Tjejmilen

Tjejmilen 2024

Hejsan

Förra helgen var det äntligen dags för tjejmilen i Stockholm. Vi hade sedan länge anmält oss till loppet, och då även bokat både hotell och tåg upp till huvudstaden. Och nu var det äntligen dags.

Vårt lilla gäng bestod av mig och min vän Petra, samt våra döttrar (utom Andréa, som ju bor i Kanada).

Vi var ett taggat litet gäng som anlände till vårt hotell, Lilla Rådmannen. När vi checkat in på våra rum och satt packningen, så begav vi oss ut till Gärdet för att hämta nummerlapparna till loppet. Då passade vi också på att äta en god middag innan vi tog oss tillbaka till hotellet.

En sängfösare innan vi gick och la oss, det tyckte vi att vi kunde unna oss.

Efter en stadig hotellfrukost gav vi oss iväg genom ett myllrande Stockholm. Även om vi, lite till mans, hade en del småskador, så var vi alla rejält peppade och taggade.

Mina ischiasbesvär hade återigen börjat göra sig rejält påminda igen, och jag hade fått känningar i båda benen ända ner till fötterna. Men skam den som ger sig, jag hade som mål att springa sakta och nätt, det skulle nog kunna funka hade jag tänkt.

Kroppen höll och jag kom in i mål, trots lite missöden på vägen. För såklart yrade jag till det en smula ute på banan och råkade springa fel och fick därför lufsa en halv kilometer extra (lantis i stan). Men vad gör det, jag passerade ju sista vätskekontrollen två gånger och fick mer energidricka än alla andra… 🙂

Jag tror nog att vi alla sprang lite bättre än förväntat och alla var vi stolta och glada över våra prestationer.

Med 30.000 steg i benen, varav en sprungen mil, så var vi både trötta, slitna och vrålhungriga när kvällen kom. Det fick bli pizza på rummet. Alltså såååå gott!!

När vi bokade vår helg i Stockholm så bestämde vi oss för att ta en extradag i storstaden innan vi åkte hem. Alltså hade vi hela söndagen på oss att bara strosa runt, njuta av stadslivet och se på allt vad vår fina  huvudstad hade att bjuda.

Tack tjejer för en helt fantastisk helg, med så mycket skratt, tokigheter, pepp och prestationer. Såklart är vi alla redan anmälda till nästa års tjejmil.

Mitt eget mål är varken att springa längre eller fortare – nej, mitt mål är att fortsatta i samma takt och samma längd, så många år jag bara kan.

Dagens citat:

Det viktigaste är inte att vinna utan att ha kul. Fast å andra sidan är det väldigt kul att vinna och i synnerhet när man har kul.

Jag tävlar bara med mig själv, och knappt ens det – men kul det har jag, så in i norden.

Ha det gott

Annika

Tjejmilen 2024 Läs mer »

Freys, såklart.

Hejsan.

När vi var i Stockholm och sprang tjejmilen så bodde vi på mitt absoluta favorithotell, Freys Hotell.

Freys är ett litet charmigt hotell i centrala Stockholm. När man bor här har man nära till precis allt. Eftersom jag och Petra är två lätt förvirrade Österleningar, så känns det synnerligen tryggt och bra att bo här.

Namnet Frey kommer från en historisk häst, och eftersom hotellet i sitt ursprung varit ett transportföretag som fraktade rika Stockholmare med häst och vagn, så var kanske namnet en självklarhet. Överallt kan man se att man tagit hästen till sitt hjärta genom olika hästsymboler, tex i deras logga.


Kanske minns ni förra gången jag bodde på det här hotellet? Hur jag den gången kom hemkonkande till Gyllebo med en hel häst! … eller åtminstone ett helt hästhuvud!

Förra gången jag bodde här blev jag och mitt sällskap erbjudna att köpa vars ett hästhuvud för en spottstyver. I hotellets ägor fanns då ett hundratal ganska stora hästhuvud, som satt uppsatte på de olika rummen.
Efter vidskepliga gästers klagomål, så hade alla hästarna monterats ner och fanns då samlade i källaren. Självfallet nappade jag på erbjudandet och med mig hem följde såklart en rar liten häst.

Har man ett av Freys hästhuvud på sin vägg hemma , då är det självklart att bo på Freys någon gång om året.

Kanske är det bästa med Freys Hotell ändå att de har världens skönaste sängar. Bra sömn är ju ett måste då man ska springa en hel lång tjejmil.

Tusen tack Freys Hotell för den här gången, och säkert ses vi igen nästa år.

Kvällens citat:

Många människor skulle bli rädda om de istället för att se sitt ansikte i spegeln, såg sin personlighet.

I snart ett helt år har hästen Frey nu bott hos mig, och hans personlighet är bara rakt igenom god.

Kram på er.

Annika

Freys, såklart. Läs mer »

Österleningar i stora staden.

Hejsan.

Förra helgen vinkade jag och min kära vän adjö till vårt Österlen och styrde kosan till vår vackra huvudstad, Stockholm.

Med väskorna packade med nästan bara springkläder hoppade vi på tåget i Simrishamn. Vi var redo att ta oss ann vår huvudstad och 2019 års upplaga av tjejmilen.

Vi checkade in på mitt favorithotell Frey. Ett hotell som förtjänar att få ett eget litet blogginlägg senare.

-jahaja … ja vi e ente så udevana, sa Petra till en något snopen man, som snällt visade oss hur man skulle göra för att få hissen att röra på sig, då vi skulle ta oss upp till vårt hotellrum.

Han tittade lite storögt på oss, och förstod förmodligen inte ett ord av vad vi, två glada skånetöser, egentligen babblade om. Men upp kom vi och kunde installera oss på vårt rum.

Efter att ha traskat många kilometer i ett härlig Stockholmsväder var vi slutligen redo för årets tjejmil.

Kanske var det årets hetaste och kvavaste dag? Det var så varmt att vi fick ladda en stund i skuggan av ett träd. Där under trädet mötte vi en erfaren dam. Vi småpratade en stund med henne och kunde snart förstå att hon var en van löpare sedan många år. Men den här dagen hade hon kommit enbart för att heja på en vän, berättade hon.

Startskottet gick och det blev en tung mil för mig ute på Gärdet. Kanske var det sviterna efter min förkylning, ”ischiasontet” i benen eller så var det helt enkelt värmen som gjorde det något jobbigare än vanligt. Plötsligt hörde jag en röst i publiken… ”heja nummer 14568, heja Österlen”…. Och tänk vad några peppande ord kan göra stor skillnad! Tack du okända kvinna som gav mig lite extra krafter.

Både jag och Petra kom i mål, grymt nöjda med oss själva båda två.

Dagen efter hoppade vi på tåget igen och susade tillbaka ner till Skåne och till vårt kära Österlen.

Inget är väl så härligt som att ”kumma himm”… ”himm ti Österlen igen!

Dagens citat:

Livet börjar där din trygghetszon slutar.

För oss väntar mer springträning innan nästa drömmiga mål ska uppfyllas… Vågar man inte testa så kan man ju aldrig lyckas.

Ha de fint och kram.

Annika

Österleningar i stora staden. Läs mer »

Jag fixade det.

Hejsan.
Jag är så glad och lite mallig och stolt också.
Just nu är jag i Stockholm och har sprungit tjejmilen tillsammans med min dotter. Det gick så mycket bättre än jag kunde drömma om.
Dagens citat:
Du ska inte springa för att du avskyr din kropp, 
Du ska springa för att du älskar den.
Ni får ha en härlig söndag och mer bilder kommer i ett senare inlägg.
Kram Annika

Jag fixade det. Läs mer »

Rulla till toppen