Natur

Ett vårtecken som ger känslan av barndom.

Hejsan.
Nu fullkomligt exploderar naturen.
Det finns ett vårtecken som känns lite extra i hjärtat tycker jag. Det påminner på något vis om min barndom.
Egentligen vet jag inte riktigt varför …
Det är blommorna till det som vi alltid kallat för ”Skräppeblad”. På riktigt tror jag att den heter Pestskråp och användes förr som en medicinalväxt.
Vid bäckar och åar kan man se stora bestånd av den här växten, med sitt ofantliga bladverk.
När den blommat klart kommer de stora bladen som påminner om rabarberblad.
Varför jag får en så härlig känsla av just denna växten, det vet jag inte riktigt. Kanske har jag cyklat omkull i ett dike med just dessa härliga ”fulblommor” någon gång i barndomen eller så har jag varit på snusen efter något Valborgsfirande i ungdomen och stått på huvudet över någon grästuva och hamnat med min glada näsa mitt i en blomma …
Hur som helst så älskar jag när de här växterna tittar upp på våren. Då vet man att det allt är på gång …
Här hemma i trädgården tycks alla djuren också njuta av att våren nu kommit på riktigt och vi kan spendera våra dagar lite mer utomhus.
Dagens citat:
I min lilla lilla värld
av blommor
finns det plats för alla
och envar.
Ha en fin dag och kram på er.
Annika
Dela gärna

Ett vårtecken som ger känslan av barndom. Läs mer »

Vissa morrnar är vackrar än andra.

Hejsan
Kanske är det för att vintern kändes så lång i år … kanske är det därför som allting tycks så väldigt vackert och efterlängtat nu.
Vitsipporna runt sjön slår ut fler och fler för varje dag nu.
Fast  när vi kommer tidigt på morgonen, så har de slagit ihop sina kronblad och inte riktigt hunnit vakna upp till en ny dag. Bara på de soligaste små plättarna har de vaknat upp.
Den här morgonen kändes som en saga. Inte en vindpust och redan varmt och ljummet.
Ute vid det lilla näpna huset vid slottet var de i gång med något projekt. Kanske ska det rustas upp, det där lilla gulliga huset.
Vattnet i sjön var blåare än blått!
På bryggan nedanför Sjöröds lägerplats stannade vi för att vila lite, jag och hundarna. En lugn stund i solen var min tanke …
Jag hann inte vända ryggen till förrän Johnny hade slickat ner hela min kameralins med äckligt hunddregel och lilla Molly tagit överbalansen och stått på huvudet ner i vattnet från bryggan.
Det var lika bra att bara vandra vidare.
Ramslöksbacken stod frodigt grön. Där trängdes löken tillsammans med både gula och vita sippor. Även någon slags nunneört verkade trivas där i backen.
Livet är härligt, även om doften av lök måste vara kväljande för en liten hund.
Dagens citat:
Det är inte alla som förtjänar
att få lära känna ditt
verkliga jag.
Låt dem kritisera den
de tror du är.
Ha en fin kväll och kram
Annika
Dela gärna

Vissa morrnar är vackrar än andra. Läs mer »

Vårt gemensamma ansvar.

Hej
En morgon då jag i sakta mak gick min runda runt sjön så kunde jag se hur fint ”någon” gjort vid badplatsen här i Gyllebo.
Jag kände djup tacksamhet och bestämde mig för att nästa år, då jag är frisk i ryggen, då ska jag vara en del i detta städgäng.
Tidigare i veckan kund man följa en debatt på en intern facebooksida, där människor uppmanade ”någon” att röja upp då det var skräpigt vid bryggorna och soptunnan var överfull. ”Någon” behövde städa upp …
Jag undrade för mig själv vem de menade att denne ”någon” egentligen var … Kan denne ”någon” helt enkelt inte bara vara ”jag själv” eller ”du själv” …
För vems jävla ansvar är det att hålla rent i naturen, den natur som är allas vår gemensamma?
För mig är svaret uppenbart! Var och en tar sin egen skit med hem!
Men så finns det puckon som inte kan läsa, eller inte ens förstå innebörden av en text.
Den soptunna facebookskrivaren åsyftade var inte en vanlig soptunna, utan en plåttunna avsedd för engångsgrillar. Där kastar man sin grill för att den inte ska riskera att sätta fyr på andra sopor.
Ett tjugotalmeter därifrån står en stor vanlig soptunna, dit man kan gå och kasta övrigt skräp. Ja, om man orkar det förstås…
Ja, jag blir mest ledsen av så nonchalanta människor!
Nu är det städat och snyggt igen.
Jag vandrade vidare ut i skogen och den bedårande naturen, fylld av tankar och funderingar.
Den natur som är så sagolik vacker och dit alla är välkomna.
Backen med blåsipporna står nu som vackrast, och det är med glädje jag konstaterar att det aldrig varit så blått i den där backen förut.
Dystert kostaterade jag att det för varje år som gått blivit allt grisigare på rastplatserna efter sommarens helger. Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan åka ut i skogen och ha picknick och njuta av den underbara plats som vår svenska natur är, och sedan bara lämna all skit kvar. Värst är de som packar soporna i plastpåsar, knyter och bara gömmer bakom något träd.
Att man förväntar sig att komma till en underbar plats och sedan lämnar den som en soptipp.
De här människorna kunde ju istället åkt direkt ut till Måsalycke (vår lokala soptipp) och ha sin picknick där. De tycker jag.
Att plocka upp hundbajs ute i skogen känns direkt onödigt tycker jag. Så länge det inte ligger på vägen eller stigen såklart, för ingen vill väl få det under skon förstås. Sparka ut det i kanten, eller använd en pinne…
Mina hundar är ganska blyga och går långt ut i buskarna, där jag kan lägga en hög löv eller gräs över, så försvinner det som en del av naturen.
Men så finns det de som envisas med att vara ögontjänare och plockar upp bajset i en plastpåse för att sedan kasta i närmsta buske.
Hur tänker man, jag förstår inte??
I vår sommarby kom en debatt upp om att det kastades hundbajspåsar i andras soptunnor. Någon tyckte att det var direkt respektlöst … Var och en får tycka vad den vill om den saken. Jag tar hem mina bajspåsar för att inte göra människor upprörda. Skulle jag däremot hitta skräp eller aluminiumburkar kastade i  vårt fina område, då kastar jag dem obönhörligen i närmsta tunna, för det är faktiskt det som tunnorna är avsedda för. De tunnor som vi inte äger, utan som är avsedda för vår gemensamma renhållning.
Vad jag däremot tycker är respektlöst, är att låta sina stora hanhundar pinka på alla postlådor i vår underbara sommarby. Min Johnnyhund har fått lära sig att sådär gör man inte. Inte heller pinkar man på andras staket, häckar eller husgrunder.
Jag önskar att vi går en härlig vår till mötes och att vi alla hjälps åt att hålla rent i vår natur.
För vems jäkla ansvar är det?
Ja såklart, det är ditt, mitt och allas!
Så vill jag tacka ”någon”, alltså Östra Vemmerlövs underbara byalag, som gjort vår badplats så fin och redo för en härlig badsäsong.
TACK!!!
 
Dagens citat:
Vår vision är ett
samhälle där alla vill göra
rätt för sig. 
//Skatteverkets Hemsida
Ja tänk om det verkligen vore så!
Ha en fin dag och kram på er alla
Annika (renhållningspolisen i Gyllebo)
Dela gärna

Vårt gemensamma ansvar. Läs mer »

Tångdala Lönnkrog och frodig ramslök

Hej hej
Tångdala lönnkrog och frodig ramslök. Alltså, vilka vårtecken!!
Här på Österlen är det två kära saker som jag ser fram emot när våren kommer.
 Även om det varit lite grått och småregnigt så kan man se hur allting våras till nu i skogen.
I backen vid sjön är det snart alldeles grönt och frodigt av ljuvlig ramslök.
När resten av familjen sov sin skönhetsömn så smög jag och hunden Johnny oss ut tidigt i gryningen.
Det var nästan lite mystiskt och trolskt i skogen den här morgonen med sin dimma och lite tysta stämning.
Bland ramslöken blommade den märkliga vätterosen, som jag nämnt här på bloggen förut. Den där växten som är en parasit och som saknar klorofyll.
Tångdala Lönnkrog
Alltså Peters underbara pizzor på Tångdala Lönnkrog!! Det finns inga andra pizzor som är som dem.
Vi passade på att åka dit en kväll i helgen, innan det var dags för Andréa att åka tillbaka till Canada igen.
Det är alltid så mysigt att komma dit till Peter.
Bäst är att åka dit när vädret tillåter att man sitter ute. Fast den här kvällen fick vi sitta inne i Peters lilla länga, där vi samtidigt kunde njuta av all hans konst.
Har ni aldrig varit på Tångdala Lönnkrog, så måste ni bara åka dit!
Välj en ljummen sommarkväll då ni bara kan sjunka ner i en av hans trädgårdstolar , lyssna på den speciella musik han alltid spelar och njut av lugnet, den avkopplande miljön och de härligt goda pizzorna.
Dagens citat:
Vi slösar ofantligt mycket energi på
händelser som vi inte kan påverka.
Vi tänker på det som varit men kan inte
göra det ogjort. Vi skapar många gånger
vår framtid baserad på vår dåtid, fast det
inte har fungerat. Vi oroar oss för
framtiden fast vi inte vet hur den
kommer att se ut. Vi tittar bakåt och
framåt men aldrig inåt och på det som
sker mitt framför näsan på oss.
Ha en fin dag och kram
Annika
Dela gärna

Tångdala Lönnkrog och frodig ramslök Läs mer »

Strandfynd som minner om en fin dag.

Hejsan.
Jag måste bara visa er mitt strandfynd.
Egentligen ingeting alls märkvärdigt. Bara en träbit som jag hittat på stranden.
Det var den där dagen som jag fick rå om min dotter lite extra … sådär då det bara var hon och jag.
Då när vi vandrade vid havet istället för att baka tårta.
Det var då jag hittade den lilla träbiten i sanden.
-den vill jag ha, sa jag.
-jag kan bära den mamma, erbjöd Andréa sig.
Nu står den på bordet och påminner om den där underbara dagen.
Ja det förstås … lite ”Ernstpiff” av min käre make, så hokus pokus filiokus, så var det en ljusstake!
Kvällens citat:
Livet skulle vara omöjligt om man mindes.
Allt består i att välja vad
man bör glömma.
Eller så är det så att man ska lägga sig vinn om att minnas allt det goda. På så vis, så finns det inte utrymme för det som är mindre bra.
Ha en fin kväll och kram
Annika
Dela gärna

Strandfynd som minner om en fin dag. Läs mer »

En kan inte ersätta en annan.

Hejsan.
Jag vill bara kika in ikväll med lite bilder och tankar som vanligt.
Våren gör sina framsteg för varje dag nu och det är så underbart.
Det går lite bättre för mig att promenera nu. Tidigare fick jag svanka så väldigt med ryggen och liksom gå och dra in ”svansen” mellan benen för att högerbenet inte skulle krampa. Nu går det pyttelite bättre och jag kan mer och mer njuta av naturen igen.
Livet är härligt ändå!
I trädgården händer det också saker hela tiden.
Alla vårlökar slår ut en efter en.
En dag sa Andréa till mig att jag skulle inte vara ledsen över att hon åkte iväg igen, för snart kommer ju Emmy hem istället ….
Alltså, nej det funkar inte så!!! Inte alls!!
Den ena ersätter inte den andra. I alla fall inte när det gäller mina barn. Emmy kan aldrig någonsin ta bort min längtan efter Andréa, lika lite som Andréa ersätter min längtan och kärlek efter Amanda. Den ena dotter kan aldrig någonsin ersätta den andra
 Var och en har en alldeles särskild plats i mitt hjärta, och de platserna är unika för just dem..
Såklart håller jag på att längta ihjäl mig efter Emmy nu. Efter hennes alldeles speciella sätt och kluckande skratt. Älskade Emmy.
Kvällens citat:
Skäms inte över vem du är.
Det är dina föräldrars jobb.
Ha en fin kväll.
Kram från en alltid stolt Annika
Dela gärna

En kan inte ersätta en annan. Läs mer »

Är det vad du verkligen vill?

Hejsan
Nu när min äldsta dotter var hemma de där ynka få dagarna, så hade hon så väldigt mycket att göra.
Hon planerade in en massa och skulle hinna med allt, vara alla till lags … Jag insåg att det kom ju nästan att bli omöjligt.
När hon skulle baka en tårta så undrade jag lite försiktigt om det var vad hon verkligen ville göra de få dagar hon var hemma i Sverige …  ja, för då skulle hon ju naturligtvis baka den där tårtan, men annars …
Såklart var det inte det hon helst ville göra. Hon ville hellre åka en runda till havet. Havet som hon saknat så mycket under det halvår hon varit borta!!
Hon och jag startade dagen tidigt i ottan.
Jag var inkallad på årets militärövning, men till min stora sorg var jag tvungen att åka till Revinge för att sjukanmäla mig istället. Andréa körde för mig dit och vem passade väl bättre än hon, till att besiktiga Johnny när han den här dagen både mönstrade in och ut.
Hoppas alla mina härliga gröna kompisar har haft en bra övning på fältet …
Nästa gång är vi med igen!!
Fast det finns någon mening med allt som sker … nu fick jag en eftermiddag tillsammans med Andréa istället.
Och såklart väntade en promenad längs havet på oss.
Vi stannade bilen på norra parkeringen i Vitemölla och vandrade i sakta mak norrut.
Framme vid Klammersbäck tog vi en skön paus. Min rygg tillät inte den vanliga marschtakten, men jag var så lycklig över att kunna vandra med, och lite smärta får man tåla.
Där vid Klammersbäck, det lilla ensamma trädet och den vinpinade stolen är det så himla vackert.
Jag kan nästan aldrig se mig mätt på den vyn. Jag tror nog Andréa också njöt av en stilla stund där under det lilla trädet.
Vi diskuterade lite om vi skulle vända tillbaka till bilen, men jag ville ju så förtvivlat gärna dra ut på den här stunden.
Jag bet ihop och efterhand som vi vandrade så klingade smärtan av.
Vi passerade den lilla fiskestugan Stenören och vandrade ända bort till Verkeåns utlopp i havet. Den där platsen som är den vackraste jag vet.
Efter att ha vilat en liten stund vandrade vi tillbaka igen.
En sagolik stund, som jag njöt av för fulla muggar.
Jag fångade dagen tillsammans med min dotter, och är så glad att vi valde en stund vid havet.
De flesta av hos har en förställning om att vår tid här är oändlig, evig att vi har obegränsat med tid framför oss. Det är inte riktigt så. Jag tänker ofta på att välja det roliga framför alla ”måsten”. De där måsten är dessutom ofta skapade av mig själv, och ingenting alls som är ett måste egentligen. Om man gör det roliga först, så kan man göra det andra sedan.
Dagens citat:
De som dog igår hade
planer för i morse. Och de
som dog i morse hade planer
för i kväll.
Ta inte livet för givet.
På ett ögonblick kan allt
förändras. Så var förlåtande
och älska med hela ditt hjärta.
Du vet aldrig när den
chansen inte längre finns.
Ha en fin dag.
Kram Annika.
Dela gärna

Är det vad du verkligen vill? Läs mer »

Dyrbara timmar.

Hejsan
Så lycklig jag blev när hon äntligen kom hem igen. Alltså hem, hit till mig i Gyllebo.
För min dotter Andréa börjar hela världen bli hennes hem. Hon brukar säga: hem till Köpenhamn, hem till Canada, hem till Sverige, hem till Gårdlösa, hem till Skåne och snart säger hon hem till Alabama …. men nu sa hon:
-jag kommer hem till dig ikväll mamma.
YEEESSSS!!!!
Efter det att vi hämtat min dotter på Kastrup, så stannade hon kvar i Tomelilla hos sin syster Amanda.
De hade så mycket att prata om och de ville verkligen njuta av den korta tiden tillsammans. Amanda hade tagit ledigt från sitt jobb, för att bara kunna umgås. Avundsjukt tittade jag på bilderna de skickade, när de njöt i solen på Stenshuvud. Så tänkte jag för mig själv, att jag minsann också ”tagit ledigt” …
Men så insåg jag … det hade inte varit bra att hänga med upp där på Stenshuvud med mitt diskbråck … och mammor kan kanske inte vara med på allt…
Istället passade jag på att pigga upp mig med nya naglar.
Vårfina, i färgen whatta watermelon.
Men så hörde jag plötsligt min gamla Volvo svänga in på parkeringen.
Hon var äntligen hemma ”på mammas gata”.
Åhhh, jag älskar att titta på snapchatten och se att vi står på samma lilla fläck på världens karta. Jag, Stefan och Andréa.
På kvällen tog vi en sväng ut till grodornas paradis. Den där lilla mossen här i vår ekskog i Gyllebo.
Efter vårens rikliga nederbörd var det inte så lätt att ta sig fram där. Vi kunde höra hur några grodor ”spelade”, men någon parningslek fick vi aldrig se någon skymt av den här kvällen.
Sakta strövade vi fram där i den kyliga vårkvällen. Terrängen var inte den bästa för en käring med diskbråck, men jag bet ihop och struttade gladeligen med. Jag sände tacksamma tankar till min doktor som gett mig klartecken att ta smärtlindring när det behövdes. Nej, jag tänker inte bara ligga och ha ont under tiden som livet rullar på och allt underbart händer. Livet är alldeles för kort för det.
Åhhh vad jag önskat att tiden var dubbel … 48 timmar på ett dygn, 14 dagar på en vecka och 24 månader på ett år. Och vi alla hade blivit 200 år gamla.
… fast det förstås … tiden hos tandläkaren kunde gå fort förbi….
Att morgonen efter få se min dyrbara skatt ligga där i den provisoriska gästsängen gjorde mig och alla andra här sprittande glada.
Även om hon har ett fruktansvärt morgonhumör och man nästan inte vågar närma sig hennes säng, så går det där ilskna snabbt över och hon blir sitt vanliga sprudlande Andréa.
Säkraste sättet att väcka Andréa är egentligen med en lång pinne …
Dagens citat:
Du kommer aldrig hitta någon
annan som mig, men jag är
inte säker på om det är bra
eller dåligt … men jag vet i alla
fall att det är sant.
Ha en härlig dag och kram från mig.
Annika
Dela gärna

Dyrbara timmar. Läs mer »

Mor nu är våren kommen mor…

Hejsan
Ja som genom ett trollslag blev det verkligen vår. Ja, nästan sommar kan man ju säga i början av veckan.
Så ljuvligt.
Jag tog hundarna med mig ut i solen. Mitt mål var ”ramslöksbacken”. Jag ville se hur långt våren hunnit komma där. Solen strålade och jag märkte att jag fått alldeles för mycket kläder på mig. Långkalsongerna kliade på låren och min tjocka mössan fick hamna i ryggsäcken.
Det är helt fantastiskt att se den där ramslöksbacken nu på våren. Fast allt annat är nervissnat och dött så blir den här alldeles grön och frodig först av allt. Och doften – den är oslagbar!
Och nog var den på väg alltid!
När jag kommit ända ut hit, på andra sidan sjön, då var det liksom lika bra att ta hela varvet runt sjön. En liten smula längre blir det, men min rygg kändes ganska ok den här morgonen och jag kunde ta det så nätt.
När jag kom fram till badplatsen stannade jag till och tittade förundrat ut över den spegelblanka sjön.
Slottet speglade sig så vackert i vattnet och allt såg så vårligt ut.
Så gick mina tankar bakåt i tiden. Med exakt sju dagar mellan fotona så var skillnaden väldigt stor.
Det är knappt man kan tro det!!
Ja ingen äger väl en sådan urkraft som vår natur.
Lycklig fortsatte jag på vandring, så tacksam att kunna uppleva just den här dagen.
Så kom jag till blåsipssbacken. Den här morgonen lystes den upp av blåa små sippor. Äntligen var de här, mina älskade blåsippor.
Försiktigt sjönk jag ned på knä med min kamera.
För er som älskar blommor bjuder jag på en bildkavalkad i blått, och för er andra så gäller det nog bara att scrolla.
Ja, det är något alldeles särskilt med blåsippan. Den är så skör och på samma gång så urstark.
Den är vild och vacker och här hos oss är den fridlyst. Det är med glädje jag kan notera att just i den här backen verkar det som om den förökar sig år från år, vilket gör mig så glad.
Så vet jag ju hur mycket min mamma Ingrid älskade den här blomman. Hennes sista år var jag ute med kameran för att ta en bild och skicka till henne. Jag minns hur glad hon blev eftersom vintern varit lika seg det där året 2013, och hur väl hon behövde våren och värmen.
Dagens citat:
Om du fastnat
i att tänka på den
tid du förlorat,
förlorar du
den igen.
Njut av dagen och var inte så oroliga ifall det är fredagen den 13:e.  Oro är aldrig bra. Det som händer, det händer oavsett om man oroar sig eller inte.
Kram Annika
Dela gärna

Mor nu är våren kommen mor… Läs mer »

Vinbärssnäckor

Hejsan.
Nu känner man verkligen att våren är på ingång. Ett vårtecken så gott som något, brukar vara när våra stora vinbärssnäckor dyker upp i trädgården.
Till skillnad från mördarsniglarna, så gillar jag de här stora bamsiga snäckorna. Försiktigt brukar jag flytta undan dem så de inte kommer i vägen för gräsklipparen. Det är nästan så jag tycker att jag kan få lite ögonkontakt med dem, när de sträckor fram sina spröt och blänger på mig med den lilla pricken längst ut. För visst är det väl snäckans öga – den där lilla svarta pricken längst ut ….
Härliga är de i alla fall!
Kvällens citat:
En intelligent person kommer
att öppna dina tankar,
en vacker person kommer
att öppna dina ögon och en
kärleksfull person kommer att
öppna ditt hjärta.
Ha en riktigt härlig kväll.
Kram Annika
Dela gärna

Vinbärssnäckor Läs mer »

Rulla till toppen