Annika Olsson – Sida 37

Tjejmilen 2024

8 kommentarer / Allmänt, Resor, Träning / Av Annika Olsson / 9 september, 2024 / löpning, stockholm, Tjejmilen / 3 minutes of reading

Hejsan

Förra helgen var det äntligen dags för tjejmilen i Stockholm. Vi hade sedan länge anmält oss till loppet, och då även bokat både hotell och tåg upp till huvudstaden. Och nu var det äntligen dags.

Vårt lilla gäng bestod av mig och min vän Petra, samt våra döttrar (utom Andréa, som ju bor i Kanada).

Vi var ett taggat litet gäng som anlände till vårt hotell, Lilla Rådmannen. När vi checkat in på våra rum och satt packningen, så begav vi oss ut till Gärdet för att hämta nummerlapparna till loppet. Då passade vi också på att äta en god middag innan vi tog oss tillbaka till hotellet.

En sängfösare innan vi gick och la oss, det tyckte vi att vi kunde unna oss.

Efter en stadig hotellfrukost gav vi oss iväg genom ett myllrande Stockholm. Även om vi, lite till mans, hade en del småskador, så var vi alla rejält peppade och taggade.

Mina ischiasbesvär hade återigen börjat göra sig rejält påminda igen, och jag hade fått känningar i båda benen ända ner till fötterna. Men skam den som ger sig, jag hade som mål att springa sakta och nätt, det skulle nog kunna funka hade jag tänkt.

Kroppen höll och jag kom in i mål, trots lite missöden på vägen. För såklart yrade jag till det en smula ute på banan och råkade springa fel och fick därför lufsa en halv kilometer extra (lantis i stan). Men vad gör det, jag passerade ju sista vätskekontrollen två gånger och fick mer energidricka än alla andra… 🙂

Jag tror nog att vi alla sprang lite bättre än förväntat och alla var vi stolta och glada över våra prestationer.

Med 30.000 steg i benen, varav en sprungen mil, så var vi både trötta, slitna och vrålhungriga när kvällen kom. Det fick bli pizza på rummet. Alltså såååå gott!!

När vi bokade vår helg i Stockholm så bestämde vi oss för att ta en extradag i storstaden innan vi åkte hem. Alltså hade vi hela söndagen på oss att bara strosa runt, njuta av stadslivet och se på allt vad vår fina huvudstad hade att bjuda.

Tack tjejer för en helt fantastisk helg, med så mycket skratt, tokigheter, pepp och prestationer. Såklart är vi alla redan anmälda till nästa års tjejmil.

Mitt eget mål är varken att springa längre eller fortare – nej, mitt mål är att fortsatta i samma takt och samma längd, så många år jag bara kan.

Dagens citat:

Det viktigaste är inte att vinna utan att ha kul. Fast å andra sidan är det väldigt kul att vinna och i synnerhet när man har kul.

Jag tävlar bara med mig själv, och knappt ens det – men kul det har jag, så in i norden.

Ha det gott

Annika

Tjejmilen 2024 Läs mer »

Dagens bästa

4 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 8 september, 2024 / Gyllebo naturreservat, Gyllebosjön, Österlen, Påfågelöga / 1 minute of reading

Hejsan.

Inget är som dagens första timme. Precis då när solen stiger upp och allting i naturen vaknar. Den där första timmen är den allra härligaste.

Även om en solnedgång är precis lika fin och slående vacker, så är det ändå inte alls samma känsla, tycker jag. En tidig morgon känns alldeles ny, fräsch och helt oanvänd. Det finns inga dåliga energier någonstans. Man är först och det är sagolikt att få vara med om när allting vaknar upp efter nattens vila.

Gryningen känns så ren och hoppfull när ljuset sakta återvänder.

När solen sedan dyker om som ett rött glödande klot så blir jag ofta förbluffad över hur fort den rör sig uppåt. Jag kan sitta och se på den där solen dag efter dag och liksom aldrig riktigt tröttna på det.

Sensommarkänslan är här på riktigt nu. I min trädgård finns många fjärilar. En av arterna jag ofta ser här hemma är påfågelöga. Det är en tålig art, som kan överlev kalla vintrar i antingen håligheter eller i hus och visst har man väl sett dem sova gott i fönster på vinden eller i uthusen..

Jag tycker att den är vacker, den färgglada påfågelögat.

Dagens citat:

Mata dig med glittriga tankar på morgonen och du kommer att skina hela dagen.

Ha en fin söndag.

Kram Annika

Dagens bästa Läs mer »

Klorofyllgrönt.

4 kommentarer / Båtliv, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 7 september, 2024 / Grönt, Kiviks hamn, klorofyll / 2 minutes of reading

Hejsan.

Om man tittar ut över ängarna nu, så kan man se hur törstig jorden och marken ser ut. I rabatterna är det också torrt så det ryker och nu är det mest ogräset som växer frodigt där (och mina dahlior).

Fast i skogen, där trädens lövverk skapar skugga, där är det ännu riktigt grönt.

På den lilla dammen nedanför Sjöröd, var det så klorofyllgrönt att det nästan såg overkligt ut. Det är ingen damm man skulle önskat att få bada i, men det är onekligen en läcker färg i den.

Även om det nu varit rena högsommarvädret de senaste dagarna, så kan man ana en strimma höst i luften.

I skogen hittade jag en så rolig svamp som såg ut att bara ha lyft på ett lock av markens alla löv och kikat upp som en liten tomte ur marken.

På kvällen gick vi från klorofyllgrönt till havsblått, då vi skulle fixa lite med båten i Kiviks hamn. Kvällen var helt ljuvlig och den gamla vrakekan låg som ett vackert blickfång.

Dagens citat:

Jag tror att alla människor drömmer om kärlek och äventyr.

Tyvärr så hittar många skäl att inte ens försöka.

Rädslan håller många kvar.

Livet är över snarare än vi kan ana.

Har du en bil, så kör den.

Har du pengar, spendera dem.

Har du personer du älskar, älska dem.

Vad väntar folk på?

~ Greta 70 år~

Vänta inte, lyssna på Greta 70 år – gör något som får dig att le idag.

Kram Annika

Klorofyllgrönt. Läs mer »

Nyfiken i en strut

10 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 6 september, 2024 / Gyllebo, kor och hästar, Österlen, sensommar / 2 minutes of reading

Hej hej

Runt om vår vackra sommarby så finns det stora härliga betesmarker där det går både får, hästar och kor i alla de former och färger.

Något som är väldigt sorgligt är att det pratats om ett avskaffande av betesrätten för kor. Stackars kossor om de i framtiden inte får komma ute och beta grönt gräs på somrarna. Jag tycker nästan att det är som om de måste sitta i fängelse, och det förtjänar de då rakt inte.

En solig kväll för någon vecka sedan stod en nyfiken kalv och iakttog mig och hundarna där vi kom traskande på grusvägen. Det var en riktig ”nyfiken i en strut” -kossa det. Jag tycker att kor är så fina djur, snälla och de utstrålar ett sådant lugn. Hoppas att de aldrig får reda på att man tänkte stänga in dem i stallar likt kriminella fångar.

Så finns det djur som gör mest bara som de själva vill. De vilda grisarna. När jag är ute med hundarna så märker jag direkt på lilla Penny när grisarna varit framme. Jag tror att det i henne bor en bevakningshund, en ”vildsvinsbevakningshund”.

Betesmarkerna börjar se lite torra och trista ut för djuren nu. Medan vi ”tvåbeningar” har njutit av varma torra sommardagar så hade djuren nog önskat sig lite mer regn.

Dagens citat:

Om man inte kan ta bort det dåliga får man fylla på med mer av det braiga istället.

Hoppas ni alla får en fin fredag med mycket braiga saker. Min dag kommer alldeles säkert att bli bra, då jag ska jobba lite extra på bästa Luckan idag.

Kram kram

Annika

Nyfiken i en strut Läs mer »

Lördagskväll i blåbärsskogen

2 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 5 september, 2024 / blåbärsplockning, pomeranian, skogen / 1 minute of reading

Hejsan.

Förra lördagen var så himla härlig. Det var varmt och vindstilla och sådär sensommartorrt. Jag och Stefan tog hundarna med oss ut i skogen för att njuta av naturen och kanske hitta blåbär.

Hundarna var flåsiga och ivriga. Blåbärsris fanns det gott om, och faktiskt också lite bär kvar. Några hamnade i spannen, några i min mun och en del i lilla Pennys mage.

Även om vi inte fick ihop så väldigt många liter så blev där till några goda portioner bär. Ja, till och med så jag kunde ha till min turkiska yoghurt på lunchen också.

Tråkigaste med blåbärsplockning är ju rensningen när man kommer hem. Men sedan det jobbet är gjort så äter man med stor andakt. Mums så gott det var!

Dagens citat:

Var en person som uppmuntrar och inspirerar andra. Världen har redan tillräckligt många kritiker.

Njut av er dag och den härliga sensommarsolen.

Kram Annika

Lördagskväll i blåbärsskogen Läs mer »

Mitt Augusti 2024

8 kommentarer / Månadssummering / Av Annika Olsson / 4 september, 2024 / månadssummering, Mitt Augusti / 1 minute of reading

Hejsan.

Augusti – kanske bästa månaden på hela året, och redan är vi en bit in i september. Ja, jag hinner inte riktigt med.

Mitt Augusti blev bra härligt. Det blev en lång skön vandring längs havet med finaste Petra. Jag var på taktältsäventyr med Amanda, Emmy och Scott. Till Malmö for jag och upplevde Malmöfestivalen och underbara Carola ”Häggis”. Jag var med Stefan i nya båten och på vandring i Drakamöllans naturreservat som var som rena violetta drömmen. Med mina vän Tina fick jag en oslagbar morgon på Brösarps backar och ett härligt avslut på stranden i Vitemölla.

Ja, det var ju bara ett litet axplock av min fantastiska Augusti, som vi avslutade med en långhelg och en tjejmil i Stocholm.

Nu är det hög tid att säga välkommen till September, som ju ser ut att börja med härligt sommarväder. Lite småsaker har jag inplanerat och som avslutning kommer jag jobba lite på bästa Luckan igen, med andra ord – en supermånad det här också.

Dagens citat:

Din kropp kan inte läka utan lek, ditt sinne kan inte läka utan skratt, din själ kan inte läka utan glädje.

Ha en fin dag och kram

Annika

Mitt Augusti 2024 Läs mer »

Ur ett hundperspektiv.

6 kommentarer / Hundar och katter, Trädgård / Av Annika Olsson / 29 augusti, 2024 / Gyllebo, pomeranian, trädgård / 2 minutes of reading

Hej.

Under flera veckor har vi nu haft torrt och underbart soligt sommarväder.

I trädgården märks det också, mer och mer, att det är torrt och växterna kräver lite extra bevattning.

Men en morgon i förra veckan så vaknade vi upp till ljudet av ett strilande regn på fönsterblecket. Jag älskar när det kommer en regnig dag efter en lite längre torrperiod, det känns nästan som att själv släcka törsten när man varit riktigt törstig.

På morgonen när jag tog hundarna ut på sin första morgonpromenad så såg de alla riktigt förvånade och smått chockade ut. Att bli våta i pälsen är inte något de tycker om.

Nej, ur hundarnas perspektiv var det verkligen inget härligt väder. Det må kallas ”hundväder” så mycket det vill, för Molly, Lykke och Penny gillar bäst när det är lagom varmt och uppehållsväder. Redan nästa dag var ordningen återställd och inget mera regn i sikte.

Och såklart gillar även jag när det är torrt och soligt. Veden torkar som den ska, och jag får fortsätta att vattna de växter som är törstigast i min trädgård.

När kvällen kom så var det ett fantastiskt ljus över den stora hagen. Jag for ut med mobilen i högsta hugg.

Dagens citat:

Låt inte längtan efter något nytt göra så att du inte ser vad du har.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Ur ett hundperspektiv. Läs mer »

Frukost nummer två på stranden.

11 kommentarer / Natur, Österlen, Trädgård / Av Annika Olsson / 28 augusti, 2024 / Österlen, sensommardag, Vitemölla / 2 minutes of reading

Hejsan.

Morgonen då jag och min vän klev upp ur sänghalmen redan klockan tre på morgonen (för att möta dagen uppe på Brösarps backar) så avslutade vi vårt äventyr på stranden i Vitemölla. Där fick vi en alldeles ljuvlig förmiddag.

Först stannade vi på café Smulan i Brösarp och köpte med oss vars en god frallebulle och även en av deras fantastiska kardemummabullar. När vi kom fram till stranden så var vi ganska ensamma där.

Vädret hade blivit härligt sommarvarmt, så vi började med att kasta av oss kläderna och ta ett skönt, svalkande dopp.

Sedan lät vi oss väl smaka av vår andra frukost för dagen. Sanden var varm och himlen klarblå och vattnet lagom varmt. (gissningsvis kanske 16 grader)

Det blev en riktigt härlig stund på stranden. Där vi satt, på Vitemöllas strand vid de gamla ”pileträden”, är det så vackert och det ser nästan lite exotisk ut.

Vid middagstid började vi båda bli ganska trötta i ögonen. Vi hade ju stiget upp runt tre-snåret, så det var nog inte så konstigt att vi kände oss smått sömning. Ett tag övervägde vi att bara lägga oss ner och ta en middagslur, men vi hade så mycket att prata om så vi hade ändå inte kunnat sova med någon ordning. Till sist packade vi ihop våra saker och styrde hemåt mot Gyllebo igen.

Dahliorna

Och nu börjar jag nog bli tjatig, men det är ju helt galet som mina dahlior växer och frodas.

Till hösten när det är dags att gräva upp dem så ska jag vara bättre på att märka upp knölarna och skriva ner vilka sorter jag har.

Den polkagrisfärgade sorten har jag lite för många av, och de är inte heller min största favorit. Nästa år ska jag byta ut den mot några nya är min tanke. Men såklart är de rödvita också vackra på sitt vis, och det återstår och se hur knölarna klarar vintern. Tänk om polkagrisblommorna är de enda som överlever…

Dagens citat:

Vi lever alla under samma himmel, men vi har inte alla samma horisont.

På mig väntar idag en dag på Luckan, hoppas ni också har något härligt att ta er för idag.

Kram Annika

Frukost nummer två på stranden. Läs mer »

En tur på den Blå Leden.

8 kommentarer / Boktips, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 27 augusti, 2024 / Blå leden, boktips, Brösarp, Norra Björstorp, Österlen / 2 minutes of reading

Hej hej

Den där morgonen då jag och min vän mötte dagen uppe på Brösarps backar, så passade vi också på att vandra lite på en av Brösarps många fina leder.

Efter att ha varit nere vid bilen, som stod parkerad vid Glimmebodagården, så valde vi att vandra på den vackra leden som jag tror kallas för ”Den Blå Leden”.

De första varma solstrålarna gav naturen ett otrolig vackert ljus, och i det höga fuktiga gräset kunde vi tydligt se vilket otroligt arbete spindlarna gjort under den gångna nattens arbetsskift.

Solen värmde oss mer och mer, och flera gånger fick vi stanna för att lätta på klädseln.

Efter ungefär halva rundan så mötte vi ett nytt gäng hästar. Även de var så vackra där det stillsamt gick och åt av det saftiga morgongräset.

Om jag i mitt nästa liv skulle råka födas som häst, så är min önskan att då få bli en av dessa ”Brösarps-backar-hästar”, för bättre liv än så tror jag inte är möjligt att få om man är en häst.

Med bästa sällskapet, så gick tiden allt för fort. Vips var vi tillbaka där vi startade vår runda. Trots att vi ätit en halv hotellfrukost, så började vi bli smått hungriga igen. Vi hade fler planer för dagen, så vi sa hejdå till hästarna och for vidare på andra äventyr.

Boktips

Så måste jag tipsa om en bok som jag lyssnat på. Den heter ”Min vän Björn” av Navid Modiri. Boken handlar om den mest fantastiska personen man kan tänka sig, nämligen Björn Natthiko Lindeblad (mannen som gav upp ett framgångsrikt liv och blev skogsmunk i Thailand i 16-17 år). Den här boken är skriven av en vän till honom och handlar om deras fina och varma vänskap. Jag gillade den verkligen.

När jag nu skriver om den här boken, så kan jag inte låta bli att rekommendera Björns egen bok. Den heter ”Jag kan ha fel”, och är en av de mest underbara böcker jag läst. Björn besatt så mycket klokhet och värme som han förmedlar i den här vackra boken. Tyvärr drabbades Björn Natthiko ju av ALS, och valde till slut att avsluta sitt liv på egen hand.

Dagens citat:

Ingenting varar, allting är förgängligt.

~Björn Natthiko Lindeblad~

Så önskar jag alla en härlig tisdag.

Annika

En tur på den Blå Leden. Läs mer »

Vår årliga Björstorps-morgon.

10 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 26 augusti, 2024 / Blå leden, Brösarps norra backar, Ljunghedar, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det sägs att en gång är ingen gång, två gånger är en vana och tre gånger är en tradition. Alltså har vår årliga morgontur till Norra Björstorp nu blivit en tradition.

Som jag längtat efter just den här morgonen. Min finaste badkompis Tina och jag hade planerat in att möta gryningen vid den vackra utsiktsplatsen på Brösarps norra backar. Strax före fyra den här morgonen så hämtat jag upp min vän för att vi sedan skulle bege oss mot N. Björstorp. Det var alldeles beckmörkt ute när vi anlände. Skrattande famlade vi runt lite i mörkret, men ganska snart så hade våra ögon vant sig och vi hittade utan problem upp till rastplatsen där vi brukar sitta.

-vi tar inte så mycket med oss, hade Tina sagt till mig, och dukade sedan fram en halv hotellfrukost från sin ryggsäck.

Vi åt, vi pratade och vi skrattade. Nedanför oss låg Brösarps lilla upplysta by och i backarnas dalar svepte trolsk dimma fram. Vi satt bara där i dunklet med allt gott och blickade ner mot samhället. Bakom oss kunde vi skymta hästarna som stilla gick och tuggade i sig av det daggvåta gräset. Jag råkade smacka med tungan åt dem, men det var tydligen inget bra. Tina sa att på hästspråk betydde det ju ”kom hit”, så plötsligt hade vi hela ”gänget häst” runt bordet.

Väldigt vackra var de allihopa, men stundom lite väl närgångna i mitt tycke. Jag insåg att jag nog inte skulle prata mer med dem, utan överlät snacket till min mer hästvana kompis.

Den slående soluppgång vi hade förväntat oss blev det ingenting av med den här gången. Det bara ljusnade sakta men säkert. Fast istället möttes vi av ett gryningsljus som liksom bara blev finare och finare.

Mätta och nöjda plockade vi ihop våra saker och ägnade sedan en stund åt att bara ta in den storslagna vyn och allt det vackra. Som alltid, tog vi mängder av foto, men ingen av våra bilder kunde ändå ge upplevelsen full rättvisa. Sådana här morgnar ska upplevas på riktigt.

Vi tog några sista bilder, innan vi återvände till bilen för att lasta av de tyngsta sakerna. Planen var att sedan vandra längs den lilla leden, som jag tror kallas för ”Blå Leden”.