Natur – Sida 180 – Gylleboannika

Alla fåglar verkar vara yra av kärlek – det måste vara våren.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 31 mars, 2016 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg

Just nu är det en obeskrivlig aktivitet bland alla fåglar här i Gyllebo. Det uppvaktas, det byggs och det kärleksgnabbas.

Våra starar är tillbaka och har intaget sina nya holkar.

Lilla hunden Molly är särskilt förtjust i koltrastarna. Jag tror att det är för att de är väldigt lika henne själv. De är svarta, lite runda i formen och så är de väldigt kivaktiga och tetiga. Hela tiden hoppar de runt och stjäl mat för varandra och verkar finna stort nöje i att vara i luven på varandra.

Så vill jag skicka en bamsekram till min lilla Memsis och önska henne och Matilda en trevlig resa.

Var rädda om er ♥

Dagens tänkvärda ord:

En optimist är våren i mänsklig gestalt.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Alla fåglar verkar vara yra av kärlek – det måste vara våren. Läs mer »

Gå lätt på våren för mamma jord är i full blom.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av Annika Olsson / 23 mars, 2016 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg

Det var sannerligen en riktig vårdag. Solen strålade från en klarblå himmel. Det enda molnet på himlen den här dagen var min onda kropp. Nu hade bekymren utökats till fötterna. Det liksom brände och värkte i fotsulorna och i den tjocka delen där stortån är fastmonterad, smärtade det påtagligt när jag haltade fram genom skogen. Hundarna tyckte det var perfekt att tempot var lite lugnare, för då hann de snusa runt betydligt mer.

Sved gjorde det i ögonen av allt det vackra i naturen… fast det kan man liksom leva med.

Några av mamma Ingrids porslinsblommor börjar så smått slå ut i blom nu. De är så underbart vackra de små knopparna. Några av plantorna har fått flytta ut i orangeriet under vår renovering, men jag hoppas att de ska trivas där tills de får komma in igen.

Badrummet börjar sakta att byggas upp igen. Nu ska golvet flytspacklas och de olika fallen ska helst hamna på rätt håll. Spännande. Det kommer inte att bli någon dusch igen, utan vi får helt enkelt klara oss med den som finns i bastudelen. Istället ska jag få ett badkar som jag så hett längtat efter.

Dagens citat:

En vän är någon som vet ditt hjärtas sång, och kan sjunga den när du glömt orden.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Gå lätt på våren för mamma jord är i full blom. Läs mer »

Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår.

Lämna en kommentar / Natur / Av Annika Olsson / 24 februari, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Jag har de senaste dagarna lagt märke till hur allting i naturen börjat sjuda och växtkraften har sakta börjat sätta fart.

Överallt såg jag den här morgonen svällande knoppar på vissa buskar, träd och blommor.

Den här dagen fick jag syn på dem. Mina älskade blåsippor. Ett par stycken, ljuvligt blå små sippor tittade upp. De var knappt utslagna, men jag vet att det brukar komma ganska många blommor där i min blåsippsbacke.

Även vildkaprifolen hade börjat få små blad som slagit ut och allting inger hopp och tacksamhet.

Dagen var som dagar är mest. Mitt arbete på kontoret, detsamma alla dagar ungefär.

På kvällen gjorde jag en kladdkaka till vårt kvällskaffe. Det skulle blivit en vit chokladkladdkaka, men eftersom den vita chokladen tog slut, fick jag dryga ut den lite med ljusbrun. Resultatet blev en beige kaka, nästan som ljus gräddkola, sagolikt gott blev det ändå.

Jag pysslade lite med Molly och lite med Johnny. Den enda skillnaden var att Johnny inte fick sitta i soffan.

Dagens kloka ord:

Var noga med vad du tänker, tankar formar dina ord.

Var noga med vad du säger, orden blir dina handlingar.

Var uppmärksam på vad du gör, det du gör formar dina vanor.

Var uppmärksam på dina vanor, de formar din personlighet.

Var uppmärksam på din personlighet, den formar ditt öde.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår. Läs mer »

Fåglarna i Gyllebo börjar minsann få vårkänslor.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av Annika Olsson / 23 februari, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg.

Underbara morgon! Strålande sol och en strimma känsla av vår i luften.

Ja, att fåglarna kände av den där känslan av vår i luften, det var den här dagen uppenbart. De vimsade och for.

Några knipänder hade kommit till sjön och såg ut att njuta av sin tillvaro. Jag älskar dessa små gulliga svartvita andfåglar. Tre surmulna hägrar stötte vi också på längs vår vandring. De skränade när de skrämt fick syn på oss. Jag förstod att det måste ha varit en ensam singelhäger och ett äkta par. Det finns nog ingen mer varsk fågel än just hägern, så några bilder blev det inte… inte den här gången åtminstone.

Ond, bråd död såg vi också spår av.

Någon hade spikat upp ett par skyltar i ett träd. Orden ”makt” och ”spira” … det hörs kungligt …. Jag förstod inte betydelsen av det, men jag kände att jag inte gillade det där, och man spikar inte i träd. Särskilt inte i vårt vackra naturreservat. Imorgon river jag nog ner de där sabla skyltarna.

I vårt träd på Dodevägen har skatparet åter börjat renovera sitt bo. I fjor sköt Stefan ihjäl de där skatorna minst två gånger, men likaväl återuppstår de och fortsätter sitt byggande. Snacka om ihärdiga byggare.

Blåmesen var också lite extra pigg och alert den här dagen. Att försöka fånga de där små rackarn på bild är inte alls så lätt som man kan tro. Inte en sekund sitter de stilla.

På kvällen fortsatte jag och Stefan med våra byggdrömmar. Vi planerade och skissade upp på väggen….

Stefan fortsatte sitt rivningsprojekt, och jag gjorde en ny sats müssli.

Vårt liv, en helt vanlig måndagkväll i februari.

Dagens tänkvärda:

Kom ihåg:

att när du glider ner längs livets vindlande trappräcke så kommer det emellanåt dyka upp en person, lika charmerande som en träflisa i röven. Avlägsna då bara försiktigt det svidande problemet och glid vidare.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Fåglarna i Gyllebo börjar minsann få vårkänslor. Läs mer »

I spåren av skogens herreman.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av Annika Olsson / 19 februari, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Den här morgonen hade det återigen fallit ett tunt snötäcke och det var finfin spårsnö. Jag älskar att komma ut tidigt i skogen då och få bevittna vilken aktivitet som råder av skogens alla djur i gryningen. Att grävlingen har vaknat och nu har fullt upp stod den här morgonen klart. Förmodligen går grävlinghonan i väntans tider, eller så har hon redan fått tillökning, vem vet…. I varje fall var skogen alldeles full av dessa speciella spår.

En alldeles fantastisk morgon och min absolut bästa stund på hela dagen.

När jag jobbat klart för dagen fortsatte projekt nerpackning och arkivering. En hop barnböcker som hängt med sedan min egen barndom packades ner i plastboxar och fick leva vidare uppe i vårt förråd, för vem kan bara kasta iväg ett stycke kärt barndomsminne sådär utan vidare? Stefan gjorde klart det sista i den nya klädkammaren som blir inflyttningsklar till helgen, och då är första lilla steget i vår ombyggnad klar.

Så blev jag tvungen att köra till apoteket och lösa ut de där starka tabletterna som jag i det längsta avstått. Ja, det där onda påverkar hela min vardag och även om jag för det mesta är glad och stark, så faller även jag ihop … Då gäller det att jag gör mig själv glad, eftersom jag faktiskt är den viktigaste personen i mitt liv! Man blir vad man tänker, och därför tvingar jag mig att tänka positivt, glatt och skoja till det för mig själv… kanske ni också kan dra en smula på smilbanden åt mina bilder och då har ju allt fått en dubbel verkan liksom.

Mina ord som jag har med mig varje dag och försöker leva efter:

Äg aldrig en sjukdom.

Minska mängden tid som du pratar om att vara sjuk,

vägra ge sjukdomen en plats i ditt medvetande.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

I spåren av skogens herreman. Läs mer »

Varm choklad och gamla lussebullar.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 11 januari, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg.

Snart har en vecka avlöpt och än har vi känningar av kräksjukan som slog klorna i oss. Visserligen är vi båda på bena igen, men varenda muskel känns lite mer som nykokt spagetti än vanligt.

Den här smittan önskar jag inte en levande själ.

Eftersom Stefans rajjserbajjs tycktes ge med sig efter min dunderkur av vätskeersättning, vågade vi oss på en utflykt …

Underbara Stenshuvud. Vi vandrade runt berget, genom det fantastiska landskapet och bara njöt.

På den östra sidan passerade vi ”Jättens Port”. Här sägs det att Jätten Sten hade sin boning. Här satt han och glodde ut över Hanöbukten. Stefan som lekte här som liten grabb sa att de på den tiden kallade det stora klippblocket för Stenshuvudsgubben.

Vad som däremot nog är sant och riktigt, är att här på 1800 talet var en smedja där man högg sten.

Vi vandrade vidare och framme vid Naturum packade vi upp vår lilla matsäck som jag burit med mig på ryggen.

Aldrig någonsin har väl gamla lussebullar smakat så himmelskt. I termosen hade jag varm choklad med lite extra socker och en skvätt riktig vispgrädde. Mmmmm … sagolikt gott!

Dagens kloka ord får idag bli ett citat av min yngsta dotter Emmy:

Om man på morgonen sätter på sig Bh och trosor som matchar varandra, då kommer det att bli en bra dag!

// Emmy Henriksson

…. det här tänker jag numera alltid på och försöker göra så långt det är möjligt!

Å ja, jag hade matchande underkläder på mig den här dagen 🙂

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Varm choklad och gamla lussebullar. Läs mer »

Stämningsfullt vid sjön.

Lämna en kommentar / Natur / Av Annika Olsson / 20 november, 2015 / Allmänt / 3 minutes of reading

Kära Blogg

Aldrig någonsin är det så vackert i vår natur som vid soluppgången. Att ha möjlighet att få uppleva detta varje morgon är en gåva.

Just den här morgonen öste regnet ner. Vår lilla väg i Gyllebo blev nästan helt översvämmad. Men så, som genom ett trollslag, upphörde regnet och solen tittade fram, alldeles lagom tills jag och mitt gänget var redo att ge oss ut.

Min dag rullade på nästan som vanligt. Värken envisades med att vara snäppet värre igen, och jag hoppas att jag snart ska komma till någon doktor som lyssnar och försöker knäcka koden … Själv tycker jag att jag är en god lyssnare. Vid förra läkarbesöket till exempel. Då lyssnade jag tålmodigt på min doktor när hon berättade att hon minsann också haft en tandfraktur, dock inte ända upp i bihålan som min, men hon hade minst lika ont kunde jag förstå. Jag lyssnade på vilka smärtpiller hon i panik hade stoppat i sig under natten, de som senare gjorde att hon börjat kräkas blod. Stackars min doktor, hon behövde nog prata av sig för det tar på krafterna att ha ont.

Nåja, jag tog lite extra hand om mig den här dagen. Njöt av tända ljus, njöt av min amaryllis som börjat slå ut och de tappra uteblommorna som inte fattat att årstiden nu kallas vinter.

Lilla ”Storebo” börjar se ut som sig själv igen, och det är skönt. Snart kan en massa saker stoppas undan där.

I orangeriet kärleksbombar pelargonierna mig med sina blommor i alla dess färger.

Så är vårt Baskehus nästan så gott som sålt. Lyckost de som får bo där. Ett underbart gediget hus, som andas byggteknik ”på riktigt”. När en reporter från TV4 var där för att göra ett inslag om vårt inbrott, sa han bara wowww, när han steg in om dörren. Man kan liksom känna skillnaden på ett hus som är uppmurat sten för sten och på ett kataloghus som kommer färdigt vägg för vägg. Det är som natt och dag.

Jag hade så gärna själv bott i ett sånt hus.

Åhhh vad jag längtar till nästa vecka. Då ska det bli koncentrationsläger i Gyllebo!!!

Nej, nej inget sånt där med gasugnar och så. Utan ett läger där man kan koncentrera sig.

Det är Andréa och henne studenkamrat som behöver någonstans att vara för att i lugn och ro arbete med sitt stora veterinärprojekt (om penisbakterier). Jag längtar efter lite liv och rörelse i huset. Jag måste förstås vara tyst, det är egentligen det enda som kommer att bli ett problem.

Välkomna tjejer.

Dagens kloka ord:

Nu när vi har lärt oss flyga som fåglar genom luften, och dyka i haven som fiskar återstår bara en sak,

att lära oss leva på jorden som människor.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Stämningsfullt vid sjön. Läs mer »

Ett skånskt gåsamord.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av Annika Olsson / 5 november, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Somliga morgnar är sjön smockfylld med gäss som ligger där och väntar på att vakna och orka lyfta för att flyga iväg och äta på böndernas fält i närheten. Den här morgonen var det så. Särskilt roligt ser det ut när de sitter på ett ställe som vi kallar ”munkagången”. Där sitter de i en lång rad rakt ut i vattnet.

Jag tänkte mig några bra bilder på dem från en speciell vinkel och försökte därför smyga mig fram till dem. Gäss är misstänksamma djur. Trots att jag ”parkerade” hundarna en bit bort blev det inte som jag tänkt mig. Alltså inga bra bilder direkt.

Där på udden vid munkagången anträffade jag en mordplats och gjorde vissa fynd. Troligtvis var det en gås som fått sätta livet till. Och i min fantasi var det såklart ”Mickelräv” som fått sig ett skrovmål. Det är alltid spännande att vandra i skogen. Tänk er bara, ett skånskt gåsamord så här en vanlig onsdags morgon.

Den här morgonen var det grått och lite smått regn i luften. Temperaturen hade ändrat sig och luften kändes betydligt råare än tidigare i veckan. Kanske har vi en vinter på gång? Vem vet!

Fortfarande dräller korna omkring ute i sin hage. Det är inte så att jag tycker synd om dem, nej då, det går säkert ingen nöd på dem. Jag tycker lite synd om mig själv, som ju kunnat nyttja hagen istället. Den är finfin spårmark för mig och hundarna, och så fort kossorna flyttar inomhus så tar jag marken i anspråk.

Väl hemma i stugan igen blev det fyr i spisen och lite mys innan plikten kallade.

Dagens bästa var när min älskade tös ringde från Australien. I en hel halvtimme babblade vi på om stort och smått. I hemlighet låtsas jag ju att hon är hos sin pappa, och närsomhelst kan komma hit en sväng.

Tack Emmy, du gjorde min dag!!

(en sommarbild på Emmy)

Dagens kloka ord:

Det som är sant är sant även om ingen tror på det.

En lögn är en lögn även om alla tror på den.

Kram och Hejdå Bloggen från Gyllebogänget.

Dela gärna

Ett skånskt gåsamord. Läs mer »

Hallamölla och en skogspromenad längs Verkeån.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 3 november, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Efter en tuff morgon med att återigen försöka få hjälp inom sjukvården, begav jag mig ut i naturen.

Att försöka få tid för mina ryggproblem som jag haft konstant i mer än 1,5 år, verkar inte vara helt enkelt. Jag fick rådet att kontakta en sjukgymnast först, för innan dess ville de då rakt inte ge mig någon läkartid. Det var i den stunden ”snälla Annika” förvandlades och blev en tiger! …. Så nu har jag en tid i slutet av veckan – igen!

Men nu har jag själv forskat lite mer och har nya förslag på vad det kan vara jag lider av….

Min och hundarnas färd gick den här dagen till en av de vackraste platser jag känner till. Hallamölla.

När vi njutit av det vackra vattenfallet och hundarna fått prova på att gå på bron och hoppat på stenar farligt nära fallet, då vandrade vi vidare längs med Verkeån på en utmärkt vandringsled. När vi nästan var framme vid Alunbruket tog märkningen slut, eller så gick vi helt enkelt vilse. Det gjorde inte så mycket, för jag kände igen mig och visste precis var jag var. Jag beslöt mig ändå för att vända åter och styra kosan mot bilen.

Det var skönt att komma hem till Gyllebo. Hundarna var trötta. Jag kände mig stark igen och på kontoret väntade mina pappershögar snällt och tyst på mig.

Den här dagen var det exakt två år sedan jag sprang min första halvmara. Jag sprang ensam i Österlenmörkret en sträcka på hela 2,1 mil och var så stolt över mig själv. En upplevelse jag så gärna vill göra om. Jag håller mina tummar för det!

(På bilden ovan har jag kommit i mil och träffat på två vänner, Gitta och Simonetta.)

Dagens kloka ord:

Om du fyller hela livet med krav och måsten kommer du prestera massor utan att må bra en enda gång.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

Hallamölla och en skogspromenad längs Verkeån. Läs mer »

Vackra Baskemölla

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 31 oktober, 2015 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

För exakt ett år sedan var jag med om ett möte jag aldrig glömmer. Det var världens gulligaste säl, som låg på en sten en bit från stranden. Jag satt där på strandkanten och vi tittade på varandra i nästan en hel timme.

Just den här dagen bestämde jag mig för att ta morgonpromenaden vid havet och liksom för ett år sedan blev det en tur ner till Baskemölla. Vi vandrade längs havet mot Simrishamn. Även om dagen var grå, så var det bedårande vackert.

Nu är det kanske någon (hoppas jag) som uppmärksammar att jag köpt lite nya reflexattiraljer till Johnny och Molly. Det känns tryggt att vi verkligen syns när vi är ute tidigt i gryningen.

På ett ställe längs havet är det uppbyggt något konstverk av en massa stenar. Jag vet faktiskt inte riktigt vad det där är, men jag fattar att det ligger ett digert arbete bakom.

Att sitta på strandkanten och blicka ut mot havet, det är ren och skär meditation.

Johnny och Molly tyckte inte att det var särskilt roligt att meditera, i alla fall inte så väldigt länge.

Efter bara en liten stund var de båda i färd med en massa annat.

Jag tror nog att det var Johnny som tog hjälp av Molly med att gräva en skyttegrav, för är man krigarhund, så är man.

Den här helgen är det nästan fyra år sedan jag och Johnny gjorde oss redo för det stora certprovet på Björka övningsfält. Åhhh, det var en fantastisk helg. Det var tufft och vi sattes på hårda prov.

På facebook skrev jag ett inlägg och mamma Ingrid (vår största supporter som verkligen trodde på oss) kommenterade: