Hällevik

Städning efter Babet, och marmelad av kvitten.

6 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

På måndagen efter stormen Babet, så fick vi ett underbart höstväder på Österlen igen. Jag och Stefan hade lovat att hjälpa min svåger  att städa upp förödelsen ute vid Hällevik.

Det som hänt var att den stora flotte som min svärfar tillverkat för sitt ålafiske en gång för många år sedan, nu slitet sig loss och gått totalt i spillror. Dagen efter stormen då vi kom ner till den lilla kåsen, så såg det ut som om det varit snöstorm där i skogen. Men någon snö var det då inte, nej det var alla de frigolitskivor som pråmen bestod av som slungats upp på land och krossats mot stenarna.

Morgonen då vi samlades för att städa undan allt, var en vacker och stillsam höstmorgon. Vattnet låg spegelblankt och det var svårt att förstå vilka krafter havet haft bara några dagar tidigare.

Stefan hade kört dit med traktor och vagn så vi kunde lasta allt skräp som sköljts upp från havet.

Efter ett gott dagsverke då vi samlade ihop nästan två hela traktorvagnar med skräp så smakade det ljuvligt med en kopp kaffe och ostsmörgås i solen vid den gamla ålaboden.

Särskilt roligt var det när jag hittade en bit cellplats där jag kunde läsa min svärfars namn skrivet med röd spritpenna. Nils Olsson stod det vackert skrivet i skrivstil. Förmodligen var det ditskrivet av någon från Kiviks bygghandel, kanske var det gamla Esbjörnssons eller så var det från ”Rosenquistas”… Ja, tänk om min käre svärfar vetat att vi alla skulle hjälpas åt att samla ihop en massa bitar av det han byggt för så många år sedan.

Vi fick en fin dag då vi med gemensamma krafter hjälpes åt att återställa allt på den natursköna platsen som Hälleviks lilla kås är. Havet ger och havet tar, det är så sant.

I helgen fick jag frågan av en vän här i Gyllebo om jag ville ha kvitten av henne. Självklart ville jag det, och för första gången provade jag att göra kvitten marmelad. Mmmmm, så himla god den blev.

Och allting blir väl godare med en skvätt whiskey, eller hur? Tusen tack för frukten och för pratstunden I och C ♥

Och när förklädet ändå var på, så fick det bli en burk picklad rödlök i bara farten. Riktigt gott till hamburgare och stekt kött.

Dagens citat:

Även om jag visste att världen skulle gå i tusen bitar i morgon, så skulle jag plantera mitt äppelträd i dag.

~Martin Luther~

Positivt tänkande och hoppfullhet gör att vi alltid mår bättre oavsett vad.

Ha det fint.

Annika

Mamma, vill du SUPA med oss?

8 kommentarer / Allmänt, Familj, Natur, Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading

Hej hej

En mulen förmiddag träffade vi på Stefans bror, Mats och Bibbi ute vid Hällevik.

Tillsammans strosade vi ut till den lilla söta fyren i nationalparken.

Även om skogen var väldigt grön och frodig ännu så fanns det en svag känsla av höst i luften. På skuggsidan i nationalparken är det alldeles extra grönt, där alla runda stenar är täckta av härligt mossa. Som om det är mossbeklädda små troll som plötsligt skulle kunna ställa sig upp och börja prata (…och kanske är det de också)

Efter vår lilla promenad vid Stenshuvud, så var vi både lite hungriga och mycket kaffesugna. Det slutade med att vi stannade på fiket i Kivik och njöt av en andra frukost.

I våras när jag och Stefan fyllde år så blev det ju ingen ordning med vårt födelsedagsfirande. Då på vårkanten är det så mycket annat som är på tapeten. I födelsedagspresent hade jag emellertid fått en inbjudan av mina döttrar, ett kort där det stod följande:

– Mamma. vill du SUPA med oss? Och så hade jag fyra olika dagar att välja på…

I förra veckan hade min valda dag så kommit, då det var dags för det där ”supandet”.

SUP är en förkortning för Stand up paddel. För en del år sedan fick döttrarnas pappa samma present och han hade berättat lite för mig om vad han tyckte om att stå på en vinglig surfbräda och paddla …  Jag var alltså en aning tveksam till hela spektaklet, det får jag väl erkänna, men jag vill ju inte vara någon mes heller, så en kväll i förra veckan for vi alla ner till Vik där en instruktör väntade. Eftersom Andréa hade fått roligare saker för sig, så fick Emmys bästis Matilda följa med i hennes ställe.

Allt gick förvånansvärt bra… ända tills det var dags för mig att resa mig upp från knästående. Plums, så låg jag sprattlande i vattnet. Fast på andra försöket gick det bättre, och vi paddlade i lugnt tempo ut till Knäbäckshusens strand och vända.

Vi fick en fantastisk kväll på havet och jag måste nog säga att jag var positivt överraskad över att det ändå gick så bra som det gjorde.

Kvällen avslutade vi med ost och vin i vårt lilla orangeri. Undertiden som töserna värmde sig i bubbelbadet tände jag upp alla levande ljus och dukade fram godsakerna.

När mörkret föll så tog vi fram vi fram kaffe och så njöt vi av sommarens sista jordgubbstårta.

Dagens citat:

Styrka kommer inte från det du klarar av. Det kommer från det du inte trodde du skulle klara av.

Ha en härlig dag.

Annika

(och kära töser, tack så innerligt mycket för den här upplevelsen. Tack!♥)

Ner på knä och lukta på blommorna.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Vi passade på att ta en tur till Stenshuvuds nationalpark, jag och Stefan.

Vid den här tiden på året måste jag åka dit och insupa våren, det är som ett slags begär. Jag ville passa på att njuta av alla underbara sippor som täcker den steniga marken i parkens norra del.

När jag låg på knä och krälade på marken med min stora kamera för att försöka fånga all skönhet på några enkla foto, så väntade Stefan och hundarna tålmodigt på mig en bit bort. Det får man väl ändå säga är kärlek det.

Det är något så speciellt där i parken när alla sipporna blommar tycker jag.

Som tur är så behövde jag inte ligga på knä för att fotografera alla blommor. Ett av de gamla plommonträden i parken stod i sin vackraste skrud och där kunde jag stå i en mer bekväm position med min kamera.  Även järneken var sitt vackraste jag med knallröda små bär.

I Stefans ryggsäck skramlade några kaffemuggar och en termos med nybryggt kaffe. Det blev dags för oss att vandra vidare.

Innan vi kom fram till den lilla kåsen i Hällevik tog jag några sista ”blåsippebilder”. Man kan nästan aldrig få nog dessa blomster tycker jag. Och då de är fridlysta här nere hos oss, så får vi njuta desto mer av dem på sin plats här i naturen.

Att lukta på blommor var inget som Penny tyckte var särskilt roligt, nej ganska snart tröttnade hon och ville streta vidare.

Dagens citat:

Samvetet hindrar oss från mycket glädje. Unna dig medan du har dig!

Att unna sig behöver inte kosta pengar. Det kan även betyda att man unnar sig att göra roliga saker och spara ”måsten” till senare.

Ha det fint.

Annika

En regntung tur i Hällevik

2 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Just nu blommar rhododendronbuskarna som allra finast i nationalparken.

Jag, Stefan och hundarna trotsade regnet och gav oss iväg dit för en liten vandring.

Nere vid kåsen hade min svåger sina fiskenät upphängde för reparation och lagning. Ett fantastiskt arbete där han fäller i nya bitar nät där det är trasigt. Ett verkligt gammalt fiskarehantverk!

Förutom rhododendron, så stod mandelblom och ormöga i sin finaste skrud.

Vi tog en sväng ner om till vattnet och den lilla kåsen.

Regnet tilltog och småhundarna verkade vara glada över att få hoppa in i bilen igen.

Hemma igen blev det mest mys på soffan. Lilla Penny med sin ostyriga valppäls blir så söt när hon varit blöt. Hon blir alldeles lockig och får liksom ingen styrsel alls på sin frisyr.

Dagens citat:

Vi vet alla att spegeln inte kan ljuga … vi ska bara vara glada över att den inte skrattar …

Ha en härlig lördag.

Kram Annika

Vårtecken vid Hällevik

10 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

I helgen var vi på lite miljöträning med valpen Penny. Till Hällevik gick färden. Där i nationalparken finns så många olika små stigar att välja på, så man kan alltid hitta någon som är lagom lång att promenera.

Vid spången där alla de stora rhododendronen växer hade flera stora träd ramlat i någon av de senaste stormarna som varit här. En rejäl rotvälta hade det exotiskt trädet dragit med sig i fallet.

Lilla Penny har nu bott hos oss i en hel månad och hon klarade fint att gå den lilla korta rundan i parken. Den är inte särskilt lång alls, men den tar ändå sin tid då vi fick göra många små stopp för att både snusa, kissa och fota.

Ute på vattnet i den lilla kåsen simmade två vita svanar förbi, och en bit in ibland träden växte hav med underbart vårliga snödroppar.

Vinden var visserligen bister kall, men blommorna skapade en skön vårstämning i mitt sinne. Efter en stund nere vid vattnet så sökte vi oss upp mot skogen igen för att få lite mer lä för vinden.

Dagens citat:

Som barn när vi ännu har tid i överflöd är vi inte medvetna om det. Vi njuter dagarna utan att räkna dem. Ju färre sandkorn som återstår i livets timglas, desto långsammare och tydligare kan vi se dem falla.

Ha en fin dag och kram.

Annika

 

Miljöträning och mys.

4 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hej hej.

Den senaste veckan har det varit mycket mys här hemma i Gyllebo. Valpmys på hög nivå.

Men förutom mycket mys och kärlek, så behöver en liten valp små doser av miljöträning.

En förmiddag körde vi en runda ner till Hällevik i Kivik för att gå en liten sväng med alla hundarna. Från havet blåste en kall och bister vind in över den lilla kåsen.

Det enda som passade Penny i koppelväg, det var en pytteliten kattsele. Hon fick prova på att gå små kort sträckor, men vinden var så isande kall så mest fick hon sitta innanför min varma jacka och upptäcka världen därifrån. Det viktigaste var ju att hon fick hänga med och träna på att åka bil och på att bara vara med oss.

Sedan var det skönt för oss alla och komma hem till stugvärmen igen. Mysa, gosa, och bara ha det gott!

 

Dagens citat:

Om du bara har ett andetag kvar, använd det då till att säga tack.

Ha en riktigt fin lördag och kram från mig, Annika

 

Du var ju mitt i livet.

13 kommentarer / Allmänt, Familj / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hej

Min fina svägerska Gunvor Nordin, dog hastigt och oväntat på lillejulafton, till allas vår bestörtning och stora sorg.

Gunvor, du var ju mitt i livet. Du var så levnadsglad och stark. Du hade förberett allting inför julen. Er frys var fylld med julkakor. Mandelmusslorna hade du och Mats gjort tillsammans som alltid. En ny julbonad som du sytt var upphängd i köket… Gunvor du var ju mitt i livet och hade så mycket att se fram emot! Då en kväll precis före julaftonen, då när du kopplade av med ett av dina omtyckta handarbete, då förändras allt på en sekund. Du fick en stor massiv stroke och allting var över…

Så ofattbart…. Bara en vecka tidigare så satt du och jag sidan om varandra i en kyrkbänk i Mellby kyrka. Då var det för att ta avsked av våra makars bror, vår svåger Thomas. Efteråt var vi eniga om att det fick vara slut med sorgligheter i familjen för ett bra tag framöver. Gunvor, det känns så ofattbart att du nu också är borta. Att du så snart skulle ryckas bort från livet, från din älskade Mats och från oss alla.

I förra veckan var vi på din begravning i Mellby kyrka. Det var en så vacker och fin avskedsstund, med den underbaraste  musiken och så vackert trumpetspel, alltihopa så passade för just dig Gunvor. Ännu en gång lystes kyrkan upp av den kalla vintersolen, och en fluga surrade över en blomsterbukett, precis som sist då vi satt här, du och jag i samma bänkrad.

Gunvor, du var inte bara min svägerska, du var också min pappa Kurts kusin. (Alltså din mamma Nanna var syster till min farmor Emmy.)  Du kommer att fattas mig och jag kommer minnas din glada blygsamma person och din underbart underfundiga humor för alltid.

Mina tankar går såklart mest till Mats och era fina barn och barnbarn, men också till din högt älskade syster Karin. Den sorg de alla nu går igenom kan jag inte ens föreställa mig.

Det kommer en dag när
jag är borta,
en dag då mitt liv har
tagit slut.
Så länge du minns mig
är jag kvar ändå
och finns i din närhet
som förut.
Jag finns där i vågen
invid stranden,
jag finns där i vårens
varma vind.
Jag finns där och leder
dig vid handen,
jag finns där i tåren
på din kind.
Jag finns i en blommas
spröda knoppar,
i fågeln som sjunger i
ett träd.
Jag finns bland de fjärilar
som fladdrar kring
på åkrar med mognande säd.
Jag finns i ett regn som
slår mot rutan
och i flingor av
fallande snö.
Jag finns i musiken
som du hör på ibland.
Så länge du minns
kan jag ej dö.

Mina varmaste tankar till dig Mats. Du vet att vi finns här för dig. alltid♥

Och alla ni som kikar in här – glöm inte bort att leva medans ni kan – vänta inte!

Kram Annika

Från pilskna hjortar till glada ålafiskare.

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Ja, här gällde det att hålla tungan rätt i mun när jag formulerade dagens rubrik. Tvärtom kunde ju bli väldigt oanständigt…

Det var den där härliga helgen då jag och Stefan övernattade i taktältet ute i skogen bland parningssugna kronhjortar. Vi vaknade nästan upp med istappar i håret tror jag. Rejält kallt var det och enligt bilens termometer var det bara tre ynka grader när vi steg upp. Småhundarna hade båda två krupit ner i min sovsäck så jag hade det väldigt varmt och skönt.

Stefan hade haft det lite kallare på morgonkvisten, och när jag hurtigt rådde honom att han kunde gå en sväng med hundarna för att få upp värmen så gick inte det eftersom han fått ont i halsen sa han. Man går väl inte med halsen, tänkte jag för mig själv och började snabbt fixa med frukosten. Hett kaffe verkade hjälpa min frusne make en smula.

Undertiden som vi avnjöt en underbart god frukost så fortsatte hjortbrölandet i oförminskad styrka.

Motvilligt (jag alltså) packade vi sedan ihop våra saker och tackade för oss.

På hemvägen svängde vi ner om till Hällevik. Vid kåsen satt tre glada ålafiskare och njöt i solskenet.

-di ska ble östan, så hommorna måste åpp, upplyste Stefans bror Mats oss om.

Jag kikade lite på min käre make när han glatt samspråkade med de glada ålafiskarna om både jakt och fiske, och jag tänkte för mig själv att det där halsonda verkade ha gått över igen…

 

Dagens citat:

Jag förstår mig inte på människor som säger att de inte har tid. Så länge man lever har man väl alltid tid. Det är när man är död som man inte har mer tid.

Prioritera tid för att göra sånt som får hjärtat att sjunga – alltid!

Kram Annika

 

Vårt Kivik.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det finns en plats som har en extra plats i våra hjärtan. Och alldeles extra stor plats i min man Stefans hjärta. Det är vackra Hällevik.

Längst ut, efter Kiviks musteri, ligger den här fantastiskt fina platsen. Det är nationalparkens norra infart, men det är också här som Stefans familj haft sitt ålafiske i flera generationer.

Att även många andra tycker att här är bedårande vackert, det kan jag förstå av alla avbildningar jag sett härifrån. Så många som på olika vis förevigat den här lilla kåsen och Mats gamla eka. Den ekan är förresten nästan på pricken lika gammal som jag själv. Stefan mindes då den var klar 1966 och han och hans far for iväg för att hämta den nya båten.

Förutom att jag tycker att här är fantastiskt vackert så känner även jag en alldeles speciell känsla när jag kommer hit. Jag tyckte väldigt mycket om min svärfar, som jag lustigt nog lärde känna långt före det att Stefan kom in i mitt liv. Här i Hällevik finns Nisses själ så tydligt kvar och förmodligen är det därför vi så gärna tar en tur hit.

Efter en rofylld stund ute i Hällevik for vi bort till hamnen i Kivik. Där avnjöt vi vars en kulglass och gjorde det som vi Österleningar så ofta roar oss med – tittade på folk. För den yngre generationen kan det nog höras en smula märkligt att man roar sig med att titta på andra människor, fast jag kan väl tycka att det är mer sunt att göra det, än att blänga i sin telefon från morgon till kväll.

I Vitemölla var vattnet intill stranden fylld av vita vackra svanar. Så vackra i sin vita fjäderdräkt i kontrast till det djupblå vattnet.

-ta det lugnt om du kör genom Vik, skrev en omtänksam vän till mig på telefonen, de har fartkontroll där idag…

Den finurliga fartkontrollen var en outtröttlig konstapel i konstgjort utförande. Att människor lättade än smula på gaspedalen kan faktiskt inte ha skadat alls.

Dagens citat:

För det som är svårt att förstå med orden finns ofta en melodi att förstå med hjärtat.

Ha en fin dag.

Annika

 

Friska vindar och en doft av grillad korv.

3 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

De senaste dagarna har vi haft friska vindar här på Österlen.

En eftermiddag gav vi oss ut för att insupa lite havsluft och grilla någon liten korv. Ingen blåst kunde få oss att sitta inomhus och fisa hela dagen.

Vid Hällevik blåste det en riktigt hård och kall vind. Vi var tvungna att ta lä vid min svågers röda lilla ålabod.

Men där i det lilla gattet var det riktigt skönt att sitta. Stefan tände fyr i grillen och hade tagit på sig rollen som kock den här dagen.

Vi njöt av en den delikatess som en enkel grillad korv ute i naturen ju är. Det är bland det godaste som finns – det var vi alla rörande överens om.

I vagnen satt lille Scott alldeles stilla som ett litet ljus. Jag tror att han också tycker om friska vindar och en enkel grillad korv i bröd.

Sedan packade jag upp julens sista lussebullar och lite värmd glögg, innan vi tog en skön skogspromenad i parken.

Idag vill jag avsluta det här blogginlägget med att skicka en stor grattiskram till min fina dotter Amanda som fyller år just idag. Grattis min fina lilla skatt ♥

Dagens citat:

Intellektet säger: ”Så snart allting har fallit på plats uppnår du inre frid”. Hjärtat säger: ”Uppnå inre frid och allt annat faller på plats.

Hjärtat borde få mer att säga till om.

Kram Annika

Rulla till toppen