gylleboskogen

De där sagolika höstdagarna.

Hejsan.

Oktober är en fantastisk höstmånad tycker jag. Förmodligen den allra vackraste när det handlar om just årstiden höst.

I skogen är det ännu ganska grönt och frodigt.

Vackra svampar har poppat upp genom de första nerfallna löven och sprider den där speciella höstdoften som man mår så himla gott av.

Det som skvallrar mest om höstens antågande är nog det hav av ormbunkar som växer vid en av grillplatserna i Gylleboskogen. De har nu helt ändrat skepnad och bytt färg likt en kameleont.  Det är så fantastiskt fint tycker jag.

Om det regnar eller är sol spelar inte så stor roll. På hösten drar jag alltid på mig kläder som tål de flesta väder. När jag sen väl är utanför dörren, så är vädret inte längre så viktigt. Det blir oftast helt ok, bara man har tagit steget ut.

Lite höstblommor och en välkomnande ljuslykta vid huset gör att det är extra mysigt att komma hem efter en tur i skogen.

Dagens citat:

Alla behöver någon som ibland sparkar en i röven, peppar en och säger det där som man kanske inte vill höra, men behöver höra. Det är kärlek.

Så hörni ”slöfockar”, se nu till att få tummarna loss och  ändan ur soffan. Ge er ut i naturen en sväng, ni kommer inte att ångra er.

Hjärtlig kram från mig.

Annika

Ett kyligt regn.

Hej hej

Efter en varm sommar med korta byxor och bara ben, kom så den där morgonen då det var dags att återigen rota fram långbyxorna.

Under natten hade det fallet ett kyligt regn och skogen kändes ännu kall och fuktig tidigt på morgonen.

Min älskade Johnnyhund tycktes älska den svalare väderleken och var som unghund på nytt.

Även skogens egna invånare verkade piggare och mer tillfreds med den svalare och syrerika morgonen.

Jag la märke till de nya borden som höll på att byggas vid de små rastplatserna runt sjön. Alldeles nya väldoftande ekplank låg tillsågade och klara och bara väntade på att arbetet skulle fortsätta.

Jag älskar den här tiden i skogen. Och precis som på beställning kikade solen fram efter ett tag och jag var tvungen att lätta lite på mina kläder.

Dagens citat:

Lev ditt liv och glöm din ålder.

Kram Annika

Den sköna skuggan.

Hejsan.

Vid den här tiden på sommarn är jag tacksam för att få bo så nära skogen. Hit kan jag gå de där hetaste sommardagarna. Här är temperaturen alltid lagom.

Det intensiva fågelkvittret har avstannat nu och allt har tystnat en smula. Alla fågelpar har förmodligen fullt upp med att ta hand om sina flygfärdiga ungar istället för skönsång. Allting har sin gång, i ett evigt kretslopp. Jag förundras av att sitta på jordens karusell och få vara med på dess underbara åktur, varv efter varv. Som en hissnande berg och dalbana som bjuder på den gladaste glädje och den djupaste sorg. Inget vet man med säkerhet, mer än att allt kommer att förändras, oavsett i vilken del av karusellen man än må befinna sig på. Den mest förunderliga karusellen som vi alla är en del av. Den som kallas Tellus. Vår älskade Jord.

I skogsgläntan blommar rallarrosen så vackert just nu. Eller ”rävarumpa” som vi brukar kalla den rosa mjölkörten. Den här vackra växten räknas som en av de viktigaste vilda växterna i en överlevnadssituation, det kan man bla läsa om den på google.

I vår skog strosar vi i behagligt tempo. Jag och hundgänget.

Min Johnnyhund har fått en tråkig diagnos. Hopplöst tråkig faktiskt! Min veterinärdotter skrev bara ordet NEEEJ, när jag skickade det konstiga ordet i provsvaret från England till henne. Ett tungt besked som gör att jag tar vara på varje dag med honom lite extra nu. Jag är uppmärksam på vad han signalerar och vad han själv vill…. fast han är ju en flatte med inbyggd turbo … något lite för trimmad för sitt eget bästa… Omedelbar amputation rekommenderade den amerikanska onkologen. Jag och Johnny är eniga – så ska det inte bli! Vi har som mål att slå veterinärernas prognos, han och jag. Tillsammans tar vi en dag i taget…

I skuggan vilar vi nu lite extra.

Mullebarnens koja är ett perfekt ställe att ta en paus och njuta av tystnaden i vår härliga skog. Det finns ju egentligen inte mer än just den här dagen, just nu.

En dag i taget, det är allt som behövs. Ögonblick så värdefulla som renaste guld. Lägg märke till dem.

Dagens citat:

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.

Jag önskar er alla fina sommardagar och var snälla mot varandra där ute i semesterträngseln.

Kram Annika

 

Jogging med morgondopp.

Hejsan

Det finns inget härligare än en tidig löparrunda runt Gyllebosjön.

Hela natten hade åskan stått och mullrat över oss. Jag bara älskar åska!

För mitt inre kunde jag höra min mammas röst som då jag var barn … man ska inte vistas under träd när det åskar ….

Med blicken riktad mot marken, skuttade jag noggrant över de enstaka svarta skogsniglarna som krupit fram i regnet. Jag är en ”snigelrasist” – jag dödar de bruna och räddar de svarta …

Vinden hade dragit omkull ett stort och tillsynes helt friskt träd. Eller så hade det helt enkelt bara fått överbalansen.

Ett enda träd och allt såg genast helt annorlunda ut.

Framme vid Sjörödsbryggan stannade jag. Ute i vattnet simmade nio vackra svanar stilla omkring. På håll kunde jag höra hur åskan mullrade.

Åter kunde jag förnimma min mammas röst … man ska inte bada när det åskar …

Livet ska levas lite busigt och lite farligt. Såklart blev det ett nakenbad den där sagolika morgonen. Det var jag och nio vackra svanar som hade allting för oss själva.

Dagens citat:

Må Gud bevara mig för lugna vatten, för stormiga bevara jag mig själv.

Man bör leva litegrann som var dag vore den sista och inte vara så himla ”schivrolett” (vad det nu är för ett ord…)

Kram Annika

En tur på Gylleboslingorna.

Gomorron

Vädret slog om ifrån kyligt till kvavt. Vi bestämde oss då rask för en tur i skogen, jag och min dotter.

Vid skjutbanorna i Gylleboskogen finns fina motionsslingor. I den vackraste natur går stigarna och man har flera möjligheter att välja en lagom sträcka.

Vi valde den blå stigen, fast jag gärna går den gröna, som jag tycker är vackrast av dem alla.

Skogen och naturen stod i fullaste blom.

Det som är så fint här, är att naturen skiftar och man passerar olika sorters skog och mark. Särskilt mycket gillar jag planteringarna med lärkträd. Det är så vackert.

Vilda sommarblommor lyste upp i allt det gröna.

Som vanligt blev en av mina småhundarna trött i benen efter halva rundan och då var det bara att kasta upp henne i ryggsäcken.

Jag kan verkligen rekommendera att gå, luffsa eller springa här, det är en ljuvlig plats.

Dagens citat:

En del verkar så fruktansvärt målmedvetna i jakten på att hitta fel hos andra, att man starkt kan misstänka att de förväntar sig någon form av belöning när de lyckas.

Att stänga ner mobilen och ge sig ut i naturen istället, är så stärkande för kropp och själ. Jag märker själv att jag mår allt sämre av gnäll och hårda ord på sociala medier. För min del blir det mer natur och mindre skärmtid, särskilt nu på sommaren.

Ha det gott och kram på er.

Annika

Morgonens första dagg.

Gomorron.

Juni, det är min månad. Det är den tiden på året som jag älskar aningens lite mer än resten av året.

Det finns inget bättre än att ha möjligheten att kunna strosa ut i den grönskande skogen och njuta av solens första strålar.

Jag njuter av att se hur ljuset silar ner genom trädens skira ljusgröna blad.

Att få uppleva den frodighet som det blir av dagens första dagg. Att kunna höra hur de tunga daggdropparna sakta faller till marken, det är vardagslyx.

Naturens eget finurliga sätt att hjälpa småkrypen att släcka törsten.

Överallt, på alla frodiga växter sitter de och suger i sig av morgonens daggdroppar. Det är baggar, sniglar och andra förunderliga små kryp.

Även växterna mår gott av morgondaggen.

Ljuvliga blomster, oavsett om de räknas till ogräs eller till kungligheterna bland blommor -orkidéernas exklusiva släkte.

Dagens citat:

Vänta inte på att saker ska bli bättre. Livet kommer alltid att vara komplicerat. Lär dig att vara lycklig här och nu, annars rinner livet förbi.

 

Kan man vara lycklig för morgondaggen och den frodiga växtligheten en dag i juni, då har man förstått en stor del av livets gåta,. Att fånga glädjen precis där du befinner dig gör livet så mycket lättare att leva.

Må väl och kram

Annika

Grönt är skönt.

Hejsan.

Grönt är nog den skönaste och mest vilsamma färgen som finns i den stora kulörpaletten.

Även om den gröna färgen ibland står för negativa saker, såsom ”grön av avund och ”grön av illamående”, så älskar jag den mest av alla kulörer.

I skogen är det just nu så vackert grönt så det nästan känns hissnande. Tänk, varje vår blir jag lika förvånad över att det kan bli såhär vackert.

I en nyutslagen bokskog känns det som om luften är mer syrerik, tankarna klarnar och kroppen känns faktiskt några kilo lättare. Det spelar ingen roll om det är mulet eller solen skiner, i skogen är det alltid lika härligt.

Man pratar om att ordinera besök i naturen på recept. Jag tror på det där, att skrota en massa piller och hitta själens läkning på annat sätt. Motion och naturupplevelser, det tror jag på. Vår kropp och själ är mer komplexa än vad vi någonsin kan förstå. Naturen vet hur man återhämtar sig.

Jag är på riktigt förälskad i naturen,  i skogen och såklart i havet.

Dagens citat:

Känslor är som vågor. Vi kan inte stoppa dem från att komma, men vi kan välja vilka vi ska surfa på.

Njut av en ny vecka, och glöm inte bort att man kan välja en tanke framför en annan. Tänk positivt. Kram från mig.

Annika

I skiraste grönt.

Hej.

Den vackraste tiden är nu. Nu när bokskogen är alldeles ljusgrön och allt är nyutslaget.

En stormig morgon gick jag en tur på åsstigen i Gyllebo. Lite kyligt och ganska blåsigt, men sagolikt vackert.

Den underbara kabbelekan växte som i en blå spegel och på kalhygget hade vilda blommor nu börjat slå ut. Den rosa skogsblomman som jag inte minns namnet på, fick mig att minnas min barndom i skogen.

De tappraste vitsipporna lyste ännu vitt på sina ställen.

Efter en grå och färglös vinter, som faktiskt inte varit någon riktig vinter här hos oss, så är det härligt med den gröna, sköna färgen nu.

Nej, jag kan nog inte se mig mätt på allt det frodiga.

Dagens citat:

Lyckan kommer inte när du får vad du vill, utan när du njuter av vad du har.

Och njuter man av naturen, ja då vill jag lova att man är lycklig nu.

Må gott och kram.

Annika

Genvägar är ofta senvägar.

Hejsan.

De flesta av oss är nog lite av en sorts ”vanemänniskor”. Åtminstone är jag det. För mig blir det oftast samma gamla vanliga runda jag går med mina hundar i skogen.

Den där vanliga rundan som går förbi det gamla trädet som jag tycker liknar Pippi Långstrumps sockerdricksträd. Sedan fortsätter jag oftast motsols runt sjön. Ja, nästan alltid samma håll också.

Men en mulen dag då tranorna skränade lite extra mycket så bestämde jag mig för att ta en genväg. Jag tänkte gena över den stora ängen hem.

De dansande tranorna flög hals över huvud iväg bort till ett annat fält. Surt skränande tycktes de beklaga sig över vår närvaro.

Hagen var full av gamla ”kobladder” (komockor) och småhundarna tycktes tro att allt de där var extra näringstillskott som var avsett för dem. Efter en massa fyande och nejande så förstod de tillslut att det var strikt förbjudet att äta kobajs. Inget uppdukat gottebord för dem i alla fall.

Vår genväg blev alltmer fuktig och till slut fick vi hoppa från tuva till tuva för att ta oss fram. Små bäckar rann fram i hagen och gjorde framkomligheten lite svårare än vad jag föreställt mig.

Nej det är minsann inte alltid som genvägar går snabbare. Men kanske blir de mer händelserika och det är ju för all del ganska spännande.

 

Dagens citat:

Om du vill lära känna vägen framför dig, fråga dem som går på andra hållet.

Fast ibland möter man ingen, då måste man utforska sin stig på egen hand.

Ha det fint, och var inte rädd för att trampa upp nya stigar ibland..

Kram Annika

Jag älskar att springa.

Hejsan.

Att jag som vuxen skulle komma att yppa orden ”jag älskar att springa” kändes för tio år sedan som ett enda stort skämt.

Jag hade sämsta konditionen. Jag hade även en fast övertygelse om att min kropp inte kunde röra sig på annat vis än på sin höjd i rask promenadtakt. Powerwalking som det också kallas, var det fortaste jag förflyttade mig.

Idag är jag inte längre så förtjust i att gå fort, eller powerwalka. Det känns hårt och påverkar min dåliga rygg negativt. Istället har jag upptäckt den underbara känslan av att springa. Inte fort och inte kraftfullt. Jag springer med små nätta steg. Istället för att tänka att jag är en stark, muskulös och tung ardennerhäst, så föreställer jag mig att det är ett kattdjur jag försöker efterlikna.

Hastigheten är inte heller så viktig. Men efterhand så går det oundvikligen fortare. Det kommer liksom som en belöning av allt tränande.

Med en fantastisk natur inpå husknuten har jag såklart lite enklare än många andra att ta mig ut på mina rundor. Men jag lovar att även här på Österlen och i mitt Gyllebo kan det vara motigt. Det kan blåsa halv storm så trädgrenarna far. Det kan regna småspik och vara kallt. Vissa rundor är inte alltid ren och skär lycka. Det kan faktiskt kännas som jag drar på en hel kossa på min rygg. Likaväl älskar jag det!

Jag har inte haft någon tränare, peppare eller instruktör. Jag har bara gett mig ut och sprungit. Att skriva om träning och löpning är inte för att skryta eller att på något vis verka bättre än någon annan. Nej, jag vill egentligen bara peppa andra att hitta den här sköna motionsformen.

Efter att ha läst boken Hjärnstark av Anders Hansen är jag ännu mer övertygad om att löpning gör något bra för både kropp och själ.

Jag hoppas att jag kan locka ut några fler att börja springa, för jag tror att så många har förutsättningarna, även om de inte riktigt tror det själv.

Dagens citat:

Vi finner inte lyckan, vi skapar den.

Ta hand om dig och skapa bra förutsättningar för just din lycka.

Kram Annika

Scroll to Top