havet

Blåst på ormar.

Hej hej

En dag tog jag min kamera och det låååååånga objektivet med mig ut. Jag skulle minsann fånga de där ormarna i närbild hade jag tänkt.

Efter reptilexkursionen så visste jag ju ungefär var de brukade hålla till. Jag trodde mig ha koll på deras hemliga ställe.

Vid Stenshuvud var det kallt om öronen och blåste halv storm. Men gullvivorna och kabbelekan blommade som allra vackrast på ängen.

Med min kamera kunde jag fånga in saker på väldigt långt håll. Spännande detaljer.

Nere vid ormarnas plats var det isande kallt. Inte ens den dummaste orm skulle krypa fram en sådan här kall dag, det förstod jag ganska snart.

Även om jag var riktigt blåst på ormar den här dagen, så var jag ännu en underbar morgon rikare.

Dagens citat:

Man fattar långsammare sin lycka än sin olycka.

Att finnas till och ha sin hälsa, det är den största lyckan. Så är det nog för en orm också.

Ha det fint och kram.

Annika

Kung av sand.

Hejsan.

En liten stund vid havet ger alltid så skön energi. Jag blir som självaste ”kungen av sand” känns det som.

Även om meteorologerna förkunnat att vi nu hade fått vår här på Österlen, så bet vinden rejält i mina runda kinder den här dagen. Så några vårvindar var det inte direkt tal om.

Det var i förra veckan jag strövade vid strandkanten i Kivik. De små husen låg tomma och öde. Än skulle det dröja ett tag innan dess ägare återvände hit. Kanske till påsken, tänkte jag.

Till påsk livas allting upp här på Österlen.

-När påsken kummor, då  bler varannan ”käring” konstnär. Ja det var en liten observant skånepåg som så uppmärksamt lagt märke till konstrundans fenomen här i våra trakter.

Själv älskar jag att vandra på stranden och göra små fynd. Slipade glasbitar eller vacker drivved får ofta följa med mig hem.

Kanske bor det en liten konstnärskäring i mitt hjärta också.

Dagens citat:

Sikta mot månen. Missar du så är du ändå på väg mot stjärnorna.

Ja lite konstnärer är vi nog både du och jag, viskade jag i hunden Johnnys öra. För tavlor det gör vi ju dagligen.

Ha en fin dag.

Kram Annika

 

Här flyger julstressen all världens väg.

Hejsan.

Så här inför den sista veckan före jul, då gäller det att inte dras med i den stora julstressen.

För det är så lätt att påverkas av allt runt omkring. Att dras med i alla andras jäktade tempo och ”julmåsten”.

För vet ni vad, man måste ingenting. Åtminstone inget som gör dig sjuk och stressad.

Jag gömmer gärna undan alla tråkiga måsten och byter ut dem mot en underbar morgontur på Mitt Österlen.

I förra veckan strosade jag en stund på underbara Borrby strand. Morgonen var ljuvlig och de enda jag mötte var två söta hundar med sin ägare.

Jag satte mig ner och skrev ett ord i sanden. Mitt älskade Österlen. Att det sedan blev felstavat skrattade jag lite befriande åt. Jag håller ju på att lära mig att allt inte behöver vara perfekt …

Jag tränar varje dag på att ha överseende med mina egna fel. Allt måste inte vara perfekt.

Allt handlar ju om att vi människor vill bli älskade. I tron att kärleken sitter i det vi gör och inte i vem vi är, så kämpar vi livet av oss med att vara duktiga. Kärlek handlar inte om att vara duktig!

Jag hoppas att ni alla lägger undan lite måsten och gör sånt som just ert sinne mår gott av.

Dagens citat:

Jag är fri att göra det jag drömmer om.

Ha en fin dag och kram från mig

Annika

Tjörnedala strövområde.

 (inlägget innehåller reklamlänkar)
Hej
Här på Österlen finns så många små guldkorn att njuta av.
Tjörnedala är ett sådant fantastiskt guldkorn
För många är Tjörnedala nog mest förknippat med midsommarfirande, eller kanske går tankarna till konst under påskveckan.
Men det är så mycket mer än så!!
Här i Tjörnedala strövområde är det vackert året runt.
Även om det var en grå och lite regntung dag som jag vandrade här, så var naturen så fantastisk vacker.
Ännu gick korna kvar ute på betet, så jag fick vara lite uppmärksam på var jag satte mina fötter. De mjuka färska komockorna vittnade om att det fortfarande var rejält med näring i det frodiga gräset. Förmodligen betydligt bättre än det varit tidigare i sommar.
I den söta lilla bukten låg två vita svanar och såg ut att leta efter mat oavbrutet på havets botten. Som två vita bollar såg jag dem guppa på det gråa vattenytan.
På stenarna en bit ut i vattnet satt ”ålakrågorna” på sitt karaktäristiska sätt med vingarna rakt ut. Lite retliga och tetiga verkade de allt, då de slogs om vilken stenbumling som var den bästa.
 Vid militärfortet hade någon satt upp en skylt. Bröllop…
Jag kunde nästan för min inre syn se det vackra brudparet framför mig. Likt en tavla med det gråa havet och den gråa himlen i fin harmoni kunde jag nästan se den bedårande bruden framför mig i min fantasi. Med naturens egna färger i en skön kontrast till den bleka brudklänningen var hon vacker som en saga…
På mossbeklädda grenar satt de sista slånbären ännu kvar. Så vackert med den trolska mossan som såg ut att ha tagit över hela buskaget.
Sakta strosade jag tillbaka med havets vågskvalp som en melodi i mina öron.
Nej, här är minst lika förtrollande vackert en grå novemberdag som en färgstark midsommarafton.
Dagens citat:
Våga säga nej.
Våga vara du.
Våga vara ärlig.
Våga möta sanning.
Dagens tips:
Eftersom jag är en person som älskar att vara ute i naturen vid alla väder så gillar jag att lägga en krona extra på friluftskläder med kvalitet. Just nu finns en kampanj på lite av Helly Hansens sortiment här.
En svart snöbyxa som är så tråkig att köpa, men så underbar att äga finns till ett bra pris här.
En marinblå 3 i 1 jacka finns här och en jättefin grön jacka finns här, (dock bara i liten och stor storlek)
Ha en härlig dag.
Kram Annika

Vemodigt vackert.

(inlägget innehåller reklamlänkar)
Hej.
För en tid sedan fick jag en fråga av en vän…
Hon undrade när jag tyckte att det var den bästa tiden att besöka Österlen.
Helt utan att egentligen tänka mig för, så svarade jag bara helt spontant  ”hösten”…
Efteråt har jag funderat på om det kanske var ett dumt och förhastat svar. Att locka någon till Österlen när allt är dimmig, grått och trist…
Men så mindes jag den där lördagsmorgon då jag själv vandrade från Vik söderut mot Baskemölla.
En absolut magisk morgon.
Mitt svar kommer nog alltid vara detsamma … bästa tiden på Österlen är hösten!!
Så vemodigt vackert, att det känns i kroppen.
Den tidiga novembermorgonen var lite regntung men väldigt varm för årstiden.
Överallt lyste vresrosbuskarna röda av sina övermogna nypon.
Ett ensamt svanpar låg och guppade i strandkanten. Hela tiden skiftades de om att sticka huvudena i vattnet och leta efter mat.
Lite grann som ”jag är ute när gumman min är inne”, tänkte jag roat för mig själv.
Havet och naturen är så vacker där vid Prästens Badkar.
Jag och Stefan är ofta där och andas frisk havsluft tillsammans.
Men den här morgonen var jag ensam. Helt ensam. Inte ens någon liten hund var med mig. Inte heller mötte jag eller såg jag en levande själ den här tidiga lördagsmorgonen.
Det passade mig förträffligt, att för en liten stund få ha allt detta för mig själv.
En ensam bänk som inbjöd till en stunds vila.
Jag valde att sjunka ner på knä istället med min kamera och föreviga de små blå klockor som tappert lyste upp i höstmörkret. Riktiga överlevare.
Ja, bästa tiden att besöka Österlen är absolut på hösten … och kanske på våren.
…och ni som känner mig väl, ni vet ju hur mycket jag älskar den Österlenska vintern … haha … mitt svar blir nog som den danska slogan för Tuborg …
-Når smaker en Tuborg best?
-Hvergang!
Precis så är det med Österlen!
Alltid lika undebart.
Skönheten ligger som bekant i betraktarens ögon… men de ögon finns väl inte som inte kan se att det här, det är vackert.
Tips:
Något som också är vackert är julgransdekortioner. Varje år köper jag något nytt till vår egen julgran här hemma. Hos oss har det blivit lite av en sport att leta upp vad jag köpt – årets nykomling i granen.
I år har jag klickat hem en iskristall, en smörblomma och ett julhjärta.
Fler vackra juldekorationer hittar ni här.
Ha en fin dag och kram
Annika

Den vackraste av platser.

Hejsan.
Den bästa platsen att ge sinnet lite vila och kroppen energi, det måste vara här.
Mitt underbara Knäbäck.
Här är det som om sinnet sköljs rent från oro och bekymmer.
Här kan man bara vara, här behöver man bara andas.

Jag är så tacksam att ha möjlighet att kunna avsluta en intensiv arbetsdag på den här platsen.

Så otroligt vackert.

Havet var nästan alldeles lugnt den här kvällen. Det var bara längst inne vid strandkanten som de små vågorna skvalpade upp i den lena sanden.

Ute på havet höll några fiskare som bäst på att kolla till sina fiskegarn. Kanske var det årets ålafångst de hade riggat upp till?
Jag satt länge på en sten och betraktade den vackra vyn.
Sakta vandrade jag norrut mot Stenshuvud.
Havet hade så smått börjat sudda ut alla spår av sommarens människoinvasion.
I sanden syntes istället massor av andra spår.
Naturens egna.
Vid sjökanten simmade ett kärlekspar.
Så vackra.
När solen börjat gå ner och kvällen mörknade, då var det dags att vända näsan hemåt igen.
Sakta strosade jag mot parkeringen igen.
Det här är ren och skär själavård för mig.
Med Knäbäcksluft i lungorna kändes min kropp fylld med superkrafter igen.
Dagens citat:
De timmar då sinnet
är fyllt med skönhet
är de enda timmar
vi lever.
Ha en fin dag och kram.
Annika

Sandhammaren.

Hejsan.
Jag känner mig absolut inte redo för hösten ännu. Såklart kan jag tänka mig att tända levande ljus och krypa upp i min soffhörna om vädret busar till sig någon dag. Men ännu vill jag ta vara på så mycket av tiden utomhus som det bara går.
Och när sedan hösten kommer på riktigt, då ska jag plocka fram alla underbara sommarminnen som finns i form av foto. Härliga bilder på sommarn som gått.
Ett av mina minnen är dagen då vi trotsade motviljan med att trängas med turisterna och ändå for ner till Sandhammaren.
Som vanligt parkerade människor som huvudlösa idioter där vid stranden.
Jag kan inte för mitt liv förstå den ekvationen. Många av de som vistas på stranden vill se vältränade och slimmade ut. Förmodligen betalar många av dem dyra pengar för gymkort och personliga tränare. Men när det handlar om att behöva gå någon kilometer för att komma till en underbar strand, då blir det plötsligt väldigt jobbigt…
Ja, rasen människa är besynnerlig.
Eftersom Stefan inte kunde gå så långt på grund av sin fot, så släppte vi av honom på vändplanen och körde sedan någon kilometer tillbaka för att ställa bilen på den ganska stora parkeringsplatsen inne i skogen.
Det var en underbar sommardag och inte alls så farligt med en härlig promenad. Vackert är där ju också vid Sandhammaren.
Den dagen då vi var där så gick vågorna höga. Människor badade, skrattade och busade och jag höll ett vakande öga på min dotter när hon slängde sig i böljan den blå.
Här i sydöstra Skåne är det ibland mycket förrädiskt att bada på grund av luriga strömmar. Varje år är det någon stackars människa som får sätta livet till, och det känns så onödigt.
Dagens citat:;
Det där med att ha ett ”inre barn”…
Jag har snarare än inre äldre dam
som säger opassande saker, avskyr oväsen
och vill sova klockan 20.00
Ha en härlig dag och fortsätt att njuta av den svenska sensommaren ännu ett tag, för sen har vi höst och vinter så länge.
Kram Annika

Nu återerövrar jag min strand.

Underbara Knäbäck.
Hejsan.
Den här sommaren har det varit helt galet. Ja nästan hemskt att besöka våra stränder här hemma.
Aldrig förr har jag sett så här mycket turister på Österlen.
Det är såklart bra, det förstår jag väl. Ja åtminstone för alla näringsidkare. Men långt där inne i mitt hjärta så trivs jag inte alls med det.
Den sista varma dagen som jag var ledig, steg jag upp i gryningen och gav mig iväg till den strand som jag undvikit hela sommaren. Mitt älskade Knäbäck.
På den lilla parkeringen fanns där bara en enda liten ledig plats kvar för min bil. Jag slängde ett sorgset ögonkast på den översvämmade soptunnan med ett stort glasberg av flaskor sidan om sig. Hur man kan åka till en sådan vacker plats och sedan bära sig åt som svin, det övergår mitt förstånd.
Tyst tassade jag ner för trapporna till den ljuvliga stranden.
Fylld av harmoni och vällust sjönk jag ner på min strandstol och slöt ögonen. Jag älskar verkligen den här platsen.
Platsen där jag vågade säga ja till kärleken, platsen vi båda tycker så mycket om. Knäbäckshusens strand.
 Men lagom när stranden var överfylld med människor så tornade regnmolnen upp sig på himlen.
Jag kände mig nöjd för dagen och packade raskt ihop mina saker. Jag hade fångat de bästa timmarna på dagen. Och allt sorl från människor överröstade ändå havets brus och mina egna tankar. Hemmets lugn lockade mer.
På trappan vände jag mig sakta om och blickade ner på stranden. Som vanligt hade vattnet börjat stiga som det alltid gör efter lunch.  Det där är ett naturligt fenomen, men jag vill gärna tänka mig att det är havet som själv schasar bort alla människor.
Om bara några veckor är platsen så gott som öde och tom. Då ska jag återvända med mina hundar och njuta till fullo. Kanske plocka skräp efter andra, för det förtjänar mitt vackra Knäbäck.
Dagens citat:
Om du tror att du inte
har någonting med jordens
problem att göra, då är du
ett av dem.
Ha det fint.
Kram Annika
Föresten …. allt det här bråket som råder lokalt här … huruvida Ystad hör till Österlen eller ej …
För mig får turisterna gärna tro att Ystad är en del av Österlen och åka dit där istället … i alla fall  alla de som grisa ner så väldigt.

En lat dag på stranden.

Hejsan
Jag och Stefan njöt av livet en hel dag på stranden för ett tag sedan.
Med min vanliga ”sommarsallad” nerpackad i kylväskan fick vi en underbar dag och jag passade på att ta mitt andra dopp i havet det här året. I alla fall i Östersjön.
Så här i semestertider så är det alldeles för mycket människor på ”vår” vanliga strand för att jag ska trivas där.
Vi har ungefär tio minuters bilfärd ner till Österlens vackraste pärla, nämligen Knäbäck. Men så här års är det ingen rolig plats att vara på tycker jag. Människor parkerar helt utan hänsyn och respekt och på stranden måste man nästan ligga packad som en sardin i en burk. Jag gillar inte stämningen där just nu.
Istället brukar vi köra en bit norrut, där det är betydligt mindre människor, men precis lika behagligt och skönt.
På radion hörde jag återigen en röst som nämnde något om årets varmaste dag. Och nog var det varmt alltid.
Jag och Stefan slängde oss i böljan direkt.
Det kan höras galet, men jag har faktiskt inte varit nersänkt med kroppen i havet sedan den där dagen då jag vinterbadade i februari. Trots att det nu säkert var tjugo graders temperaturskillnad på vattnet mot den gången, så tyckte jag ändå att det var ganska kylslaget.
Alla vet ju att sjön suger, och aldrig smakar väl mat och kaffe så himmelskt gott som när man är vid havet.
Med en mättande sallad och en hemmagjord dressing njöt vi i fulla drag.
Mätta låg vi sedan bara där och njöt. Havet låg nästan alldeles stilla och vågornas kluckande gjorde oss båda sömniga. Inget annat ljud hördes än naturens egna ljud.
Jag låg en lång stund och blängde upp i himlen och iakttog de föränderliga molnen. Jag njöt av havet, av vinden och av den varma mjuka sanden.
Dagens citat:
Be aldrig om ursäkt
för hur du känner.
Det vore som att be
om ursäkt för att
vara människa.
Ha en fin dag.
Kram Annika

Är det vad du verkligen vill?

Hejsan
Nu när min äldsta dotter var hemma de där ynka få dagarna, så hade hon så väldigt mycket att göra.
Hon planerade in en massa och skulle hinna med allt, vara alla till lags … Jag insåg att det kom ju nästan att bli omöjligt.
När hon skulle baka en tårta så undrade jag lite försiktigt om det var vad hon verkligen ville göra de få dagar hon var hemma i Sverige …  ja, för då skulle hon ju naturligtvis baka den där tårtan, men annars …
Såklart var det inte det hon helst ville göra. Hon ville hellre åka en runda till havet. Havet som hon saknat så mycket under det halvår hon varit borta!!
Hon och jag startade dagen tidigt i ottan.
Jag var inkallad på årets militärövning, men till min stora sorg var jag tvungen att åka till Revinge för att sjukanmäla mig istället. Andréa körde för mig dit och vem passade väl bättre än hon, till att besiktiga Johnny när han den här dagen både mönstrade in och ut.
Hoppas alla mina härliga gröna kompisar har haft en bra övning på fältet …
Nästa gång är vi med igen!!
Fast det finns någon mening med allt som sker … nu fick jag en eftermiddag tillsammans med Andréa istället.
Och såklart väntade en promenad längs havet på oss.
Vi stannade bilen på norra parkeringen i Vitemölla och vandrade i sakta mak norrut.
Framme vid Klammersbäck tog vi en skön paus. Min rygg tillät inte den vanliga marschtakten, men jag var så lycklig över att kunna vandra med, och lite smärta får man tåla.
Där vid Klammersbäck, det lilla ensamma trädet och den vinpinade stolen är det så himla vackert.
Jag kan nästan aldrig se mig mätt på den vyn. Jag tror nog Andréa också njöt av en stilla stund där under det lilla trädet.
Vi diskuterade lite om vi skulle vända tillbaka till bilen, men jag ville ju så förtvivlat gärna dra ut på den här stunden.
Jag bet ihop och efterhand som vi vandrade så klingade smärtan av.
Vi passerade den lilla fiskestugan Stenören och vandrade ända bort till Verkeåns utlopp i havet. Den där platsen som är den vackraste jag vet.
Efter att ha vilat en liten stund vandrade vi tillbaka igen.
En sagolik stund, som jag njöt av för fulla muggar.
Jag fångade dagen tillsammans med min dotter, och är så glad att vi valde en stund vid havet.
De flesta av hos har en förställning om att vår tid här är oändlig, evig att vi har obegränsat med tid framför oss. Det är inte riktigt så. Jag tänker ofta på att välja det roliga framför alla ”måsten”. De där måsten är dessutom ofta skapade av mig själv, och ingenting alls som är ett måste egentligen. Om man gör det roliga först, så kan man göra det andra sedan.
Dagens citat:
De som dog igår hade
planer för i morse. Och de
som dog i morse hade planer
för i kväll.
Ta inte livet för givet.
På ett ögonblick kan allt
förändras. Så var förlåtande
och älska med hela ditt hjärta.
Du vet aldrig när den
chansen inte längre finns.
Ha en fin dag.
Kram Annika.
Scroll to Top