Hejsan.
Förra fredagen var jag i Malmö, där jag träffade min dotter Emmy. Jag hade förstått att det väntades hårda vindar den här dagen, så att ta tåget kändes alltför riskabelt. Jag körde istället till Ikea där min bil fick stå parkerad, och sedan blev det stadsbuss till centrum. Det här med att ta sig fram kollektivt har de senaste åren ändrats mycket. Biljetter i pappersformat är ett minne blott. Numera ska man ha allting i olika appar i sin telefon, och jag har väl inte riktigt hängt med på det där. ”Blipp, blipp” sa jag med myndig stämma till den förvånade busschauffören, när min telefon bara slocknade hela tiden då jag försökte trycka den mot scannern. Ja, det där blev väl dagens skratt på den bussturen.
Nåväl, Emmy och jag uträttade våra ärenden innan vi gick på ”Folk & Rock” och köpte varm choklad och vars en grillad macka. Där i värmen satt vi sedan länge och såg på hur frusna människor stretade över torget, hukande för vinden med nerdragna mössor.
Sedan körde jag hem till Gyllebo, där jag kurade ihop mig framför kaminen och hörde hur blåsten tog i uppe i trädtopparna. Det var Babet som dragit in över oss.
Nästa dag hade stormen bedarrat något och vi körde då längs kusten för att se hur hårt ovädret gått fram. I Kiviks hamn hade vattnet dragit upp sten, sand och stora mängder sjögräs.
Vinden hade avtagit i styrka, men havet var ännu i uppror.
Vi körde ut till Hälleviks fina lilla kås. Den fridfulla plats som ligger så vackert och som nog blivit fotograferad tusentals gånger förut, men då oftast i en lugnare skepnad….
Efter stormen Babet såg det dock inte riktigt likadant ut…
Stefan gick tyst och en smula sammanbitet runt och tittade på allt vad havet ställt till med. Som tur var så var Mats fina eka uppdragen på land inför vintern.
Vi tog vägen förbi Knäbäckshusen för att bara konstatera att även där hade stormen gått hårt fram. Trappan hade blivit helt underminerad och slitets loss, och havet gick högt upp mot slänten. Ingenting av sandstranden syntes så långt vi blickade.
Men det finns ju inget ont som inte har något gott med sig. För i stormens efterdyningar så blev det ju finfina vågor att surfa på. I havet vid Vik låg surfarna redo att rida på vågorna.
Dagens citat:
Djävulen viskade i mitt öra, ”Du är inte stark nog att stå emot stormen”. Jag viskade tillbaka ”Jag är stormen”.
Ha en fin onsdag och kram från mig.
Annika
Jag får säga jag avskyr storm och hårda vindar, vilken styrka och makt den har. Så mycket onödigt som blir förstört, mycket arbete, kostnader och ledsamheter. Regn tar jag mer än gärna men vinden den får gärna va. Gillar ditt citat så bra alltså. Måste säga att dina foton är magiska jag beundrar dig och så glad jag hittade din blogg en av de första jag tittar på varje morron efter frukost. Åh skulle aldrig för pengar surfa på vatten det är jag för rädd för. Söt hon är din Emmy. Hur är det med din dotter i fjärran land? Tycker hon är modig i alla fall så långt hemifrån.
Ha en fin onsdag i morron är det Mikaeli marknad tror jag ska ta en liten tripp dit.
Må väl ni alla där ute i landet. Kram/MH
Jag tycker inte heller om när det stormar. Min dotter Andréa har det bra i Kanada, dock kommer hon inte komma hem till jul, så det känns förstås lite tråkigt tycker jag… åren går ju så fort… Ha en fin onsdag du också. Kram kram
Har både väntat på och fasat för detta inlägg. Har hört att kapellet klarade sig, men det måste ha påverkat marken runtomkring.
Det är så ledsamt att se hur stormen förstört. Jag vill åka ner och ko, men det är långt att köra fram och tillbaka, så det får vänta lite.
Jag har fått lite bilder från vänner och sett lite på sociala medier.
Vilken trevlig dag du fick med dottern! Detta med biljetter är så dumt. Inte lätt för alla gamla tex.
Ha en fin onsdag!
Ja det har verkligen gått hårt åt på sina ställen. Det kan vara farligt att vistas på stranden just nu (mellan Stenshuvud och Knäbäck särskilt), då det blir kvicksand där, så jag har ännu inte varit där så mycket. Dock har jag sett vilken förödelse det blivit på Solevi, och det är hemskt tråkigt. Önskar dig också en fin onsdag.
Ooojjjj ja så stormen kan ställa till! Vilka krafter! Hoppas allt går att återställa så gott det går vid Knäbäckshusen osv… Intressant att se dina bilder för en Skåneälskande smålänning mitt i mörka Småland😃
Så mysig dag du hade med din dotter😍
Kram
Adela
Jag längtar tills det är säkrare att vandra på stränderna igen, då ska jag inspektera hur allting egentligen ser ut. Just nu kan det vara underminerat och på vissa ställen blir det som kvicksand. Jag önskar dig en fin kväll och så håller jag tummarna att lille Truls kryar på sig. Kram kram