löpning

Ett gott slut och en härlig början

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen, Träning / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

Med alla dessa röda dagar som hamnar helt huller om buller i kalendern nu, så blir väl alla lite snurriga på vilka dagar som är vilka. Åtminstone har jag själv blivit det.

Nyårsafton

Vi avslutade vårt år med en himmelskt god middag hos vännerna i Borrby. Först ut blev det Toast Skagen som jag brukar göra och ta med mig. I år tyckte jag den blev lite rinnig och kanske inte så snygg som vanligt. Fast den smakade gott som vanligt.

Till huvudrätt vankades det kronhjortsentrecote med potatismuffins och så goda tillbehör därtill. Att Kentan är en fena på det här med kött, det är vi väldigt bortskämda med, men såklart är det allting runt omkring som också gör middagen delikat. Min mamma sa alltid att man åt med ögonen, och nog ligger det mycket i det där. Vår nyårsmiddag var god för alla sinnen vill jag nog påstå.

Allting avrundades med en supergod efterrätt som Petra gjort. Hundarna sov gott på sina platser, och när klockan närmade sig tolvslaget tackade vi för oss och for hem till våra egna djur. Har man djur så har man också ett ansvar att se till så att de mår bra och känner sig trygga.

Ett varmt tack Petra och Kent för ett alltid lika mysig nyår ♥

Nyårsdagen

När man ätit och druckit gott så måste man komma ut och röra på fläsket lite grann, i alla fall tycker jag att det känns väldigt skönt. Årets första springrunda var inte lätt, den gick inte fort och förmodligen var den allt annat än snygg också – men så skönt när den var klar.

Med nya året kommer vintern

Vintern och kylan smög sig på en av de första dagarna på året. Jag gick upp tidigt för att ta mig ett gryningsdopp. Trots att det varit minusgrader så brukar det ta ett tag innan vattnet fryser till vid ”vår” brygga.

En bit ut i vattnet hade det sakta börjat lägga sig en tunn ishinna och temperaturen hade sjunkit till ca 2,5 grader. Att det var vinter gick inte att ta miste på.

Som vanligt har jag inga nyårslöften. Åtminstone inga mätbara. Istället gör jag som varje år, jag tänker försöka hålla igång med det jag alltid gör. Jag ska springa så mycket jag kan och tycker är skönt, jag ska ge mig ut i naturen så ofta tillfälle ges. Mitt mål är sedan att aldrig sluta med det jag gör. För en dag kommer jag ha sprungit min sista runda, eller njutit mitt sista vinterbad – men jag hoppas det dröjer väldigt många år till dess.

Dagens citat

Lyssna inte på vad andra säger om dig bakom din rygg. Ett lejon tittar aldrig bakåt när små hundar skäller.

Jag önskar alla en fin Trettonafton.

Varm kram från mig, Annika

Ett gott slut och en härlig början Läs mer »

Ramslök, löpning och pinsa.

8 kommentarer / Natur, Österlen, Träning / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Halloj

Vädret var inte det bästa när jag äntligen hade tid för ett gryningsbad. Eller egentligen var det faktiskt ganska härligt, det var ju bara himlen som var täckt med gråa moln. Temperaturen var helt ok, vinden nästintill obefintlig och fågelsången var fantastisk.

Alla vita blommor kommer lite mer till sin rätt då ljuset är dunkelt, även om just vitsipporna drar ihop sina kronblad då solen uteblir.

På hemvägen njöt jag lite extra i ett hav av ramslök. Den där löken sprider ut sig lite mer för varje år. Den är helt fantastisk, men mest tycker jag nog om dess vita blommor som kommer lite senare. De liknar skira stjärnor, doftar lök och man lär kunna göra något som påminner om kapris av blomknopparna. Någon gång, när jag har bättre tid, så ska jag kanske prova det – för just kapris är en stor favorit hos mig.

Som så ofta så fick jag ett glatt mottagande när jag kom hem. Att mötas av små hundar som ser ut att ha ett stort leende ända upp mot öronen kändes ju helt fantastiskt. Stefans leende var dock lite mer svårtolkat, men log det gjorde han.

Löpning i Borrby

En kväll samlades mitt ”tjejmilen-gäng” för att löpträna i Borrby. Det var ett trevligt initiativ av Picklebar som anordnade en löparkväll med efterföljande öl och pinsa. Alltså, så trevligt och gott. Jag gillar egentligen inte att springa på kvällen, men vankas det öl med tilltugg, ja då kan jag allt offra mig.

Dagens citat:

Bara så högt som jag sträcker mig kan jag växa. Bara så långt som jag söker kan jag nå. Bara så djupt som jag tittar kan jag se. Bara så stort som jag drömmer kan jag bli.

Ha en underbar ”stilla onsdag”. För mig blir det kanske inte helt stilla, jag kommer hålla till på Lokalföreningen i Norra Björstorp. Tycker ni att det blir alltför stilla, kom gärna och hälsa på, vi har massor av saker inför vårbestyren, och ja vi har faktiskt även påskgodis om det är vad som behövs.

Må gott, kram Annika

Ramslök, löpning och pinsa. Läs mer »

Tjejmilen 2024

8 kommentarer / Allmänt, Resor, Träning / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hejsan

Förra helgen var det äntligen dags för tjejmilen i Stockholm. Vi hade sedan länge anmält oss till loppet, och då även bokat både hotell och tåg upp till huvudstaden. Och nu var det äntligen dags.

Vårt lilla gäng bestod av mig och min vän Petra, samt våra döttrar (utom Andréa, som ju bor i Kanada).

Vi var ett taggat litet gäng som anlände till vårt hotell, Lilla Rådmannen. När vi checkat in på våra rum och satt packningen, så begav vi oss ut till Gärdet för att hämta nummerlapparna till loppet. Då passade vi också på att äta en god middag innan vi tog oss tillbaka till hotellet.

En sängfösare innan vi gick och la oss, det tyckte vi att vi kunde unna oss.

Efter en stadig hotellfrukost gav vi oss iväg genom ett myllrande Stockholm. Även om vi, lite till mans, hade en del småskador, så var vi alla rejält peppade och taggade.

Mina ischiasbesvär hade återigen börjat göra sig rejält påminda igen, och jag hade fått känningar i båda benen ända ner till fötterna. Men skam den som ger sig, jag hade som mål att springa sakta och nätt, det skulle nog kunna funka hade jag tänkt.

Kroppen höll och jag kom in i mål, trots lite missöden på vägen. För såklart yrade jag till det en smula ute på banan och råkade springa fel och fick därför lufsa en halv kilometer extra (lantis i stan). Men vad gör det, jag passerade ju sista vätskekontrollen två gånger och fick mer energidricka än alla andra… 🙂

Jag tror nog att vi alla sprang lite bättre än förväntat och alla var vi stolta och glada över våra prestationer.

Med 30.000 steg i benen, varav en sprungen mil, så var vi både trötta, slitna och vrålhungriga när kvällen kom. Det fick bli pizza på rummet. Alltså såååå gott!!

När vi bokade vår helg i Stockholm så bestämde vi oss för att ta en extradag i storstaden innan vi åkte hem. Alltså hade vi hela söndagen på oss att bara strosa runt, njuta av stadslivet och se på allt vad vår fina  huvudstad hade att bjuda.

Tack tjejer för en helt fantastisk helg, med så mycket skratt, tokigheter, pepp och prestationer. Såklart är vi alla redan anmälda till nästa års tjejmil.

Mitt eget mål är varken att springa längre eller fortare – nej, mitt mål är att fortsatta i samma takt och samma längd, så många år jag bara kan.

Dagens citat:

Det viktigaste är inte att vinna utan att ha kul. Fast å andra sidan är det väldigt kul att vinna och i synnerhet när man har kul.

Jag tävlar bara med mig själv, och knappt ens det – men kul det har jag, så in i norden.

Ha det gott

Annika

Tjejmilen 2024 Läs mer »

Jag älskar att springa.

6 kommentarer / Boktips, Natur, Österlen, Träning / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Att jag som vuxen skulle komma att yppa orden ”jag älskar att springa” kändes för tio år sedan som ett enda stort skämt.

Jag hade sämsta konditionen. Jag hade även en fast övertygelse om att min kropp inte kunde röra sig på annat vis än på sin höjd i rask promenadtakt. Powerwalking som det också kallas, var det fortaste jag förflyttade mig.

Idag är jag inte längre så förtjust i att gå fort, eller powerwalka. Det känns hårt och påverkar min dåliga rygg negativt. Istället har jag upptäckt den underbara känslan av att springa. Inte fort och inte kraftfullt. Jag springer med små nätta steg. Istället för att tänka att jag är en stark, muskulös och tung ardennerhäst, så föreställer jag mig att det är ett kattdjur jag försöker efterlikna.

Hastigheten är inte heller så viktig. Men efterhand så går det oundvikligen fortare. Det kommer liksom som en belöning av allt tränande.

Med en fantastisk natur inpå husknuten har jag såklart lite enklare än många andra att ta mig ut på mina rundor. Men jag lovar att även här på Österlen och i mitt Gyllebo kan det vara motigt. Det kan blåsa halv storm så trädgrenarna far. Det kan regna småspik och vara kallt. Vissa rundor är inte alltid ren och skär lycka. Det kan faktiskt kännas som jag drar på en hel kossa på min rygg. Likaväl älskar jag det!

Jag har inte haft någon tränare, peppare eller instruktör. Jag har bara gett mig ut och sprungit. Att skriva om träning och löpning är inte för att skryta eller att på något vis verka bättre än någon annan. Nej, jag vill egentligen bara peppa andra att hitta den här sköna motionsformen.

Efter att ha läst boken Hjärnstark av Anders Hansen är jag ännu mer övertygad om att löpning gör något bra för både kropp och själ.

Jag hoppas att jag kan locka ut några fler att börja springa, för jag tror att så många har förutsättningarna, även om de inte riktigt tror det själv.

Dagens citat:

Vi finner inte lyckan, vi skapar den.

Ta hand om dig och skapa bra förutsättningar för just din lycka.

Kram Annika

Jag älskar att springa. Läs mer »

Som om tiden stått still.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen, Träning / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej.

Det var en tidig morgon då jag som så ofta snörade på mig mina springskor. Helgens blöta snöfall hade gjort att min vanliga runda runt Gyllebosjön inte var farbar. Åtminstone inte iklädd joggingskor. Istället fick jag välja en runda runt byn. Och då menar jag en runda ner om den lilla byn Östra Vemmerlöv.

Det var grått och dimmigt. Väglaget var ömsom tö och ömsom is. Fast jag njöt av vartenda steg som om jag dansade en meditationsdans. Tankar och minnen bara kom farande och virvlade runt i hjärnkontoret.

När jag passerade den gamla bilverkstaden med bilförsäljningen, kastades jag långt tillbaka i mitt minne. Till barndomen då mina föräldrar köpte sin första Mazda här. Nu stod där istället andra underbara bilar. Drömbilar att önska sig.

Det kändes nästan som om tiden stannat. Som om platsen sovit en Törnrosasömn. Den lilla bilverkstaden såg ut som den alltid har gjort. Inte sådär modern och tråkig som om den varit nybyggd eller sönderrenoverad. Nej, den såg ut som den gamla välkända ”Måcken” från TV. Med så mycket charm. Ren och skär nostalgi alltså.

Så passerade jag byns färgaffär. Även den slumrade, som om någon bara strött ut ett sömnpulver mitt i verksamheten. Som om allting plötsligt bara kunde vakna upp och fortsätta precis där det slutat.

En gråmulen kall Österlendag kan bli en fantastisk resa i fantasin och i minnet. Och som bonus blev det en 7,5 kilometers motionsrunda. En morgon kan inte börja bättre.

Dagens citat:

Det viktigaste är inte att lägga år till livet. Det viktigaste är att lägga liv till åren.

Ha det bäst och kram.

Annika

Som om tiden stått still. Läs mer »

Samma, samma – men jag tröttnar aldrig.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen, Träning / Av / / , / 1 minute of reading

Hejsan

-Blör du allri trett po å renna runt di darr vannhulled harrende dau? undrar min Stefan ibland.

Nej, jag tröttnar nog aldrig på mina springrundor runt min älskade Gyllebosjö.

Naturen är ju så finurligt skapad att den aldrig ser likadan ut från den ena dagen till den andra.

Och jag älskar det lika mycket alla dagar, året runt.

Över en natt kan den här rundan totalt ha bytt skepnad, och jag fullkomligt älskar det.

Dagens citat:

Himlen på jorden är ett val vi måste ta, inte en plats som vi måste finna.

Tänk på det. Överallt finns små underbara platser att njuta av. Platser som bara finns där och som varenda dag bjuder på sig själv. Det gäller bara att se, känna och njuta. Precis där just DU är.

Ha en fin dag

Annika

Samma, samma – men jag tröttnar aldrig. Läs mer »

En fin julafton önskar jag Er.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen, Träning / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Jag vill bara kika in lite snabbt och önskar Er alla en riktigt fin julafton. Som vanligt är jag uppe med tuppen och ska ge mig ut på julaftons obligatoriska springtur runt sjön.

Det har blivit lite av en tradition för mig att starta just den här dagen före alla andra. Åtminstone före de som bor under samma tak som jag själv.

Jag lovar, en smörgås med julskinka kan aldrig smaka bättre, än efter en tur i vår Österlenska natur oavsett vilket väder vi bjuds.

Hoppas ni alla startar er julafton på det sätt som just ni mår gott av. Att lyssna till sin egen röst är viktigast. För mig betyder en löprunda i en stressad tid, att tankarna får en stunds skön avkoppling och såklart att fläsket skakas om på ett välbehövligt vis.

Dagens citat:

Kärlek utan kyssar är som ägg & bacon utan ägg … och utan bacon.

Ha en riktigt fin julafton och pussas mycket, både två- och fyrbenta.

Kram Annika med familj.

 

 

En fin julafton önskar jag Er. Läs mer »

Snabba skor

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , / 2 minutes of reading
(inlägget innehåller annonslänkar)
Hej hej
Hoppas ni har en härlig måndag.
Jag har fått mina nya löparskor nu, så vinterns träningssäsong är räddad.
Jag har två favoritmärke som jag vet brukar sitta perfekt på mina fötter. Det är ju så himla smidigt, för då vet jag att det alltid blir bra.
Mina småhundar gillar inte springskor. De vet att de nästan aldrig får följa med på mina löparrundor.
Och deras reaktion var ganska uppenbar, då jag för första gången snörade på mig mina nya skor.
De liksom bara stod där och tvärglodde!
Såklart var jag tvungen att prova så det var bra fart i de nya skorna, även om det snarare var sommar än vinter ännu.
Jajamensan, de satt som en smäck och rundan på 7 kilometer gick som en dans.
Redan har jag börjat kika runt på nya skor till våren… kanske dessa. Eller ett par i fräsig färg som de här. Man kan ju också välja de mest prisvärda, som de här.
Och jag har ett mål med min löpning, så nya vårskor får bli en belöning.
Och När Stefan kastar bort sitt gips till jul, så passar det väl bra att tomten kommer med de här åt honom…
Kvällens citat:
Många fler har blivit framgångsrika
genom att ta ansvar för sig själva
istället för att komma med ursäkter
och skylla på andra.
Även om man är en person som kanske inte löptränar eller springer, så är chansen större att man faktiskt tar några springsteg om man har rätt skor på sig. Så mitt tips är, ta alltid bra skor på er, för ni vet aldrig när ni får spring i benen.
Ha det gott och kram.
Annika

Snabba skor Läs mer »

Tjejmilen 2018

Lämna en kommentar / Träning / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Det var en sådan fantastisk upplevelse att delta i tjejmilen i Stockholm igen.
Det är en folkfest med ren och skär glädje. Glada kvinnor i alla de färger och former, alltifrån gammal till ung.
Att jag skulle kunna delta i år var inte alls någon självklarhet.
Då när vi anmälde oss så kände jag mig stark och hade precis kommit igång igen med löpträningen efter ett eländigt diskbråck.
Strax efter jag betalt vår anmälningsavgift slog ryggen till igen och knockade mig fullständigt. Jag och min dotter bestämde att vi skulle se tiden ann och våra förhoppningar var att jag åtminstone skulle kunna resa till Stockholm och njuta ändå. Vi höll tummarna för att jag skulle vara i sådant skick att jag skulle kunna åka med, så skulle Amanda springa sitt lopp.
Allting gick så mycket bättre än vad jag hade kunnat drömma om. Såklart hade jag förberett mig, och jag hade inte deltagit om jag riskerade att det skulle komma att förvärras genom att jag var med. Mentalt stannade jag kvar i min egen ”bubbla” och tänkte medvetet på att inte dragas med alla andra i deras tempo.
För Amanda var det hennes första tjejmil och hon var såklart lite extra nervös den här dagen..
Laddade med lite reklammössor på huvudet och nummerlappar på brösten gav vi oss ut i Stockholmsvimlet. Tillsammans med 25.000 andra tjejer samlades vi på Gärdet för att springa vårt lopp – en härlig tjejmil.
Såklart står det Stefan Hantverkarn på våra kepsar!! Stefan, vår störste supporter som hejade på oss hemma från soffan i Gyllebo på Österlen.
På Österlens stafettmara tidigare i sommar hade Hyrtoaletten ett lag som de döpt till det fyndiga namnet ”Nöden har ett lag”.
Här uppe i Stockholm var nöden ganska stor och köerna väldigt långa till de blå små hemlighusen …
Men om de hade något eget lag det förtäljer inte historian…
Vi startade i grupp 8. Både jag och Amanda kom i mål på hyfsade tider, tyckte vi själva i alla fall.
Jag kom in på tiden 74 minuter och Amanda sprang på 68 minuter.
Det är ok, för nu kan det liksom bara bli bättre framöver.
Målet för mig var 60 minuter, men mina förutsättningar ändrades drastiskt och utifrån dem så är jag så himla nöjd.
Allting är relativt såklart, men vi är båda så himla nöjda med oss själva.
Jag, för att jag kunde springa överhuvudtaget och Amanda för att hon överlevde…
Såklart hann vi med en massa annat kul också när vi var en hel helg i Stockholm. Det ska ni få läsa mer om i senare inlägg här på bloggen.
Nu planerar vi för tjejmilen 2019. Då hoppas jag få med även yngsta dottern Emmy, vilket inte hördes alltför omöjligt.
För det krävs såklart träning, och jag har redan nu tänkt ut att vi kan ha ett träningsläger i USA. Träningslägret kan vi ju sedan avsluta i New York den 8 juni med  tjejmilen tillsammans med alla mina tre töser. Visst hörs det som en fantastisk plan??!!! Alltså jag kan ju räkna ut grejer …
 Dagens citat:
Talang är en myt – alla kan bli bäst!
Alla kan bli den bästa versionen av sig själv. Kämpa alltid för det. Att göra saker och ting efter sin bäst förmåga, med sina egna personliga förutsättningar.
Ha det gott och kram.
Annika

Tjejmilen 2018 Läs mer »

Jag springer igen

Lämna en kommentar / Träning / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Nu har det blivit några varv runt sjön för mig. Och då menar jag i lätt joggingtakt. Väldigt lätt.
Det går inte särskilt fort.
Och springer man inte fort, då måste man springa snyggt – för så är regeln!
Asch, det där är mest skoj. Jag springer i de träningskläder som hängt med mig i flera år. Fast när det är sommar och varmt så springer jag gärna i springklänning eller kjol.
Nu är jag så lycklig över att det fungerar att springa överhuvudtaget och mina mål och drömmar är inte lika hissnande som i början av min löpträning.
Jag var ingen ungdom när jag i samband med en militärutbildning var tvungen att lära mig springa en viss sträcka på en viss tid. Jag var 45 år fyllda och hade nog aldrig sprungit mer än en kilometer i följd i hela mitt liv.
Men jag lärde mig och har sedan som längst sprungit 21 kilometer i ett svep. Och det är jag galet stolt över nu, jag som mest höll mig undan på gympan (=idrotten) i skolan.
Jag har inte längre några  marathonplaner, det vill inte min rygg. Nu har jag bara ett enda mål och det är att inte ge upp min njutbara löpning runt sjön.
Förr hade jag alltid min underbara flatcoated retriever som min trogne följeslagare. Han var med mig på alla mina springrundor. Ett år sprang jag 150 mil totalt, och Johnny var med mig på alla sträckorna.
Men han gillar inte riktigt att vara med längre. Han blir uttråkad och vill hellre ha något att jobba med som spårträning eller patrullering… eller så vill han bara lunka på, snusa och pinka.
Och nu börjar allting snart ordna upp sig med mitt diskbråck igen. Eller åtminstone så mycket att jag och hunden Johnny kan hänga med våra militärkompisar ut på träning igen. Då är det bra att få flåset tillbaka.
(bilderna på hunden Johnny är tagna av min dotter Amanda Henriksson)
Kvällens citat:
Styrkan kommer inte av det
du klarar av att göra. Den kommer
av att göra det du en gång trodde
att du inte klarade av att göra.
Må väl och kram från mig
Annika

Jag springer igen Läs mer »

Rulla till toppen