grodornas paradis

Vitsippor i en barnkammare.

Hej

Förra helgen slog de första vitsipporna ut i den lilla ekskogen. När man ser mer än fem utslagna vita sippor på samma gång, då är det dags att plocka sig årets första bukett. Så är regeln!

Där i den lilla ekskogen har grodorna sin stora grodfabrik. Det är där de gör fler grodor.

I helgen har det varit full rulle i grodfabriken. På grodornas favoritplats var vattnet fullt med grodägg.

När jag kom smygande i de torra löven kunde jag höra hur Herr Häger förskräckt skrek till och lyfte från platsen. Den rackaren tror väl att det är rysk kaviar som är serverat enkom åt honom.

Länge satt jag sedan där på min favoritsten och vaktade grodornas små ägg. Även om jag insåg att det gick ju inte att sitta där på pass tills grodorna var stora, myndiga och kunde stå på egna ben. Även om platsen är underbart härlig, så är det faktiskt så märkligt att man får träsmak i baken av att sitta på en sten.

Med en bukett vitsippor i ena handen och snigelns ödetorp i den andra tassade jag hem igen.

Dagens citat:

Tvinga dig inte att passa in där du inte hör hemma.

Välj mer av saker som du trivs med, så blir det automatiskt mindre av det där andra som inte känns lika lockande.

Ha en fin dag och kram.

Annika

Dyrbara timmar.

Hejsan
Så lycklig jag blev när hon äntligen kom hem igen. Alltså hem, hit till mig i Gyllebo.
För min dotter Andréa börjar hela världen bli hennes hem. Hon brukar säga: hem till Köpenhamn, hem till Canada, hem till Sverige, hem till Gårdlösa, hem till Skåne och snart säger hon hem till Alabama …. men nu sa hon:
-jag kommer hem till dig ikväll mamma.
YEEESSSS!!!!
Efter det att vi hämtat min dotter på Kastrup, så stannade hon kvar i Tomelilla hos sin syster Amanda.
De hade så mycket att prata om och de ville verkligen njuta av den korta tiden tillsammans. Amanda hade tagit ledigt från sitt jobb, för att bara kunna umgås. Avundsjukt tittade jag på bilderna de skickade, när de njöt i solen på Stenshuvud. Så tänkte jag för mig själv, att jag minsann också ”tagit ledigt” …
Men så insåg jag … det hade inte varit bra att hänga med upp där på Stenshuvud med mitt diskbråck … och mammor kan kanske inte vara med på allt…
Istället passade jag på att pigga upp mig med nya naglar.
Vårfina, i färgen whatta watermelon.
Men så hörde jag plötsligt min gamla Volvo svänga in på parkeringen.
Hon var äntligen hemma ”på mammas gata”.
Åhhh, jag älskar att titta på snapchatten och se att vi står på samma lilla fläck på världens karta. Jag, Stefan och Andréa.
På kvällen tog vi en sväng ut till grodornas paradis. Den där lilla mossen här i vår ekskog i Gyllebo.
Efter vårens rikliga nederbörd var det inte så lätt att ta sig fram där. Vi kunde höra hur några grodor ”spelade”, men någon parningslek fick vi aldrig se någon skymt av den här kvällen.
Sakta strövade vi fram där i den kyliga vårkvällen. Terrängen var inte den bästa för en käring med diskbråck, men jag bet ihop och struttade gladeligen med. Jag sände tacksamma tankar till min doktor som gett mig klartecken att ta smärtlindring när det behövdes. Nej, jag tänker inte bara ligga och ha ont under tiden som livet rullar på och allt underbart händer. Livet är alldeles för kort för det.
Åhhh vad jag önskat att tiden var dubbel … 48 timmar på ett dygn, 14 dagar på en vecka och 24 månader på ett år. Och vi alla hade blivit 200 år gamla.
… fast det förstås … tiden hos tandläkaren kunde gå fort förbi….
Att morgonen efter få se min dyrbara skatt ligga där i den provisoriska gästsängen gjorde mig och alla andra här sprittande glada.
Även om hon har ett fruktansvärt morgonhumör och man nästan inte vågar närma sig hennes säng, så går det där ilskna snabbt över och hon blir sitt vanliga sprudlande Andréa.
Säkraste sättet att väcka Andréa är egentligen med en lång pinne …
Dagens citat:
Du kommer aldrig hitta någon
annan som mig, men jag är
inte säker på om det är bra
eller dåligt … men jag vet i alla
fall att det är sant.
Ha en härlig dag och kram från mig.
Annika
Scroll to Top