Hejsan.
Det finns ett vackert litet tegelhus precis sidan om Christinehofs slott. ”Trädgårdsmästarbostaden” kallade vi det för när jag var liten och bodde på Skoghem. Förmodligen hade det i gamla dagar bott just en trädgårdsmästare här.
Som barn älskade vi att vara där och leka och utforska allting. Då, när jag var barn, så stod det vackra lilla huset mest öde och tomt. En gång hittade vi en död hjort strax intill huset. Mystiken och värsta ”Morden i Midsomer-känslan” spred sig. På barns vis blåste vi upp de hemskaste spekulationerna. Vi hade en fantastisk lekpark här, som gjord för fantasier, då när vi var små.
Nu har det, till min glädje, blivit nytt liv i det lilla huset. En riktig trädgårdsmästare har flyttat in där, och det odlas perenner till försäljning. Huset ser äntligen ut att må riktigt gott!
För någon vecka sedan var jag där för att lyssna på trädgårdsjournalisten Gunnel Carlsson, då hon gav tips om fina perenner för årstiden.
Det var en strålande sensommardag när jag satt där vid det lilla sagohuset och njut av alla fina blommor och i bakgrunden stod de gamla fruktträden med dignande grenar. Samma träd som vi så ofta klättrat i som barn.
Den här platsen har så många minnen från en svunnen tid, och extra roligt var det att jag fick träffa en barndomskompis just den här härliga eftermiddagen. Kul att ses Jörgen och Katta ♥
Ett utflyktstips för den trädgårdsintresserade är att åka hit. Här odlas perenner till försäljning på ”riktigt vis”… och jag vet då ingen plantskola som ligger vackrare!
Dagens citat:
En lärling sa till sin mästare: du lär mig att slåss, men du talar om fred. Hur hänger det ihop? Mästaren sa: det är bättre att vara en krigare i en trädgård än en trädgårdsmästare i ett krig.
Ha en fin dag
Annika
Åh va trevligt få höra en liten berättelse om din barndom, och så vackert det ligger. Har nog läst om den platsen faktiskt. Gunnel har många bra idéer och jag gillar henne. Jättevackra foton på naturen och blomstren.
Må väl. Kram/MH
Ja det finns så många minnen som bubblar upp när man återvänder till sina barndoms trakter. Kram på dig
Vad bra att det bor folk där igen. Först tänkte jag att, men där bodde ju min faster när jag var liten. Var tvungen att fråga men hon bodde i det åtta kantiga huset. Hon tror det var jägmästarbostaden. Det är väldigt fint där kring Christinehofs slott. Fina fjärilsbilder. Kram Pia
Åhhh det är också så mysigt det där åttakantiga lilla huset. När jag var barn så bodde jägaren där med sin unga fästmö. Jag blev dock lite nyfiken på vem din faster var (förmodligen hade min pappa kommit ihåg henne) Kram på dig.
Vad roligt att det bor folk där igen! Det är så tråkigt med alla tomma hus som står och förfaller!
Nu är vi på plats igen ☺️
Ja det känns ju så mycket trevligare, och bra för byggnaderna också!