flatcoated retriever

Mitt November 2019

Hej.

November bjöd på den gråaste av färgskalor här på Österlen. Den solfattigaste november i mannaminne sas det. För mig blev det en hissnande åktur av livets alla känslor. En karusellfärd från gladades glädje, innerligaste lycka till dystert mörker och djupaste sorg.

Att säga farväl till Johnny var något av det absolut svåraste jag gjort i mitt liv. Han var en kompis som stod mitt hjärta lite närmre än alla andra fina hundar som passerat i mitt liv. Han kom att bli allting för mig. Min arbetskompis, mitt fritidsintresse, min stridskamrat, min trognaste vän, mitt allt. Av alla levande varelser har han varit den som jag spenderat mest tid tillsammans med under de gångna tio åren. Så kanske är det inte så konstigt att jag just nu mest känner mig tilltufsad och vingklippt och har lite svårt att hitta tillbaka till mitt vanliga glada jag.

Tacksamt har jag tagit emot den lycka det är att välkomna sitt första barnbarn. En innerlig glädje som lyser upp precis allting. Underbara lille Scott!!

Löptränat i allt det gråa har jag såklart gjort och jag kan summera 64 kilometer för den gångna månaden.

Nu hälsar jag december välkommen.

Dagens citat:

Du är borta men vi lever tusen liv tillsammans inuti mitt huvud.

Ha det fint och kram från mig.

Annika

 

 

 

Slutet.

Hej.

Så var det dags för sagans sista kapitel. Sagan om min finaste vän – min Johnnyhund.

De spår vi båda lämnade efter oss på den öde stranden för bara en vecka sedan är nu redan bortspolade.

Den gråmulna dagen vid Vitemöllas strand kom att bli vår sista utflykt tillsammans.

Jag såg tydligt hur ont Johnny hade och hur ansträngande det var för honom att springa i den mjuka sanden när bakdelen inte vill som han. Men i vanlig ordning tjuvåt han tång så fort jag vände bort blicken och han försökte springa lika fort som vanligt där i vattenbrynet.

På stranden hittade han en ljusblå ballong och var överlycklig över att kunna visa mig sitt fynd. Stolt som alltid att vara till lags! Vinden var frisk och skön och vi fick en värdefull stund tillsammans.

Jag och Johnny har haft en ensam helg tillsammans. Alla som någon gång haft förmånen av att äga eller känna en ”flatte” vet hur de liksom ler och leker ända in i döden. Men jag såg igenom Johnnys fasad och hans försök till bus. Jag la märke till alla små tecken som vittnade om att något var fel, mycket fel i hans magrande kropp.

 I helgen tog jag så mitt livs värsta beslut, men också det som kändes mest rätt i mitt hjärta.

Den 25 november fick Johnny lugnt och fint somna in hos vår älskade veterinär Per.

Där och då, när han fått sin lugnande spruta, anade jag för en liten stund den gamla vanliga Johnny. Det liksom glimmade till i hans tillgivna ögon när medicinen motade bort smärtan. Johnny reste sig upp mot oss och viftade frenetiskt på sin svans. Så slickade han bort våra forsande tårar. Han nafsade Stefan, som han alltid brukade göra, i hakan och pussade mig med sin långa varma tunga. Ett kort ögonblick som jag aldrig någonsin kommer att glömma.  Sedan la han sig till ro vid våra fötter, som så ofta. Där somnade han in – lugnt och fint – för alltid.

Tack för allt min högt älskade Susedalens Right for you, ”Johnny”♥

Jag vill tacka Susedalens kennel, Marie och Johanna, för ert förtroende. Jag vill tacka världens bästa veterinär Per för allt genom åren. Jag vill tacka Simrishamns Brukshundklubb för den första uppfostran som unghund. Jag vill tacka Teddy, Marie och alla kompisar på vår väg till certifierad hemvärnshund. Jag vill tacka vårt kompani och våra soldatkompisar i hemvärnet. Så vill jag tacka mina tre döttrar och Stefan som stod bakom mig när jag tog mitt svåraste beslut. Nu med facit i hand ser jag så många tecken som vittnar om att ”Jonte” var så mycket sämre än han någonsin visade oss … Jag är så glad att jag tog beslutet för Johnnys skull, men gud ska veta att mitt hjärta nu har brustit och stundom blöder ymnigt…

Dagens citat:

Fortsätt gå, jag är alldeles bakom dig. Vänd dig inte om, du kommer inte se mig där. Jag är med dig fast du inte ser mig. Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar om natten. Jag har det bra nu – så fortsätt gå, för jag är alldeles bakom dig ändå.

Jag vill betona att Johnny var en frisk, stark och välmående hund under hela sitt tioåriga liv. På alla röntgentester och andra kontroller vi rutinmässigt gjort under hans levnad, har han fått högsta betyg. Det han drabbades av var en slags elakartad cancer som satt som små knutor i leden ovanför vänstertassens has. Dessa upptäckte min dotter i slutet av juni, då vi också fick besked på vad det var. En elak cancerform som bara växer och sprider sig i hela kroppen. För bara några veckor sedan märkte jag att i hela låret fanns plommonstora knutor. Han fick såklart smärtlindring för det onda och på slutet även CBM olja som lindring.

Personligen tycker jag att ingen hund förtjänar ett lidande för att man som hundägare vill skjuta upp den jobbiga dag som ändå kommer till slut. I slutändan är det hunden som får betala priset. Både jag och Stefan hade en stark känsla av att Johnny förstod och själv ville bli fri. Det är nu min stora tröst.

Kram Annika

 

Friheten på fältet.

Ingenstans känns friheten så stor som ute på Ravlunda skjutfält.

Hejsan.

Det var en tidig morgon som jag tog med mig hunden Johnny ut på Ravlunda skjutfält. Solen hade nyss gått upp över havet.

Jag körde långt norrut där inga fårskallar höll till. Jag ville ge Johnny den frihet det är att kunna springa lös omkring. Helt fri som vinden.

Johnny njöt för fulla muggar. I galopp susade han fram över vidderna. Som alltid hade han full koll på mig och på var jag höll hus. Han hade även koll på att jag den här morgonen hade lite extra lyxigt hundgodis i fickan, i form av hotdog. Det är det godiset vi bara brukar använda när det är ”viktig träning”. Alla dagar är numera viktiga.

Termometern visade på 8 grader och dagen kändes helt underbar.

På min telefon fick jag plötsligt ett sms från SOS Alarm. En gård vid Kivik stod i lågor och allmänheten varnades. Det förklarade den väldig rökutveckling jag kunde se på himlen den här morgonen. Johnny hade såklart redan markerat och gjort mig uppmärksam på den där röken söderut.

Efter en härlig springrunda kom Johnny fram till mig, som om han ville säga att det var dags att vila en stund. Eller så var det för att få lite av all den goa korven han visste fanns i min ficka. Det fick bli rast och vila i ”skruttibangbangbilen” en stund.

Dagens citat:

Så mycket gott vi tänker göra, alltmedan tiden går och går. Men en tanke kan ingen höra, blott en handling lämnar spår.

Att slå sig till ro och ta det lugnt i livets slutskede är inget alternativ om man är en Johnnyhund. Nix, det är full fart ända in i kaklet. Sådär ska jag också försöka leva mitt liv om jag kan.

Ha det gott och kram

Annika

Tiden på väg att rinna ut.

Hej.

Den här hösten har gått så fort, så fort… Alldeles för fort! Tiden rinner sakta ut nu…

Det är nästan så jag glömt bort det där lilla provet vi tog från hunden Johnnys ben i somras. Eller nej, jag har inte alls glömt bort, jag har nog bara förträngt det hela en smula. För ännu kan jag se min dotters meddelande för min inre syn, när jag frågade henne om vad provsvaret egentligen betydde. Jag kan se hennes svar på min telefon med tjocka versaler; NEEEJJJJJ….

Hunden Johnny gillar inte tårar och sorgsna känslor. Han blir bekymrad och rädd när vi i familjen är ledsen. Han tycker bäst om när jag är glad, busig, bestämd, ja till och med arg – men inte ledsen! Så min oro och tårar  har resten av mina pälsklingar fått bära.

Jag och Johnny har haft en helt underbar höst tillsammans. Utan andra krav än att bara uppleva och njuta. Vi har varit på olika platser så ofta vi kunnat. Jag har velat ge honom nya intryck, dofter och mening, så smärtan inte skulle bli så påtaglig för honom. Kanske är det jag själv som egentligen haft mest smärta. Smärta i hjärtat.

För någon vecka sedan var det dags för Johnnys vaccination. Underbare veterinär Per såg Johnnys knuta och sedan mötte han min blick och jag förstod direkt. Jag förstod att tiden är på väg att rinna ut. Vi avstod sprutan vi planerat den kvällen…

Men riktigt än är det inte tid att ta adjö. Än har vi lite tid kvar… Men Gud ska veta att det gör ont…

På utsidan ser Johnny ännu frisk och nästan ungdomlig ut. Hans utseende och mentalitet skvallrar inte mycket om den dödliga sjukdom som växer i hans kropp. Han är nästan vackrare än någonsin. Men min plikt är att aldrig någonsin låta honom lida eller ha ont. Aldrig någonsin för min egen egoistiska skull. Det kommer att bli mitt livs värsta dag, men jag och Johnny är stridskamrater och jag ska följa med honom till slutet. Hur jävla ont det där än kommer att göra för mig. Som alltid krigar vi tillsammans, han och jag…

För Johnny finns bara kommandoordet ”framåt”…

Så nu kör vi hans sista tid…. FRAMÅT!!

Dagens citat:

Det påstås att det inte går att köpa lycka för pengar. Det där stämmer inte. Jag köpte Johnny för 9,500 kronor en gång i tiden. Det var ren och skär lycka!!

//Annika

Än har vi lite tid kvar tillsammans. Än hinner vi njuta en smula av vår värdefulla tid.

Kram Annika

 

En svindlande dag.

Hejsan.

Jag och hunden Johnny var ju vid Hallamölla och vandrade för någon vecka sedan.

Det var en alldeles fantastisk eftermiddag med en höstsol som värmde oss skönt.

Som alltid när vi kommer på nya platser så kopplade Johnny på sin starkare turbomotor. Hela han fick mer energi och han gjorde sig beredd för att eventuellt inta sin yrkesroll, som ju är bevakning. Att han numera fått titeln pensionär är inget han riktigt vill kännas vid…

Som unghund fick han träna på att våga vistas i alla miljöer, så att gå på den smala bron över forsen är inget han tvekar för.

Nu gör vi bara saker för att det är roligt. Och att gå på smala broar över vattenfall det är roligt. Ingen svindel här inte.

Att trycka på ”smällebär” som då jag var barn, det är minsann också ganska roligt. De är så fina de där snöbären som syns så tydligt nu när alla bladen trillat av.

Vi strosade längs Verkeån i eftermiddagssolen och bara njöt.

Dagens citat:

Det största problemet med kommunikation är att vi inte lyssnar för att förstå. Vi lyssnar för att kunna svara.

Ha en riktigt fin dag och kram från mig.

Annika

Min hösttriss.

Hejsan.

Nej inte behöver jag spela på lotto eller satsa på hästar … jag har ju redan högsta vinsten här vid min sida. Min egen pälsklädda hösttriss.

Jag skulle verkligen inte må bra utan att ha djur i min närhet.

Självklart är jag väldigt glad och fäst vid båda våra katter, Felix och Judith… Fast ingenting går upp mot hundarna. De är mer som små kompisar som man kan prata med. Trogna och lojala. Medan katterna är som inneboende gäster som mestadels kräver service. Allt sker enbart på deras villkor.

Trofastare och lojalare vänner får man leta efter. Tålmodigt ligger mina tre hundar och väntar på mig vid ytterdörren när jag inte är hemma. Katten Felix däremot blir snarstucken för minsta lilla. Om det inte serveras mat direkt när han kommer in genom dörren så visar han öppet sitt missnöje. Surmulet strosar han in till grannen istället och bevärdigar mig inte med en blick.

Att ha tre kompisar som alltid är med på noterna är härligt. Oavsett väder blir de precis lika glada över att få hänga med ut i skogen.

Jag älskar min pälsklädda triss. Tre godingar som i alla höstväder vill vandrar med mig. Likt små kungligheter travar de just nu fram på en röd matta av boklöv här i Gyllebo.

Johnny, Lykke och Molly ♥

Dagens citat:

Att såra någon är lika enkelt som att kasta en sten i havet. Men du vet däremot aldrig hur djupt den där stenen sjunker.

Kanske är det därför som det är så trivsamt att umgås med djur. Av djur riskerar man aldrig någonsin att bli sårad.

Kram Annika

Bara vanligt vatten.

Hejsan.

Den där härliga kvällen då vi överraskades av regnet, den blev alldeles sagolikt vacker.

Vi hade ju inte mer än kommit ner på stranden vid Knäbäckshusen då vi överrumplades av ett tätt regn.

Borta över Stenshuvud skymtade en liten strimma från solen genom molnen. Det gjorde att en vacker regnbåge trädde fram över havet.

Över nationalparken klarnade det upp mer och mer och himlen blev åter blå.

Ute över havet blev det nu två parallella regnbågar som såg ut att försvinna ner i bråddjupet.

När vi närmade oss nationalparken hade regnet upphört och jag kunde fälla ner kapuschongen igen. Johnny ruskade vattnet ur pälsen och passade på att släcka törsten i den lilla bäckfåran som rann ut i havet.

Framme vid Krivareboden hade solens strålar återigen börjat kika fram och värmde oss gott.

Hösten gjorde sig påmind i en buskes vackra rödskiftande färg.

På tillbakavägen mot Knäbäck bildade molnen fantastiska skapelser på himlen.

Kanske var det en av de vackrare kvällarna vid den här stranden på Österlen…

Jag var så glad att min gamla fina Johnnyhund hade en bra dag med sitt onda ben, och kunde följa med mig den här kvällen.

När jag svängde hemåt mot Gyllebo igen hade molnen börjat anta en kärleksfullt rosa ton. Jag kände mig tacksam till livet.

Dagens citat:

Moln och människor består till största delen av vatten och föreställer ofta något de inte är.

Ett underbart citat som jag såg på en väns facebooksida. Så sant om vanligt vatten. Tack Tina för att du förmedlade det härliga citatet♥

Kram från mig Annika

Vår tid.

Hejsan.

Hösten, det är en härlig tid. Den är här nu.

Jag njuter alltid av den här tiden på året, då den första höstdoften känns i luften. Alldeles extra njuter jag nog det här året.

Min älskade fine Johnnyhund har en elakartad cancertumör i bakbenet. För varje morgonrunda han kan hänga med på, så är jag överlycklig.

I förra veckan vandrade vi som så ofta ett varv runt Gyllebosjön.

Som vanligt höll jag ett granskande öga på Johnny och på hans sätt att gå. För första gången kunde jag ana att han kanske haltade en liten smula och gick lite stelare. Vi pausade ofta.

Småhundarna hade fullt upp med sitt…

Jag njöt av naturens egna konstverk.

Den ena hösten är inte den andra lik, och jag är smärtsamt medveten om att nästa år kan se helt annorlunda ut…

För första gången visade Johnny tydliga tecken på smärta i sitt ben. Som hon skrev, min veterinärdotter, Histiocytic sarcoma är ingen barnlek…

Men nu är nu, och vi gör varje dag så bra som det går.

Dagens citat:

Ibland kommer någon in i ditt liv och ger dig känslan av att du är HEMMA, oavsett var du är.

Ha en riktigt fin dag.

Kram Annika

Fullpackad som en åsna.

Hej hej

När jag vandrar i skogen runt Gyllebosjön, känner jag mig ibland smått fullpackad som en åsna.

Såklart ska hela gänget ”hund” med när det vankas promenad.

En av mina små pomeranian, Molly, orkar oftast bara gå halva rundan. Då måste en ryggsäck följa med som är speciellt för henne. Annars får hon hänga över min arm, och ni skulle bara visst hur jobbigt det är att konka runt på tre kilo hund i armvecket.

Nu när våren är som vackrast så ska såklart bästa kameran också med. Dunderklumpen som väger flera kilo, men tar de bästa fotona.

Ibland har jag även en liten lånehund, Snowie, med. Hon älskar också att sitta i den där ryggsäcken.

Det är sannerligen tur att stora Johnnyhunden orkar gå på sina egna ben. Jag älskar mitt gäng och att gå på vandring med dem är det bästa som finns.

Tack min dotter Amanda, som står för bilderna i det här inlägget.

Till en annan dotter i USA, vill jag skicka en lite privat hälsning idag. Ett stort grattis Andréa på din födelsedag.

Dagens citat:

Undret är inte att flyga i luften eller att gå på vattnet, utan att vandra på jorden.

Ha en fin dag, vad ni än tar er för.

Kram Annika

Försenat julbad.

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hejsan

Det är mina två små charmtroll som inte fick sina julbad i tid före jul. Det var så mycket som kom emellan då, den där sista veckan före jul. En massa oplanerade händelser.

Johnny lyckades ju skada en huggtand och några dagar gick åt att vårda och pyssla om honom efter operationen.

Och som den lortgris han nu är, så fick hans julbad prioriteras. För hellre två små lortgrisar i huset, än en jättestor.

Men nu är de små hundtjejerna också badade och de luktar båda hallontårta igen.

De är så roliga de där bägge. Den enda gången de själv kan hoppa upp i soffan, det är när de nybadade och våta.

Kvällens citat:

Ibland är livet upp och ner. Men det ger dig ett ypperligt tillfälle att se livet från ett annat håll.

Tips: Kanske tar jag mig själv också en härlig spa-kväll. Doftljus är då ett måste tycker jag. HÄR kan man fynda till bra priser. Efteråt vill man bara hoppa i en gosig morgonrock. Den HÄR eller den HÄR hade jag gillat.  Och blir det spa-kväll för Stefan så är han klädd så HÄR efteråt, varken mer eller mindre.

Ha en fin fredagkväll och kram

Annika

Scroll to Top