En dag i Mandelmannens fårahage.
Kära Blogg
Dagen började med att Molly inte kunde låta en humla vara i fred.
Jag jobbade på kontoret och Molly busade runt här som vanligt.
Tills … aj, aj, aj ….
-Fattar ni hur ont det gör att leka med en humla??
Det vet i alla fall Molly – nu.
När man har ont i sin lilla tass då får man sitta i finfåtöljen och bli lite extra ompysslad – så det så!
Det där onda i tassen var inte värre än att när hennes koppel kom fram var det full fart igen.
Vi packade in oss och hundarna i bilen och körde bort till Forsemölla. Där njöt vi av sommaren och den härliga naturen.
Hela Forsemölla var invaderat av koncentrerade konstnärer. I varenda buske satt de med sina staffli och penslar i högsta hugg. Lite vackra bilder hade jag tänkt att ta på vattenfallet …
Jag får fotografera fallet en annan dag, när turisterna åkt hem och lugnet lagt sig över Österlen.
Från Forsemölla kan man ta sig genom böljande ängar bort till den kända Mandelmanns trädgård.
Det är så bedårande vackert där i Mandelmannens fårahagar, så man bli alldeles vimmelkantig.
Inte en enda fårtacka hittade vi som hade hamnat upp och ner, så någon räddningsinsats fick vi då inte stoltsera med.
Hundarna njöt. Molly åt så mycket fårbajs hon kunde komma åt, medan Johnny bara gick där helt cool och såg ut att äga hela världen.
På en av backarna växer det där underbara lilla trädet. Jag älskar det!
En av Mandelmannens fårskallar.
Tiden går så fort och snart pockar hösten på. Hasselnötterna är redan så här stora.
Hejdå vackra, fina Forsemölla, vi ses en annan dag.
När man är ute och vandrar i naturen, då blir man så väldigt kaffesugen. Då är det tur att det är ganska nära till svärmoror Karin. Det fick bli ett litet besök hos henne i Kivik. Tack för kaffe med dopp goa Karin.
Vi blev rysligt hungriga också, efter allt motionerande under dagen. Och vad passar bättre att avsluta semestern med än ett besök på vineriet. Där har blivit så sagolikt vackert med alla blommor som växer mellan vinrankorna. Och så klart måste jag ju nämna den fina vintunna som välkomnar oss vid entrén, den som Stefan gjort ställningen till. Ja, egentligen har han gjort nästan allting där på vineriet när jag tänker efter.
Vi åt en väldig massa gott. Först blev det lite plock på en bit vintunna. Skinka, korv, oliver och några gamla ostar. Mums, mums.
Till huvudrätt blev det ryggbiff, som bara smälte i munnen. Jag drack något fint vin och Stefan drack Coca cola, som nog också var väldigt fin.
Dags för efterrätt. Det blev jordgubbar på kall vaniljkräm med mjölksnö. Ja, ni läser rätt – mjölksnö!
Det var säkert väldigt fint och gott – fast jag tyckte inte om det.
Väldigt mätta, väldigt nöjda (och tyvärr väldigt ont i ryggen, fast jag inte låtsas om det) for vi hem till vårt älskade Gyllebo. En bild på den lite roliga målningen i Tommarp blev det förstås. Ett helt knasigt och ovanligt motiv, tycker jag, men ändå så proffsigt gjort.
Dagens kloka ord:
”Valet att ha en positiv attityd är något som ingen kan ta ifrån dig.”
Kram på er och Hejdå Bloggen.
En dag i Mandelmannens fårahage. Läs mer »
