snigel

Vinbärssnäckor

Hejsan.
Nu känner man verkligen att våren är på ingång. Ett vårtecken så gott som något, brukar vara när våra stora vinbärssnäckor dyker upp i trädgården.
Till skillnad från mördarsniglarna, så gillar jag de här stora bamsiga snäckorna. Försiktigt brukar jag flytta undan dem så de inte kommer i vägen för gräsklipparen. Det är nästan så jag tycker att jag kan få lite ögonkontakt med dem, när de sträckor fram sina spröt och blänger på mig med den lilla pricken längst ut. För visst är det väl snäckans öga – den där lilla svarta pricken längst ut ….
Härliga är de i alla fall!
Kvällens citat:
En intelligent person kommer
att öppna dina tankar,
en vacker person kommer
att öppna dina ögon och en
kärleksfull person kommer att
öppna ditt hjärta.
Ha en riktigt härlig kväll.
Kram Annika

Lilla Snigel akta dig, akta dig … ♩♪♫♬

Gomorron alla kära ni.
Minns ni den underbara lilla sången som man fick sjunga i skolan? Den om den lilla snigeln!
Det var när jag plockade in en av sommarens kanske sista blomsterbuketter som den bara dök upp.
Den lilla snigeln. Mitt på en blomma satt den. Den minsta snigel jag sett på länge.
Den där söta lilla sången har jag inte hört på evigheter.
Jag nynnade lite nostalgiskt på den när jag gick för att hämta kameran.
Den där snigelsången var en av de få låtar som jag lärde mig spela på min melodika.
Den där melodikan, mitt hatade instrument när jag var barn.
Ja, jag tror bara jag kunde den sången och en till, och det var julsången om att ”ett barn är fött på denna dag”….
Jag lärde mig aldrig spela riktigt bra. Jag blev liksom så trött på den där hemska melodikan. Inte det minsta coolt instrument, tyckte jag då. Att behöva sitta och blåsa för att spela ett på minipiano liksom. Jag ville ju kunna sjunga samtidigt.
Ibland försökte jag locka min lillasyster till att blåsa så jag bara skulle kunna spela på tangenterna, men det funkade aldrig riktigt bra.
Jag längtat hett efter att få spela på ett riktigt piano istället. Så som min kusin kunde göra. Hon hade ett stort, fint piano och spelade de mest underbara låtar. Men det var det inte tal om det för min del.
Inte förrän jag kunde spela klanderfritt på det där surrogatinstrumentet så kunde vi kanske börja fundera på ett riktigt piano ….
Nej, det blev aldrig något stort piano eller någon musiker av mig.
Men små sniglar kan jag foto i alla fall. Och roliga minnen har jag.
Vad kallas det när en snigel rör sig framåt? Inte säger man väl att den kryper?
Jag tror att det rätta uttrycket är att en snigel slemmar sig fram.
Visst är den söt, den pyttelilla snäckan!
Det är egentligen märkligt hur jag med min dålig syn kan se så små saker som miniatyrsniglar.
Men kanske är det som med hörseln – man hör det man vill höra …
På tal om syn så har jag äntligen blivit kallad till den regelbundna ögonkontrollen (som numera är mest oregelbunden tycker jag.)
Allt var bara bra, så det var frid och fröjd… även om mina lagade gamla glasögonen med en traktor på sidan, väckte en del munterhet den här dagen
Dagens citat:
Gör det NU!
Ibland blir SEN
ett ALDRIG
Det där är så sant.
Och hörrni  … om era barn vill lära sig spela piano, så se till att lösa det.
Kanske hade jag varit nutidens Mozart idag – vem vet …
Eller så hade jag bara kunnat klinka fram ”Lilla Snigel”  och haft ett stort piano till salu!
Ha en fin dag och kram på er.
Annika

Jag plockar in naturen i min inredning.

Gomorron.
Eftersom hösten tycks vara här för att stanna nu, så tyckte jag att det var dags för lite ändring i inredningen.
Den ljuskrona som varit full med sidenblommor i en rosa färgskala, fick nu en ny skepnad. Jag var sugen på en lite mer enkel och avskalad stil. Jag tänkte plocka in naturen i form av ett par kvistar av murgröna.
Och nog fick jag in naturen allt …
Det var en liten snigel som flyttade in med hela sitt hus.
Såklart fick han flytta ut igen. För även sniglar har rätt till sin frihet tycker jag..
Men först fick den lille rackaren vara modell för några minuter.
I trädgården var det nu dags att dela lite på de perenner som växt sig stora och kraftiga.
Mina anemoner fick sprida sig till ett nytt, lite misskött hörn av trädgården. Även några sorters gräs, som tillexempel ormskägg, fick en ny plats att föröka sig på.
Även om jag läst att anemoner ska delas på våren, så tyckte jag att det var värt ett försök.
Min tråkiga syren, som sett mer än dyster ut hela sommaren, har jag sågat ner nu. Den kommer bara att få en enda chans till, sedan är det kört för den… Om den inte skärper sig till våren, då tänker jag jämna den med marken. Livet är för kort för att stå ut med tråkiga syrener i sin trädgård tycker jag.
Även om det varit höstigt väder med regn och rusk, så är det ännu ganska milt ute.
Jag älskar när man kan ge sig ut på joggingrundan med bara ben och utan jacka.
Det är rena energiinjektionen!!
Dagens citat:

 Precis innan jag dör ska jag

svälja en påse med popcorn

kärnor.

Min kremering kommer att

bli legendarisk!

Hoppas ni får en härlig dag.

Kram Annika

Min söndag i snigelfart.

Hejsan
Jag har haft en underbar söndag. Jag och Stefan tog båda lite sovmorgon. Hundarna var såklart hungriga, men vi gav dem sin mat och sedan låg vi kvar någon timme och bara kände efter hur söndagslediga vi egentligen var.
Rena snigelsöndagen har det sedan varit. Vi har lufsat runt och grejat lite i trädgården. Solen tittade så småningom fram i allt det där gråa i skyn och himlen blev plötsligt klarblå.
… och en snigel hittade jag, en sådan där söt med hus, som egentligen kallas för snäcka …
 
Lilla hunden Lykke hjälpte till med grävningen så mycket hon kunde. Överallt där jag var och rotade, där var hon också.
I träden höll några duvor på för fullt. Även om de inte var några turturduvor, så nog visste de hur man turtar alltid.
 
På kvällen bestämde vi oss för att äta världens godaste pizzor, nämligen de på Lönnkrogen i Tångdala. När vi kom dit var det en sliten pizzabagare som precis höll på att stänga för dagen. Alla ingredienser hade tagit slut förkunnade Peter trött. Ingen fara, vi har ju hela sommaren på oss. Vi kommer tillbaka. Var så säker Peter Öhman!
 
 
 
Istället stannade vi på Franskans Creperia i Rörum. Det är inte alls dumt, det heller. Fantastiskt gott med andra ord.
 
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Riktigt lyckliga förhållanden skapas
inte mellan två perfekta personer, utan
mellan två personer som accepterar
varandras svagheter på ett perfekt
sätt.
 
Idag är det dags att sparka igång en ny vecka igen. Jag har lite jobb framför mig, eftersom jag inte kommer att vara hemma i slutet av veckan. Men det fixar sig nog med det.
Hoppas ni alla får en bra start på er måndag och tar er tid att stanna upp och njuta lite också.
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
 
Scroll to Top