Natur

Det är vi som väcker upp Gylleboskogen.

Kära Blogg
Ibland låtsas jag att det är vi som har i uppdrag att väcka upp skogen varje dag. Tänk, vilken underbar arbetsuppgift. Septembermornarna är ganska kyliga nu och jag får dra på mig en extra kofta under min tunna sommarjacka. Luften är frisk och härlig att andas. Än surrar humlorna ivrigt omkring, tillsynes helt ovetande om att hösten är på ingång.
 
På ett ställe i skogen finns en plats där Molly alltid brukar kissa. Det är alldeles precis vid det prickiga trädet. Ja, för alla träd är olika, det finns inte ett enda som är det andra likt. Fantastiskt.
 
Vid denna årstiden brukar hundarna bli fulla av olika kardborrar i sin päls. Det finns en sorts kardborre som är värre än alla andra. Om man får dem i sin svans, ja då  kan man hälsa hem. Med det menas att man får klippa av allt sitt hår på svansen och skamset gå runt och likna en labrador väldigt länge. Fråga Johnny för han vet exakt hur pinsamt det är!
 
Äntligen blev vårt blåregn beskuret. Nu vet jag inte riktigt om det hela blev gjort enligt konstens alla regler. Vi letade på google och tänkte till lite själva också. Det illvilliga trädet har inte en enda gång förärat oss med några blommor. Vi satte vårt träd år 2007 och då planterade vår söta granne också ett likadant…. Någon av oss gjorde rätt ….
 
(Våren 2007, och hunden på bilden ovan är vår käre Leo)
 
 

 
På moderna telefoner kan man ha en massa olika program, eller appar som det så fint heter. Jag har en app där man skickar foto snabbt till varandra med meddelande. Den är väldigt användbar… tycker framförallt mina döttrar. Så här kan en konversation se ut:
 
 Ja, så är det när man delar Spotifykonto med en av sina döttrar!
Det var ganska bra att Andréa stal min musik, så jag kom ut i solen istället. För tänk, det är fortfarande sommar ju. Humlorna surrar glatt omkring och jag undrar om de har en aning om den annalkande vintern? Jag tror inte det, jag tror att de bara lever i nuet, precis som vi alla borde göra.
 
Dagens kloka ord:
”Börja alltid att förvänta dig att bra saker kommer att ske.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

Det är vi som väcker upp Gylleboskogen. Läs mer »

I småkrypens värld.

Kära Blogg.
Jag älskar småkryp.
Har jag sagt det? Småkryp, det är mitt liv det.
 
 
Men först började dagen med jobb, jobb och jobb. Felix höll mig sällskap. Jag tog lite paus då och då, och strosade runt i min trädgård. Sniglarnas framfart börjar få förödande konsekvenser på somliga blommor, medan andra står där i all sin prakt.
 
 
Jag älskar att ta kameran med mig ut i skogen och sätta mig på en stubbe. Att bara sitta där och studera småkryp, det är underbart. Ren meditation. En helt ny värld öppnar sig. Myrornas till exempel. När jag satt där och inspekterade en liten myrstack insåg jag att några av alla de tusen myrorna var militärtrupper. De gick upp på linje och ställde sig i stridställning till försvar. De andra hade alla, var och en, sin egen lilla uppgift, där i sitt myrliv.
Fantastiskt.
 
 
Katten Judith var på riktigt bushumör. Hon hoppade och for och flög i trädens kronor. I luften kunde jag ana att hösten var på ingång. Skymningen kom, lite, lite tidigare än i går fast lite, lite senare än i morgon. Björnbären såg ut att ha haft en gynnsam sommar. Nu ska de bara mogna allihopa.
 
I skogen träffade jag också på en vacker spindel. Den var ganska stor med ett underbart mönster på ryggen. Jag tror att det är en korsspindel. Så underbart vacker att jag aldrig kunde se mig mätt.
 
En slags bärfis tror jag också att det var jag hittade på min ”småkrypssafaritur”. Den liknar inte riktigt de jag brukar se. Den här hade även den ett underbart mönster på ryggen.
 
 
Nu när det går mot höst och lite kallare väderlek har jag köpt mig en ny och lite varmare baddräkt så jag ska kunna fortsätta min mjukträning i poolen.
Japp, det var nog allt för denna gången.
 
 
Dagens kloka ord:
”Framgång är inte att synas och höras, det är att få någonting gjort.”
 
Kram och Hejdå Bloggen.
 
 
 
Dela gärna

I småkrypens värld. Läs mer »

En gåsarad på Munkagången.

Kära Blogg.
Det var en bra dag. Jag vaknade upp och kunde nästan resa mig normalt ur sängen.
Tänk så lite som ska till för att göra en dag lite extra bra.
Smärtan var pyttelite mindre. Kanske beror det på simträningen, kanske beror det på pillerna jag äter …
Glad som en speleman var jag.
Det blev en behaglig runda runt sjön. Gässen satt i en lång rad på ”munkagången” i sjön. Munkagången lär vara en stengång som byggts rakt över sjön, för att munkarna skulle kunna ta sig över till nunneklostret som låg på andra sidan. På denna stengång sägs det att de kunde gå med huvudet över vattenytan. För munkar på den tiden kunde såklart inte simma.
Skrönan säger att i kanten av sjön vid nunnornas kloster har man funnit skelett av små spädbarn. Små nyfödda barn som dränkts där. Så sägs det att det var bättre förr …
 
 
Jag har simmat varje dag nu. Jag ställer klockan på 30 minuter, så öser jag på där i vår lilla pool.
Jag blev lite nyfiken på hur lång sträcka det blev av mitt simmande. I en stor bassäng hinner jag simma 1.000 meter på en halv timme.
Ingen människa kan ju hålla räkningen på hur många vänder man gör, så jag tog två burkar, en tom och en med spik i. Så var det bara att flytta en spik varje gång jag kom till kanten. 51 spik och 102 vändningar. Alltså ca 920 meter. Taadddaaa!
 
Vi hade en härlig sommardag. På vårt tralldäck satt en spindelmamma och värmde sitt ägg. Var gång jag passerade sprang hon in i en spricka och gömde sig, men så fort lugnet lagt sig kom hon ut igen.
Jag njöt av dagen och tänkte lite extra på någon som står mig nära, någon som prövas av livet just nu.
 
 
På kvällen kom lilla Snowie hit för att bli passad. Hon mådde inte så bra, och mår man dåligt då får man somna på någons arm.
 
Dagens ord:
”Underskatta aldrig smärtan hos en annan människa.
Sanningen är att vi alla från tid till annan, kämpar med livet.
Det är bara att vissa är bättre på att dölja det än andra.”
 
Med tummen upp för en bra dag säger jag Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
Dela gärna

En gåsarad på Munkagången. Läs mer »

Jag är havet och ingen äger mig.

Kära Blogg
Starka vindar for genom Gyllebo. Jag tyckte mig känna en svag doft av höst. Fort, fort – bort med tanken. Än är det sommar, än är ju faktiskt bara augusti.
En stunds simträning i poolen, sedan tillät ryggskrället några timmars pappersjobb. Jag beklagar mig alltid lite extra för mina vänner där på kontoret. De förstår och lyssnar alltid!
 
Vi åt fisk till middag. Stekt torsk, och det känns som lite sommarmat tycker jag.
Vinden piskade sönder alla blommor och svepte ner varendaste lilla löv i vår pool.
Jag njöt av mina sena blommor och plockade in en av de vackraste – en av rosorna från svärmor Karin.
I orangeriet har jag inte orkat plocka undan alla utblommade pelargoner, ändå belönar de mig med nya blommor hela tiden.
Mina fjärilsblommor lockar till sig bedårande flygfän. En vingbruten amiralsfjäril satt där och såg sorgsen ut i vinden. Ja, det är mer än jag som har krämpor.
 
Vi körde en sväng till Kivik, Stefans barndomsby. Han får alltid en glyttig glimt i ögonen när vi passerat Kiviks B&B (fd puben), infarten till Kivik. Då är han ”himma”!
Vågorna gick höga på sjön. Himmelriket för surfare, men livsfarligt att bada i. Alla på Österlen vet hur farligt det är. Pålandsvind. Det är man itutad med bröstmjölken. För en familj slutade dagen i svartaste svart. En pappa med sitt barn drunknade där i vågorna.
Plötsligt är en lyckligt semestrande familj bara halv och deras liv förändrades där och då.
Min egen onda rygg känns plötsligt väldigt, väldigt futtig.
Havet ger och havet tar, så sa han alltid, svärfar Nisse.
 
Vi passerade Piratens hus på Greve Pipers väg. Där i källaren hade hans fru tandläkarmottagning en gång för länge sedan.
Vi tog vägen om Stenshuvud hem.
Snipp snapp snut, så var den dagen slut.
 
 
Dagens ord:
”Livet frågar Döden:
Varför älskar människor mig medan de hatar dig?
Döden svarade,
Därför du är en underbar lögn och jag är en smärtsam sanning.”
 
Från mig och Molly säger jag Hejdå Bloggen
 
Dela gärna

Jag är havet och ingen äger mig. Läs mer »

Jaktpremiär och med sinnena på helspänn

Kära Blogg
Söndagen den 16 augusti betyder premiär för bockajakten.
Stefan var medbjuden att jaga, och även jag var välkommen att inta ett alldeles eget jakttorn denna härliga morgon.
Klockan tre i arla morgonstund, satt vi båda vid köksbordet med vars en kopp svart kaffe för att skaka liv i våra sömndruckna kroppar.
Har ni aldrig suttit ensamma ute i mörkret och sett hur naturen vaknar till liv, så kan jag varmt rekommendera det. Närmre Moder Natur kommer man nog aldrig.
 
 
Jag hade utrustat mig med en termos nybryggt kaffe, en skinksmörgås och min kamera.
Nu kan man ju inte ha samma tur varenda dag, för då skulle det liksom inte bli någon spänning alls att fotografera vilda djur. Just denna morgon såg jag inte ett enda levande väsen, mer än en svävande glada och en trött tidningsbärare. Men morgonen var magisk, kaffet smakade ljuvligt och luften var så lätt att andas. Det var bara jag och nuet.
 
 
Till min stora glädje visade det sig att både Stefan och Kent hade haft större tur den här morgonen. Riktig jaktlycka för dem båda, med vars en fällde liten rådjursbock. Grattis grabbar.
 
Inte alla i jaktlaget hade samma tur. En av killarna övergav sitt torn och körde hem. När vi lite senare passerad hans jakttorn, stod den ståtligaste bock man kan tänka sig där nedanför och åt i godan ro. Jag tror att han hånlog litegrann också.
Någonstans djupt i mitt eget hjärta, spred sig ett stort varmt leende …
 
 
 Så var det alla bestyr med att passa, flå och ta vara på köttet. Hunden Sigge var i sitt esse. Klöv efter klöv flyttades runt i trädgården.
Underbara Petra skämde bort oss alla med nybakta bullar, kaffe och en massa gott pålägg. 
En fantastisk helg som jag njutit alldeles extra mycket av.
Ett stort tack till familjen Berggren.
 
 
Resten av dagen blev en lugn hemmasöndag. Amanda kom och åt och badade innan hon och hunden Snowie styrde sin kosa mot Tomelilla.
 
Dagens kloka ord:
”Den finaste gåvan du kan ge till någon är din tid. Därför att när du ger någon din tid ger du bort en del av ditt liv som du aldrig kan få tillbaka.”
 
Med en bild på mig och Stefans fällda lilla bock, säger jag Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

Jaktpremiär och med sinnena på helspänn Läs mer »

På viltspaning med Kent.

Kära Blogg
Det var en fantastisk lördag. Precis en sådan dag som jag älskar.
Att kolla efter vilda djur, det är det bästa som finns.
Fågel, fisk eller mittemellan, det spelar ingen roll.
 
Rovfåglar, gravand med unge, tofsvipa och dovhjort …
 
Nog märks det att hösten så sakta är i antågande. Det är alldeles fullt av fåglar som samlat ihop sig och sitter i långa rader på telefontrådarna. Jag tror att det är starar.
 
 
När det är augusti, då måste man faktiskt äta kräftor, och äter man kräftor, då måste man faktiskt ha hatt.
Så det så!
 
Dagens kloka ord:
Om man tittar i en kvinnas handväska inser man att pengar inte är allt.”
 
Med en kräfta och en slurk surt vin säger jag Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

På viltspaning med Kent. Läs mer »

En dag i Mandelmannens fårahage.

Kära Blogg
Dagen började med att Molly inte kunde låta en humla vara i fred.
Jag jobbade på kontoret och Molly busade runt här som vanligt.
Tills … aj, aj, aj ….
-Fattar ni hur ont det gör att leka med en humla??
Det vet i alla fall Molly – nu.
 
När man har ont i sin lilla tass då får man sitta i finfåtöljen och bli  lite extra ompysslad – så det så!
 
Det där onda i tassen var inte värre än att när hennes koppel kom fram var det full fart igen.
Vi packade in oss och hundarna i bilen och körde bort till Forsemölla. Där njöt vi av sommaren och den härliga naturen.
 
Hela Forsemölla var invaderat av koncentrerade konstnärer. I varenda buske satt de med sina staffli och penslar i högsta hugg. Lite vackra bilder hade jag tänkt att ta på vattenfallet … 
Jag får fotografera fallet en annan dag, när turisterna åkt hem och lugnet lagt sig över Österlen.
 
Från Forsemölla kan man ta sig genom böljande ängar bort till den kända Mandelmanns trädgård.
Det är så bedårande vackert där i Mandelmannens fårahagar, så man bli alldeles vimmelkantig.
 
Inte en enda fårtacka hittade vi som hade hamnat upp och ner, så någon räddningsinsats fick vi då inte stoltsera med.
Hundarna njöt. Molly åt så mycket fårbajs hon kunde komma åt, medan Johnny bara gick där helt cool och såg ut att äga hela världen.
 
På en av backarna växer det där underbara lilla trädet. Jag älskar det!
 
 
En av Mandelmannens fårskallar.
 
Tiden går så fort och snart pockar hösten på. Hasselnötterna är redan så här stora.
 
 
 Hejdå vackra, fina Forsemölla, vi ses en annan dag.
 
När man är ute och vandrar i naturen, då blir man så väldigt kaffesugen. Då är det tur att det är ganska nära till svärmoror Karin. Det fick bli ett litet besök hos henne i Kivik. Tack för kaffe med dopp goa Karin.
 
 
Vi blev rysligt hungriga också, efter allt motionerande under dagen. Och vad passar bättre att avsluta semestern med än ett besök på vineriet. Där har blivit så sagolikt vackert med alla blommor som växer mellan vinrankorna. Och så klart måste jag ju nämna den fina vintunna som välkomnar oss vid entrén, den som Stefan gjort ställningen till. Ja, egentligen har han gjort nästan allting där på vineriet när jag tänker efter.
 
 
Vi åt en väldig massa gott. Först blev det lite plock på en bit vintunna. Skinka, korv, oliver och några gamla ostar. Mums, mums.
 
Till huvudrätt blev det ryggbiff, som bara smälte i munnen. Jag drack något fint vin och Stefan drack Coca cola, som nog också var väldigt fin.
 
 
Dags för efterrätt. Det blev jordgubbar på kall vaniljkräm med mjölksnö. Ja, ni läser rätt – mjölksnö!
Det var säkert väldigt fint och gott – fast jag tyckte inte om det.
 
 
Väldigt mätta, väldigt nöjda (och tyvärr väldigt ont i ryggen, fast jag inte låtsas om det) for vi hem till vårt älskade Gyllebo. En bild på den lite roliga målningen i Tommarp blev det förstås. Ett helt knasigt och ovanligt motiv, tycker jag, men ändå så proffsigt gjort.
 
Dagens kloka ord:
 
”Valet att ha en positiv attityd är något som ingen kan ta ifrån dig.”
 
Kram på er och Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
 
Dela gärna

En dag i Mandelmannens fårahage. Läs mer »

Söndag med småkryp i fokus.

Kära Blogg
Det är den tiden på året då naturen kryllar av allehanda småkryp. Den tiden då jag älskar att krypa runt med kameran i högsta hugg. Hos oss brukar det finnas en sorts små röda baggar. Jag har lagt märke till att deras största hobby är att göra fler små röda skalbaggar.
 
 Det är inte bara flugor och insekter vi har gott om just nu. Vi har även små, små grodor som hoppar runt lite varstans. Jag älskar grodor och paddor av alla de slag, stora som små. Jag tycker inte alls att de är räääälia.
 
 
 Tidigt i våras köpte jag en vacker liten ros på stam. När jag planterade om den, visade det sig att den nästan inte hade någon rot. Sakta men säkert tynade den bort och dog …. nästan…. Med mycket vatten och mycket kärlek så är den nu på väg tillbaka med full växtkraft.
Lärdom: Ge aldrig upp hoppet!
 
 
 
Min söndag var som den brukar med diverse göromål. På kvällen tittade min söta vän Monne ut en runda till Gyllebo. Det blev en liten skogspromenad och såklart en slurk kaffe.
Lilla hunden Snowie tackade för denna gången och följde sedan med Monne och Wilma till Tomelilla.
 
 
Dagens kloka ord:
”Varje människa du möter i livet, vet något som du inte vet.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

Söndag med småkryp i fokus. Läs mer »

Ravlunda skjutfält och nakenbad i poolen.

Kära Blogg
Dagen började med regn och rusk, ett riktigt hundväder.
 
 
Men simsalabim, så blev det soligt och en riktig skön eftermiddag.
Vi tog hundarna och körde till en av Österlens vackraste platser (tycker jag) – Ravlunda skjutfält.
Lajbans tyckte Molly. Så mycket gott. Ja tänk er själva, både kaninlortar, fårskit och koblajjor – på en och samma plats. Johnny drömde sig nog bara tillbaka till pangande, krutdoft och häftigt krig med sina militärkamrater.
En härlig eftermiddag.
 
På kvällen kom Amanda och Jimmy hit med sin lilla Snowie. Hon ska bo här över helgen. För det mesta är Snow lite sur och irriterad på Molly, men hennes hormoner har nog kommit i svallning, för  hon var så kärvänlig och närgången mot Molly. Jippi, tyckte Molly.
 
 
Vi grillade och när maten var nere och disken undanplockad, slängde grabbarna av sig alla kläderna och hoppade i poolen. Spritt språngande nakna, som gud skapat dem. Ja jag lovar! – inte en endaste gång tjuvkikade jag … bara lite grann …
 
 
Lite hundträning innan det var dags för Mando och Jimpa att dra vidare. Jimmy ska tävla med sin formelbil i Budapest, så vi håller såklart alla tummar vi kan för honom i helgen. Amanda ska följa med och heja på … men vågar hon titta??
 
Dagens kloka ord:
”Jag vill söka tystnaden
för att träna mitt öra
att genom sorlet av röster
höra min själs sång.”
 
Från oss säger jag Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

Ravlunda skjutfält och nakenbad i poolen. Läs mer »

Tigge tagge igelkott.

Kära Blogg
Efter en natt med åska och regn var det så härligt att promenera i skogen. Molly gjorde ett intressant fynd. En stackars överkörd och stendöd snok. Väldigt intressant tyckte hon.
 
 
Våra vackra solgrindar är inget säkert stopp för en liten pomeranian. Därför fick Stefan designa om dem lite grann. Katterna som alltid brukar slinka in genom de halvrunda hålen blev nu allt väldigt snopna när där plötsligt satt ett stopp i deras genväg.
 
Var gång Andréa är hemma får Johnny vara ”testpilot” och blir grundligt undersökt. Efteråt är det kel och mys som gäller. Även Molly har fått en genomgång och blivit beordrad att gå till tandläkaren med sina dubbla små tänder.
Så måste jag ju sända en ”tack-tanke” till Nisses Glas som bjöd oss på tårta för något han fått hjälp av Stefan med. Mmmm så gott till kaffet.
 
 
Mollys sena kissrunda blev ordentligt störd i gårkväll. Något väldigt konstigt satt vid staketet och kurrade, väste och morrade. Allt det kissnödiga försvann i ett nafs och Molly hade bara ögon och öron för den taggiga saken som satt där och kalasade på en gammal torkad groda. Det var vår fine igelkott. 
 
Dagens ord:
”Livet är inte vad du gör utan hur du gör det.”
 
Snipp snapp snut, så var den dagen slut. 
 
Kram och Hejdå Bloggen från Felix och mig.
 
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

Tigge tagge igelkott. Läs mer »

Rulla till toppen