Brösarp

89 årskalas.

Hejsan.

Mitt i den varmaste högsommaren fyller min pappa Kurt år. Det har han envisats med att gör varenda år så länge jag kan minnas. Oftast brukar det sammanfalla med att det är Kiviks marknad och vi har ofta firat honom där. Dock inte i år  eftersom ingenting är riktigt som det brukar pga pandemin.

Jag, min syster och min ena dotter hade varit hemma hos Kurt tidigare i veckan och städat lite extra inför hans kommande lilla kalas. Och det var nog tur, för det känns inte helt fräscht med döda mullvadar i torkvindan, även om Kurt gärna ville visa upp sina goda jägartalanger för mindre lyckosamma grannar med mullvadsproblem.

När jag som vanligt tagit mitt morgondopp här hemma i sjön så var det dags att köra på kalaset i Brösarp.

Med smörgåstårta och ett glatt humör åkte vi för att fira 89-åringen. Vi fick en trevlig eftermiddag med många muntra skratt, där festens yngsta och äldsta personer var de som stod för festens show.

Om vi alla lever och har hälsan nästa år så hoppas jag att det blir ett hejdundrande 90-årskalas i Brösarp. Ja, den som lever får se. Tack pappa Kurt för en trevlig fest, för nog blev den hejdundrande redan i år.

Dagens citat:

Vad du än gör idag, så gör det med samma självförtroende som en 4-åring iklädd en Batman t-shirt.

Njut av er dag.

Kram Annika

En redig skåning svettas bara när han äter.

Hejsan.

Det blev en härlig dag, om än inte riktigt efter planerna.

Planen var att jag och min vän Petra skulle ut och vandra tillsammans en dag i förra veckan. Men eftersom Petra ”nysslat ti de litta”, så fick vi hitta på något annat istället. Petra hade alltså snubblat och stukat sin fot en smula och då är det inte riktigt bra med en hel dags vandring. Istället tog vi våra kära gubbar med på lite utflykt. Vi kom inte längre än till Brösarps backars rastplats förrän vi tyckte att det kunde passa med lite kaffe och baguette.

Sedan for vi vidare norrut.

I Degeberga stannade vi för en kort promenad vid Forsakar. Där var en storslagen natur som jag definitivt kommer att besöka igen. Jag kan föreställa mig att en vacker höstdag här måste vara sagolik!

Sedan vände vi kosan mot Österlen igen.

Hos Eva på Allé hamnade vi till slut. För klockan 17.00 ringde matklockan och det var dags att äta igen… hungriga skåningar som vi ju är.

Det blev en utsökt måltid som alltid hos Eva, även om Stefan gnällde en smula över att hans panntofflor tog slut. Han fick skylla sig själv tyckte jag, för jag är säker på att Eva gett honom mer om han bara sagt ifrån. Min fisk var i världsklass och så himla god!

Sedan strosade vi i den vackra omgivningen och inspekterade Evas nybygge. En vacker länga där det nu finns 6 eller 7 rum för övernattning.

Vem skulle inte vilja bo över här på vackra Allé för en natt. Och frukosten… jag kan ju bara föreställa mig hur fantastiskt god frukosten är här.

Mätta och nöjda for vi hem till Gyllebo igen för att avsluta dagen med en kopp kaffe i trädgården. I knäet hade vi ett par små papperskartonger med ifrån Eva, det var de mest delikata chokladkakor ni kan tänka er. Men först var det ett dopp som gällde, för gubbarna var svettiga. Förmodligen av allt ätandet. Ja, ni vet ju, en riktig skåning svettas bara när han äter, och ätit det hade vi gjort den här dagen.

Dagens citat:

Det finns en sak som får oss människor att överleva nästan allt. Nära, trygga och långvariga relationer. Satsa djupt med få. Inte ytligt med många.

~Peter Svärdsmyr~

Ha en fantastisk dag och kram

Annika

En gris, en drake och en sagolik morgon.

Hejsan.

En morgon var lite extra vacker i förra veckan.

Vattnet såg extra inbjudande ut den här morgonen och solen framträdde genom morgonmolnen som ett rött eldklot.

Som alltid spelade jag in en filmsnutt särskilt åt min dotter Andréa. Sådär som jag gjort varenda morgon sedan förra sommaren då allt blev lite extra jobbigt och tungt för henne. Ingen märkvärdig film alls, utan bara en kort snapchat där jag pratar med henne som om hon vore här tillsammans med mig.

Det var  en alldeles sagolik morgon (som så ofta), men jag kan nog aldrig tröttna på att beskåda naturens uppvisning.

Dagen skulle visa sig bli väldigt varm och kvav och jag var inte riktigt sugen på att stå i köket och laga mat den här dagen. Istället for vi till Brösarp och åt på Grisen & Draken.

Grisen & Draken är en  så kallad Food Truck, alltså en rullande matservering eller en sorts snabbmatsbil kan man nog också kalla det. Oavsett vad det är, så var deras mat himla god. Jag kan verkligen rekommendera att åka dit och äta när man som jag inte riktigt orkar fixa någon egen lunch.

Hemma i Gyllebo igen hade en slända råkat komma in i köket. Såklart räddade jag den och bar ut den i det fria igen. Mörkt turkosblå var den, och det var nog den vackraste sländan som jag någonsin sett.

Dagens citat:

Mycket lite behövs för att göra ett lyckligt liv. Allt ligger i dig själv och i ditt sätt att tänka.

Ha en härlig dag.

Annika

Tåget tutar alltid två gånger.

Hejsan.

Det var förmodligen sommarens hetaste dag, och vi hade bokat biljetter på ångtåget i Brösarp.

I Brösarp mötte vi min dotter Amanda och en mycket förväntansfull liten gosse. Scott var uppfylld av spänd förväntan och när han såg tåget med alla sina vagnar på perrongen så stampade han i gruset med sina små skor och skrek wowwwwoooowwwoooowww, woooowww!!!

Eftersom vi var ganska tidigt ute så satt vi en stund inne i den svala vänthallen. Där inne är allting som ”förr i tiden”.

Eftersom det varit torrt så länge så var brandrisken alltför stor för att köra med det riktiga ångloket den här dagen. Istället byttes det ut mot ett gammalt dieseldrivet lok, och det gick bra det också!

Så blev det äntligen dags att gå ombord på tåget. Med sig hade Scott en bok som han lånat på biblioteket. En bok som så passande handlade om just tåg.

I kupén var det väldigt hett och kvavt. Scott hade dagen till ära fått sina ostyriga lockar vattenkammade i en lite stramare  ”tåg-åkar-frisyr”. Men efterhand som han hoppade från famn till famn så återgick håret till sitt naturliga rufs.

Så äntligen började tåget rulla. Vi tuffade fram i en behaglig hastighet, fram över Österlens vackra vidder. Att se vårt välkända landskap från ett annat perspektiv var spännande även för oss vuxna.

Extra spännande var det att se när vi körde över sträckans två viadukter vid Ravlunda och vid Vitaby.

Alltför fort var vi framme vid vår slutdestination, Sankt Olof. Under den halvtimmeslånga pausen passade vi på att köpa vars en glass och en ny keps till Scott. Gillar man tåg så gör man!

Precis hade vi hunnit slicka den sista glassen från pinnen när det var det dags att kliva upp på tåget igen. Den här gången var det en lite modigare kille som klev ombord. Därför stannade vi ute på den lilla plattan mellan vagnarna och njöt av fartvinden som svalkade oss skönt i ansiktena. Scott skrattade högt varje gång som tåget tutade.

Och vet ni – tåget tutar alltid två gånger!!

Vips var vi tillbaka i Brösarp igen, och då passade det väldigt bra med lunch. Det fick bli äggakaga på bästa Brösarps Gästis!!

Jag vill avsluta med att rikta ett stort varmt tack till alla de personer som helt ideellt ser till så att Skånska Järnvägar kan fortsätta att glädja oss alla. Som liten skolflicka var det här en stående skolutflykt för oss Brösarpsbarn, så för mig var dagen en stor nostalgitripp. Naturligtvis är mitt blogginlägg inte sponsrat av någon, och känner just du för att läsa mer om Ångloket i Brösarp så kommer du till deras hemsida HÄR.

Vi ses till jul igen Ångloket!

Dagens citat:

Smälla ska det göra och roligt vill jag ha, annars är jag inte mé!

~Karlsson på taket~

Ha en riktigt fin söndag och kram från mig.

Annika

27.000 steg i underbar natur.

Hejsan.

Efter en skön natts sömn så vaknade vi upp, pigga och utvilade på Tastecelebration i Christinehof. När vi gnuggat sömnen ur ögonen gick vi ner för att njuta av Isabels super goda frukost.

I lugn och ro packade vi sedan ihop våra saker, checkade ut och tackade för oss. Vi bytte om till kängor och hängde på oss ryggsäckarna. Istället för att ta bilen för att bara köra hem, så hade vi valt att ägna dagen åt vandring.

Vi följde Verkeåns ringlande väg mot havet. På marken lyste de sista vitsipporna upp så vackert, även om de på sina ställen hade bytt färg och nu sjöng på sista versen.

Efter ett tag kom vi fram till Hallamölla och dess vattenfall.

Vi hade en tanke på att ta oss en dusch i det forsande vattnet, men när vi insåg att vi långtifrån var ensamma på platsen, så sköt vi den upplevelsen på framtiden. Någon duschuppvisning var jag inte direkt sugen på att företa mig. Istället fortsatte vi i åns riktning mot Brösarp.

Genom underbart vacker bokskog vandrade vi och njöt av den sagolika naturen. Ormbunkarna längs åns kanter stod som allra vackrast, och jag kunde nästan inte se  mig mätt på dem.

Ganska snart var vi framme vid Vantalängan. Där stannade vi för en liten paus. Vi åt vars en banan och fyllde på med vätska. Området var fullt av tältande turister och i gräset ringlade en skräckslagen kopparödla hastigt in i det torra gräset.

Därefter gick vår vandring upp över Brösarps vackra backar.

Gullvivorna stod som allra finast i blom. Vi pausade en liten stund och njöt av den vidunderliga utsikten från de norra backarna.

Sedan fortsatte vi med Haväng som vårt slutmål. Framme vid Bengtemölla  började våra magar kurra och benen kändes plötsligt betydligt tyngre. Ja då var det bara att kämpa på. Att lufta fötterna en stund och knyta om kängorna brukar ge nya oanade krafter.

När de första fåren med sina små lamm siktades, ja då visste vi att vi var nära. Vi kände doften av Haväng…

Så var vi till sist framme vid Havängs parkering. Våra stegräknare visade då på drygt 27.000 steg, så att vända tillbaka och hämta bilen var inget alternativ. Vi ringde istället efter ”Taxi Stefan”, som snällt ställde upp och körde oss tillbaka för att hämta hem bilen.

Det var en Kristi himmelfärdshelg helt i min smak. Tusen tack min älskade Emmy♥

Dagens citat:

Tid är mer värdefullt än pengar. Du kan alltid få mer pengar, men aldrig mer tid.

Att spendera en dag med en älskad dotter är för mig det mest värdefulla i hela världen.

Ha en fin dag och kram.

Annika

Gryning på Backaleden.

Hejsan.

Vilken morgon vi fick på Brösarps backar, jag och min vän Tina.

När solen kikade fram och vi avslutat vår frukost, gav vi oss av på vandring på den vackra Backaleden.

Dimman låg tät och det var så vackert med solens strålar som silade genom den fuktiga luften och trädens lövverk.

Luften var fuktig och min kameralins fick jag ständigt torka av.

På heden gick vackra hästar och betade. Hästar som såg ut att leva ett fullständigt harmoniskt liv, nästan som hämtade direkt ur någon Astrid Lindgren saga.

Den fem kilometer långa vandringen gick alltför fort, och vips var vi tillbaka där vi startat.

Fast vårt äventyr var förstås inte riktigt slut för den här gången. Ett litet ”stopp med dopp” väntade på oss, men det får ni läsa om en annan gång.

Dagens citat:

Det vackraste i världen kan varken ses eller höras utan måste kännas genom hjärtat.

Det här var en morgon som gick rakt in i mitt hjärta.

Kram Annika

(bilden ovan: Tina Thornberg)

88:an

Hej hej

Mitt i den svenska högsommaren fyller min pappa Kurt år.

Hela 88 år har han nu hunnit fylla, den forne skogvaktaren på Christinehof.

På födelsedagen samlades vi för att fira jubilaren hemma i Brösarp.

Barn och barnbarn kom, och för allra första gången även ett litet barnbarnsbarn.

Det blev en härlig sommardag då vi njöt av en god smörgåstårta i solskenet. Och vad kunde väl passa bättre till kaffet när man fyller 88 år, än den traditionella glasspinne ”88:an”!

En lite extra tanke gick såklart till mamma Ingrid som jag vet hade njutit av att se sin familj samlad i sitt älskade Brösarp.

Dagens citat:

Det är en olycka att det är för liten intervall mellan den tid då man är för ung och den då man är för gammal.

Glöm aldrig bort att ålder egentligen bara är en siffra. Allt handlar om hur man känner sig i sinnet.

Ha det gott och kram

Annika

Brösarps backar var önskemålet.

Hejsan.

Det finns ju inget bättre sätt att sparka igång påsken på, än att gå på tur med en kär vän. Gärna Brösarps backar, var önskemålet jag fick. Då valde jag de absolut vackraste – de norra backarna.

Vi träffades på parkeringen vid Glimmebodagården. Här brukar det vara en trevlig julmarknad i början av december, men den här dagen kände man verkligen ingen julstämning. Fåglarna kvittrade och solen strålade. Precis som man vill att det ska göra, en bit in i april månad.

Vi stretade uppför backarna, upp mot den högsta punkten. Därifrån har man en vidunderlig utsikt ut över vidderna och över hela den lilla byn Brösarp.

Vi följde den blå markeringen, som är en sträcka på cirka 5 kilometer. En underbar natur som förmodligen är Österlens vackraste.

I våra ryggsäckar skvalpade kaffe, påskmust och annat gott. När vi hittade en härlig plats i en liten glänta så slog vi oss ner med näsorna vända mot solen. Vi pickade våra ägg, skrattade och njöt av att bara vara för en liten stund.

Mätta och belåtna lämnade vi smulorna kvar på bordet åt skogens alla myror. Så fortsatte vi vår vandring på stigen som var omgärdade av vitsippor.

Kanske blev det påskens mysigaste påskbuffé för det här året. Ett ägg och en liten macka räcker långt, när omgivningen är fantastiskt och sällskapet är trevligt.

Dagens citat:

Bra vanor är lika beroendeframkallande som dåliga, men de bygger upp ditt liv istället för att riva ner.

Vanan att vara ute i naturen en stund varje dag måste höra till det bättre rutinerna.

Må väl, Annika

Picknick i Källskogen.

Hejsan.

Efter nästan exakt fyrtio år, så var jag tillbaka på den här sagolikt vackra platsen.

På en skylt står det att den här platsen heter Tockabjär. När jag var en ung tonårstös, så minns jag bara att vi ungdomar kallade det för ”killerna”. Hit tog vi oss för att träffas, grilla och göra allt sånt som tonåringar gillar att göra. Många av pågarna körde moppe och vi töser fick åka med.

Förra gången jag var här, satt jag på en Puch Dakota, bakom en finnig 16-års grabb. Nu, 40 år senare vandrar jag här med min stelbente make och mina två små hundar i koppel.

I min ryggsäck hade jag nu smörgåsar och en termos med  varm choklad. Då, för 40 år sen, hade jag nog en burk i handen, förmodligen det som kallades mellanöl… eller nej, jag gillade ju inte öl på den tiden… Ganska säkert var det en enkel vit tandläkarmugg i plast jag höll i handen. Innehållande en häxblandning – en ärligt stulen mix av sprit, från någon icke ont anande förälder.

Det är märkligt med minnet. Jag kan inte säga att jag varit på den här platsen särskilt många gånger som ung. Men i min hjärna har jag aldrig kunnat glömma dess skönhet.

Så förra helgen packade jag med mig min ”lille” gubbe, hundarna och en ryggsäck med förnödenheter och gav mig tillbaka hit.

Jag har inte särskilt bra koll på vilken vandringsled man går för att komma till den här fina platsen. Kanske heter den ”Backaleden”??  I vilket fall som helst så börjar den i skogen vid Brösarps idrottsplats och går över stora vägen, in i skogen.

Vandringsleden är uppmärkt med gula ringar runt träden, och jag tror att om man följer den så kommer man fram till Vantalängan så småningom.

Vårt mål för dagen var den grillplats jag hade i minnet och den lilla bro jag kom ihåg att vi gick på, där vid ”Killerna”.

Det kändes så konstigt när vi kom fram till platsen… Det är inte ofta saker ser ut som man minns dem, men här var det alldeles precis sig likt tyckte jag. Vattenkällan var förstås numera utmärkt med en skylt, så törstiga vandrare kunde avnjuta det friska goda källvattnet.

Vi fortsatte en bit bort mot grillplatsen där vi pausade och åt vår medhavda matsäck. Solen kikade fram och värmde skönt. Stefan hade mest ögon för vildsvinsspår, medan jag drömde mig bakåt i tiden.

Med tanke på Stefans stelopererade fot svängde vi av ifrån leden och tog asfaltsvägen hem. Vi passerade min gamla kära skola och sen bar färden vidare mot nya mål.

Dagens citat:

Du har inte slösat din tid – du har samlat erfarenheter.

Ha en fin dag och kram

Annika

Tid att minnas.

Hejsan.

Den här tiden i början av november är så vacker tycker jag.

Tiden då vi tänker tillbaka på de kära vi mist och saknar.

Trots att vädret nästan alltid är kallt, grått och regnigt vid den här tiden, så känns det så innerligt varmt. På kyrkogårdarna flödar det av ljus och blommor.

Jag och Stefan var såklart på ”våra” kyrkogårdar här på Österlen och tänkte extra mycket på de som en gång tänkt så mycket på oss…

Att lägga blommor och tända ljus, det känns bra i hjärtat.

Dagens citat:

Ibland måste du  ta beslut som sårar ditt hjärta men läker din själ.

Kram Annika

Scroll to Top