löpning

Som om tiden stått still.

Hej.

Det var en tidig morgon då jag som så ofta snörade på mig mina springskor. Helgens blöta snöfall hade gjort att min vanliga runda runt Gyllebosjön inte var farbar. Åtminstone inte iklädd joggingskor. Istället fick jag välja en runda runt byn. Och då menar jag en runda ner om den lilla byn Östra Vemmerlöv.

Det var grått och dimmigt. Väglaget var ömsom tö och ömsom is. Fast jag njöt av vartenda steg som om jag dansade en meditationsdans. Tankar och minnen bara kom farande och virvlade runt i hjärnkontoret.

När jag passerade den gamla bilverkstaden med bilförsäljningen, kastades jag långt tillbaka i mitt minne. Till barndomen då mina föräldrar köpte sin första Mazda här. Nu stod där istället andra underbara bilar. Drömbilar att önska sig.

Det kändes nästan som om tiden stannat. Som om platsen sovit en Törnrosasömn. Den lilla bilverkstaden såg ut som den alltid har gjort. Inte sådär modern och tråkig som om den varit nybyggd eller sönderrenoverad. Nej, den såg ut som den gamla välkända ”Måcken” från TV. Med så mycket charm. Ren och skär nostalgi alltså.

Så passerade jag byns färgaffär. Även den slumrade, som om någon bara strött ut ett sömnpulver mitt i verksamheten. Som om allting plötsligt bara kunde vakna upp och fortsätta precis där det slutat.

En gråmulen kall Österlendag kan bli en fantastisk resa i fantasin och i minnet. Och som bonus blev det en 7,5 kilometers motionsrunda. En morgon kan inte börja bättre.

Dagens citat:

Det viktigaste är inte att lägga år till livet. Det viktigaste är att lägga liv till åren.

Ha det bäst och kram.

Annika

Samma, samma – men jag tröttnar aldrig.

Hejsan

-Blör du allri trett po å renna runt di darr vannhulled harrende dau? undrar min Stefan ibland.

Nej, jag tröttnar nog aldrig på mina springrundor runt min älskade Gyllebosjö.

Naturen är ju så finurligt skapad att den aldrig ser likadan ut från den ena dagen till den andra.

Och jag älskar det lika mycket alla dagar, året runt.

Över en natt kan den här rundan totalt ha bytt skepnad, och jag fullkomligt älskar det.

Dagens citat:

Himlen på jorden är ett val vi måste ta, inte en plats som vi måste finna.

Tänk på det. Överallt finns små underbara platser att njuta av. Platser som bara finns där och som varenda dag bjuder på sig själv. Det gäller bara att se, känna och njuta. Precis där just DU är.

Ha en fin dag

Annika

En fin julafton önskar jag Er.

Hejsan.

Jag vill bara kika in lite snabbt och önskar Er alla en riktigt fin julafton. Som vanligt är jag uppe med tuppen och ska ge mig ut på julaftons obligatoriska springtur runt sjön.

Det har blivit lite av en tradition för mig att starta just den här dagen före alla andra. Åtminstone före de som bor under samma tak som jag själv.

Jag lovar, en smörgås med julskinka kan aldrig smaka bättre, än efter en tur i vår Österlenska natur oavsett vilket väder vi bjuds.

Hoppas ni alla startar er julafton på det sätt som just ni mår gott av. Att lyssna till sin egen röst är viktigast. För mig betyder en löprunda i en stressad tid, att tankarna får en stunds skön avkoppling och såklart att fläsket skakas om på ett välbehövligt vis.

Dagens citat:

Kärlek utan kyssar är som ägg & bacon utan ägg … och utan bacon.

Ha en riktigt fin julafton och pussas mycket, både två- och fyrbenta.

Kram Annika med familj.

 

 

Snabba skor

(inlägget innehåller annonslänkar)
Hej hej
Hoppas ni har en härlig måndag.
Jag har fått mina nya löparskor nu, så vinterns träningssäsong är räddad.
Jag har två favoritmärke som jag vet brukar sitta perfekt på mina fötter. Det är ju så himla smidigt, för då vet jag att det alltid blir bra.
Mina småhundar gillar inte springskor. De vet att de nästan aldrig får följa med på mina löparrundor.
Och deras reaktion var ganska uppenbar, då jag för första gången snörade på mig mina nya skor.
De liksom bara stod där och tvärglodde!
Såklart var jag tvungen att prova så det var bra fart i de nya skorna, även om det snarare var sommar än vinter ännu.
Jajamensan, de satt som en smäck och rundan på 7 kilometer gick som en dans.
Redan har jag börjat kika runt på nya skor till våren… kanske dessa. Eller ett par i fräsig färg som de här. Man kan ju också välja de mest prisvärda, som de här.
Och jag har ett mål med min löpning, så nya vårskor får bli en belöning.
Och När Stefan kastar bort sitt gips till jul, så passar det väl bra att tomten kommer med de här åt honom…
Kvällens citat:
Många fler har blivit framgångsrika
genom att ta ansvar för sig själva
istället för att komma med ursäkter
och skylla på andra.
Även om man är en person som kanske inte löptränar eller springer, så är chansen större att man faktiskt tar några springsteg om man har rätt skor på sig. Så mitt tips är, ta alltid bra skor på er, för ni vet aldrig när ni får spring i benen.
Ha det gott och kram.
Annika

Tjejmilen 2018

Hejsan.
Det var en sådan fantastisk upplevelse att delta i tjejmilen i Stockholm igen.
Det är en folkfest med ren och skär glädje. Glada kvinnor i alla de färger och former, alltifrån gammal till ung.
Att jag skulle kunna delta i år var inte alls någon självklarhet.
Då när vi anmälde oss så kände jag mig stark och hade precis kommit igång igen med löpträningen efter ett eländigt diskbråck.
Strax efter jag betalt vår anmälningsavgift slog ryggen till igen och knockade mig fullständigt. Jag och min dotter bestämde att vi skulle se tiden ann och våra förhoppningar var att jag åtminstone skulle kunna resa till Stockholm och njuta ändå. Vi höll tummarna för att jag skulle vara i sådant skick att jag skulle kunna åka med, så skulle Amanda springa sitt lopp.
Allting gick så mycket bättre än vad jag hade kunnat drömma om. Såklart hade jag förberett mig, och jag hade inte deltagit om jag riskerade att det skulle komma att förvärras genom att jag var med. Mentalt stannade jag kvar i min egen ”bubbla” och tänkte medvetet på att inte dragas med alla andra i deras tempo.
För Amanda var det hennes första tjejmil och hon var såklart lite extra nervös den här dagen..
Laddade med lite reklammössor på huvudet och nummerlappar på brösten gav vi oss ut i Stockholmsvimlet. Tillsammans med 25.000 andra tjejer samlades vi på Gärdet för att springa vårt lopp – en härlig tjejmil.
Såklart står det Stefan Hantverkarn på våra kepsar!! Stefan, vår störste supporter som hejade på oss hemma från soffan i Gyllebo på Österlen.
På Österlens stafettmara tidigare i sommar hade Hyrtoaletten ett lag som de döpt till det fyndiga namnet ”Nöden har ett lag”.
Här uppe i Stockholm var nöden ganska stor och köerna väldigt långa till de blå små hemlighusen …
Men om de hade något eget lag det förtäljer inte historian…
Vi startade i grupp 8. Både jag och Amanda kom i mål på hyfsade tider, tyckte vi själva i alla fall.
Jag kom in på tiden 74 minuter och Amanda sprang på 68 minuter.
Det är ok, för nu kan det liksom bara bli bättre framöver.
Målet för mig var 60 minuter, men mina förutsättningar ändrades drastiskt och utifrån dem så är jag så himla nöjd.
Allting är relativt såklart, men vi är båda så himla nöjda med oss själva.
Jag, för att jag kunde springa överhuvudtaget och Amanda för att hon överlevde…
Såklart hann vi med en massa annat kul också när vi var en hel helg i Stockholm. Det ska ni få läsa mer om i senare inlägg här på bloggen.
Nu planerar vi för tjejmilen 2019. Då hoppas jag få med även yngsta dottern Emmy, vilket inte hördes alltför omöjligt.
För det krävs såklart träning, och jag har redan nu tänkt ut att vi kan ha ett träningsläger i USA. Träningslägret kan vi ju sedan avsluta i New York den 8 juni med  tjejmilen tillsammans med alla mina tre töser. Visst hörs det som en fantastisk plan??!!! Alltså jag kan ju räkna ut grejer …
 Dagens citat:
Talang är en myt – alla kan bli bäst!
Alla kan bli den bästa versionen av sig själv. Kämpa alltid för det. Att göra saker och ting efter sin bäst förmåga, med sina egna personliga förutsättningar.
Ha det gott och kram.
Annika

Jag springer igen

Hej hej
Nu har det blivit några varv runt sjön för mig. Och då menar jag i lätt joggingtakt. Väldigt lätt.
Det går inte särskilt fort.
Och springer man inte fort, då måste man springa snyggt – för så är regeln!
Asch, det där är mest skoj. Jag springer i de träningskläder som hängt med mig i flera år. Fast när det är sommar och varmt så springer jag gärna i springklänning eller kjol.
Nu är jag så lycklig över att det fungerar att springa överhuvudtaget och mina mål och drömmar är inte lika hissnande som i början av min löpträning.
Jag var ingen ungdom när jag i samband med en militärutbildning var tvungen att lära mig springa en viss sträcka på en viss tid. Jag var 45 år fyllda och hade nog aldrig sprungit mer än en kilometer i följd i hela mitt liv.
Men jag lärde mig och har sedan som längst sprungit 21 kilometer i ett svep. Och det är jag galet stolt över nu, jag som mest höll mig undan på gympan (=idrotten) i skolan.
Jag har inte längre några  marathonplaner, det vill inte min rygg. Nu har jag bara ett enda mål och det är att inte ge upp min njutbara löpning runt sjön.
Förr hade jag alltid min underbara flatcoated retriever som min trogne följeslagare. Han var med mig på alla mina springrundor. Ett år sprang jag 150 mil totalt, och Johnny var med mig på alla sträckorna.
Men han gillar inte riktigt att vara med längre. Han blir uttråkad och vill hellre ha något att jobba med som spårträning eller patrullering… eller så vill han bara lunka på, snusa och pinka.
Och nu börjar allting snart ordna upp sig med mitt diskbråck igen. Eller åtminstone så mycket att jag och hunden Johnny kan hänga med våra militärkompisar ut på träning igen. Då är det bra att få flåset tillbaka.
(bilderna på hunden Johnny är tagna av min dotter Amanda Henriksson)
Kvällens citat:
Styrkan kommer inte av det
du klarar av att göra. Den kommer
av att göra det du en gång trodde
att du inte klarade av att göra.
Må väl och kram från mig
Annika

På naturens villkor.

Hejsan.
Just nu grönskar det som allra mest. Allting växer så det nästan syns och hörs. Och då är det såklart inte bara de växterna som jag själv har planterat. Nej även ogräs och annat spirar med full kraft.
Jag har bestämt mig för att sluta envisas med att plantera sådant som inte verkar trivas hos mig och istället sats på de växter som passa in här. De som trivs och vill leva med just Gyllebojordens förutsättningar.
Men så finns det även sådant som redan växer här, som det bara gäller att ta tillvara på.
En björnbärsplanta till exempel. Jag vet inte hur många gånger som jag klippt ner den för att jag inte gillar att den är där den är. Nu har jag gett upp. Istället får den bre ut sig och ta plats och jag till och med hjälper den lite på traven istället. Över det vita staketet får den nu bre ut sig, och istället för att reta mig på eländet, så gillar jag den nästan nu. Och har jag tur får jag goda björnbär i belöning till hösten.
 Efter tre månader med ett nytt diskbråck mellan två nya kotor så kände jag att det var dags. Jag snörade på mig springskorna och förkunnade för min käre make att jag ämnade prova om det gick att börja springa igen.
Han höll sig för pannan, himlade med ögonen och mumlade något om galenskap och skylla mig själv.
Såklart tog jag det extremt lugnt. Med små mjuka steg dansade jag fram genom den härlig Gyllebomorgonen. Naturligtvis kände jag hela tiden efter så allt funkade där bak i ryggen. Högerbenet har en liten tendens till droppfot och det gjorde att jag en gång snubblade och for på näsan i backen. Men jag hade tur och landade på bästa möjliga vis – jag landade i ett hav av ramslök.
(Tack du gulliga tjej som oroligt kom till undsättning där jag snopet låg platt på magen.)
Första springrundan – check!
Snart, snart är det dags för min dotter Emmy att komma hem igen. Efter nära nog ett helt år i Australien kommer hon hem i mitten av juni. Jag håller på att längta ihjäl mig efter henne nu. Åhhh vad jag ska laga vegetarisk mat, njuta av hennes skratt och lyssna på allt hon fått uppleva.
För Andréa, min dotter som bor i Canada, verkar alla bitar nu falla på plats. Hon ska ju flytta till Alabama i juni för att praktisera och fortsätta utbilda sig som specialistveterinär där.
Det är liksom inte bara att ta sitt pick och pack och flytta dit. Nej, det krävs mängder med intyg, intervjuer och friskhetsintyg för att få tillåtelse och visum för att få komma dit och arbeta. Vaccinationer, inte för sin egen skull då, utan för deras, så man inte kommer dit med någon oönskad sjukdom. Men nu börjar allt falla på plats och flyttlasset går i slutet av juni. Visumet är godkänt och klart.
Dagens citat:
Så snart du välkomnar förändringar
har du möjlighet att ta emot livets
obegränsade möjligheter.
Ha en fin dag och kram på er.
Annika

Tjejmilen på en timme … det borde gå.

Hejsan.
Jag kikar bara in för att önska er en fantastisk lördagskväll och hoppas ni alla mår härligt bra.
Jag har grävt lite i mitt bildarkiv och fastnade för tre sköna vinterbilder. I januari är vi faktiskt mitt i vintern … om vi vill det eller ej … även om man börjar kunna känna en svag doft av en annalkande vår såklart.
Jag har anmält mig till tjejmilen i september. Oj… som jag längtar. Jag vet precis hur kul det är – jag har sprungit den förut.
Jag brukar ha små mål att kämpa för i livet, och i år tränar jag lite extra för att kunna springa den där milen på 60 minuter igen.
Därför har jag åter börjat ta tiden på mina springrundor för att lättare ha kontroll på träningen och planera min löpning lite mer.
Appen jag använder heter Strava och den synkar jag med träningsdagboken på datorn. Jag gillar inte den där andra appen som de flesta andra motionärer använder – den som jag i smyg kallar för ”runke-per” (run keeper)
I alla år som jag joggat har jag fört en enkel träningsdagbok. Det kan jag verkligen rekommendera.
När jag fick mina problem med rygg och ischias hade jag i flera år fört små anteckningar om vad jag tränade, hur det kändes och mina resultat. Allt det där har jag haft en verklig nytta av – särskilt i kontakten med sjukvården och min sjukgymnastik. Jag har haft allting på pränt, och blivit tagen på mer allvar … med vad som funkar och inte funkar för mig!
Nu siktar jag på en tjejmil på 60 minuter, men mest siktar jag mot en fantastisk helg i Stockholm. Tills dess finns inga ursäkter att träna. Isgator är ingen godtagbar ursäkt. Visserligen ser jag ut som en nyparad anka, både bredbent, hjulbent och med en vaggande stil. Men med dubbar på skorna så är det nästan som att köra speedway på is.
Dagens citat:
Talang är en myt – alla kan bli bäst!
Jag ska träna för att kunna göra mitt bästa.
Jag tänker bli mitt bästa jag, med mina egna förutsättningar….men framför allt ska jag se till att ha kul!
Ha en fin kväll.
Kram Annika

Att sätta mål är lätt.

Hej
På min bloggportal finns just nu en utmaning. Den heter #MÅL2018.
Man ska skriva ett inlägg som handlar om just mål för 2018.
Mitt mål för året är att aldrig sluta…
… att aldrig sluta kämpa för att bli den bästa versionen av mig själv.
Det lättaste i världen är att sätta upp olika mål, som att börja träna och motionera eller gå ner i vikt.
Det svåra kommer när man ska hålla fast vid rutinerna och att aldrig sluta med dem. När man ska ge sig ut trots trötthet, dåligt väder eller tidsbrist. Det är då de dåliga ursäkterna lätt kan komma.
Mitt mål för året är helt enkelt att bara köra på med mina springrundor, som jag gjort de senaste åren. Att aldrig lyssna på de där ursäkterna. Att bara köra på
Min plan är att lägga in lite längre distanser igen under våren. Lite småförändringar …
Kanske inte marathonlånga rundor med tanke på min ryggskada,  men runt en mil eller så, det är nog precis lagom för mig.
Detsamma gäller när det handlar om vikten tycker jag. Att börja på dieter och börja banta det är enkelt. Det svåra kommer när man sedan ska hålla den nya slanka linjen.
För mig handlade det inte om en snabb viktnedgång, utan om en livsstilsförändring.
Så även i år får jag ibland hålla igen och tänka på vad jag stoppar i mig. Att kunna unna mig av livets goda, men inte allting varje dag.  Att försöka vara den bästa versionen av mig själv. För min egen skull.
Ett mål jag också har, är att prova något nytt. Något roligt, som ska kännas som en slags belöning.
Ett år klättrade jag i jätteträd. Oboy – det var kul!
Vi får se vad det blir i år …
Belöningar måste man såklart ha.
Min belöning kommer även att bli en ny löparklänning i år.
Jag älskar att springa i klänning eller kjol på sommaren, och när det inte går så fort i löparspåret så ska det åtminstone vara snyggt.
Dagens citat:
Ge aldrig upp din dröm på grund av 
tiden det tar att uppnå den.
Tiden kommer att passera ändå.
Hoppas ni också har mål för 2018, såklart utifrån era förutsättningar. Det kan vara att delta i en triathlon eller att gå till postlådan med sin rullator, det spelar ingen roll. Den enda man ska utmana är sig själv.
Mål och planer är bra för alla tror jag!
Det finns ingenting som man inte kan, bara saker som man inte lärt sig ännu.
Mitt bästa råd är att gör det lätt, börja med något litet och gå sakta framåt. Små steg i taget, men sluta aldrig.
Plötsligt är man ifärd med det där som först tycktes nästintill omöjligt.
Lycka till med era mål och planer.
Och bli den bästa versionen av Er själva.
Ha det fint.
Kram Annika
Scroll to Top