gylleboskogen

I skiraste grönt.

Hej.

Den vackraste tiden är nu. Nu när bokskogen är alldeles ljusgrön och allt är nyutslaget.

En stormig morgon gick jag en tur på åsstigen i Gyllebo. Lite kyligt och ganska blåsigt, men sagolikt vackert.

Den underbara kabbelekan växte som i en blå spegel och på kalhygget hade vilda blommor nu börjat slå ut. Den rosa skogsblomman som jag inte minns namnet på, fick mig att minnas min barndom i skogen.

De tappraste vitsipporna lyste ännu vitt på sina ställen.

Efter en grå och färglös vinter, som faktiskt inte varit någon riktig vinter här hos oss, så är det härligt med den gröna, sköna färgen nu.

Nej, jag kan nog inte se mig mätt på allt det frodiga.

Dagens citat:

Lyckan kommer inte när du får vad du vill, utan när du njuter av vad du har.

Och njuter man av naturen, ja då vill jag lova att man är lycklig nu.

Må gott och kram.

Annika

Genvägar är ofta senvägar.

Hejsan.

De flesta av oss är nog lite av en sorts ”vanemänniskor”. Åtminstone är jag det. För mig blir det oftast samma gamla vanliga runda jag går med mina hundar i skogen.

Den där vanliga rundan som går förbi det gamla trädet som jag tycker liknar Pippi Långstrumps sockerdricksträd. Sedan fortsätter jag oftast motsols runt sjön. Ja, nästan alltid samma håll också.

Men en mulen dag då tranorna skränade lite extra mycket så bestämde jag mig för att ta en genväg. Jag tänkte gena över den stora ängen hem.

De dansande tranorna flög hals över huvud iväg bort till ett annat fält. Surt skränande tycktes de beklaga sig över vår närvaro.

Hagen var full av gamla ”kobladder” (komockor) och småhundarna tycktes tro att allt de där var extra näringstillskott som var avsett för dem. Efter en massa fyande och nejande så förstod de tillslut att det var strikt förbjudet att äta kobajs. Inget uppdukat gottebord för dem i alla fall.

Vår genväg blev alltmer fuktig och till slut fick vi hoppa från tuva till tuva för att ta oss fram. Små bäckar rann fram i hagen och gjorde framkomligheten lite svårare än vad jag föreställt mig.

Nej det är minsann inte alltid som genvägar går snabbare. Men kanske blir de mer händelserika och det är ju för all del ganska spännande.

 

Dagens citat:

Om du vill lära känna vägen framför dig, fråga dem som går på andra hållet.

Fast ibland möter man ingen, då måste man utforska sin stig på egen hand.

Ha det fint, och var inte rädd för att trampa upp nya stigar ibland..

Kram Annika

Jag älskar att springa.

Hejsan.

Att jag som vuxen skulle komma att yppa orden ”jag älskar att springa” kändes för tio år sedan som ett enda stort skämt.

Jag hade sämsta konditionen. Jag hade även en fast övertygelse om att min kropp inte kunde röra sig på annat vis än på sin höjd i rask promenadtakt. Powerwalking som det också kallas, var det fortaste jag förflyttade mig.

Idag är jag inte längre så förtjust i att gå fort, eller powerwalka. Det känns hårt och påverkar min dåliga rygg negativt. Istället har jag upptäckt den underbara känslan av att springa. Inte fort och inte kraftfullt. Jag springer med små nätta steg. Istället för att tänka att jag är en stark, muskulös och tung ardennerhäst, så föreställer jag mig att det är ett kattdjur jag försöker efterlikna.

Hastigheten är inte heller så viktig. Men efterhand så går det oundvikligen fortare. Det kommer liksom som en belöning av allt tränande.

Med en fantastisk natur inpå husknuten har jag såklart lite enklare än många andra att ta mig ut på mina rundor. Men jag lovar att även här på Österlen och i mitt Gyllebo kan det vara motigt. Det kan blåsa halv storm så trädgrenarna far. Det kan regna småspik och vara kallt. Vissa rundor är inte alltid ren och skär lycka. Det kan faktiskt kännas som jag drar på en hel kossa på min rygg. Likaväl älskar jag det!

Jag har inte haft någon tränare, peppare eller instruktör. Jag har bara gett mig ut och sprungit. Att skriva om träning och löpning är inte för att skryta eller att på något vis verka bättre än någon annan. Nej, jag vill egentligen bara peppa andra att hitta den här sköna motionsformen.

Efter att ha läst boken Hjärnstark av Anders Hansen är jag ännu mer övertygad om att löpning gör något bra för både kropp och själ.

Jag hoppas att jag kan locka ut några fler att börja springa, för jag tror att så många har förutsättningarna, även om de inte riktigt tror det själv.

Dagens citat:

Vi finner inte lyckan, vi skapar den.

Ta hand om dig och skapa bra förutsättningar för just din lycka.

Kram Annika

Storm på Österlen, då är det dags för stora vårskriket.

Hejsan.

I förra veckan hade vi regn, rusk och stormbyar här på Österlen.

Underbart friska vårvindar, som får hela kroppen att luftas igenom. Jag får alltid ett sug efter att bara fylla mina lungor och brista ut i det stora vårskriket.

Det är när det stormar som värst man ska passa på. Då är det ändå ingen som kan höra det. Prova du också, det känns så skönt!

Och när vädret ändå busar och blåser, då kan det lika gärna passa på att ösregna också. För vatten behöver vi ju.

Underbart härliga vårstormar som jag älskar. Fast i Gylleboskogen får man gå på egen risk. Här är alltid något gammal träd som faller omkull när det stormar.

Extra härlig blir det när man mitt i stormen får en liten kort glimt av självaste solen. Nästan som en hälsning och ett löfte om alla härliga vårdagar som komma skall.

Dagens citat:

Tant Prysselius: nä lilla Pippi, så kan man verkligen inte göra. Pippi: så brukar jag göra och det brukar bli så bra så.

Jag tror att vi alla mår gott av att ha lite barnasinne kvar. Barn är så himla kloka och har inte en massa förutfattade tankar om saker och ting. I mitt hjärta bor en blandning av Pippi och Ronja. Vem bor i ditt hjärta?

Ha det fint och kram

Annika

En fin julafton önskar jag Er.

Hejsan.

Jag vill bara kika in lite snabbt och önskar Er alla en riktigt fin julafton. Som vanligt är jag uppe med tuppen och ska ge mig ut på julaftons obligatoriska springtur runt sjön.

Det har blivit lite av en tradition för mig att starta just den här dagen före alla andra. Åtminstone före de som bor under samma tak som jag själv.

Jag lovar, en smörgås med julskinka kan aldrig smaka bättre, än efter en tur i vår Österlenska natur oavsett vilket väder vi bjuds.

Hoppas ni alla startar er julafton på det sätt som just ni mår gott av. Att lyssna till sin egen röst är viktigast. För mig betyder en löprunda i en stressad tid, att tankarna får en stunds skön avkoppling och såklart att fläsket skakas om på ett välbehövligt vis.

Dagens citat:

Kärlek utan kyssar är som ägg & bacon utan ägg … och utan bacon.

Ha en riktigt fin julafton och pussas mycket, både två- och fyrbenta.

Kram Annika med familj.

 

 

Som eld i skogen.

 (inlägget innehåller reklamlänkar)
Hejsan.
-så här vacker har hösten aldrig varit förut, aldrig någonsin …
Ja, de orden upprepar jag nog varenda år! Men i år tror jag faktiskt att de orden är alldeles helt sanna och utan överdrift.
Aldrig förr har jag sett att träden haft en sådan intensiv röd färg, nästan som om skogen stod i lågor.
Jag lyckades nog fånga den allra sista bedårande dagen, innan regn och blåst gjorde att trädens blad obönhörligen började falla till marken i en våt sörja.
Inne i skogen på stigen längs med sjökanten, låg boklöven som ett rött täcke på marken.
Jag kände mig allt lite högtidlig och viktig där jag strövade fram på naturens egen röda matta. Nästan som en ensam kunglighet i skogens tempel.
Gläntan vid munkagången lyste upp inbjudande när vi närmade oss. Det är en makalöst vacker plats där det finns möjlighet till rast och vila.
Naturen skvallrade om den extremt torra sommaren. Aldrig förr har jag sett ett så lågt vattenstånd i sjön.
Jag tänkte i mitt stilla sinne att någon gång måste allt det vattnet komma tillbaka, på något vis … Det lär bli nederbörd…. någon gång på något vis.
Ja hörrni, hösten är allt bra vacker tycker jag!
Dagens citat:
Kunskap som inte
används är
värdelös, så låt
inte det du lär
dig leda till
kunskap, låt det
du lär dig leda
till handling.
Ja, kanske är det dags att handla …
…. handla nya regnkläder:
Mina vandrarkläder har hängt med i många år, och kanske är det dags att förnya mig lite. På Stadium finns bra rejäla kläder för naturvistelse.
En vattentät skaljacka finns här, och en byxa här
Ja, vad är det man säger … ”det finns inget bra väder, bara dåliga kläder”!
Ha det bra och kram.
Annika

Höst i paradiset.

Hejsan.
Hösten är på ingång i mitt paradis.
Och det är så härligt med höst tycker jag. En skön årstid som skänker lugn i både kropp och själ.
Sakta har trädens löv börjat skifta färg.
Sommarens torka har gjort att en del blad inte får samma färgprakt som vanligt, men trots det så känns allt så friskt och frodigt ändå.
Aktiviteten i stallet vid det stora ridhuset hade just vaknat till liv när vi passerar den tidiga morgonen.
Majsen vid fiskebryggan hade ingen tagit sig ann ännu.
Fast nu i dagarna har bonden tagit hand om majsskörden och vildsvinen får söka sig andra gömställen.
 Vid badplatsen låg handikapprampen kvar i vattnet ännu.
Kanske finns det någon rörelsehindrad kvar som vill ta sig ett dopp. Jag känner i alla fall en isbjörn på hjul…
Hunden Johnny tar sig ibland ett dopp i sjön.
Nu är han lite av en skam för sin ras, då han aldrig riktigt lärde sig att slänga sig ut i vattnet som en riktig flatcoated retriever brukar göra. Istället rusar han runt i vattenbrynet och avslutar med ett tvättäkta kärringdopp. Ett sådant där bad då han sakta bara sänker ner kroppen vattnet. Men å andra sidan vet jag ingen annan hund som så fullkomligt verkar njuta av sina dopp.
De första färgade löven pryder stigen vi trampar och mossan grönskar åter efter den torra sommaren.
Här i mitt paradis. Stigarna runt min älskade Gyllebosjön, mitt älskade naturreservat!
Ditt, mitt och allas… ett paradis som vi alla ska vara rädda om.
Dagens citat:
Lär dig…
Ha roligt utan att dricka alkohol.
Att prata utan mobiltelefon.
Drömma utan droger.
Le utan ett självporträtt.
Älska utan villkor.
Idag väntar lite höstroligheter på mig. Hoppas ni tar vara på hösten också och njuter.
Det är de små sakerna som i grunden är de stora.
Kram Annika
(bild ovan tagen av Amanda Henriksson)

Alltid redo i Gyllebo

Hejsan.
Här i Gyllebo finns en alldeles bedårande lägerplats som varje sommar intas av scouter från när och fjärran.
Den ligger på ängen på andra sidan sjön och vackrare lägerplats tror jag nästan inte man kan hitta. Sjöröds lägerplats heter den.
Ibland när där är tomt och tyst händer det att jag och hundarna tar den vägen på våra vandringar.
Just den här dagen var där ett litet gäng ungdomar som hade slagit läger på ängen. Från scoutstugan kunde jag höra slamret av porslin och kanske var det frukosten som var på gång att serveras.
För bara några veckor sedan var här ett stort läger med massor av scouter i alla åldrar. Hemma från vårt eget hus kunde vi varje kväll höra glada skratt och musik från ungdomarna.
Jag älskar verkligen ljudet av glada scouter. Men så finns det nog ingen annan som är så noga och rädd om vår härliga natur som just scouter.
Som alltid när jag går runt sjön med hundarna så vill lilla Molly åka i sin ryggsäck den sista biten. Jag får helt enkelt vara glad att både Johnny och Lykke orkar gå för egen maskin.
Dagens citat:
Låt ditt leende förändra världen.
Låt inte världen förändra ditt leende.
Ha en härlig dag och kram från mig.
Annika

Tysta morgnar och en ond bråd död.

Hejsan
Det är så härligt i skogen nu när sommaren går på sluttampen. Det är nästan helt tyst och inte en endast fågel sjunger. Åtminstone inte lika ihärdigt som de brukar göra när våren nalkas.
Det känns så skönt. Det är som om naturen behöver den här tystnaden efter en högljudd och skränande sommar.
För andra gången den här sommaren hittar jag en död ekorre på stigen i skogen. En till synes välmående och frisk ekorre, som bara låg där stendöd på marken framför våra fötter. Småhundarna inspekterade nyfiket det döda djuret innan jag puttade in den lille stackaren i kanten. Naturens kretslopp, så som det är tänkt, men såklart lika sorgesamt för det.
Jag stannade för att knäppa några bilder på hundarna i skogen. De små hundflickorna kunde inte riktigt sitta stilla och de snurrade och konstrade på sitt vanliga ”pomeranianvis”, så till sist fick de onda ögat av den stora Johnnyhunden.
Ja, att sitta stilla och bli förevigade är väl inte det roligaste mina hundar vet…
Till och med korna och hästarna gick där tysta och tuggade i sig sin gröna frukost.
Jag njuter alltid av att stanna till och studera dem för en stund. Det är något vilsamt och harmoniskt över betande kreatur. Jag liksom fylls med en måbra känsla i hela kroppen.
Hemma i min stuga hade mina döttrar dukat fram en härlig frukost när jag kom hem. Det var bara för mig att slå mig ner vid köksön och hugga in. Stunder av samvaro med mina närmaste, min familj som jag älskar. Dyrbara stunder som det inte blir så ofta nuförtiden.
Dagens citat:
Du kan leva livet
på ett av två sätt:
antingen
gnälla över vad
du inte har
eller
vara tacksam över
vad livet gett dig.
Det är ditt val!
Ha det gott och kram
Annika

Fint väder i år …det fick vi i alla fall så vi fes.

Hejsan
Oj oj vilka dagar vi har. Och det tycks liksom inte vara någon ände på det fina vädret.
Naturen ser ut som om det är dags att börja jobba efter en lång skön semester, och så har liksom härligheten inte ens börjat. Är det inte galet?
När jag och hundarna vandrar runt sjön så är det i lite lugnare tempo, nu när dagarna är hetare än någonsin.
Vi är tacksamma över den skugga som skogens träd skänker oss.
Sjön glittrar och frestar. Den inbjuder till ett svalkande dopp den här morgonen.
Men arbetet kallar på mig där hemma, så jag måste skynda på lite. Jag drar hundarna med mig, fast jag vet att Johnny hade älskat att ta sig ett kärringdopp.
Under de ekspångar där det brukar rinna en rejäl liten bäck, är det nu alldeles uttorkat och på sina ställen växer grönskan hög och tränger sig in över gångbräderna. Jag tänker på hur det såg ut i våras, då det inte var tillstymmelse till grönt.
Jag njuter och är så tacksam över att få leva med årstidernas skiftningar.
Vid badplatsen är det ännu lugnt och fridfullt. Men snart ska platsen fyllas med stojande barn och kaffedrickande föräldrar. Det kanske kommer turister som vill ge sig ut med en båt och prova fiskelyckan eller kanske några ungdomar som bara vill ligga på en filt och vänslas.
Det klickar till i mitt hjärta och jag fylls med en sådan kärlek till den här platsen. Mitt Gyllebo!
När vi nästan är hemma passerar vi korna. De går där lojt och tuggar, idisslar och fiser. Det gör de dagarna i ända, och det ser så härligt ut.
De små ”kåbbissarna”, alltså de små kalvarna, de är så himla söta, där de storögt blänger på oss varenda gång vi passerar. Och småhundarna glor tillbaka och skäller lite pinsamt tillbaka.
Hemma blommor min lavendel som allra bäst just nu. Även lavendeln i tunnan som är tänkt att förgylla ”fula elskåpshörnet” står bedårande vacker just nu.
I år ska jag försöka hinna baka lavendelskorpor. Alltså, så himla gott det är!!!
Dagens citat:
Många människor blir stressade
av att behöva skaffa mer pengar
för att ha råd att ta det lungnare.
Ja, visst är det där ganska galet.
Tänk på att ta lite fler micropauser idag kanske, det mår lilla hjärtat bra av.
Kram Annika
Scroll to Top