Norra Björstorp

En tur på den Blå Leden.

8 kommentarer / Boktips, Natur, Österlen / Av / / , , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Den där morgonen då jag och min vän mötte dagen uppe på Brösarps backar, så passade vi också på att vandra lite på en av Brösarps många fina leder.

Efter att ha varit nere vid bilen, som stod parkerad vid Glimmebodagården, så valde vi att vandra på den vackra leden som jag tror kallas för ”Den Blå Leden”.

De första varma solstrålarna gav naturen ett otrolig vackert ljus, och i det höga fuktiga gräset kunde vi tydligt se vilket otroligt arbete spindlarna gjort under den gångna nattens arbetsskift.

Solen värmde oss mer och mer, och flera gånger fick vi stanna för att lätta på klädseln.

Efter ungefär halva rundan så mötte vi ett nytt gäng hästar. Även de var så vackra där det stillsamt gick och åt av det saftiga morgongräset.

Om jag i mitt nästa liv skulle råka födas som häst, så är min önskan att då få bli en av dessa ”Brösarps-backar-hästar”, för bättre liv än så tror jag inte är möjligt att få om man är en häst.

Med bästa sällskapet, så gick tiden allt för fort. Vips var vi tillbaka där vi startade vår runda. Trots att vi ätit en halv hotellfrukost, så började vi bli smått hungriga igen. Vi hade fler planer för dagen, så vi sa hejdå till hästarna och for vidare på andra äventyr.

Boktips

Så måste jag tipsa om en bok som jag lyssnat på. Den heter ”Min vän Björn” av Navid Modiri. Boken handlar om den mest fantastiska personen man kan tänka sig, nämligen Björn Natthiko Lindeblad (mannen som gav upp ett framgångsrikt liv och blev skogsmunk i Thailand i 16-17 år). Den här boken är skriven av en vän till honom och handlar om deras fina och varma vänskap. Jag gillade den verkligen.

När jag nu skriver om den här boken, så kan jag inte låta bli att rekommendera Björns egen bok. Den heter ”Jag kan ha fel”, och är en av de mest underbara böcker jag läst. Björn besatt så mycket klokhet och värme som han förmedlar i den här vackra boken.  Tyvärr drabbades Björn Natthiko ju av ALS, och valde till slut att avsluta sitt liv på egen hand.

Dagens citat:

Ingenting varar, allting är förgängligt.

~Björn Natthiko Lindeblad~

Så önskar jag alla en härlig tisdag.

Annika

En tur på den Blå Leden. Läs mer »

Luciamorgon.

2 kommentarer / Allmänt, Österlen / Av / / , / 1 minute of reading

Hejsan.

Vilken fantastiskt vacker ”lussemorgon” vi bjöds på i år. Den 13 december inledes med en magisk gryning. För mig väntade en arbetsdag i varumottagningen på Lokalföreningen, men först hade vi, jag och min underbara kolleger, lite andra planer…

Vi i innepersonalen hade bestämt att vi skulle lussa för utepersonalen i brädgården. Och jag tror bestämt att det blev uppskattat. Ja, jag bara älskar sådant här som med små medel förgyller den vanliga vardagen.  Tack mina fina vänner på Luckan ♥

Sedan var det bara att lägga Luciakronan till sidan och kavla upp ärmarna på arbetsjackan – på bryggan fanns nya pallar med saker att packa upp.

Dagens citat:

Börja lite, väx lite, kräv lite, le lite

… nej, le mycket och ofta!!

Ha en fin dag.

Kram Annika

Luciamorgon. Läs mer »

Ett glasrike på Österlen.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Länge har jag längtat efter att besöka Österlens egen glaskonstnär, Elna Jolom.
En dag förra veckan tog vi oss i kragen och körde dit. Långt ut på Brösarps Norra backar ligger hennes avsides belägna lilla glashytta. Närmare bestämt i Norra Björstorp.
Som ni vet är jag ingen konstkännare överhuvudtaget, men just glaskonst ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Det fascinerar mig väldigt mycket.
Det är liksom lite farligt att hålla på med … tänk att bränna sig på ett stycke flytande glas … betydligt värre än att måla sig på tummen i alla fall!!
Visst tar dessa konstverk nästan andan ur en …
 
Redan i Elnas trädgård möttes vi av hennes hantverk.
Överallt stod fina alster i det vackraste glas.
 
Där hos Elna fanns även glaskonst av andra konstnärer.
En del väldigt häpnadsväckande, medan andra fick det att dra i smilbanden.
 
Jag och Stefan smög försiktigt runt där bland alla konstföremål, livrädda att råka slå ner något.
Vi kände oss som två elefanter i en glasbutik … vilket vi ju nästan också var.
 
Ute i växthuset hängde en underbar skapelse ner från taket. Det var som att befinna sig under en stor ljuvlig änglatrumpet.
 
Ja visst är det något visst med glaskonst.
Jag har en gång själv provat på det här med att blåsa glas, och det är inte alls lika enkelt som det ser ut.
Om det kan man läsa här.
 
Sedan styrde vi kosan hemåt igen.
Över Brösarps norra backar och förbi världens bästa pulkabacke, gick den slingriga färden hem.
Och finns det något vackrare!?
 
 
När Andréa studerad i Köpenhamn kom det många veterinärstudenter hit till oss i Gyllebo varje sommar, och jag älskade dem alla så mycket.
I dagarna har vi haft besök av Evelina, en av dem som stannade till här i Gyllebo. En underbar tös som nu jobbar som veterinär i Jönköping.
 
 
Dagens tänkvärda ord:
 
En människa som äger stor
självrespekt blir aldrig avundsjuk
på någon …..
Hon/han ser till att förverkliga sina
egna drömmar och mål.
 
Hoppas ni alla kämpar mot någon dröm eller något mål.
Det behöver inte vara storlaget alls, utan det kan vara små enkla saker. Saker som kanske bara behöver en liten spark i baken, bara ett litet steg ur bekvämlighetszonen.
Varför inte prova att blåsa glas …?
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 

Ett glasrike på Österlen. Läs mer »

Rulla till toppen