Brösarp – Gylleboannika

Jultåget 2024

8 kommentarer / Allmänt, Familj, Österlen / Av Annika Olsson / 14 december, 2024 / Brösarp, Jultåget, Österlen, Skånska Järnvägar / 2 minutes of reading

Hej hej

En gång är ingen gång, två gånger är …en tradition (hoppas jag)!

I fjor åkte vi jultåget mellan Brösarp och Sankt Olof med mina små barnbarn. Det där var så himla trevligt och mysigt så i år samlades vi hela familjen för att åka igen.

Jag och Stefan var först på plats, vi brukar ju oftast vara i god tid. Men kort därefter droppade resten av familjen in på Brösarps station.

Min svärson, Jimmy, var tvungen att jobba den här söndagen, men i gengäld hoppade Andréas lilla guddotter Stella in, så vi blev fulltaliga ändå.

Tåget var fullsatt och innan vi visste ordet av så var vi framme i Sankt Olof. Där bjöds det på korv, glögg och pepparkakor.

När alla fått korv och var nöjda så var det dags att kliva ombord igen för att tuffa tillbaka mot Brösarp.

Till alla barns stora glädje så åkte självaste Tomten också med på tåget. På hemvägen delade han ut godispåsar till alla de små.

Innan vi visste ordet av så var vi tillbaka i vid Brösarps station igen.

På oss alla väntade en härlig jullunch hemma hos Amanda och Jimmy, som var förberedd sedan innan. Att åka tåg blir man rysligt hungrig av.

Kan man inte samlas allihopa på julafton, så kan man göra något helt annat istället, och det här var en supermysig dag som jag så gärna gör om nästa år!

Tack familjen♥

Dagens citat:

Slösa inte så mycket tid på att tänka på hur mycket du väger. Det finns inget som är mer fördummande, tråkigt, idiotiskt och självdestruktivt än att inte njuta av livet.

~Meryl Streep~

Sunt förnuft – ät gott och njut av det och håll samtidigt kroppen igång genom rörelse. Att det sen kan bli lite mjukt här och där, det är det inte så mycket att göra åt.

Ha det fint, kram Annika

Jultåget 2024 Läs mer »

En tur på den Blå Leden.

8 kommentarer / Boktips, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 27 augusti, 2024 / Blå leden, boktips, Brösarp, Norra Björstorp, Österlen / 2 minutes of reading

Hej hej

Den där morgonen då jag och min vän mötte dagen uppe på Brösarps backar, så passade vi också på att vandra lite på en av Brösarps många fina leder.

Efter att ha varit nere vid bilen, som stod parkerad vid Glimmebodagården, så valde vi att vandra på den vackra leden som jag tror kallas för ”Den Blå Leden”.

De första varma solstrålarna gav naturen ett otrolig vackert ljus, och i det höga fuktiga gräset kunde vi tydligt se vilket otroligt arbete spindlarna gjort under den gångna nattens arbetsskift.

Solen värmde oss mer och mer, och flera gånger fick vi stanna för att lätta på klädseln.

Efter ungefär halva rundan så mötte vi ett nytt gäng hästar. Även de var så vackra där det stillsamt gick och åt av det saftiga morgongräset.

Om jag i mitt nästa liv skulle råka födas som häst, så är min önskan att då få bli en av dessa ”Brösarps-backar-hästar”, för bättre liv än så tror jag inte är möjligt att få om man är en häst.

Med bästa sällskapet, så gick tiden allt för fort. Vips var vi tillbaka där vi startade vår runda. Trots att vi ätit en halv hotellfrukost, så började vi bli smått hungriga igen. Vi hade fler planer för dagen, så vi sa hejdå till hästarna och for vidare på andra äventyr.

Boktips

Så måste jag tipsa om en bok som jag lyssnat på. Den heter ”Min vän Björn” av Navid Modiri. Boken handlar om den mest fantastiska personen man kan tänka sig, nämligen Björn Natthiko Lindeblad (mannen som gav upp ett framgångsrikt liv och blev skogsmunk i Thailand i 16-17 år). Den här boken är skriven av en vän till honom och handlar om deras fina och varma vänskap. Jag gillade den verkligen.

När jag nu skriver om den här boken, så kan jag inte låta bli att rekommendera Björns egen bok. Den heter ”Jag kan ha fel”, och är en av de mest underbara böcker jag läst. Björn besatt så mycket klokhet och värme som han förmedlar i den här vackra boken. Tyvärr drabbades Björn Natthiko ju av ALS, och valde till slut att avsluta sitt liv på egen hand.

Dagens citat:

Ingenting varar, allting är förgängligt.

~Björn Natthiko Lindeblad~

Så önskar jag alla en härlig tisdag.

Annika

En tur på den Blå Leden. Läs mer »

Besök på kyrkogården och hösthjälp i trädgården.

2 kommentarer / Boktips, Familj, Österlen, Trädgård / Av Annika Olsson / 9 november, 2023 / Alla Helgons Dag, boktips, Brösarp, Gyllebo, Mellby / 3 minutes of reading

Hejsan.

Jag älskar att vi har naturtomt och mycket träd här hos oss. Fast det är förstås ganska arbetsamt med alla löv som vi har att ta hand om vareviga höst. Men i förra veckan fick vi en hjälpande hand – Scott med sin gröna John Deere.

Runda på runda körde han med det lilla släpet fullt av uppsamlade löv.

Naturligtvis så ville Nicolaj också vara med i leken, och ganska snart blev det rally runt poolen istället. Men det gjorde såklart inget, för ännu sitter många löv kvar på träden och det är ju tids nog att ge sig i kast med lövräfsningen på riktigt.

En lång stund var vi ute i trädgården och lekte olika fantasilekar som Scott hittade på. Det mesta handlade om motorfordon, bärgning och om att tävla på olika vis. Det var lekar som var nyheter för mig, jag som bara haft döttrar innan.

Jag har varit och jobbat lite extra några dagar i Björstorp. Det var lokalföreningen som hade ett trevligt jippo för att fira att deras butik fyllt fem år. Femårskalas kräver ju festligheter såklart, och jag fick vara på ett hörn. I dagarna två så gräddade och serverade jag våfflor så det slog härliga till. När mitt våffeljärn efteråt stod här hemma, så fick jag ju tvunget bjuda familjen också på våfflor. Alla lät sig väl smaka.

Sedan kom den fina helgen, allhelgona, de dagarna tycker jag är så fina. Då finns det tid att minnas och smycka gravarna. Jag och Stefan körde som vanligt till våra föräldrars minnesplatser med ljus och blommor. Först blev det ett besök på Mellby kyrkogård.

Sedan blev det ett besök på Brösarps kyrkogård. När man tänker på alla kära som nu är borta, så blir det som ett sug i magen. Det har gått så fort, alldeles på tok för fort… ♥

Nu när vi går mot mörkare tider så passar det väl ganska bra med lite olika boktips.

Först ut i raden av böcker är ”Ett långsamt farväl” av Carl Dahlbäck. Det är en bok om den hemska sjukdomen ALS. Boken är finstämd och vackert berättad.

Sedan har jag lyssnat på en bok som heter: ”Såren som inte syns” av Maggie Hartley. Det är en bok om två små barn, två syskon, som blivit vanskötta och misshandlade. Man får följa deras öde hos sin nya fostermamma och såklart gläds man åt när det mycket långsamt anpassar sig till ett normalt liv.

Ett annat boktips får bli självbiografin ”Om” av Niklas Strömstedt. Jag älskade att lyssna på han liv, om tiden då han spelade i Ulf Lundells band till exempel. Han är en ödmjuk låtskrivare och artist som jag tycker är väldigt duktig. Kärleksballadernas kung.

Sist ut blir en underbar bok som heter ”Färskt vatten till blommorna” av Valérie Perrin. Det är en liten historia om en spännande relation som är så fint och härligt berättad, det ligger en alldeles särskild stämning runt historian. Jag kan helt enkelt inte sätta fingret direkt på varför jag älskade den här boken, men den måste ha något alldeles särskilt, då den legat på pockettoppen ett tag nu.

Japp, en blandad kompott av boktips.

Dagens citat:

Boken om livet:

När man vill bläddra tillbaka till sidan man älskade så har man redan fingret på sidan där man ska dö …

Ja, jag sa ju det – det går rent för fort, på tok för fort…. Ta vara på tiden hörni!

Ha det fint.

Annika

Besök på kyrkogården och hösthjälp i trädgården. Läs mer »

Regn och rusk och spöke

2 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 6 november, 2023 / Brösarp, Gyllebo, Österlen / 3 minutes of reading

Hej hej

I förra veckan var det höstlov för alla skolbarn, eller ”läslov” som det så fint heter nu förtiden. Jag för min del tycker nog att det vore nyttigare för alla ungar att vara ute i friska luften under de här lediga dagarna så kroppen får rörelse och hjärnkontoret lite mer syre.

Fast, det förstås, en del dagar var ju verkligen som gjorda för att sitta inne med en god bok i knäet. Det har varit regn och rusk om vartannat.

Mina små barnbarn skulle komma och bo här i Gyllebo ett par dagar. Det var en önskan som Scott haft ett bra tag, att han skulle få bo här så han kunde sova två nätter på rad i gästhuset. Han räknade och visade på sina små fingrar och förkunnade att han minsann då inte bodde i Tomelilla, utan i Gyllebo, så det så.

När det nu var höstlov så passade det ju alldeles perfekt med inneboende små pojkar här. Innan den lilla familjen kom för att checka in i ”Stuga-Gyllebo” så passade jag på att gå en lång härlig runda med småhundarna. Av erfarenhet så vet jag ju att de får lite mindre uppmärksamhet när barnbarnen är här på besök.

Nu var det ju inte bara småpojkarna som checkade in här. Mina döttrar Emmy och Amanda flyttade också in ett par dagar, och såklart togs de alla emot med öppna armar. Både gästhuset och gästrummet fick värmas upp lite extra, fast sängarna stod redan bäddade och redo, det gör de alltid.

På tisdagskvällen, då det var halloween, trotsade vi vädret och for på Brösarps traditionella spökrunda. Den här fantastiska halloweenfesten anordnades av Brösarps scoutkår. Det är en vandringsslinga på ca 1.5 kilometer som går en bit ut i skogen. Den här kvällen kunde man där stöta på skräckinjagande figurer. Det var levande statister utklädda till spöken, nunnor, levande lik och andra läskiga figurer. För de yngsta och de räddaste fanns även en mindre runda utan levande spöken. Det var en alldeles fantastisk tillställning, som trots vädret i år, drog hela 600 besökare. Vid starten fanns chokladhjul, läskiga lådor att sticka ner fingrarna i och grillad korv att köpa. Ja, vad mer kan man egentligen önska sig av halloween.

Vi blev blöta och vi blev skrämda, vi blev mätta av den grillade korven och Scott vann på chokladhjulet – TACK BRÖSARPS SCOUTKÅR!

Ja, här på foto ovanför går jag med ett av spöken och försöker prata lite förstånd med ”hen”, det fungerade inte så bra 🙂

Dagens citat:

Äh, jag tror att det är en ängel som rymt ifrån himlen.

~Pippi Långstrump~

Ja, de här Brösarps-spökena var alldeles säkert väldigt snälla, där under de skrämmande kostymerna.

Ha det fint.

Annika

Regn och rusk och spöke Läs mer »

Familjedag vid Vantalängan

4 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 22 april, 2023 / Brösarp, familjen Gyllebo, Vantalängan / 2 minutes of reading

Hejsan.

Förra helgen packade vi med oss en korg med lite korv och bröd och for iväg till Vantalängan utanför Brösarp.

Förutom jag och Stefan, så hade vi med oss barn, barnbarn och våra tre hundar. Det blev en riktigt familjedag med högsta betyg.

Stefan som ju både har en spricka i knäet och en i menisken (om jag förstått det hela rätt) kunde inte gå så väldigt långt, så honom parkerade vi vid en av grillplatserna där vid Vantalängan. Under tiden som vi vandrade en liten bit i den härliga vårskogen, så startade han upp elden inför korvgrillningen.

Vi njöt av lugnet och ljuden där i skogen. Barnen tycktes också tycka om skogspromenaden.

Mindre kul var det när en brant backe uppenbarade sig. Då fick Scott plötsligt rysligt ont i sina små ben. Men med lock och pock, och i små etapper så klarade han till slut backen helt på egen hand. Gissa om han då blev stolt!

Sedan kom ett meddelande från Stefan om att det fanns finfin glöder klar. Vi var inte nödbedda eftersom vi alla var sugna på lite grillad korv.

Tänk, det krävs inte så mycket för att få en minnesvärd dag. Några korvar, lite bröd och såklart sugrörsdricka.

Lille Nicolaj hoppade från famn till famn och tycktes även han njuta av dagen. Den gamla babyoverallen som Emmy haft då hon var barn kom lagom till pass.

Att grilla korv i skogen det är verkligen en underskattad sysselsättning, och finns det egentligen något godare så säg?

Dagens citat:

Livet är inte där och då, utan här och nu.

Små enkla saker i livet är kanske de som vi minns bäst och gläds mest åt på ålderns höst.

Ha en härlig lördag.

Kram Annika

Familjedag vid Vantalängan Läs mer »

Gammalt och vackert.

4 kommentarer / Allmänt, Österlen / Av Annika Olsson / 6 april, 2023 / antikmässa, Brösarp, Österlen / 1 minute of reading

Hej hej

Finns det något som åldras lika vackert som tulpaner?

Ja, det skulle kanske vara antikviteter då. Fast då beror det mer på vilket värde de gamla sakerna har. Ju högre värde, desto vackrare i människors ögon…. eller?

Förra helgen var jag och Stefan på antikmässan i Brösarp. Där fanns det mycket gamla saker måste jag säga, och många besökare också, så intresset var stort.

Vi köpte ingenting, utan jag såg det mer som en sorts lektion i att lära mig om gammalt och antika föremål. Fast när det kommer till kritan så tycker jag mest om sånt som jag själv har minnen till, saker som liksom har en själ och en historia, gärna bruksföremål.

Vädret i Brösarp var ganska råkallt och dimmigt. Vi köpte vars en grillad korv av idrottsföreningen innan vi begav oss söderut igen.

Nej, något fynd på antikmässan gjorde jag inte, men en ny bukett tulpaner från ICA hade jag med mig hem.

Dagens citat:

Vi människor är som knappnålar, det är huvudet som hindrar oss från att gå för långt.

Ha en fin skärtorsdag.

Annika

Gammalt och vackert. Läs mer »

Urnsättning för pappa Kurt

2 kommentarer / Allmänt, Familj, Österlen / Av Annika Olsson / 14 februari, 2023 / Brösarp, familj, urnsättning / 2 minutes of reading

Hej.

I onsdags var det så äntligen tid att föra pappa Kurts aska till sin sista destination. På Brösarps kyrkogård ligger han nu tryggt, till vänster om sin älskade Ingrid.

Jag och min syster samlades tillsammans med våra familjer för att ha den urnsättning som vi avsiktligt väntade ett tag med att ha. Jag ville invänta det tillfället då min dotter Andréa skulle komma hem från Canada, eftersom hon ju inte hade möjlighet att vara med på begravningen i oktober. (bilder från begravningen finns HÄR)

Solen lyste från en klarblå himmel och vädret var verkligen det bästa tänkbara. Min syster hade gjort ett vackert blomsterhjärta som hon la på graven och Andréa fick äran att sänka ner urnan på sin plats bredvid Ingrid. Kyrkklockorna ringde, och även om sorgen emellanåt känns tung så är det en viss lättnad att ha sammanfört Ingrid och Kurt igen.

En stund stod vi kvar och mindes och tänkte på Kurt, innan vi lämnade platsen åt kyrkvaktmästaren.

Hemma i Gyllebo hade jag förberett med lite enkel mat för oss alla. Det känns alltid så fint att äta något och vara tillsammans när man gjort sorgliga saker tycker jag.

Att Kurt hade tyckt om vår minnesdag för honom och urnsättningen, det är jag övertygad om. Han älskade ju att vara tillsammans, att äta gott, skoja och skratta. Det är också så som jag helst vill minnas min pappa, hans aldrig sinande humor.

Så kunde jag inte låta bli att leta upp några bilder från mamma Ingrids urnsättning (den 12/9 2013) … så fort tiden gått…

Texten som lästes på mamma Ingrids begravning tycker jag passar så bra även till pappa Kurt:

Döden betyder ingenting

Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är Jag, Du är Du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Kalla mig vid mitt vanliga namn.
Tala till mig sådär som Du alltid gjort.
Ändra inte Ditt tonfall,
Håll sorgen borta från Din röst.

Sluta inte skratta åt våra gemensamma små skämt.
Skratta som vi alltid har gjort.
Var med mig. Le mot mig. Tänk på mig.
Låt alltid mitt namn finnas med Er där hemma.
Uttala det som ingenting hänt,
sorglöst och utan spår av skuggor.

Låt livet gå vidare med samma innebörd som tidigare.
Det går vidare därför att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott
i vår gemenskap.

Varför skulle du sluta tänka på mig
för att Du inte längre kan se mig.

Jag väntar på Dig någonstans väldigt nära.
Alldeles runt hörnet.
Allt är väl.
– Henry Scott-Holland

Trösterikt och fint!

Kram Annika

Urnsättning för pappa Kurt Läs mer »

Sov gott pappa Kurt.

12 kommentarer / Familj / Av Annika Olsson / 17 oktober, 2022 / begravning, Brösarp, familj / 2 minutes of reading

Hej

Förra torsdagen var en tung och ledsam dag för mig och min familj. Dagen hade kommit då vi skulle ta ett sista farväl av min pappa Kurt.

Mulet väder hade utlovats för hela dagen, men alldeles lagom till begravningsgudstjänstens början, så lyste solens strålar in genom kyrkofönstret och träffade liljorna i min bukett. Det var sååå vackert.

Begravningen blev ljus och fin med vacker musik, blommor i mängder och ett tal om Kurt och hans spännande liv. Efteråt samlades vi alla en stund på kyrkogården, innan vi sedan skildes åt.

Vi i familjen hade valt att samlas hemma i Kurts hus för en enkel måltid. Eftersom min äldsta dotter, Andréa, inte kunde komma hem från Canada för att delta på begravningen, så var hennes allra bästa vän med i hennes ställe. Sååå fint gjort! Det kallar jag vänskap det ♥

Bägge mina två små barnbarn var med hela dagen för att också ta avsked av ”moffar Kurt”. Det var så fint att ha de båda små pågarna med, som en påminnelse om att Kurts gener får fortsätta i framtiden.

Efter en fin eftermiddag med både glädje och sorg så åkte vi tillbaka till kyrkan för att titta på alla de underbara blomsterbuketter som kommit till Kurt den här dagen.

Min syster hade själv gjort sin och sin familj ståtliga bukett.

Vi avslutade med en tur till mamma Ingrids grav, där vi tände ett ljus i lyktan. Kurt kommer så småningom också att vila där vid hennes sida. Jag vet att han längtat väldigt mycket efter sin Ingrid ♥

Dagens citat:

De vi älskar finns alltid med. Vandrar bredvid, osynliga, tysta och påverkar allt vi gör.

Ord de yttrar har en särskild klang. Viskar in i hjärtat, fyller det med styrka och ljus.

När de lämnar jordelivet bor värmen kvar. För kärleken får vi inte bara till låns, utan är något som vi för alltid bär med oss.

Pappa Kurt, du har lämnat ett stort tomrum, och du fattas mig så mycket… men jag ska alltid minnas dig med glädje i hjärtat och ett leende på mina läppar.

Till alla er som på något vis hört av er, kom till kyrkan, skickat blommor osv…. Ett stort varmt tack till Er ♥

Kram Annika

Sov gott pappa Kurt. Läs mer »

Hösten är här på riktigt.

5 kommentarer / Natur, Österlen, Stefan Hantverkar'n / Av Annika Olsson / 7 oktober, 2022 / Brösarp, Gyllebo, Österlen / 1 minute of reading

Hejsan.

Det både syns och känns att hösten har anlänt på riktigt nu. I min trädgård blommar säsongens sista växter så vackert.

Kärleksört, aster och den lilla höstkrokusen med namnet Tidlösa gör livet glädjefyllt för de sista tappra bina som dansar omkring så fort som oktobersolen kikar fram.

Att det redan hunnit bli höst känns en smula märkligt. Nyss var det vår och jag skrev ett blogginlägg om att jag hade en nytt jobb… (inlägget hittar ni HÄR)

Nu har det där halvåret strax passerat. Jag har haft en härlig tid med underbara kolleger på Lokalföreningen i Brösarp.

Även i fortsättningen kommer ni kunna hitta mig där i varuintaget på Luckan. Inte riktigt varenda dag förstås, men ganska ofta ändå. Någon dag i veckan ska jag ju också hinna med Stefan, naturen, barnen och allt annat som bör hinnas med. Kanske blir det återigen lite mer foto och blogginlägg här då….

Hösten är här på riktigt och trots det så blommar blåklinten ute vid gästhuset tappert vidare.

Dagens citat:

Avståndet mellan drömmar och verklighet kallas för aktivitet.

Ha en fin fredag och kram från mig.

Annika

(foto nedan: Mr D. Williams)

Hösten är här på riktigt. Läs mer »

Vi firade en 90-åring.

2 kommentarer / Allmänt, Familj, Österlen / Av Annika Olsson / 27 juli, 2022 / Brösarp, Gyllebo, Österlen / 1 minute of reading

Hejsan.

Oj oj vad tiden rusar iväg. Redan är det mer än en vecka sedan vi var på kalas i Brösarp.

Det var min pappa Kurtan som fyllde hela 90 år.

Extra kul var det att nästan hela familjen hade möjlighet att träffas och fira dagen. Med en tårta från Mellbybagaren lät vi oss alla väl smaka.

Barnbarnen log lydigt när jag som alltid kom sättande med kameran i högsta hugg. De är alla vana vid att bli förevigade allt som oftast.

Formel ett, sa Scott lydigt, när jag bad honom säga ”omelett” för att le fint mot mig och min kamera… haha, ja har man en racingpappa som kört formelbil så är det kanske inte så konstigt ….