Hej hej
Runt om vår vackra sommarby så finns det stora härliga betesmarker där det går både får, hästar och kor i alla de former och färger.
Något som är väldigt sorgligt är att det pratats om ett avskaffande av betesrätten för kor. Stackars kossor om de i framtiden inte får komma ute och beta grönt gräs på somrarna. Jag tycker nästan att det är som om de måste sitta i fängelse, och det förtjänar de då rakt inte.
En solig kväll för någon vecka sedan stod en nyfiken kalv och iakttog mig och hundarna där vi kom traskande på grusvägen. Det var en riktig ”nyfiken i en strut” -kossa det. Jag tycker att kor är så fina djur, snälla och de utstrålar ett sådant lugn. Hoppas att de aldrig får reda på att man tänkte stänga in dem i stallar likt kriminella fångar.
Så finns det djur som gör mest bara som de själva vill. De vilda grisarna. När jag är ute med hundarna så märker jag direkt på lilla Penny när grisarna varit framme. Jag tror att det i henne bor en bevakningshund, en ”vildsvinsbevakningshund”.
Betesmarkerna börjar se lite torra och trista ut för djuren nu. Medan vi ”tvåbeningar” har njutit av varma torra sommardagar så hade djuren nog önskat sig lite mer regn.
Dagens citat:
Om man inte kan ta bort det dåliga får man fylla på med mer av det braiga istället.
Hoppas ni alla får en fin fredag med mycket braiga saker. Min dag kommer alldeles säkert att bli bra, då jag ska jobba lite extra på bästa Luckan idag.
Kram kram
Annika
Djuren ska inte stängas in. Gå gärna in o läs på LRF hemsida eller bloggen Mitt liv som bonde. Där finns bra förklaringar på lagförslaget. Mvh Lena
Tack för din kommentar och dina tips. Jag inser (genom att skumma lite på LRF:s sida – ska läsa mer sen) att beteskravet är så mycket mer komplext än vad jag först trodde. Vi måste ju värna om både våra djur, men såklart, även om våra lantbrukare här i Sverige. Kram på dig och tack för att du fick mig att läsa på ytterligare lite mer. Kram kram
Det tycker jag är bedrövligt om det kommer bli. Vad har människan för rätt att göra allt detta. Känns som djuren ska va som robotar de ska bara mjölkas så mycket som möjligt, hur mycket mänsklig kärlek får de? Jag som är uppväxt på en gård med mjölkkor, de fick mänsklig omvårdnad far och min bror mjölkade korna för hand de hade ju ingen stor besättning, far hade sin och min bror sina. De var ju inte bara producenter de var våra kamrater, så fina djur så låt de får komma ut på sommaren. Ha en strålande dag solen skiner redan.
Kram/MH
Det var nog både lättare och kanske lite roligare att vara lantbrukare förr, men vi måste värna om de som jobbar som bönder idag. Stor kram
Det med kossorna låter helt vansinnigt. Hoppas bönderna inte låter bli att släppa ut sina kor.
Jag måste säga att vi faktiskt aldrig har varit i Gyllebo. Jo, kört inom men aldrig riktigt sett oss omkring.
Nu måste jag städa lite innan värmen når husvagnen. Fick veta igår kväll att vi får gäster ikväll över helgen.
Trevlig fredag!
Låter kul med gäster över helgen. Vädret lovar ju gott också. Ni får vidga era vyer och ge er utanför Kiviksområdet. Kram kram
Man har ju vissa ställen man återvänder till. Var i Gyllebo som barn, men minns mest en skog.
Ja, skog är här ganska mycket runt om, så ditt minne är säkert rätt.
Politik och utveckling har styrt i de enorma storjordbrukens riktning. Men jag minns från barndomen småbönder och deras kor. Kossorna hade riktiga namn, inte bara nummer. Vanligaste namnen på kossor var väl Rosa, Blomma och Blenda, men visst fanns mer ovanliga än så. I unga år var jag väl lite snäll mot en kalven Lisette och matade den med ungefär nappflaska när dess Mamma Mu var tillfälligt sjuk. Så blev man lite äldre, flyttade hemifrån och från kossorna, där Lisette då benämndes kviga. Jag återkom några sommarveckor två år senare. Långt borta på ängen betade något halvdussin kor. En av dessa tittade upp och kom skuttande emot mig för att hälsa. Jodå, det var Lisette, som visade känslor och hade ett riktigt namn, inte bara något nutida nummer. Och det skulle inte förvåna mig om kossor i dina idylliska fina trakter har namn än i dag. (Säg bara inte att varenda tjur heter Ferdinand.)
Precis så minns jag det också från min barndom. Namnen stod skrivna på griffeltavlor ovanför deras platser. Varje kväll hämtades kossorna in för mjölkning. Jag älskade att vara hos detta lantbrukarpar. De hade en snäll halvvuxen kalv som jag kunde rida på. Underbara minnen. Kram kram.