Österlen

En gång om året vill jag betrakta hösten härifrån.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Grått och vått har det varit nästan alla dagar hitintills i november, så när solen kikade fram en eftermiddag i förra veckan då passade jag och Emmy på att åka till Stenshuvuds nationalpark.

Solstrålarna flödade och jag märkte ganska snabbt att jag klätt mig på tok för varmt.

Vi stretade glatt uppför berget, och som alltid vid den här årstiden, tog utsikten andan ur mig.

Om man bara tänker besöka toppen på vår skånska nationalpark en gång om året, då rekommenderar jag att man passar på de sista veckorna i oktober eller alldeles i början av november. Naturen är magnifik då, ja helt oslagbar!

Av någon outgrundlig anledning så har man nu monterat en stång med en cykelsadel där uppe på bergets högsta punkt. Jag var såklart tvungen att prova ifall den höll för mig…

Från toppen tog vi trapporna ner på bergets norra sida för att sedan vandra genom alekärret mot Naturum igen.

Och såklart kan man inte vara vid Stenshuvud utan att ta sig ner till havet en liten stund.

En dag på Stenshuvud, det är alltid en väl investerad dag.

Dagens citat:

Vi är alla som fjärilar som flaxar omkring för en dag och tror att det är för evigt.

Vår tid här är så kort så kort – gör något meningsfullt för dig själv varenda dag.

Kram Annika

En gång om året vill jag betrakta hösten härifrån. Läs mer »

En stund i naturen och kommunens fina familjecentral.

2 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

När det förutspåddes en vacker höstmorgon, ja då gällde det att passa på. Gryningsdopp vid den här årstiden är bara så fantastiska.

Samtidigt som dagen ljusnade så lyfte gässen från sjön i stora flockar. Jag njöt av badet, där vattnet nu sjunkit till en temperatur på ca 8 grader.

De röda boklöven som täckte bryggan klistrade sig fast under mina fötter som om de var strukna med superlim. Det är något märkligt med just dessa torra boklöv. Att jag sedan fick mina strumpor fyllda med ”höstskog”, ja det var det ingenting att göra åt.

Höstlöv, visst är de fantastiskt vackra?!!

Höstlovet fortsatte och tillsammans med mina små inneboende (läs barn och barnbarn) stod en del aktiviteter på vårt schema. Först ut var ett tandläkarbesök för Scott och Nicolaj.

På eftermiddagen åkte vi allihopa till den nya fina ”Öppna förskolan” i Simrishamn.

Där på Familjecentralen var det så fint ordnat och vi startade med att göra vars en tjusig ljuslykta. Efterhand kom många föräldrar och barn dit, och jag måste verkligen säga att allting var så väldigt fint och välordnat där.

Ofta gnälls det och klagas mycket på vår kommun (ibland med all rätt förstås), men den här fina centralen för familjer med barn upp till 6 år, ja den måste jag faktiskt ge högsta betyg.

Dagens citat:

Universum är fullt av magiska saker som tålmodigt väntar på att dina sinnen ska bli skarpare.

Jag önskar er en fin dag.

Annika

En stund i naturen och kommunens fina familjecentral. Läs mer »

Regn och rusk och spöke

2 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hej hej

I förra veckan var det höstlov för alla skolbarn, eller ”läslov” som det så fint heter nu förtiden. Jag för min del tycker nog att det vore nyttigare för alla ungar att vara ute i friska luften under de här lediga dagarna så kroppen får rörelse och hjärnkontoret lite mer syre.

Fast, det förstås, en del dagar var ju verkligen som gjorda för att sitta inne med en god bok i knäet. Det har varit regn och rusk om vartannat.

Mina små barnbarn skulle komma och bo här i Gyllebo ett par dagar. Det var en önskan som Scott haft ett bra tag, att han skulle få bo här så han kunde sova två nätter på rad i gästhuset. Han räknade och visade på sina små fingrar och förkunnade att han minsann då inte bodde i Tomelilla, utan i Gyllebo, så det så.

När det nu var höstlov så passade det ju alldeles perfekt med inneboende små pojkar här. Innan den lilla familjen kom för att checka in i ”Stuga-Gyllebo” så passade jag på att gå en lång härlig runda med småhundarna. Av erfarenhet så vet jag ju att de får lite mindre uppmärksamhet när barnbarnen är här på besök.

Nu var det ju inte bara småpojkarna som checkade in här. Mina döttrar Emmy och Amanda flyttade också in ett par dagar, och såklart togs de alla emot med öppna armar. Både gästhuset och gästrummet fick värmas upp lite extra, fast sängarna stod redan bäddade och redo, det gör de alltid.

På tisdagskvällen, då det var halloween, trotsade vi vädret och for på Brösarps traditionella spökrunda. Den här fantastiska halloweenfesten anordnades av Brösarps scoutkår. Det är en vandringsslinga på ca 1.5 kilometer som går en bit ut i skogen. Den här kvällen kunde man där stöta på skräckinjagande figurer. Det var levande statister utklädda till spöken, nunnor, levande lik och andra läskiga figurer. För de yngsta och de räddaste fanns även en mindre runda utan levande spöken. Det var en alldeles fantastisk tillställning, som trots vädret i år, drog hela 600 besökare. Vid starten fanns chokladhjul, läskiga lådor att sticka ner fingrarna i och grillad korv att köpa. Ja, vad mer kan man egentligen önska sig av halloween.

Vi blev blöta och vi blev skrämda, vi blev mätta av den grillade korven och Scott vann på chokladhjulet – TACK BRÖSARPS SCOUTKÅR!

Ja, här på foto ovanför går jag med ett av spöken och försöker prata lite förstånd med ”hen”, det fungerade inte så bra 🙂

Dagens citat:

Äh, jag tror att det är en ängel som rymt ifrån himlen.

~Pippi Långstrump~

Ja, de här Brösarps-spökena var alldeles säkert väldigt snälla, där under de skrämmande kostymerna.

Ha det fint.

Annika

Regn och rusk och spöke Läs mer »

Städning efter Babet, och marmelad av kvitten.

6 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

På måndagen efter stormen Babet, så fick vi ett underbart höstväder på Österlen igen. Jag och Stefan hade lovat att hjälpa min svåger  att städa upp förödelsen ute vid Hällevik.

Det som hänt var att den stora flotte som min svärfar tillverkat för sitt ålafiske en gång för många år sedan, nu slitet sig loss och gått totalt i spillror. Dagen efter stormen då vi kom ner till den lilla kåsen, så såg det ut som om det varit snöstorm där i skogen. Men någon snö var det då inte, nej det var alla de frigolitskivor som pråmen bestod av som slungats upp på land och krossats mot stenarna.

Morgonen då vi samlades för att städa undan allt, var en vacker och stillsam höstmorgon. Vattnet låg spegelblankt och det var svårt att förstå vilka krafter havet haft bara några dagar tidigare.

Stefan hade kört dit med traktor och vagn så vi kunde lasta allt skräp som sköljts upp från havet.

Efter ett gott dagsverke då vi samlade ihop nästan två hela traktorvagnar med skräp så smakade det ljuvligt med en kopp kaffe och ostsmörgås i solen vid den gamla ålaboden.

Särskilt roligt var det när jag hittade en bit cellplats där jag kunde läsa min svärfars namn skrivet med röd spritpenna. Nils Olsson stod det vackert skrivet i skrivstil. Förmodligen var det ditskrivet av någon från Kiviks bygghandel, kanske var det gamla Esbjörnssons eller så var det från ”Rosenquistas”… Ja, tänk om min käre svärfar vetat att vi alla skulle hjälpas åt att samla ihop en massa bitar av det han byggt för så många år sedan.

Vi fick en fin dag då vi med gemensamma krafter hjälpes åt att återställa allt på den natursköna platsen som Hälleviks lilla kås är. Havet ger och havet tar, det är så sant.

I helgen fick jag frågan av en vän här i Gyllebo om jag ville ha kvitten av henne. Självklart ville jag det, och för första gången provade jag att göra kvitten marmelad. Mmmmm, så himla god den blev.

Och allting blir väl godare med en skvätt whiskey, eller hur? Tusen tack för frukten och för pratstunden I och C ♥

Och när förklädet ändå var på, så fick det bli en burk picklad rödlök i bara farten. Riktigt gott till hamburgare och stekt kött.

Dagens citat:

Även om jag visste att världen skulle gå i tusen bitar i morgon, så skulle jag plantera mitt äppelträd i dag.

~Martin Luther~

Positivt tänkande och hoppfullhet gör att vi alltid mår bättre oavsett vad.

Ha det fint.

Annika

Städning efter Babet, och marmelad av kvitten. Läs mer »

Stormskadorna i Gyllebo.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

 

Hej hej

Ännu har jag inte hunnit se resultatet av alla stormskadorna längs med vår vackra kust. I tidningen vädjade man om att ”den nyfikna allmänheten” skulle vänta med att ge sig ut på stränder och till de ställen där havet gått hårt fram. Särskilt på sträckan mellan Knäbäckshusen och Stenshuvud finns stor risk för kvicksand då havet underminerat stranden extra mycket nu.

Så istället har jag mest hållit mig i Gylleboskogen.

Den där natten då Babet slog till, så vaknade jag till för en kort stund. Jag tror att jag drömde att hela den vackra bryggan slogs i spillror nere vid sjön.

Såklart var jag tvungen att ge mig dit så fort gryningsljuset visade sig och vinden mojnat. Och som så ofta så var det en fantastik morgon.

Och som genom ett under så hade bryggan klarat sig från att gå i spillror. Ett stort  träd hade knäckts på mitten och turligt nog fångats upp av en utstickande gren från ett annat träd.

Ja ”vår” kära brygga hade nog lite änglavakt den där ”Babet-natten”.

Redan nästa dag så lockade jag med mig Stefan ut för att inspektera ”trädet på bryggan”. Det såg ju ut att hänga lite vanskligt till, och att sitta där med mitt morgonte och kanske plötsligt få en trädstam i skallen – ja det hade nog inte varit bra, varken för mig eller för bryggan.

På några andra ställen i skogen hade det också fallit lite små träd. Men det gör det nästan varje höst så det var ingenting ovanligt med det.

Redan nästa dag hade man varit ute och sågat bort alla träd som låg illa till, och den kära gamla bryggan klarade sig till min stora glädje helt oskadd. Slutet gott, allting gott för scouternas och ”vår” badbrygga♥

Dagens citat:

Jag älskar platser som får mig att inse hur liten jag och mina problem egentligen är.

Njut av er fredag.

Kram Annika

Stormskadorna i Gyllebo. Läs mer »

Att fånga det vackra,

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Tänk så lätt det är att bli bekväm av sig. Förr i tiden när jag vandrade, och hade både min store svarta Johnny-hund (en sprallig flatcoated retriever) och de små ”pommarna” Molly och Lykke, då hade jag nästan alltid en gigantisk kamera med mig hängande på axeln. Då tänkte jag som så, att jag visste ju aldrig när det skulle dyka upp något fantastiskt att föreviga, och fantastiska saker såg jag ju allt som oftast och överallt.

På den tiden var jag ju med i Hemvärnet och då var jag mer van vid att konka på saker och bära med mig så mycket ut i skogen. Då var man som en packåsna minst sagt med. Med tiden blev jag dock lite mer lat och den stora kameran fick oftare och oftare stanna hemma.

Fast det är ju egentligen kul när jag tar min riktiga fullformatskamera med mig ut. Även om små kameror (och såklart även mobilen) numera tar fantastiska foton, så är det roligt att ibland damma av den gamla canon X med sitt låååångt objektiv.

Ingen tid är heller så tacksam att föreviga som just hösten är. Bilderna i detta inlägg är från dagarna innan stormen, och nog stod skogen i sina vackraste dräkt då och förtjänade verkligen att fotograferas.

Kanske får jag bli lite mindre lat framöver och bära med mig kameran oftare igen.

Dagens citat:

Vi har två liv, och det andra börjar när vi inser att vi bara har ett …

Våra dagar rusar så fort förbi, och det gäller att ta tillvara på tiden så gott som det bara går. Att ta foto hjälper mig att ta vara på nuet och minnas tillfällena bättre.

Kram Annika

Att fånga det vackra, Läs mer »

Stormen Babet drog in över Österlen.

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Förra fredagen var jag i Malmö, där jag träffade min dotter Emmy. Jag hade förstått att det väntades hårda vindar den här dagen, så att ta tåget kändes alltför riskabelt. Jag körde istället till Ikea där min bil fick stå parkerad, och sedan blev det stadsbuss till centrum. Det här med att ta sig fram kollektivt har de senaste åren ändrats mycket. Biljetter i pappersformat är ett minne blott.  Numera ska man ha allting i olika appar i sin telefon, och jag har väl inte riktigt hängt med på det där. ”Blipp, blipp” sa jag med myndig stämma till den förvånade busschauffören, när min telefon bara slocknade hela tiden då jag försökte trycka den mot scannern.  Ja, det där blev väl dagens skratt på den bussturen.

Nåväl, Emmy och jag uträttade våra ärenden innan vi gick på ”Folk & Rock” och köpte varm choklad och vars en grillad macka. Där i värmen satt vi sedan länge och såg på hur frusna människor stretade över torget, hukande för vinden med nerdragna mössor.

Sedan körde jag hem till Gyllebo, där jag kurade ihop mig framför kaminen och hörde hur blåsten tog i uppe i trädtopparna. Det var Babet som dragit in över oss.

Nästa dag hade stormen bedarrat något och vi körde då längs kusten för att se hur hårt ovädret gått fram. I Kiviks hamn hade vattnet dragit upp sten, sand och stora mängder sjögräs.

Vinden hade avtagit i styrka, men havet var ännu i uppror.

Vi körde ut till Hälleviks fina lilla kås. Den fridfulla plats som ligger så vackert och som nog blivit fotograferad tusentals gånger förut, men då oftast i en lugnare skepnad….

Efter stormen Babet såg det dock inte riktigt likadant ut…

Stefan gick tyst och en smula sammanbitet runt och tittade på allt vad havet ställt till med. Som tur var så var Mats fina eka uppdragen på land inför vintern.

Vi tog vägen förbi Knäbäckshusen för att bara konstatera att även där hade stormen gått hårt fram. Trappan hade blivit helt underminerad och slitets loss, och havet gick högt upp mot slänten. Ingenting av sandstranden syntes så långt vi blickade.

Men det finns ju inget ont som inte har något gott med sig. För i stormens efterdyningar så blev det ju finfina vågor att surfa på. I havet vid Vik låg surfarna redo att rida på vågorna.

Dagens citat:

Djävulen viskade i mitt öra, ”Du är inte stark nog att stå emot stormen”. Jag viskade tillbaka ”Jag är stormen”.

Ha en fin onsdag och kram från mig.

Annika

Stormen Babet drog in över Österlen. Läs mer »

En gåtfull morgon.

6 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hej

Vissa morgnar är lite mer gåtfulla än andra. Det här var just en sådan fantastisk morgon.

I mörkret vandrade jag genom skogen ner till sjön. Inne bland träden hörde jag hur ett gäng vildsvin trampade runt, bökade och gruffade surmulet mot varandra. Målmedvetet fortsatte jag bara förbi dem och höll andan en smula för att jag inte skulle förarga någon av de morgonpigga grisarna.

Vid bryggan dansade vackra dimslöjor över vattenytan. Jag drog av mig kläderna och steg ner i vattnet. Ifrån träden lyfte då plötsligt tre långhalsade hägrar och började cirkla ovanför mitt huvud. Det var så vackert och samtidigt väldigt ovanligt att vara så nära de lite skygga fåglarna. En lång stund var jag kvar i vattnet bara för att njuta av deras lek ovanför mitt huvud. (kanske trodde de att jag var en stor, fet gammelgädda och tänkte gå till attack) Plötsligt flög de vidare bort över trädtopparna och mitt bad fick vara över.

När jag sedan njöt av att se alla gässen lyfte genom dimman, så kom en annan badare ner till bryggan och gjorde mig sällskap.

Sjön var så vackert inramad av höstvackra träd och det var som om de eldiga färgerna framträdde alldeles extra starkt just denna morgonen.

Vi satt en stund och småpratade om livets viktigheter när tre vackra svanar stilla kom simmande över sjön. Det var en så stillsam och fin morgon på alla sätt och vis, en morgon som hade ett stråk mystik över sig.

Dagens citat:

Ett bra sätt att må bättre är att odla goda tankar.

Må gott.

Annika

En gåtfull morgon. Läs mer »

Bit ihop och spring

6 kommentarer / Natur, Österlen, Träning / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Ett par gånger i veckan försöker jag komma ut på en springrunda runt sjön. Det brukar inte gå fort, och det är inte särskilt snyggt heller, men springer (läs lufsar) det försöker jag göra.

Dock har det varit alldeles väldigt jobbigt och tungt att springa den gångna sommaren. Från vårt hus och runt sjön har jag knappt 6 kilometer, och vartenda steg har känts som om jag burit en död ko på mina axlar.

För någon vecka sedan fick jag tillfälligt ändra mina ögondroppar till en annan sort, och vips kändes mina springsteg så mycket lättare. ”Den döda kon” var borta och jag kom på mig själv med att planera längre löparrundor. Jag tror dock att min mentala löparstatus är i något bättre form än min fysiska.

Nu hoppas jag att jag aldrig behöver börja med de där hemska ögondropparna igen. Men såklart – måste man så måste man, det är ju lite som att välja pest eller kolera… Men just nu slipper jag dem, och nu är ju NU!! Jag njuter av nuet♥

Kalla bad är det ju också tid för NU…

Till bryggan vandrar jag helst i lugnt tempo och njuter av stillheten.

Dagens citat:

Vi kan inte välja ramen för vårt öde, men vad vi sätter in i den är vårt eget val.

Ha en skön söndag.

Annika

Bit ihop och spring Läs mer »

Min jägare kom hem och bästa trädgårdshandskarna.

4 kommentarer / Natur, Österlen, Trädgård / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

När jaktlaget i Småland skjutit klart sin tilldelning på älg, så kom min käre jägare hem igen. Vädret här hemma var riktigt härligt så vi valde att ta en kvällstur vid havet.

Hundarna var vilda av glädje och så uppspelta att de skällde på allt och alla. Dels för att vi var samlade allihopa och så älskar de naturligtvis att få följa med till havet. De är som ett gäng vilda busungar som ska göra något riktigt roligt, där röstvolymen är något förhöjd. Att försöka stoppa ett sådant gäng är inte det lättaste.

De flesta vi mötte där på stranden log lite roat åt den lilla flocken, men det fanns också någon som såg direkt förargad ut. Stefan brukar (som ett hack i en LP-skiva)  upprepa ”tyst, tyst, tyst” … Fast det där tror jag inte hjälper ett dugg, snarare tvärtom, jag tror hundarna uppfattar det som om Stefan också skäller, och de tänker då säkert ”yes, nu skäller vi ju allihopa” 🙂

Vi njöt åtminstone av vår tur vid Knäbäckshusen, och efterhand lugnade sig alla hundarna också och kvällsturen slutade tyst och harmoniskt.

I år hade jag bestämt att inte köpa en enda ny blomsterlök till trädgården. Fast när man hittar prisvärda lökar så kan man såklart inte låta bli. Lite allium i vitt och lila petade jag glatt ner en dag när höstsolen strålade.

Bästa sällskapet hade jag också i trädgården. Alla tre hundarna sprang glatt runt mina fötter, även om det bara var Penny som var en linslus den här gången.

Så måste jag ju göra reklam för världens bästa trädgårdhandskar – ett par gummerade handskar från Milwaukee. Hela sommaren har jag rotat runt i jorden med de här, och ännu är de lika hela och lika sköna att ta på sig. Sådana där blommiga tanthandskar med små ploppar på, de kan slänga sig i väggen, de håller inte mer än någon vecka tycker jag. Och inköpsställe på dessa då? … Luckan förstås♥ Bästa Lokalföreningen i Brösarp.

Blir ni sugna på att investera i bra handskar så måste ni boka in fredag eller lördag nästa vecka. Alltså den 27 eller den 28 oktober. Då är det nämligen kalas där på Luckan, och vet ni – det bjuds på våfflor!! Och våfflor är väl alla sugna på.  Såklart kommer jag att vara där. Hoppas vi ses!

Dagens citat:

Det effektivaste sättet att göra något på, är att göra det.

Och att göra våfflor, det ser jag verkligen framemot.

Kram Annika

Min jägare kom hem och bästa trädgårdshandskarna. Läs mer »

Rulla till toppen