Österlen

Lite dotter-abstinens.

Hej.

Under sommaren som gått så har min dotter, Emmy, jobbat jättemycket. Det har alltså inte blivit så många tillfällen för mig att träffa henne. Därför njöt jag för fullt förra veckan då jag fick ha henne alldeles för mig själv.

Vi tog en tur ut i svampskogen igen. Dock med ett ganska knapert resultat i svampkorgen den här gången. Fast det spelade inte så stor roll, viktigast var att hitta på något tillsammans.

När skymningen föll njöt vi av den vackra solnedgången över hagen här i Gyllebo. Hästar och kor kom med stora kliv mot oss. Kanske har de blivit lite mer sällskapssjuka nu när hösten nalkas.

Vi kliade och klappade ett bra tag innan vi gick tillbaka in i huset. Sensommarkvällar kyls minsann snabbt ner, och då är det skönt att krypa in i soffan med några levande ljus på bordet.

Dagens citat:

Ju äldre du blir desto mer inser du att din mamma var din bästa vän i livet.

Det hoppas jag att jag kan vara för mina töser.

Ha det gott

Annika

Lite dotter-abstinens. Läs mer »

Ingenting vara för evigt.

Hej hej

Nej, ingenting vara för evigt – inte ens underbara semestrar.

Att välja sen semester i år, det visade sig ju vara rena lyckokastet. Vilket fantastiskt väder jag haft i nästan fyra hela vackor!

Dagarna ljusnade allt senare, så det var inte några problem att hinna ner till bryggan före solen. Den där timmen före soluppgången är ju alltid så himla fin.

Dimman låg som vackra slöjor över landskapet, och vattnet var sommarvarmt ännu. Vid bryggan låg scouternas alla kanoter uppdragna. Kvällen innan hade jag hört glada skratt eka över hela sjön, men just denna morgonen var allt helt tyst och stilla. Jag bara njöt.

Nu väntar lite allvar igen … men ingenting vara ju för evigt – inte allvar heller!

Dagens citat:

Vågorna berättar vad de alltid berättat. Att allt går i vågor. Kärleken. Modet. Viljan. Havet.

Det är vackert. Bara vackert.

Ha en fin dag.

Annika

Ingenting vara för evigt. Läs mer »

Frossar i skogens guld.

Hejsan.

Varje år är det likadant … mina döttrar brukar tjata lite om att vi ska köra ut i skogen och plocka svamp. Så tittar de med bedjande ögon på mig, som om jag ska kunna krysta fram bra kantarellställen från ingenstans. Jag som aldrig brukar se några svampar – åtminstone inga som vi borde äta.

Trots att jag befunnit mig väldigt mycket i skog och mark genom hela mitt liv, så har mitt intresse varit mer åt att se det vackra. Fina svampar, skönheten för ögat. Jag hade nog kunnat ligga på knä i ett hav av kantareller utan att lägga märke till dem, bara för att komma i rätt vinkel för att fånga något vackert med min kameralins.

Men i förra veckan var det som om min ”skogvaktardotters-gen” vaknade till liv,  Plötsligt kom jag på var det bara måste finnas svamp… Såklart!! Sagt och gjort, vi begav oss ut i skogen.

Kanske fick jag en vink från ovan, eller så var det ren och skär tur, men svamp det hittade vi!

Med 4 kilo kantareller fick det vara nog, det skulle ju rensas också!

Det blev en mysig eftermiddag. Tillsammans borstade vi och gjorde rent all svampen. Den kvällen samlades familjen sedan till en delikat middag. Kantarellpasta med permesanost. Ja det var himmelskt gott i all sin enkelhet!

Dagens citat:

Var tacksam för vad du har idag och tänk vad rik du är. Din familj är ovärderlig, din tid är guld och din hälsa är rikedom.

Att hitta kantareller var fint, men en dag i skogen med döttrarna var det mest värdefulla för mig!

Ha det fint

Annika

Frossar i skogens guld. Läs mer »

Prinsen i vår damm.

Hej hej

I vår lilla damm i trädgården har det i sommar bott en groda. Varje kväll har jag sett hur den har klättrat upp på kanten,  där den satt sig på en mossbeklädd sten precis ovanför vattenytan. Kanske väntar han på att bli kysst…

De senaste dagarna har sommaren verkligen kommit tillbaka med råge, och det har varit fantastiska sommarkvällar som vi njutit av.

En tur med småhundarna ner till sjön en ljummen septemberkväll, ja det känns ju verkligen som ren och skär bonus.

Dock märks det nu att dagarna blir kortare och att skymningen faller allt tidigare. Inne i skogen blir det mörkt och dunkel fort nu.

På en av mina vandringar runt Gyllebo stötte jag på en liten söt snok. Det var en unge som hade så bråttom att försöka ta sig över vägen in i det höga gräset. Dock såg det ut att ta en hel evighet för den lille ” Sir Väs” att mödosamt ringla sig över den breda vägen. Med en pinne plockade jag upp den lille ormen och  la honom på en säkrare plats.

I veckan har vår älskade lilla dunboll, Lykke, fyllt hela 7 år. Jösses så fort tiden rusar. Grattis min lilla mammagris.

Visst skulle man önskat att tiden stannade upp en liten smula. Inte så att allting stod helt stilla, nej, det hade räckt med att det gick lite mer i slowmotion. Kanske kan jag gå ut i dammen, kyssa grodan och önska mig det, att allt inte gick så himla fort hela tiden. Fast nej, det här med att kyssa grodor det har jag nog växt ifrån nu… tror jag … kanske …

Dagens citat:

Få någon att le idag – men glöm inte bort att du själv också är någon.

Ha det fint, le mer och våga kyssa en och annan groda ibland.

Kram Kram

Prinsen i vår damm. Läs mer »

Härlig morgon på Brösarps backar

Hejsan.

Jag och min vän hade planerat att möta gryning på Brösarps norra backar. I väderappen såg det ut att bli en magnifik soluppgång och vi hade längtat efter den här dagen båda två.

Redan klockan fyra på morgonen hämtade jag upp min vän. Vi ville ju inte missa den där första timmen, då när allting är som vackrast. Väl framme vid Glimmeboda gård var det ännu beckmörkt som i säck. Med våra små pannlampor tog vi oss sakta upp till den vackra  utsiktsplatsen, den där man kan blicka ut över hela Brösarps by.

I mörkret hörde vi hur hästarna kom och gjorde oss sällskap.

Sakta började det ljusna runtomkring oss. Av den magnifika soluppgången blev det just ingenting. Åtminstone inget som vi kunde se, dock vet vi ju alla att där uppe ovan molnen lyser ju alltid solen. Och vi fick en fantastisk upplevelse ändå. Och när den unge hästpojken blev alltför kärleksfull mot oss, så packade vi tillsist ihop våra saker och vandrade vidare ut i den vackra naturen.

Vi vandrade vidare längs den lilla leden som går genom skog och över ljungbeklädda hagar.

På sina ställen hade den purpurfärgade ljungen nästan helt övergått i en roströd färg istället. Ändå var det så sagolikt vackert.

Oavsett väder och  oavsett årstid – att vandra på den här platsen ger alltid en särskild känsla i hjärtat.

Dagens citat:

NU – är allt vi har och vet!

Tack T, för den fina morgonen med dig.

Annika

 

Härlig morgon på Brösarps backar Läs mer »

Vacker morgon och en kväll med familjen.

Hejsan.

En kväll för ett par veckor sedan fick vi i familjen några timmar tillsammans allihopa, då Andréa var hemma på semester.

Dagen började dock med en alldeles fantastisk soluppgång vid sjön för min del.

Jag smög mig ensam ut i mörkret och under den vackra soluppgången mötte jag inte en enda levande själ ute.

I skogen kände jag en stark doft av vildsvin, men jag varken såg eller hörde något som skvallrade om var grisarna höll hus. Kanske låg de och lurpressade i någon buske.  Jag njöt i alla fall av min ensamma morgon och när solen gått upp var jag redan på väg hem igen.

På kvällen samlades vi alla hemma hos min ”mellandotter” Amanda och hennes familj.

Mina döttrar och deras pappa hade fullt upp med att serva cyklarna inför en cykeltripp till Bornholm dagen efter. Alltmedan lille Nicolaj passade på att klippa (den redan välputsade) gräsmattan.

Sedan var korven grillad och vi lät oss alla väl smaka. Scott passade på att försöka lura in några av oss under sin vattenspridare.

Det blev såklart lite servering i den lilla lekstugan, den som Stefan renoverat åt dem. En kopp ”luftkaffe” smakar ju alltid gott efter maten 🙂

En fin kväll med familjen att spara i hjärtat blev det allt. Tack Amanda och Jimmy för att ni fixade så fint ♥

Dagens citat:

En dag kommer du fråga mig vad som är viktigast? Mitt liv eller ditt? Jag kommer svara mitt, och du kommer gå iväg utan att veta att du är mitt liv…

Ha en fin måndag.

Annika

Vacker morgon och en kväll med familjen. Läs mer »

Ensam vandring längs havet, och sensommarkryp.

 

Hej.

Det var så länge sedan som jag var ute på strövtåg i min hembygd nu. Så i förra veckan blev det äntligen tillfälle till det.

Stefan körde och lämnade mig i Vitemölla och for sedan hem till Gyllebo igen. Att jag skulle ha sällskap av honom på min vandring, det var det inte tal om… Jag minns inte om jag berättat om när vi tidigt i våras promenerade tillsammans i skogen och Stefan  plötsligt föll ihop som ett korthus. Då var det något som hände med hans knä och det skulle senare visa sig att det var menisken som spruckit. Aj aj!! Nej, sådana risker vågade jag då inte ta, så han fick snällt stanna hemma och endast agera chaufför. (även om knäet nu är på bättringsväg)

Det var en fuktig och disig förmiddag. Luften var ljummen och allting var så tyst och stilla. Jag mötte inte en enda människa längs hela vägen.

Min vandring gick från Vitemölla till Brösarp den här härliga sensommardagen.

Framme i Brösarp kände jag mig nöjd för dagen. Solen hade då börjat kika fram och Stefan kom snällt och hämtade hem mig igen när jag ringde efter honom.

Eftermiddagen gick åt till ogräsrensning i trädgården. Så här på sensommaren växer allting så frodigt och om man då passar på att titta lite extra noga så stöter man på en massa småkryp av alla de slag.

Bärfisar, eldlöss och nyckelpigor. Så här års finns de i mängder, precis så som det är tänkt att vara.

Något som också finns i mängder just nu, det är ju getingarna. Mindre roliga såklart, men de har sin plats i vår fauna. Vi har nog alla hunnit bli stuckna nu i familjen, men man bör ha stor respekt för dessa små giftiga djur.

Dagens citat:

Och när jag stod där mitt i min trädgård förstod jag något om mitt liv. Där borta i det skuggiga hörnet, mitt bland brännässlor och ogräs, just där bodde de vackraste fjärilarna.

Ha en fin dag.

Annika

Ensam vandring längs havet, och sensommarkryp. Läs mer »

Blommor vid en trädgårdsmästarbostad.

Hejsan.

Det finns ett vackert litet tegelhus precis sidan om Christinehofs slott. ”Trädgårdsmästarbostaden” kallade vi det för när jag var liten och bodde på Skoghem. Förmodligen hade det i gamla dagar bott just en trädgårdsmästare här.

Som barn älskade vi att vara där och leka och utforska allting. Då, när jag var barn, så stod det vackra lilla huset mest öde och tomt. En gång hittade vi en död hjort strax intill huset. Mystiken och värsta ”Morden i Midsomer-känslan” spred sig. På barns vis blåste vi upp de hemskaste spekulationerna. Vi hade en fantastisk lekpark här, som gjord för fantasier, då när vi var små.

Nu har det, till min glädje, blivit nytt liv i det lilla huset. En riktig trädgårdsmästare har flyttat in där, och det odlas perenner till försäljning. Huset ser äntligen ut att må riktigt gott!

För någon vecka sedan var jag där för att lyssna på trädgårdsjournalisten Gunnel Carlsson, då hon gav tips om fina perenner för årstiden.

Det var en strålande sensommardag när jag satt där vid det lilla sagohuset och njut av alla fina blommor och i bakgrunden stod de gamla fruktträden med dignande grenar. Samma träd som vi så ofta klättrat i som barn.

Den här platsen har så många minnen från en svunnen tid, och extra roligt var det att jag fick träffa en barndomskompis just den här härliga eftermiddagen. Kul att ses Jörgen och Katta ♥

Ett utflyktstips för den trädgårdsintresserade är att åka hit. Här odlas perenner till försäljning på ”riktigt vis”… och jag vet då ingen plantskola som ligger vackrare!

Dagens citat:

En lärling sa till sin mästare: du lär mig att slåss, men du talar om fred. Hur hänger det ihop? Mästaren sa: det är bättre att vara en krigare i en trädgård än en trädgårdsmästare i ett krig.

Ha en fin dag

Annika

Blommor vid en trädgårdsmästarbostad. Läs mer »

Ett tungt men vackert farväl.

Hej.

I den vackraste sensommartiden, då när tröskorna hördes bullra på avstånd över hela vårt kära Österlen – då var det dags för ännu ett tungt och tårfyllt farväl…

Min pappa Kurts älskade lillasyster och min allra finaste faster Berith.

Berith – du som hade det största hjärtat av alla. Ett hjärta som alltid hade plats för alla och envar ♥ Du hade alltid så nära till skratt och du hade en underbar humor.

I förra veckan samlades vi i Stiby kyrka för att ta ett sista farväl, och såklart var kyrkan fylld av de vackraste blommor.

 

Efteråt samlades vi till en minnesstund på den vackra askgravplatsen. Solen strålade och våra lågmälda samtal ackompanjerades passande nog av böndernas jordbruksmaskiner runt omkring.

Att hon kommer bli väl mottagen där uppe i himlen, ja det råder det inga som helst tvivel om. Åtminstone tror jag att en storebror kommer  stå redo med öppen famn…

(foto ovan: L. Olsson)

Tänk dig att du står vid havsstranden en sommarkväll och ser ett vackert fartyg som bereds för avfärd. Seglen hissas. När kvällsbrisen kommer fylls seglen och båten glider ut på det öppna havet. Du följer den med blicken när den far mot solnedgången. Den blir mindre och mindre, och till slut försvinner den som en liten prick vid horisonten. Då hör du någon vid din sida säga “Nu har hon lämnat oss”
Lämnat oss för vad? Detta att hon blivit allt mindre och tillslut försvunnit är ju bara som du ser det. I själva verket är hon ju lika stor och vacker som när hon låg på stranden! Just när du hör rösten som säger att hon lämnat oss, finns det kanske någon på en annan strand som ser henne dyka upp vid horisonten, någon som väntar på att få ta emot just henne när hon når sin nya hamn.
Med den vackra versen, som jag vet att Berith tyckte så mycket om, vill jag bara säga mitt eget varma Tack, tack för allt!
Kram Annika

 

 

Ett tungt men vackert farväl. Läs mer »

Frukostbuffé på Rörums Gårdshotell.

Hej hej

Förra helgen när jag precis hade gått på semester, så var vi i Rörum och åt en smarrig hotellfrukost.

I Rörum finns detta lilla charmiga gårdshotellet, som drivs av Eva och Åke. Tillsammans med de goaste vännerna och en nyanländ ”kanadensare”  (läs Andréa) njöt vi för fullt av allt gott som fanns på buffén.

Efter den ljuvliga frukosten så blev jag nästan inte hungrig igen på ett helt dygn. Så nog stämmer det att frukosten är dagens viktigaste mål.

Resten av dagen gick jag mest runt i matkoma med magen som en spärrballong. Det enda jag orkade göra var att plocka in blommor och sätta i buketter. Det var ett lagom arbete att sparka igång semestern med. Andréa var både mätt och jetlaggad så hon svimmade av några timmar och sov sin djupaste skönhetssömn.

Dagens citat:

Ibland skulle jag vilja vara en ko. Tänk att bara ligga och tugga på något man tycker om, utan BH dessutom.

Ha det gott.

Annika

Frukostbuffé på Rörums Gårdshotell. Läs mer »

Rulla till toppen