tomelilla

Buskablyge tockens skogspromenad.

Hejsan.

Jag älskar att pyssla, laga mat och duka fint här hemma hos oss. Men ibland är det ändå så skönt att slippa stå vid spisen och kocka.

Trots att vi hade den vackraste skogsbukett på bordet att njuta av, så bestämde vi oss för att prova något nytt…

Jag hade hört talas om att det skulle finnas ”en tjock tant” utanför Tomelilla som bakade goda pizzor.

Dit for vi en blåsig sommarkväll nu i juni.

I en mysig liten trädgård kunde man sitta ute, men eftersom dagens väder var mer åt ”styv kuling-hållet”, valde vi att krypa in i stallet i stället.

Jag skrattade lite åt min Stefan när han smackade med tungan, efter att ha tagit en klunk av sin Caliente, Kiviksdrycken han beställt. Med ganska stark smak av chili, var det ju inte som den vanliga äppelmusten han var van vid. Han är ju ”fydd po ebblaskrabbor och sjöfular”, om man ska tro på det han säger …

Tjocka Tanten kom och serverade oss de ljuvligaste pizzorna. Vi hade båda valt ”buskablyge tockens skogspromenad” toppad med kirskål. Så delikat och god!!

-mmmmm. di va nock den goaste pizzan jau edet, sa Stefan. Precis de orden han alltid yttrar när han äter just pizza!!

Nöjda och mätta lämnade vi Tjocka Tanten och for vidare ut i den Österlenska sommarkvällen. Tjocka Tanten som för övrigt visade sig vara en väldigt trevlig kvinna, och inte ett dugg tjock i mina ögon i alla fall.

Dagens citat:

Tänk om varenda kvinna idag vaknar upp och inser att de är helt nöjda med sina kroppar, bara tänk hur många företag som då skulle gå i konkurs.

Ja, man får vara som man är, när man inte blev som man skulle…

Ha det gott och kram från mig.

Annika

Tomelillas Thailand.

Hejsan.

En dag i julhelgen när solskenet övergick till ”ur och skur”, då beslöt vi oss för att drömma oss bort till Thailand för en stund.

Inget passar väl då bättre än att äta kvällsmaten på en av Österlens bästa thairestauranger.

När vi kom dit hade någon överförfriskad knasboll hivat en flaska genom glasrutan. Polisen var på plats och upprättade ordningen igen. För en stund fick jag en liten flashback till min egen tonårstid där i Tomelilla. Högstadieskolan hade dåligt rykte och inte ens ett riktigt namn på den tiden. Säkert fanns det någon som slog sönder rutor då också, i slutet av 70-talet. Jag var ung, kär och nyfiken på livet. Och jag minns att de äldre sa att det var minsann bättre förr …

Om det där får de lärde tvista, jag kan bara med säkerhet säga att livet var spännande att leva, då som nu.

Nåväl, maten den här kvällen var helt utsökt. Så himla gott. Jag och Stefan satt en lång stund. Vi och åt och vi planerade för framtiden. Kanske, kanske kan en liten tripp till Thailand bli av. Ja, den som lever får se.

 

Dagens citat:

Jag förlåter människor, men det betyder inte att jag accepterar deras beteende eller litar på dem. Jag förlåter dem för min skull, så att jag kan gå vidare med mitt liv.

Ha en fin dag och blir ni sugna på något gott ikväll så kan jag verkligen rekommendera att äta Thailändskt.

Kram Annika

Besvärligt läge och fin i håret.

Hejsan
När man sitter innesnöad i flera dagar. När man har sjukt ont i ischiasnerven och när man har tillgång till internet och google… ja då kan det sluta med att man blir professor i just ämnet ischias och smärta.
Japp det är vad som hänt mig och jag borde nog kunna titulera mig ischiasprofessor nu. Eller åtminstone kan jag väldigt mycket  i ämnet nu. Allt som är värt att veta i alla fall.
Falsk eller äkta ischias kan man välja på, och naturligtvis har jag fått rejäla doningar. Äkta vara om man ska lita på goggle. Den ädlaste formen. Kanske inte högsta vinsten att komma över en äkta vara i detta fallet förstås.
Nåja, det är skönt att vila ögonen på en vårblomma när smärtan blir övermäktig. Och en liten söt primula har hittat hit till stugan.

.

-Du måste gå till doktorn mamma, uppmanade min dotter.
Såklart har jag försökt att komma till hos min husläkare. Men det är inte så lätt. Det är nya tider och nya bestämmelser. Vid mina besvär behövs intyg från en sjukgymnast och min nya tid där är inte förrän om en vecka. Jag får vackert vänta. På nåder har jag fått lite fler ”roliga piller” som jag egentligen hatar. Jag tycker att jag är rolig så det räcker och blir över, utan piller. Men nöden har ingen lag.
Min dotter från Canada skrev till mig, hon som jobbar som veterinär … droga dig rejält lilla mamma tills du får hjälp, det hade jag gjort om du varit en hund … ja nog har en människa samma rätt att slippa lidande som en hund har kan man tycka.
Jag är en sådan där typ som alltid automatiskt svara ”det är bra”, när doktorn undrar hur det står till. Samtidigt som jag måste bita mig i tungan för att inte instinktivt ställa motfrågan, hur mår du själv då … Såklart kan man inte bli tagen på riktigt allvar då inte. Jag måste ändra på mig och bli bättre på att gnälla och ärligt säga hur det känns.
Men här på bloggen ska jag undvika så mycket gnäll som möjligt såklart. Gnällspikar har världen tillräckligt av och inte gynnar det mig själv heller.
Istället kan jag ju berätta att jag varit hos frissan och blivit lite fin i håret. Det kan pigga upp vilket ryggont fruntimmer som helst.
Jajamensan. När hela Österlen var lamslaget av snö så tog jag min älskade lilla bruna fyrhjulsdrivna bil med de dubbade däcken och krypkörde till Tomelilla.
-ingen väljer dubbdäck nuförtiden,  sa min käre Stefan misstroget då jag bestämt la en order på dubbade vinterdäck hos bilfirman.
-de kommer bara slitas upp och föra ett herrans oväsen i bilen … fortsatte Stefan sin predikan.
Det blev dubbade däck och jag log hela vägen till frissan över just det valet.
Att sitta där hos min älskade frisörska och bli ompysslad och prata om allt mellan himmel och jord var underbart – som alltid. Men det var också på gränsen till vad jag klarade av med mina problem.
Den kvällen fick det bli ”köbbepizza” direkt ut kartongen. Men det kan ju faktiskt vara helt fantastiskt det också.
Dagens citat:
Två viktiga saker att komma ihåg.
Ta hand om dina tankar
när du är med dig själv och
ta hand om dina ord när du är med
andra människor.
Jag önskar er en fin dag. Själv är jag övertygad om att allting blir bra tillslut … och är det inte bra, så är det inte slut.
Kram på er.
Annika

Snowies nya lya.

Gomorron kära ni.
För en tid sedan flyttade min dotter med sin sambo och sin lilla hund Snowie, till en ny lägenhet.
De flyttade inte så långt och de bor ännu kvar i glada Tomelilla.
Såklart ville jag kika in och se hur hon fått det, den lilla hunden Snowie med sin familj.
Jag tog mina rosa sommarskor, de som jag inte använt en endaste gång på hela sommaren. Till dem tyckte jag att det passade med röd kappa. Rött och rosa – min favoritblandning
För man måste ju vara fin när man hälsa på så tjusiga damer som den förnäma hunden Snowie är.
Vi fick en så mysigt förmiddag.
Tänk, det var inte bara Snowie som var hemma. Även min dotter Amanda var såklart där och vi fikade, mumsade på nya bullar och hade en härlig stund.
De har verkligen fått det så himla mysigt i sitt nya hem, Amanda och Jimmy. Ja, det är ju de två som står för själva flytten och inredningen och såklart hyran. De båda bor faktiskt också där.
Snowie bara chillar – som det ju kallas nuförtiden. När jag var ung då ”slappade” man mest.
Lite småpiff ska förstås fixas klart, så som det ska i alla hem. Sådana där saker som alltid blir kvar till sist ni vet …
Sedan var det bara för mig att tacka för mig.
Tack fina Mando för en mysig stund, och tack Snowie för jag fick hälsa på i nya lägenheten.

Hemma i Gyllebo väntade ett annat gäng tålmodigt på mig.

Jag kastade av mig de rosa skorna och den röda kappan, för bästa färgen är egentligen grönt!
Det vet väl alla!!
Dagens citat:
Jag tycker synd om alla som har syskon
och lampknappen till badrummet på
utsidan.
Fast det är minsann värt att sitta på dass i lite mörker för att få ha sin syster.
I dag ska jag på roligheter med min egen lilla söta syster …
Ha en fin dag och kram på er.
Annika
Scroll to Top