natur

Första vårtecknet och biologiexkursion.

Hej hej

Hoppas ni alla vaknar upp till en härlig januarisöndag.  Jag själv har planerat en härlig morgon i naturen idag.

Min ena dotter, Amanda, håller på att plugga lite på distans. Förutom att hon både jobbar och är mamma, så läser hon nu in lite kurser. Det hon håller på med är biologi, ett ämne som jag själv gärna hade förkovrat mig i lite mer.

Det som nu stod på tur för henne, var ett arbete där hon skulle göra en exkursion med speciell växtlighet och sedan skriva ett arbete om vad hon kommit fram till.

mamma, vet du var det växer blåbär och lingon?, frågade hon mig en dag.

Jamen såklart visste jag det. Med en pappa som en gång var skogvaktare, så hade jag ju lite koll på naturen runt omkring.

I fyra små rutor med lite olika växtförutsättningar inspekterade vi tillsammans vad där fanns. Med min stora ”Nordens Flora” kunde vi sedan artbestämma det mesta ganska bra.

Jag blev själv ganska sugen på att också läsa och lära mig mer om biologi. Men det får vänta, nu har jag fått lite mer jobb på bästa Luckan, och det ser jag fram emot såklart.

Men till Amanda säger jag lycka till med sina studier.

Trollhassel

Någon biolog behöver man inte vara för att njuta av det första vårtecknet. Troget, som alltid i januari, så blommar nu min grannes underbara trollhassel. Naturens små mirakel är sannerligen fantastiska.

I år ska jag verkligen gå in för att plantera ett eget litet trollhasselträd i min trädgård. Ett ljusgult är min önskan.

Dagens citat:

Den som lyckades tog risken att misslyckas.

Det finns inget misslyckande, det finns bara lärdom till nästa gång. Så bara kör på och våga.

Ha det bäst, Annika

Första vårtecknet och biologiexkursion. Läs mer »

En morgon som gjord för stora vårskriket.

Hejsan.

Förra veckan när vi gick genom skogen ner till sjön, så kunde man tydligt känna hur våren var på väg.

Det var visserligen väldigt kallt och vi var klädda i samma kläder som vi burit nästan hela vintern. Vi hade både underställ, vantar och ylletröjor på oss, men det var något med ljuden och ljuset i skogen som skvallrade om att vårvärmen var nära.

Efter morgonbadet och vårt goda te på bryggan, så gav vi oss vidare ut i skogen. Fåglarna ackompanjerade våra spänstiga steg där vi trampade fram på stigen genom ett vitsippshav.

Även om morgonen kändes isigt kall, både i luften och i vattnet så fanns många vårtecken att lägga märke till. Bla så var våtmarken vid Åsstigen alldeles grumlig av nerfallen pollen. Jag är lyckligt lottad och lider inte alls av pollenallergi, men jag förstår att många har det väldigt kämpigt nu när den här tiden kommer.

Ja det här var verkligen en sådan där morgon då man kände hoppet spira, hoppet om en kommande vår, och precis en sådan morgon som var gjord för ett rejält vårskrik.

Dagens citat:

Ju äldre man blir desto bättre blir man, såvida man inte är en banan.

Det måste väl ändå var ett väldigt sant citat…, eller?

Ha det gott.

Annika

En morgon som gjord för stora vårskriket. Läs mer »

Sommartider hej, hej …

Hej hej.

Dessa underbara sommartider. Njuter ni? Det gör jag – för fulla muggar.

Några som också tycks njuta fullt ut, det är alla nyckelpigorna. I år är de många fler än vad de brukar vara, och fler verkar de ju att bli 🙂

Är det förresten någon som minns Skånes nyckelpigsinvasion på 70-talet? Det gör jag! Efter den sommaren så tror jag att vi alla hade en bitter, besk smak av dessa små röda baggar. Ja, för det var totalt lönlöst att försöka äta någonting utomhus utan att samtidigt få en ett par små knapriga ”pigor” i munnen. Mina döttrar skrattar nu lite åt mig, när jag bestämt hävdar att jag vet exakt hur en nyckelpiga smakar. Beskt!

Ute i kohagen har det i år gått en liten brun kalv som stundom blivit smått mobbad av de tuffa hästarna. Fast efterhand som sommaren gått så har den lilla kalven växt till sig, och nu ser det ut som om han kaxat till sig rejält.

Sommarmorgnarna är kanske som allra bäst i augusti. Allting slår av på takten och tempot saktar in.

I skogen har det blivit alldeles tyst nu. Inte en fågel sjunger längre. Deras ungar har flugit ut och blivit självständiga och kanske sitter de utschasade fågelföräldrarna nu bara och hämtar andan innan de ska bege sig till sydligare breddgrader.

Sommartider – nog går det lite för fort alltid!

Dagens citat:

Den stora skillnaden mellan tid och pengar är…

Du vet alltid hur mycket pengar du har, men du vet aldrig hur mycket tid du har kvar i livet…

Så när det gäller tid då gäller inte regeln:  ” den som spar – han har”… något att tänka på.

Ha det fint.

Kram Annika

Sommartider hej, hej … Läs mer »

Här blev det tyst

Hej igen.

Tyvärr blev det väldigt tyst här inne under en lång tid. Mitt liv snurrade på fortare och fortare, och av lite olika anledningar så har bloggen då fått bli lidande. Ork och kraft har inte funnits, varken till att ta några bilder eller skriva någon text.

I början av Maj åkte jag och Emmy till Kanada, där vi fick intensiva och helt underbara dagar med Andréa. Vi fick uppleva Vancouver med sin storslagna natur och jag gav järnet för att kunna hänga med i mina döttrars tempo.

Väl hemma igen var det dags att tömma pappa Kurts hus i Brösarp. Vi hade en vecka på oss att fixa allt (så att städfirman skulle hinna med sitt arbete också), innan huset skulle byta ägare. Lagom till Morsdag var allting färdigt. Jag och Emmy åkte ut i skogen och plockade en stor bukett liljekonvaljer, Jag njöt av lugnet.

Min sommar har sedan bara rusat fram. Jag har jobbat, och ännu har jag min semester kvar i ”vänten”.  Tyvärr har jag inte haft samma tid och ork att ge mig ner till bryggan för tidiga gryningsbad som tidigare år. Fast det är ju å andra sidan lite för varmt i vattnet nu, för min smak 😉

Så mycket barnbarnsmys har det inte heller blivit den här sommaren. Ett par gånger sedan midsommar har jag träffat de små pojkarna. Det är ju alldeles för sällan …

Förhoppningsvis får vi en fin sensommar med mycket sol och värme (man kan ju alltid hoppas), och då får jag kanske besök av badsugna småkillar här hemma. Min semester väntar ju, och den som spar han har!

 

Dagens citat:

Dagar i stress vet jag vad som är bäst för andra. Dagar i stillhet vet jag vad som är bäst för mig.

Ha det gott

Annika

Här blev det tyst Läs mer »

Best nine.

Gomorron.

Hej och gomorron år 2020. Hoppas att ni alla mår gott!

På instagram är det populärt att summera det gånga året, genom att lägga ut en ”best nine”. Alltså ett collage av de nio mest gillade bilderna under året.

Jag tänkte göra en ”best nine” här på bloggen och börjar bakifrån.

Nummer 9.

Bilden är på den där vackra järnvägsövergången som man passerar då man kör från Gylleboskogen till Älmhult, skogen vid Sankt Olof. Det var i mitten av maj månad och skogen stod som vackrast i sin limegröna skrud.

Bild nummer 8.

Bilden är tagen uppe på Stenhuvuds norra huvud. Det var i oktober månad som jag vandrade uppför berget för att njuta en stund av den friska luften och av naturens skönhet. Utsikten däruppe var magnifik. Jag mådde inte särskilt bra vid det tillfället, så för mig själv finns många känslor i just den bilden.

Bild nummer 7.

Bilden på finaste Amanda och mitt första barnbarn Scott. När alla höstlöven täckte gräsmattan i min trädgård förevigade jag dem tillsammans. Lite spontant en morgon då de sovit över hemma hos oss åkte kameran fram. En smula förargat konstaterade Amanda att hon glömt att torka bort munsårssalvan i sin ena mungipa. Små detaljer som i mina ögon gör bilderna levande och än mer värdefulla.

Bild nummer 6.

Bilden på mina och Johnnys spår i sanden. Fotot är taget den där morgonen då jag och Johnny för allra sista gången vandrade tillsammans vid havet. Våra spår som går tätt tillsammans är för länge sedan bortspolade av havet, men i minnet finns de djupt inristade, för alltid.

Bild nummer 5.

Fotot är taget i Komstad, på väg hem från något som jag inte längre minns. Vädret var varmt och kvalmigt och åskan hängde i luften. Jag var bara tvungen att stanna bilen och föreviga den vackra vy som låg framför mina ögon.

Bild nummer 4.

Fotot är taget på Brösarps norra backar. Det var en kväll som jag och två av mina döttrar var ute en sväng med kameran. Jag ville föreviga Amandas lilla söta gravidmage. Tjejerna var uppspelta och busiga den där sommarkvällen. Som en vildvittra sprang Amanda långt bort över den blommande ljungen. Bilden jag knäppte i farten blev så vacker, fast man inte ser den lilla kulan hon gömmer under spetsklänningen.

Bild nummer 3

Fotot är taget vid Rörums strand, nedanför Knäbäckshusen. Jag och hunden Johnny vandrade en kväll bort mot Stenshuvud. När vi återvände hade ett vackert moln formats på himmeln. Jag knäppte min bild, men konstaterade krasst att det inte gick att jämföra med verklighetens skönhet. Den kvällen var helt enkelt magisk.

Bild nummer 2.

Min dotter Amanda med sin gravidkula. Jag minns att vi spontant bestämde att vi skulle ta några bilder här hemma i trädgården. Kanske tjatade jag. Förmodligen gjorde jag det. Bilden blev precis som jag ville. Trolsk, enkel och lite mystisk.

Bild nummer 1.

För mindre än en vecka sedan la jag upp den här bilden. Fotot är taget en väldigt tidig morgon vid Mandelmanns ensamma träd. Jag minns att det var beckmörkt och jag var glad över att jag tagit pannlampan med mig. Med Johnny vid min sida var jag alltid trygg i mörkret. Länge satt vi vid trädet tillsammans och såg dagen gry. Bara han och jag. Den stunden har jag sparad långt in i mitt hjärta. Siluetten av trädet, Johnny och den gryende dagen kom att bli min mest gillade bild någonsin.

Så tack för alla era ”gilla”.

Dagens citat:

Vi vet så lite om andra och vilka vägar vi vandrat. Låt oss vara ödmjuka mot varandra.

Nu önskar jag Er alla ett riktigt bra år 2020. Var rädda om er.

Kram Annika

 

Best nine. Läs mer »

Vad får man egentligen kalla sig…

Hejsan.

Vem får egentligen titulera sig ”fotograf”?

Kanske alla!? Alla som tar ett kort. Och med dagens teknik så kan nästan vem som helst bli ett proffs.

Ja, det här med yrkestitlar har blivit lite smått suddigt i kanterna tycker jag. Vem får egentligen kalla sig vad? Alla kan nog få kalla sig för precis vad de vill och själva tycker. Det är när det kommer till att ta betalt för sitt kunnande som det hela ställs på sin spets.

Många är till exempel duktiga snickare och murare, så där lite till husbehov åtminstone. Men får man kalla sig murare utan att vara skolad? Här på Österlen kallar vi dem för ”puggemurare”, alltså de som ”murare hellre än bra”. Nåväl, själv skulle jag inte anlita någon hantverkare som inte kan visa upp behörigt yrkesbevis. En elektriker utan yrkesbevis kan ju skapa väldigt mycket spänning i livet ….

Eller att kalla sig konditor, vem får göra det? På Olof Viktor här på Österlen, jobbar en fantastisk tös som jag känner. Hon är både skolad och har medfödd talang, så hon får absolut kalla sig för konditor. Konditor med bravur. Jag själv däremot, jag får nog på min höjd kalla mig ”bullmamma”.

Ja det här med yrkestitlar är allt lite knepigt. Inte kan jag ju kalla mig doktor trots att jag tycker mig kunna en hel del om både kroppen och sjukdomar. Jag har dessutom sett väldigt många avsnitt av ”Flygande doktorn” på 80-talet. Vem skulle våga anlita mig för sina besvär om jag började kalla mig Dr. Gylleboannika?

Djur kan jag också väldigt mycket om och har dessutom tjuvlyssnat på vissa avsnitt när min dotter utbildade sig till veterinär. Inte är det lämpligt att jag utger mig för att vara djurläkare för den sakens skull.

Jag både älskar att skriva och att fotografera, men vad kan jag kalla mig? Allt handlar nog om vad jag kräver i ersättning för den jag utger mig för att vara. Idag verkar det ibland krävas mer kunskaper i redigering än i själva fotograferandet. Och det här med Photoshop det kan jag inte ett dugg om, så jag får vackert lägga mig vinn om att bilderna blir så bra som det går från början liksom. Och ja, jag är ju trots allt bara en hobbyfotograf.

Dagens citat:

För dem som tror behövs bevis. Men för dem som inte tror är inga bevis möjliga. Tro på din förmåga.

Ha en riktigt fin söndag och kram från mig.

Gylleboannika

Vad får man egentligen kalla sig… Läs mer »

Insekternas planet.

Hejsan.

Det var en sen kväll som jag strosade i vår sommarby med min älskade Johnnyhund. Han fick snusa och pinka i godan ro medan jag själv var djupt försjunken i mina egna tankar.

Jag såg flugorna dansa runt korna i hagen. Myggorna svärmade runt både mig och Johnny, ivriga för att få sig en slurk blod. Mina tankar gick till det ”sommarprat” jag lyssnat på tidigare på dagen.

Ett underbart sommarprat av biologen Anne Svedrup-Thygelson, där hon fascinerat pratar om småkrypens förunderliga värld. Hon pratade om deras viktiga roll i vårt kretslopp och om vikten av att vi faktiskt har dem kvar i vår natur.

Jag tänkte på den lilla blomsteräng vi själv försökt anlägga istället för traditionell gräsmatta. Vid vårt lilla gästhuset i Gyllebo drömmer vi om en blomstrande äng fylld med vilda blommor och örter.

Redan har en massa olika små blommor tittat upp och genast är de där, de små krypen…

…glatt sysselsatta med att göra fler små kryp …

När mörkret sänkte sig och myggorna blev alltför närgångna, vände vi hemåt mot vår stuga igen. I sommarbyns små stugor tändes ljusen i fönstren och nattfjärilarna vaknade till liv. Jag hoppas att vi blir fler och fler som inser insekterna och småkrypens viktiga roll. Att vi blev fler som värnar och hjälper till så att våra insekter kan fortsätta att leva. Kanske inte bara för sin egen skull, utan faktiskt för vår egen överlevnad skull också.

Dagens citat:

Det är stor skillnad på att höra en insekt i sovrummet och i hagen.

Ha en riktigt fin dag.

Kram Annika

Insekternas planet. Läs mer »

Ingen stadsmänniska.

Hej hej.

Kanske är det så för fler människor som bor och lever här på Österlen … att de inte riktigt orkar med storstadstempot… Kanske är jag ensam om att känna så, jag vet inte… Men så är det i varje fall för mig.

Vi österleningar är liksom inte vana vid storstadspuls. För inte kan man räkna Simrishamn som någon stor stad direkt. (Är det ens en stad?) Eller glada Tomelilla… fast de har åtminstone trafikljus…

När jag var arton år och tog mitt körkort, skrattade jag gott åt alla kompisar som övningskörde här i Simrishamn. Här fanns ju varken trafikljus, motorväg eller rondeller på den tiden. Inte kunde de lära sig att köra bil tyckte jag. Själv gick jag i skolan i Kristianstad och fick digra lektioner i just stadskörning.

Men numera är jag inte alls bekväm med stadskörning. Jag fiser fram i åttio km på motorvägen mot Malmö och håller krampaktigt med båda händerna i ratten. Fast det hindrar inte att jag sedan på väg hem trycker ”plattan i mattan” på lilla vägen mot Gyllebo.  Som värsta rallyföraren far jag fram så fort jag närmar mig hemmet. Det är liksom inte farten som skrämmer mig … Ologiskt säger mina döttrar och virrar på huvudet åt mig.

Ja, det är kanske bäst att jag håller mig hemma i Gyllebo så mycket som möjligt. Här kan jag ta allt lite mer i mitt eget tempo.

Men såklart gillar jag att hänga med när någon liten dotter ska till storstadenen och shoppa loss. Mest gillar jag såklart våra fikapauser.

Så är det ju så underbart att komma hem till Gyllebo igen.

Dagens citat:

Gud skapade tiden, människan skapade brådskan.

Att trängas på Kiviks marknad det älskar jag däremot, då är det trängsel på hemmaplan… nåååågot heeelt annat!! Kanske ses vi där idag?

Kram Annika

Ingen stadsmänniska. Läs mer »

Örtvandring

Hejsan

Kunskap är makt. Ja så heter det ju. Och visst är det väl så att kunskap ger en viss trygghet. I alla fall minns jag att jag som barn kände mig väldigt trygg med att veta att en del av växtligheten gick att äta. För om jag skulle komma vilse i skogen, så inte skulle jag svälta ihjäl på direkten. Jag var säker på att jag skulle överleva på harsyra.

Jag visste också att bokens nyutslagna blad gick att äta. Riktigt goda var det också. En och annan vit svamp slank ner i min barnamage utan närmare betänkligheter, så kanske har jag tur som ännu är i livet…

I förra veckan var jag med på en liten örtvandring utanför Ystad. En kunnig och inspirerande kvinna tog oss med på en rundtur där vi fick vet en massa intressanta saker.

Eva lärde oss en massa roliga och intressanta saker om de växter som går under benämningen ogräs. Löktrav tillexempel, en oansenlig växt som nästan slår den populära ramslöken i smak.

Efter en uppsjö med tips, om både förebyggande kurer och lindrande kurer från växtriket, var det tid att prova allt vi lärt oss.  Och så himla gott… eller ja den gröna shoten smakade precis som den såg ut att göra … färskt gräs. Men efter tre veckors nyttjande utlovades vi rosiga kinder och vem vill inte ha det?

Det var en så roliga och intressant kväll. Fast dagen efter skrattade jag gott åt mig själv, när jag läste mina anteckningar som jag ”plinkat” ner i mobilens anteckningsapp …. ”Koka gamla grannar 10 minuter – bra till fotbad”… Underbara autokorrekt. Jag kan lugna mina äldre grannar med att de kan vara trygga, jag kokar såklart granbarr istället.

Dagens citat:

Idissla inte gammal skit. Spotta ut det och vandra vidare mot grönare ängar.

Inte ska man gräma sig över gammal skit, lyft blicken och se framåt. Livet har så mycket att erbjuda. Gå på örtvandring och lär er något nytt vettja.

Ha en härlig måndag och kram från mig.

Annika

 

Örtvandring Läs mer »

Glad Påsk!

Hejsan.

Idag vill jag bara kika in här och önska er alla en riktigt glad påsk.

Jag hoppas ni får den påsken som ni verkligen gillar. Själv vill jag hinna vara ute så mycket det bara går och njuta av min trädgård och av naturen.

Påskmat i alla de former ska jag såklart frossa i. Sill och ägg hör ju till. Har man kvar släta bullar i frysen så bör man göra semlor på dem nu. Julen varar ju som bekant till påska och däremellan kommer fastan. Och vem kan inte trycka ner en fastlagsbulle mellan äggapickningen och påskkärringutklädnaden…

Trädgårdspyssel står på min agenda. Kanske får jag träffa någon kär kompis som vaknat till liv efter vintern. I fjor stötte jag på min absoluta favorit. Mitt på vår gräsmatta satt hon. Lövgrodan, som jag döpt till lovegrodan. Visst är den underbar.

Glad Påsk, och tack alla som kikar in här.

Dagens citat:

Skillnaden mellan konst och hantverk är att man måste vara sakkunnig för att bedöma hantverket.

Just nu är det full fart på Österlens konstrunda. Där behöver man inte vara särskild sakkunnig. Där handlar det nog mest om tycke och smak.

Kram från mig.

Annika

Glad Påsk! Läs mer »

Rulla till toppen