörn. Även om han inte dricker vin så äter han gärna goda ostar och småplock.

I min familj gillar vi ju plockmat som man sitter länge och äter. Förutom ost och chark så gjorde vi en matig paj, baconrullade oliver och krustader med smält ost. Länge satt vi sedan och åt och smuttade på vinet.

När vi var mätta och nöjda så åkte ett roligt spel fram. Det var ett sånt där kunskapsspel där man skulle pricka in olika händelser på en tidslinje. Det var ett spel helt i min smak (förmodligen tycker jag det eftersom jag vann matchen, vilket kanske inte hör till vanligheterna)

Morgonen efter så hade Amanda lite bråttom hem till sina pojkar i Tomelilla. Jag och Emmy packade då in hundarna i bilen och for till nationalparken för en morgonvandring.

Det blåste minst sagt friska vindar, så när vi kom ner till havet och såg de höga vågorna så bestämde vi oss genast för att gå på andra sidan parken där berget skulle ge skön lä för vinden.

På alestigen var det lugnt och skönt. Dessutom är där så vackert tycker jag, det ser ut litegrann som i en John Bauer saga.

Vinterns rikliga nederbörd hade gjort att marken var extra vattensjuk och på sina ställen stod det högt med vatten runt träden. Det kommer bli rena paradiset för grodorna och alla snokar.

Vi hade siktet inställt på Hällevik, för att därifrån ta stigen som går på andra sidan berget. Alltså den lilla vandringsleden  som går närmast havet.

I Hälleviks kås så hade svanar och sjöfåglar något slags morgonmöte på det guppiga vattnet. Kackalorum stod nog på dagordningen.

Vi passerade den vita söta lilla fyren. Alla småhundarna kämpade tappert på, då vi fick hoppa från sten till sten och stundom ta omvägar för små översvämningar här och där. Många små och korta steg blev det.

Så kom vi fram till Jätten Stens boning. Det är den platsen som det sägs att sjömän förliste förr i tiden, om det råkade kika in gattet.

Här är också så vackert, och har man tur och är uppmärksam så kan man än i dag få se ”Stenshuvudsgubben” här bland alla stenbumlingar. Det är säkert helt sant, för det har Stefan sagt…. 🙂

Dagens citat:

Och förresten. Försök aldrig vara perfekt. Det är i sprickorna magin finns. Glöm aldrig det!

Ha en fin fredag.

Annika

Mysig vinkväll och morgontur runt Stenshuvud. Läs mer »

En gång om året vill jag betrakta hösten härifrån.

Hejsan.

Grått och vått har det varit nästan alla dagar hitintills i november, så när solen kikade fram en eftermiddag i förra veckan då passade jag och Emmy på att åka till Stenshuvuds nationalpark.

Solstrålarna flödade och jag märkte ganska snabbt att jag klätt mig på tok för varmt.

Vi stretade glatt uppför berget, och som alltid vid den här årstiden, tog utsikten andan ur mig.

Om man bara tänker besöka toppen på vår skånska nationalpark en gång om året, då rekommenderar jag att man passar på de sista veckorna i oktober eller alldeles i början av november. Naturen är magnifik då, ja helt oslagbar!

Av någon outgrundlig anledning så har man nu monterat en stång med en cykelsadel där uppe på bergets högsta punkt. Jag var såklart tvungen att prova ifall den höll för mig…

Från toppen tog vi trapporna ner på bergets norra sida för att sedan vandra genom alekärret mot Naturum igen.

Och såklart kan man inte vara vid Stenshuvud utan att ta sig ner till havet en liten stund.

En dag på Stenshuvud, det är alltid en väl investerad dag.

Dagens citat:

Vi är alla som fjärilar som flaxar omkring för en dag och tror att det är för evigt.

Vår tid här är så kort så kort – gör något meningsfullt för dig själv varenda dag.

Kram Annika

En gång om året vill jag betrakta hösten härifrån. Läs mer »

Rulla till toppen