Natur – Sida 161 – Gylleboannika

Pizza på stranden.

Lämna en kommentar / Familj, Natur / Av Annika Olsson / 15 augusti, 2017 / Allmänt, Kiviks Hamnkrog, pizza, Stranden / 2 minutes of reading

Hejsan

Den där kvällen då jag hade tjatat mig till sommarens stora ”tösafotografering”, började vi med pizza på stranden. Man kan kalla det en slags muta om man vill …

Mums! Det finns nog inget bättre ställe att avnjuta en god pizza än just på en Österlensk sandstrand.

Min tanke var att bjuda mina rara små flickor på maten …

Nu blev det istället Kiviks Hamnkrog som bjöd oss alla på de ljuvligaste pizzorna.

Tusen tack, världens snällaste Biray på Kiviks Hamnkrog

Vi var alla vrålhungriga och slängde oss över maten.

Så är det något med sjön och havet som triggar igång hungern.

När man äter pizza på stranden, uppskuren i små trianglar, så känns det liksom lite mindre och inte alls lika mättande och fettbildande som att sitta med kniv och gaffel på en restaurang.

Mätta blev vi!!

Bästa sättet att få fart på energiförbrukningen är löpning.

Förste tjej vinner …

Den här kvällen fick jag en passande filmtitel upp i min hjärna… ”släpp fångarna loss, det är vår”…

Eller så kan det liknas vid ett kosläpp på våren ….

Som alltid är det nog lilla Emmy som är familjens clown.

Vår älskade galenpanna som alltid bjuder på sig själv till hundar procent.

Och jag, jag var ju också tvungen att bjuda till litegrann… om än något skeptiskt!

Dagens citat:

Den som väntar på något gott

väntar 15 minuter en kvart.

Hoppas ni också ha gjort lite halvgalna saker i sommar.

Saker som ni kan skratta gott åt när vintern kommer … fast man kan ju göra nya halvgalna saker då också.

Skit i vad alla tänker och säger, se till att göra saker som får er att skratta så tårarna rinner.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Dela gärna

Pizza på stranden. Läs mer »

Årets dotterfotografering.

Lämna en kommentar / Familj, Natur / Av Annika Olsson / 12 augusti, 2017 / Allmänt, I Vik, Prästens badkar, Sommarbilder 2017 / 2 minutes of reading

Hejsan.

Som många nog redan vet så gillar jag att fotografera.

Jag fotograferar hellre än bra kan man säga … fast jag tycker verkligen att alla de där bilderna på tjejerna är så himla kul att ha.

Genom åren har mina döttrar utsatts för mina ständiga syskonfotograferingar varje sommar, eller varje gång de är samlade.

Jag kan nog påstå att det har knorrats en hel del och inte sällan har jag fått tjatat, bönat och bett …

Så var det då dags för årets bilder.

Sommarbilderna 2017 på systrarna Henriksson … fast den här gången fick det bli på tjejernas egna villkor.

Det blir som vi vill, annars blir det inget – var deras budskap

…. totalt vilt och galet ….

Förra gången vi var på stranden och förevigade var den där gången vid Knäbäck … om det kan man läsa här.

Det har även blivit galna bilder i rapsfält, eller den där sista julen med mormor Ingrid.

Ljuvliga minnen att ha.

Men nu var det alltså tid igen. Tjejerna hade villigt gått med på att låta sig förevigas och jag förstod att de redan hade en plan om hur de ville ha årets bilder.

Någon fotograf är jag inte och jag tackar envist nej till alla förfrågningar om fotojobb.

Men att stå bakom kameran och se sina egna döttrar genom linsen, är en helt annan sak.

Jag älskar deras sätt att bjuda på sig själv. De är så härliga och det är så kul att spara bilderna som kära minnen.

Så var det då dags för ”Årets Bild” , och så här blev den!!

Frihet så det stänker om det!

Ja, visst måste det vara Österlens vackraste vy. Den mot Stenshuvud.

… eller som en killkompis till Emmy skrev ”man skulle varit sjöman” ….

Men allting har ett pris, och jag hade ju lovat att själv ställa mig framför kameran precis som töserna, den här kvällen …

Och har man lovat så har man ….

(förlåt världen, jag ska hålla mig bakom kameran ett tag framöver)

Dagens citat:

Välkommen till familjen Circus.

Ny föreställning varje dag.

Ha en härlig lördag.

Kram Annika

Dela gärna

Årets dotterfotografering. Läs mer »

Lugnet före stormen.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 11 augusti, 2017 / Allmänt, augustikväll, bockajakten, rådjur / 2 minutes of reading

Hej på er.

En kväll i veckan var vi ute i sensommaren för att titta efter vilda djur.

Den här tiden på året är så härlig tycker jag. När allting lugnar ner sig och sakta gör sig redo för vinterns vila.

Fast det är nog inte så kul att vara rådjursbock. För dem är det lugnet före stormen. Den 16 augusti börjar jakten …

Men än så länge är det lugnt.

Harar var det gott om den här kvällen. Överallt på den Österlenska slätten satt de och tryckte med öronen nerfällde.

Vi såg dem på långt håll och på nära håll.

Jag och Stefan var ute med vår vän Kent, som gjorde allt för att jag skulle få en bra naturbild.

Försökte skrämma ut vildsvin från sina gömställen till exempel….

Nej, det blev inga bilder på vilda grisar … men väl på en vacker liten bock!

Innan skymningen sedan föll fick vi se en hjort på lite håll och flera rådjur.

Så fina djur.

Innan vi for hem så blev himlen röd och månen full.

En vacker kväll i augusti.

Så måste jag ju visa er ….

För någon dag sedan hamnade jag och min blogg på den där listan på blogg.se.

Jag tror att det är där man listar ”vanliga bloggare”, alltså icke kändisar, som har flest besökare… Egentligen inte alls så viktigt, men såklart lite kul ändå.

Det tackar jag er alla så hjärtligt för!

Välkomna hit, om och när ni så känner för det.

Dagens citat:

Idag lever jag!

imorgon städar jag … kanske!

Ha en underbar dag och kram på er.

Annika

Dela gärna

Lugnet före stormen. Läs mer »

Grytjakt i min hembyggd.

Lämna en kommentar / Allmänt, Djurliv, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 10 augusti, 2017 / Allmänt, Christinehof, jägare, vildsvin / 3 minutes of reading

Hej och gomorron.

I helgen fick jag följa med på jakt i min hembyggd. Mitt älskade Christinehof.

Det var maken min som blivit bjuden att följa med av sin käre jaktkompis. Så då kom jag också med på ett hörn.

Någon jägare är jag ju inte direkt. Jag kan egentligen bara skjuta med min Canon (och såklart med min pickadolla – ”Glocken” i militärerna.)

Det var grytjakt som stod på kvällens agenda.

Christinehofs arrendatorer var inbjudna för jakt och efterföljande korvgrillning.

Vi samlades på ”Gården” vid Christinehofs slott.

Ute på gårdsplanen lekte jakthundarna och barnen, glatt och förväntansfullt.

Busiga hundar och ungar.

Alla blev tilldelade olika platser och gryt.

Jag skulle sitta i ett torn där chansen att fånga vildsvin och kronhjort på bild var ganska hög.

Såklart skulle det vara kul att fånga lite djur på bild, fast trevligast på hela kvällen var ändå att få träffa min ”gamle” skolkompis Håkan. Han var sig på pricken lik från förr. Och undrar någon om det finns några rävar på Christinehof – så är där i alla fall två bakom hans båda öron … Härlige Håkan.

Så måste det vara något av en trend där på Christinehof – det här med rutiga skjorter …

Väl ute i mitt torn gjorde jag mig beredd att fånga alla vilda djur på bild.

På långt håll såg jag ett litet rådjur strosa runt i skogsbrynet.

Sedan satte det igång att skråla ….. Det var i en stuga ett stenkast ifrån mitt jakttorn där det tydligen var ett rejält party. Jag kunde höra hur det sjöngs snapsvisor och hurrade och väsnades.

Såklart vågade inga djur komma ut ur skogen när där var ett sådant fasligt oväsen och tivoli. De enda två som trotsigt vågade sig ut ur buskarna var två kärlekskranka harar.

Tillsist när det nästan var beckmörkt och jag skulle till att packa ner min kamera så hörde jag dem …. nöff, nöff, nöff.

Där nedanför mitt torn bökade ett helt gäng grisar runt. Några bra bilder gick det såklart inte att ta, fast det gör inte så mycket. Vildsvin har jag faktiskt sett väldigt många gånger förr i mitt liv. Man kan ju nästan säga att jag är uppväxt tillsammans med sådana här vilda svin …

Sedan var det dags för korvgrillning.

Fem grävlingar och tre rävar hade blivit kvällens byte.

Tack Linus för att du bjöd med Stefan och tack för att även jag fick hänga med på ett hörn.

Och Håkan, tack för korven. Sååå kul att träffa dig.

Dagens citat:

Livet är att våga äventyret

eller ingenting alls!

Ha en härlig dag.

Kram Annika

Dela gärna

Grytjakt i min hembyggd. Läs mer »

Sommaren i närbild.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 8 augusti, 2017 / Allmänt, blommor, gurkspindel, humla / 2 minutes of reading

Hejsan.

Har ni tänkt på så vacker vår natur är, när man ser den sådär lite mer i närbild?

Tänk bara så fin en bild av en humla i en vindpinad rosenskära kan vara!

Spännande kan naturen också vara. Som den värsta thrillern, fast allt händer i en liten blomma …

… för plötsligt kom en gurkspindel ångande med stora, bestämda kliv rakt in i bilden…

Där i den vindpinade blommans kronblad hade den vackra (Araniella cucurbitina) gurkspindeln monterat sitt fångstnät. Målmedvetet stegade han fram och konstaterade att han lyckats få två flugor i ett nät.

Genast satte gurkspindel igång att kalas för allt vad han var värd. Han tog inte den minsta hänsyn till den betydligt större humlan som glatt surrade runt och ideligen klumpigt fastnade lite i hans garn.

Humlan tycktes inte heller lägga märke till att han inte var ensam där i den vackra blomman.

Visst är vår natur fantastisk och vacker. Allting har en mening och det är verkligen ”den enes död – den andres bröd”. Livets cirkel.

På ett ställe i min trädgård har jag låtit vilda björnbär få lite utrymme. Jag tycker att dessa bär är så vackra, så de får vara kvar mest för sin skönhets skull.

I min trädgård blommar nu ulleternell, lavendell, solhatt … och en massa annat.

Till glädje för mig och alla små kryp.

Ja idag blev det bara bilder från min ”lilla värld”.

Ibland är det skönt att bara fokusera på små, enkla ting. Det blir så avkopplande och skönt inne i huvudet.

Små, små korn av enkelhet och skönhet.

Dagens citat:

Alla kan hitta

skrot hos andra.

Var den som

vaskar fram

guldkornen!

Kram och ha en bra dag

Annika

Dela gärna

Sommaren i närbild. Läs mer »

Österlenleden del 3

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 7 augusti, 2017 / Allmänt, Alunbruket, Heinge, Österlenleden, vandring / 4 minutes of reading

Hejsan

Så här när arbetet drar igång för fullt igen, drömmer jag mig tillbaka till förra veckan då jag och min älskade dotter trotsade vädret och gav oss ut på Österlenvandring igen.

Vi började där vi slutade förra gången. Nämligen vid Hallamölla. Vårt mål var Heinge, där etapp nummer 8 har sitt slut.

Från Hallamölla gick vi genom skogen för att komma fram vid Fiskabäck och Verkasjön. Redan där i den gamla trollskogen gick vi lite fel och vi blev av med de orangefärgade märkningarna som visade vägen för leden.

Jag känner till trakten och trodde mig veta i förväg var vi skulle gå. Ja så kan det gå då …

Nåja, vår väg som vi valde var också väldigt fin.

Från Verkasjön gick vi den lilla stigen som leder ner till Rännebron och fram till Alunbruket.

Den där vackra lilla bron som jag sprungit över sååå många gånger som barn. Bron som är med i filmen Äppelkriget av Hasse & Tage.

Där vid Alunbrukets röda backar stod en av de vackraste hästar jag någonsin sett.

Den stod under ett träd och sparkade med bakbenet och frustade. Den var tydligt irriterad och på ett väldigt dåligt humör. Andréa lockade och pratade vänligt, men det var inget som fick hästen på bättre humör precis. Vi lämnade den åt sitt sura öde och gick vidare.

Där i Alunbruket skulle vi ha kunnat satt oss in i platsens fantastiskt spännande historia. Den om Skånes största 1700-tals industri…

Istället pratade vi mest om ställets festplats. Den plats där jag haft några av mina roligaste kvällar i livet.

Jag berättade helt enkelt om allt annat viktigt som platsen fick mig att minnas.

Om den där gången då Hasse Kvinnaböske skapade folkstorm dit. Eller var man bäst gömde sin hemligt medhavda sprit. Jag visade det romantiska hångelstället och andra saker en dotter kan ha glädje av att veta. Åsså mindes jag såklart alla killar … snygga killar, fulla killar, fula killar, roliga killar och underbara killar …. och han jag för kvällen var kär i ….

Ja, det där stället ruvar på så många sköna minnen!

Vidare gick vandringen förbi den gåtomspunna lilla sjön ”Djupet”. Genom skogen och fram till den långa beteshage som vi kallade ”Långa Ettan”.

Vi gick över vägen. Den vackraste vägen jag vet, den med sin gamla allé.

För mig är det den vägen som i min barndom var tecknet för ”nästan hemma” …

Sedan följde vi grusvägen mot Prästabostället.

I Andrarumsfälad, som jag tror att skogen heter, hittade vi lite färdkost i form av kantareller. Även andra vackra svampar växte i mängder. På träd och på marken.

Vädret övergick från lätt duggregn till ett mer ihållande, rejält regn. Men vi var glada och traskade glatt på, trots att vi nästan var helt genomblöta.

Plötsligt stod det en liten vit skylt där mitt i skogen.

Vi var framme vid Sjöbo kommun.

Då tyckte vi att det var dags för lite rast och vila och intag av färdkost.

Vi satte oss under ett träd för att skula, även om vi nog inte kunnat bli mycket blötare än vad vi redan var.

Smörgåsen och kaffet smakade i alla fall helt fantastiskt.

Sedan var det som om vi fick nya krafter. Vi vandrade spänstigt vidare.

På en plats låg den mysigaste gård man kan tänka sig. Nere i en dal. Åhhh … det där blev nästan mitt nya drömhus! En gård nere i en dal! Vackert, eller hur?

Så plötsligt var vi framme i Heinge. Det visade sig vara en plats mitt ute i ingestans.

Där tog jag upp telefonen och ringde mitt journummer. Det där numret till min Stefan. Stefan satt hemma och var redo att hämta hem oss när vi kände oss färdigvandrade för dagen.

Men var vi egentligen befann oss, det visste vi inte riktigt …

Vi fortsatte att gå för att möta vår chaufför Stefan.

Sjöbo idrottsplats stod det plötsligt på en busskur. En busskur som tycktes vara helt bortglömd av Skånetrafiken … och av alla andra också för den delen …

Ja, något var det som inte stämde.

Men Stefan hittade oss långt om länge där ute i Heinge och vi åkte plaskvåta hem till vår varma stuga i Gyllebo.

Dagens citat:

Jag vet att

vad som helst

kan hända

när som helst.

Det är därför

jag är så lugn.

//Mumminmamman

Ett underbart citat att ta efter. Varför ska man oroa sig för en massa saker som för det mesta aldrig händer, när det sedan kanske händer något som man inte är alls beredd på.

Jag hoppas ni alla har det bra. Många har nog slut på sin ledighet och är tillbaka på sina arbeten.

Jag lever på mina fina minnen av sommaren, och skapar nya upplevelser i vardagen så mycket det bara går.

Tack Andréa för en fin vandring ♥

Kram på er.

Annika

Dela gärna

Österlenleden del 3 Läs mer »

Sensommarkänsla.

Lämna en kommentar / Natur / Av Annika Olsson / 6 augusti, 2017 / Allmänt, Gyllebosjön, natur, sensommar / 2 minutes of reading

Hejsan

Den där speciella sensommarkänslan börjar smyga sig på nu. Fälten står guldgula i väntan på att vara tillräckligt torra för bondens tröska.

Fast i år är många lantbrukarna nog inte helt glada. Rapsfälten ser mest svartgråa och ledsna ut. Jag vet inte riktigt vad det kan bli av det där….

Men några fält är vackert gyllengula i alla fall.

På min vandringar runt sjön kan man också märka att det är sensommar. Naturen börjar så smått att förbereda sig för höst. Gulnande blad singlar stilla till marken.

Fast jag hoppas att vi får en galet varm och skön sensommar att njuta av snart.

I min trädgård blommar det förstås för fullt.

Hibiskusen som jag i fjor fick av min gudmor och min kusin är nu full av knoppar och jag längtar efter att få se blommorna på riktigt.

En underskattad kvällsmat måste väl ändå vara en hederlig ”äggakaga med fläsk”.

Skånskt så det förslår och så himla gott!

I kväll är det säkert många som laddar för nya tag efter sin semester. Kanske med en liten gnutta ångest. Eller en längtan efter mer fasta rutiner igen.

Jag märker egentligen inte så stor skillnad, eftersom mitt kontor har krävt en viss tillsyn hela tiden.

Kvällens citat:

förstår inte

hur värdefull en

stund är förrän

den är ett

minne.

Mitt mål ska bli att skapa så många goa minnen som det går, om jag jobbar eller är ledig. LIvet består av små härlig ögonblick hela tiden.

Kram på er.

Annika

Dela gärna

Sensommarkänsla. Läs mer »

Efter regn kommer solsken.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 20 juli, 2017 / Allmänt, fjärilar, humlor, sommarregn / 3 minutes of reading

Hej på er alla.

En riktig svensk standardsommar tycker jag att det är i år.

Vissa dagar regnar det och andra dagar skiner solen.

Egentligen är de det idealiska vädret om man tänker efter.

Att ha semester när det är regn och rusk gör mig ofta lite smått rastlös. I motsats till Stefan, så vill jag inte bara ligga på soffelocket en hel dag.

Såklart måste Stefan ta det lite lugnt med den mängd medicin han proppar i sig just nu. Så därför blir det mycket hundmys för honom den här sommaren. Och det tror jag att våra små hundar gillar alldeles ypperligt..

… lika trötta, både han och Molly …

Själv passade jag på att ta en rejäl skogspromenad i det härliga sommarregnet.

Såklart med min bästis Johnny vid min sida. Han älskar sommarregn lika mycket som jag.

Vi tog oss en tur på två timmar i vår sköna skog. På hemvägen mötte jag Stefan, framfarande med bilen, fullkomligt uppjagad över vart vi tagit vägen i flera timmar. Ja, så kan det gå när jag och Johnny får fria händer i skogen och glömmer bort tid och rum.

På den våta stigen var marken på sina ställen full av små söta grodor.

Så himla gulliga. Jag räddade undan några från att bli söndertrampade.

Men så upphörde regnet och det enda som skvallrade om det våta vädret var regndropparna på mina nya rosor.

Solen tittade fram och med den alla underbara fjärilar och alla andra småkryp.

Jag älskar att bara sitta stilla och föreviga dessa vackra små liv.

En dröm som jag har är att anlägga en damm i min trädgård. Tänk bara alla underbara sländor och andra insekter den hade lockat till sig. Fast vad ska jag med en damm till när vi har hela Gyllebosjön så nära!

Så är hon då hemma på svensk mark igen…

Min äldsta dotter Andréa.

Åhhh vad jag längtar efter att få träffa henne. I skrivande stund har jag inte mött henne ännu …

Som mamma drar man kanske alltid det kortaste strået. Alla rycker i henne och vill såklart träffa henne efter ett helt år borta i Canada … så jag får snällt vänta. Någon mammagris är hon då inte.

Såklart har jag vetat om hennes hemresa eftersom jag varit med och pröjsat biljetten. Jag har även haft koll via snapchat. Där kan man nuförtiden se var människor befinner sig, så finurligt och skrämmande på samma gång..

Där kunde jag se att hon mellanlandade på Island till exempel ….

Någon som däremot kanske kan betecknas som lite mammagris är maken min …

Han älskar sin Mor Karin ♥ Och det är ju härligt!

Dagens citat:

Faktum är att alla någon gång

kommer såra dig.

Du måste bara hitta de som

är värda att lida lite för.

Jag hoppas att det finns några som också vill lida lite grann för min skull … för så är det alldeles säkert … ingen är felfri och alla sårar vi någon när vi drar fram genom livet. Man får försöka att göra så gott man kan och vara snäll.

Ha en fin dag och var snäll mot era kompisar och vänner.

Kram på er

Annika

Dela gärna

Efter regn kommer solsken. Läs mer »

Högt upp i det blå.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 19 juli, 2017 / Allmänt, flyga, gyllebosjösamfällighetsförening, helikopter / 3 minutes of reading

Hejsan.

En kväll i veckan kom det en helikopter till vår lilla sommarby här på Österlen.

De som ville fick mot betalning åka en kort men intensiv tur över vårt älskade Gyllebo.

Vi samlades vid pumphuset för att invänta flygmaskinen.

Det var jag och min yngsta dotter Emmy som var sugna på en tur upp i det blå. Stefan hängde med mest för att titta på..

Så var det såklart en massa andra Gyllebobor som också ville vara med på kvällens evenemang.

Ett bra tag stod vi där i kvällssolen och väntade. En del började bli otåliga och undrade om det verkligen skulle bli någon helikopteråkning av… men så kom det plötsligt en ung kille…

Jag tyckte först att det såg ut som en hårdrockille eller kanske någon medlem ut Sex Pistols. Fast det var en grabb som utlovade att helkoptern minsann var på väg från Baskehållet och inom kort skulle anlända hit till oss.

Så vi fortsatte tålmodigt att vänta.

Det gick alls ingen nöd på oss där vi väntade i kvällssolen. Det var en underbar sommarkväll och egentligen tyckte jag att det var ganska mysigt att få småprata med mina grannar och lära känna dem lite bättre.

Det var gamla och unga, tvåbenta och fyrbenta som kom för att åka en sväng eller helt enkelt bara av nyfikenhet och för att titta…. ja de fyrbenta fick såklart inte åka med upp i luften.

Alla väntade vi ivrigt.

Till sist hördes det surr i skyn bort mot Baskemöllahållet.

Där kom luftfarkosten vi alla väntade på.

Sedan fick vi dela in oss i lagom gäng på fem, sex personer.

Turen var över innan man hann blinka, men alla såg så glada och nöjda ut när de åter stod på marken.

Precis innan det var min och min dotters tur att flyga upp i luften var det dags för bränslepåfyllning.

I hemlighet var jag lite extra glad fördet … det hade varit lite trist att få soppatorsk och kanske behöva hoppa i Gyllebosjön för att rädda livhanken.

Så var stunden då inne. Betalning och hörselkåpor på.

Nu kör vi!!

Det var inte lätt att hinna fota så mycket på den korta lilla turen, men några bilder blev det…

Tiden går fort när man har roligt …

… ja, man hann liksom inte blinka förrän vi stod på marken igen.

Några sista bilder innan det var tid att ratta hemåt igen.

Jag tyckte att det var ett verkligt trevlig initiativ. Kanske var det inte själva helikopteråkningen som var det väsentliga, utan det faktum att vi alla samlades lite enkelt och fick träffas.

Jag hoppas att det kommer fler tillfälle att göra något ihop.

Kanske, kanske kan vi göra det till en tradition att samlas … inte för att flyga i luften, utan bara för att träffas i alla enkelhet med benen på jorden …

Dagens citat:

Ingen av oss kommer

ändå härifrån levande,

så sluta att hålla

tillbaka dig själv.

Njut av maten.

Promenera i solen.

Bada i havet.

Flyg helikopter.

Berätta vad du döljer

i ditt hjärta.

Var galen.

Var snäll.

Var levande.

Det finns inte tid

för någonting annat.

Kram på er alla

Annika

Dela gärna

Högt upp i det blå. Läs mer »

Mitt i den svenska sommaren

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 12 juli, 2017 / Allmänt, Gyllebosjön, klong, Leif Handlare / 2 minutes of reading

Hejsan kära Ni.

Just nu är vi mitt i den svenska sommaren. Precis den tiden som många av oss drömmer sig bort till i vintertid. De där första trötta månaderna på året.

Januari och februari, de kan ju vara så mörka, så vitgråa, slaskiga och sega.

Jag gör allt för att tar vara på tiden så mycket jag bara går just nu.

I min ljuvliga Gyllebosjö blommar de gula näckrosorna helt galet och det är så vackert.

Lönnen har fullt av röda näsor och jag minns hur lättroade vi var som barn, där vi sprang med dessa fröer fastklistrade på våra små runda nästippar.

Det är verkligen galet skönt nu. Bryggorna vid badplatsen ligger tysta och stilla när jag smyger förbi tidigt i ottan, innan alla badsugna semesterfirare orkat vakna upp. Jag tycker den tidiga morgonen är bästa tiden för mig.

Litet Österlentips …
Ett litet tips på en underbar lanthandel här på Österlen är ”Leif Handlare” i Smisstorp.

Alltså!! … om ni ska handla en massa gott till en hel middag eller kanske bara fattas en liter mjölk – åk hit.

Kanske vill ni bara uppleva det där lilla extra i en gammaldags lanthandel, då är detta rätta valet av affär. Alldeles bedårande. Och såklart är det fantastiska personer som driver denna pärla i Smedstorpsby.

Mitt lilla Österlentips för dagen.