Hällevik

Ner på knä och lukta på blommorna.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Vi passade på att ta en tur till Stenshuvuds nationalpark, jag och Stefan.

Vid den här tiden på året måste jag åka dit och insupa våren, det är som ett slags begär. Jag ville passa på att njuta av alla underbara sippor som täcker den steniga marken i parkens norra del.

När jag låg på knä och krälade på marken med min stora kamera för att försöka fånga all skönhet på några enkla foto, så väntade Stefan och hundarna tålmodigt på mig en bit bort. Det får man väl ändå säga är kärlek det.

Det är något så speciellt där i parken när alla sipporna blommar tycker jag.

Som tur är så behövde jag inte ligga på knä för att fotografera alla blommor. Ett av de gamla plommonträden i parken stod i sin vackraste skrud och där kunde jag stå i en mer bekväm position med min kamera.  Även järneken var sitt vackraste jag med knallröda små bär.

I Stefans ryggsäck skramlade några kaffemuggar och en termos med nybryggt kaffe. Det blev dags för oss att vandra vidare.

Innan vi kom fram till den lilla kåsen i Hällevik tog jag några sista ”blåsippebilder”. Man kan nästan aldrig få nog dessa blomster tycker jag. Och då de är fridlysta här nere hos oss, så får vi njuta desto mer av dem på sin plats här i naturen.

Att lukta på blommor var inget som Penny tyckte var särskilt roligt, nej ganska snart tröttnade hon och ville streta vidare.

Dagens citat:

Samvetet hindrar oss från mycket glädje. Unna dig medan du har dig!

Att unna sig behöver inte kosta pengar. Det kan även betyda att man unnar sig att göra roliga saker och spara ”måsten” till senare.

Ha det fint.

Annika

En regntung tur i Hällevik

2 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Just nu blommar rhododendronbuskarna som allra finast i nationalparken.

Jag, Stefan och hundarna trotsade regnet och gav oss iväg dit för en liten vandring.

Nere vid kåsen hade min svåger sina fiskenät upphängde för reparation och lagning. Ett fantastiskt arbete där han fäller i nya bitar nät där det är trasigt. Ett verkligt gammalt fiskarehantverk!

Förutom rhododendron, så stod mandelblom och ormöga i sin finaste skrud.

Vi tog en sväng ner om till vattnet och den lilla kåsen.

Regnet tilltog och småhundarna verkade vara glada över att få hoppa in i bilen igen.

Hemma igen blev det mest mys på soffan. Lilla Penny med sin ostyriga valppäls blir så söt när hon varit blöt. Hon blir alldeles lockig och får liksom ingen styrsel alls på sin frisyr.

Dagens citat:

Vi vet alla att spegeln inte kan ljuga … vi ska bara vara glada över att den inte skrattar …

Ha en härlig lördag.

Kram Annika

Vårtecken vid Hällevik

10 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

I helgen var vi på lite miljöträning med valpen Penny. Till Hällevik gick färden. Där i nationalparken finns så många olika små stigar att välja på, så man kan alltid hitta någon som är lagom lång att promenera.

Vid spången där alla de stora rhododendronen växer hade flera stora träd ramlat i någon av de senaste stormarna som varit här. En rejäl rotvälta hade det exotiskt trädet dragit med sig i fallet.

Lilla Penny har nu bott hos oss i en hel månad och hon klarade fint att gå den lilla korta rundan i parken. Den är inte särskilt lång alls, men den tar ändå sin tid då vi fick göra många små stopp för att både snusa, kissa och fota.

Ute på vattnet i den lilla kåsen simmade två vita svanar förbi, och en bit in ibland träden växte hav med underbart vårliga snödroppar.

Vinden var visserligen bister kall, men blommorna skapade en skön vårstämning i mitt sinne. Efter en stund nere vid vattnet så sökte vi oss upp mot skogen igen för att få lite mer lä för vinden.

Dagens citat:

Som barn när vi ännu har tid i överflöd är vi inte medvetna om det. Vi njuter dagarna utan att räkna dem. Ju färre sandkorn som återstår i livets timglas, desto långsammare och tydligare kan vi se dem falla.

Ha en fin dag och kram.

Annika

 

Miljöträning och mys.

4 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hej hej.

Den senaste veckan har det varit mycket mys här hemma i Gyllebo. Valpmys på hög nivå.

Men förutom mycket mys och kärlek, så behöver en liten valp små doser av miljöträning.

En förmiddag körde vi en runda ner till Hällevik i Kivik för att gå en liten sväng med alla hundarna. Från havet blåste en kall och bister vind in över den lilla kåsen.

Det enda som passade Penny i koppelväg, det var en pytteliten kattsele. Hon fick prova på att gå små kort sträckor, men vinden var så isande kall så mest fick hon sitta innanför min varma jacka och upptäcka världen därifrån. Det viktigaste var ju att hon fick hänga med och träna på att åka bil och på att bara vara med oss.

Sedan var det skönt för oss alla och komma hem till stugvärmen igen. Mysa, gosa, och bara ha det gott!

 

Dagens citat:

Om du bara har ett andetag kvar, använd det då till att säga tack.

Ha en riktigt fin lördag och kram från mig, Annika

 

Du var ju mitt i livet.

13 kommentarer / Allmänt, Familj / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hej

Min fina svägerska Gunvor Nordin, dog hastigt och oväntat på lillejulafton, till allas vår bestörtning och stora sorg.

Gunvor, du var ju mitt i livet. Du var så levnadsglad och stark. Du hade förberett allting inför julen. Er frys var fylld med julkakor. Mandelmusslorna hade du och Mats gjort tillsammans som alltid. En ny julbonad som du sytt var upphängd i köket… Gunvor du var ju mitt i livet och hade så mycket att se fram emot! Då en kväll precis före julaftonen, då när du kopplade av med ett av dina omtyckta handarbete, då förändras allt på en sekund. Du fick en stor massiv stroke och allting var över…

Så ofattbart…. Bara en vecka tidigare så satt du och jag sidan om varandra i en kyrkbänk i Mellby kyrka. Då var det för att ta avsked av våra makars bror, vår svåger Thomas. Efteråt var vi eniga om att det fick vara slut med sorgligheter i familjen för ett bra tag framöver. Gunvor, det känns så ofattbart att du nu också är borta. Att du så snart skulle ryckas bort från livet, från din älskade Mats och från oss alla.

I förra veckan var vi på din begravning i Mellby kyrka. Det var en så vacker och fin avskedsstund, med den underbaraste  musiken och så vackert trumpetspel, alltihopa så passade för just dig Gunvor. Ännu en gång lystes kyrkan upp av den kalla vintersolen, och en fluga surrade över en blomsterbukett, precis som sist då vi satt här, du och jag i samma bänkrad.

Gunvor, du var inte bara min svägerska, du var också min pappa Kurts kusin. (Alltså din mamma Nanna var syster till min farmor Emmy.)  Du kommer att fattas mig och jag kommer minnas din glada blygsamma person och din underbart underfundiga humor för alltid.

Mina tankar går såklart mest till Mats och era fina barn och barnbarn, men också till din högt älskade syster Karin. Den sorg de alla nu går igenom kan jag inte ens föreställa mig.

Det kommer en dag när
jag är borta,
en dag då mitt liv har
tagit slut.
Så länge du minns mig
är jag kvar ändå
och finns i din närhet
som förut.
Jag finns där i vågen
invid stranden,
jag finns där i vårens
varma vind.
Jag finns där och leder
dig vid handen,
jag finns där i tåren
på din kind.
Jag finns i en blommas
spröda knoppar,
i fågeln som sjunger i
ett träd.
Jag finns bland de fjärilar
som fladdrar kring
på åkrar med mognande säd.
Jag finns i ett regn som
slår mot rutan
och i flingor av
fallande snö.
Jag finns i musiken
som du hör på ibland.
Så länge du minns
kan jag ej dö.

Mina varmaste tankar till dig Mats. Du vet att vi finns här för dig. alltid♥

Och alla ni som kikar in här – glöm inte bort att leva medans ni kan – vänta inte!

Kram Annika

Från pilskna hjortar till glada ålafiskare.

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Ja, här gällde det att hålla tungan rätt i mun när jag formulerade dagens rubrik. Tvärtom kunde ju bli väldigt oanständigt…

Det var den där härliga helgen då jag och Stefan övernattade i taktältet ute i skogen bland parningssugna kronhjortar. Vi vaknade nästan upp med istappar i håret tror jag. Rejält kallt var det och enligt bilens termometer var det bara tre ynka grader när vi steg upp. Småhundarna hade båda två krupit ner i min sovsäck så jag hade det väldigt varmt och skönt.

Stefan hade haft det lite kallare på morgonkvisten, och när jag hurtigt rådde honom att han kunde gå en sväng med hundarna för att få upp värmen så gick inte det eftersom han fått ont i halsen sa han. Man går väl inte med halsen, tänkte jag för mig själv och började snabbt fixa med frukosten. Hett kaffe verkade hjälpa min frusne make en smula.

Undertiden som vi avnjöt en underbart god frukost så fortsatte hjortbrölandet i oförminskad styrka.

Motvilligt (jag alltså) packade vi sedan ihop våra saker och tackade för oss.

På hemvägen svängde vi ner om till Hällevik. Vid kåsen satt tre glada ålafiskare och njöt i solskenet.

-di ska ble östan, så hommorna måste åpp, upplyste Stefans bror Mats oss om.

Jag kikade lite på min käre make när han glatt samspråkade med de glada ålafiskarna om både jakt och fiske, och jag tänkte för mig själv att det där halsonda verkade ha gått över igen…

 

Dagens citat:

Jag förstår mig inte på människor som säger att de inte har tid. Så länge man lever har man väl alltid tid. Det är när man är död som man inte har mer tid.

Prioritera tid för att göra sånt som får hjärtat att sjunga – alltid!

Kram Annika

 

Vårt Kivik.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det finns en plats som har en extra plats i våra hjärtan. Och alldeles extra stor plats i min man Stefans hjärta. Det är vackra Hällevik.

Längst ut, efter Kiviks musteri, ligger den här fantastiskt fina platsen. Det är nationalparkens norra infart, men det är också här som Stefans familj haft sitt ålafiske i flera generationer.

Att även många andra tycker att här är bedårande vackert, det kan jag förstå av alla avbildningar jag sett härifrån. Så många som på olika vis förevigat den här lilla kåsen och Mats gamla eka. Den ekan är förresten nästan på pricken lika gammal som jag själv. Stefan mindes då den var klar 1966 och han och hans far for iväg för att hämta den nya båten.

Förutom att jag tycker att här är fantastiskt vackert så känner även jag en alldeles speciell känsla när jag kommer hit. Jag tyckte väldigt mycket om min svärfar, som jag lustigt nog lärde känna långt före det att Stefan kom in i mitt liv. Här i Hällevik finns Nisses själ så tydligt kvar och förmodligen är det därför vi så gärna tar en tur hit.

Efter en rofylld stund ute i Hällevik for vi bort till hamnen i Kivik. Där avnjöt vi vars en kulglass och gjorde det som vi Österleningar så ofta roar oss med – tittade på folk. För den yngre generationen kan det nog höras en smula märkligt att man roar sig med att titta på andra människor, fast jag kan väl tycka att det är mer sunt att göra det, än att blänga i sin telefon från morgon till kväll.

I Vitemölla var vattnet intill stranden fylld av vita vackra svanar. Så vackra i sin vita fjäderdräkt i kontrast till det djupblå vattnet.

-ta det lugnt om du kör genom Vik, skrev en omtänksam vän till mig på telefonen, de har fartkontroll där idag…

Den finurliga fartkontrollen var en outtröttlig konstapel i konstgjort utförande. Att människor lättade än smula på gaspedalen kan faktiskt inte ha skadat alls.

Dagens citat:

För det som är svårt att förstå med orden finns ofta en melodi att förstå med hjärtat.

Ha en fin dag.

Annika

 

Friska vindar och en doft av grillad korv.

3 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

De senaste dagarna har vi haft friska vindar här på Österlen.

En eftermiddag gav vi oss ut för att insupa lite havsluft och grilla någon liten korv. Ingen blåst kunde få oss att sitta inomhus och fisa hela dagen.

Vid Hällevik blåste det en riktigt hård och kall vind. Vi var tvungna att ta lä vid min svågers röda lilla ålabod.

Men där i det lilla gattet var det riktigt skönt att sitta. Stefan tände fyr i grillen och hade tagit på sig rollen som kock den här dagen.

Vi njöt av en den delikatess som en enkel grillad korv ute i naturen ju är. Det är bland det godaste som finns – det var vi alla rörande överens om.

I vagnen satt lille Scott alldeles stilla som ett litet ljus. Jag tror att han också tycker om friska vindar och en enkel grillad korv i bröd.

Sedan packade jag upp julens sista lussebullar och lite värmd glögg, innan vi tog en skön skogspromenad i parken.

Idag vill jag avsluta det här blogginlägget med att skicka en stor grattiskram till min fina dotter Amanda som fyller år just idag. Grattis min fina lilla skatt ♥

Dagens citat:

Intellektet säger: ”Så snart allting har fallit på plats uppnår du inre frid”. Hjärtat säger: ”Uppnå inre frid och allt annat faller på plats.

Hjärtat borde få mer att säga till om.

Kram Annika

Solen finns där under alla omständigheter.

3 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Årets första tur till nationalparken var så vacker.

Nattens regn hängde kvar i tunga moln över våra huvud när vi gick in i parken från dess norra sida.

Uppe över berget såg det ut som solen ville visa sig för en liten stund. Den finns alltid där bakom molnen, under alla omständigheter – den underbara solen.

Med Stefan som sällskap går vägen sällan spikrak. Lite ”offroad” blev vår vandring därför den här dagen.

Vi kunde se att nattens storm spolat upp skräp från havet. Längs hela strandkanten stod fiskare hoppfullt och kastade med sina spön.

Det var en så otroligt vacker förmiddag. Nästan så jag önskade att jag vore konstnär och fått frossa i en färgpalett för att återskapa naturens skönhet.

Dagens citat:

2020 lärde oss att vi aldrig vet vad som händer. Allt kan ändras på ett år, en månad, en vecka… Värt att minnas är att det inte bara gäller negativa saker. Om ett år, en månad, en vecka kan allt ha ändrats på ett sätt vi hoppas på.

Lika bra att alltid njuta av nuet så gott det går.

Kram Annika

Där det nappar.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

När man vandrar vid foten av norra Stenshuvud, så startar man ett stenkast ifrån Kiviks Musteri. Alltså vid den lilla plats som heter Hällevik. Där finns en parkering och där har också nationalparken sitt huvudkontor.

Där vid den vackra lilla kåsen, där min svåger har sitt ålafiske, är det kanske en av Österlens charmigaste vyer.

Det är inte särskilt ofta som min käre make är med på mina vandringsäventyr, men just hit gillar han att följa med. Kanske beror det på att han nästan är uppfödd på den här platsen. Mest tror jag att han drömmer sig tillbaka till tiden då han och Kivikspågarna helt otyglat jagade vildkaniner här. Något som idag känns otänkbart, men det var en annan tid då.

Morgonen då vi vandrade här, stod en ensam fiskare hoppfull ute i det kalla vattnet.

-tsss, där kummer han ente ti å få nunn fisk, sa Stefan en smula skadeglatt.

Huruvida det nappade eller ej, det fick vi aldrig veta. Istället vandrade vi vidare en bit på en av nationalparkens små stigar. I parkens norra del växer en massa exotiska träd och buskar och gör naturen alldeles speciell. Särskilt mycket järnek finns det här, och det är så vackert.

Små skyltar visar vägen och egentligen vill man välja alla vägar på en och samma gång.

Efter en härlig vandring kom vi så tillbaka till Hälleviks vackra ålabod och Mats charmiga lilla traktor.

Vi njöt både av den underbara platsen, den här morgonen. Visserligen på lite olika vis. Jag uppslukas mest av naturens skönhet, medan Stefan nog mer ser på platsen ur en ung kaninjägares perspektiv.

 

Dagens citat:

Att förstå män är lika lätt som att spika fast pudding på väggen.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Rulla till toppen