En tur på den Blå Leden.

Hej hej

Den där morgonen då jag och min vän mötte dagen uppe på Brösarps backar, så passade vi också på att vandra lite på en av Brösarps många fina leder.

Efter att ha varit nere vid bilen, som stod parkerad vid Glimmebodagården, så valde vi att vandra på den vackra leden som jag tror kallas för ”Den Blå Leden”.

De första varma solstrålarna gav naturen ett otrolig vackert ljus, och i det höga fuktiga gräset kunde vi tydligt se vilket otroligt arbete spindlarna gjort under den gångna nattens arbetsskift.

Solen värmde oss mer och mer, och flera gånger fick vi stanna för att lätta på klädseln.

Efter ungefär halva rundan så mötte vi ett nytt gäng hästar. Även de var så vackra där det stillsamt gick och åt av det saftiga morgongräset.

Om jag i mitt nästa liv skulle råka födas som häst, så är min önskan att då få bli en av dessa ”Brösarps-backar-hästar”, för bättre liv än så tror jag inte är möjligt att få om man är en häst.

Med bästa sällskapet, så gick tiden allt för fort. Vips var vi tillbaka där vi startade vår runda. Trots att vi ätit en halv hotellfrukost, så började vi bli smått hungriga igen. Vi hade fler planer för dagen, så vi sa hejdå till hästarna och for vidare på andra äventyr.

Boktips

Så måste jag tipsa om en bok som jag lyssnat på. Den heter ”Min vän Björn” av Navid Modiri. Boken handlar om den mest fantastiska personen man kan tänka sig, nämligen Björn Natthiko Lindeblad (mannen som gav upp ett framgångsrikt liv och blev skogsmunk i Thailand i 16-17 år). Den här boken är skriven av en vän till honom och handlar om deras fina och varma vänskap. Jag gillade den verkligen.

När jag nu skriver om den här boken, så kan jag inte låta bli att rekommendera Björns egen bok. Den heter ”Jag kan ha fel”, och är en av de mest underbara böcker jag läst. Björn besatt så mycket klokhet och värme som han förmedlar i den här vackra boken.  Tyvärr drabbades Björn Natthiko ju av ALS, och valde till slut att avsluta sitt liv på egen hand.

Dagens citat:

Ingenting varar, allting är förgängligt.

~Björn Natthiko Lindeblad~

Så önskar jag alla en härlig tisdag.

Annika

Dela gärna

8 reaktioner på ”En tur på den Blå Leden.”

  1. Underbar natur och vilken vandring ni gjorde bland hästar och växter kan det bli mycket bättre tro.
    Det är verkligen ett fint liv de hästarna har att få gå och mumsa allt gott naturen bjuder de på.
    Fantastiskt hur kan spindlarna väva dessa nät jag bara undrar.
    ALS är så hemskt vill knappt ta ordet i min mun.
    Ha en fin tisdag. Kram/MH

    1. Jag kan bara hålla med – ALS är det värsta… Min kusin fick det för en del år sedan och hon blev inte ens 50 år gammal. Hoppas att man kan hitta någon bot för det i framtiden. Önskar dig en fin kväll. En stor kram.

  2. Den boken vill jag läsa. Natthiko var en mycket behaglig person. Jag lyssnar aldrig på sommarprat och sådant. Men hans lyssnade jag på när jag var ute och gick. Tårarna rann i strida strömmar.
    Jag kan ha fel, har jag läst. Jag har den. Den kan man läsa om många gånger.
    Vi kommer inte iväg idag. Mellan kommer med barnen och ville stanna till i morgon. Det har aldrig hänt förr, så det säger man inte nej till☺️
    Men jag behöver bada!!! Får väl ta sjön här, det är länge sedan. Varmare än i Kivik där bastuföreningen lagt ut att det är 8 grader!
    Njut av tisdagen!

    1. Jag tyckte också väldigt mycket om Natthiko, och hans sommarprat var ett av de allra bästa. Men så mysigt när ungarna vill komma hem, passa på att njuta av det. Vattnet i Gyllebosjön är ca 18 grader nu. Kram på dig.

  3. Wow, att vandra bland hästarna som inte alls misstycker utan kanske rent av gillade att ni kom förbi där. Särskilt det brunbeige unga stoet som står framåtböjt och konsumerar av naturens gröna gåva ser så rar ut. Och vad fint med den alldeles onödiga lilla trätrappan på stigen, så slapp du gå en omväg på 2-3 meter. Omtanke behövs, även i det lilla, här i världen. Hoppas Brösarps-trakten verkligen är den idyll den ser ut att vara. (Vad skulle era små vovvar, om de varit med, sagt om hästarna? De kanske är vana vid hästar, förstås.)

    1. Våra hundar hade varit väldigt ivriga om de fått vara med. Här i Gyllebo bor vi intill en stor hage med både hästar och kor, och hundarna älskar att få stå där vid stängslet och ”prata” med de stora djuren. Kram kram

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen