Hällevik

Från pilskna hjortar till glada ålafiskare.

Hejsan.

Ja, här gällde det att hålla tungan rätt i mun när jag formulerade dagens rubrik. Tvärtom kunde ju bli väldigt oanständigt…

Det var den där härliga helgen då jag och Stefan övernattade i taktältet ute i skogen bland parningssugna kronhjortar. Vi vaknade nästan upp med istappar i håret tror jag. Rejält kallt var det och enligt bilens termometer var det bara tre ynka grader när vi steg upp. Småhundarna hade båda två krupit ner i min sovsäck så jag hade det väldigt varmt och skönt.

Stefan hade haft det lite kallare på morgonkvisten, och när jag hurtigt rådde honom att han kunde gå en sväng med hundarna för att få upp värmen så gick inte det eftersom han fått ont i halsen sa han. Man går väl inte med halsen, tänkte jag för mig själv och började snabbt fixa med frukosten. Hett kaffe verkade hjälpa min frusne make en smula.

Undertiden som vi avnjöt en underbart god frukost så fortsatte hjortbrölandet i oförminskad styrka.

Motvilligt (jag alltså) packade vi sedan ihop våra saker och tackade för oss.

På hemvägen svängde vi ner om till Hällevik. Vid kåsen satt tre glada ålafiskare och njöt i solskenet.

-di ska ble östan, så hommorna måste åpp, upplyste Stefans bror Mats oss om.

Jag kikade lite på min käre make när han glatt samspråkade med de glada ålafiskarna om både jakt och fiske, och jag tänkte för mig själv att det där halsonda verkade ha gått över igen…

 

Dagens citat:

Jag förstår mig inte på människor som säger att de inte har tid. Så länge man lever har man väl alltid tid. Det är när man är död som man inte har mer tid.

Prioritera tid för att göra sånt som får hjärtat att sjunga – alltid!

Kram Annika

 

Vårt Kivik.

Hejsan.

Det finns en plats som har en extra plats i våra hjärtan. Och alldeles extra stor plats i min man Stefans hjärta. Det är vackra Hällevik.

Längst ut, efter Kiviks musteri, ligger den här fantastiskt fina platsen. Det är nationalparkens norra infart, men det är också här som Stefans familj haft sitt ålafiske i flera generationer.

Att även många andra tycker att här är bedårande vackert, det kan jag förstå av alla avbildningar jag sett härifrån. Så många som på olika vis förevigat den här lilla kåsen och Mats gamla eka. Den ekan är förresten nästan på pricken lika gammal som jag själv. Stefan mindes då den var klar 1966 och han och hans far for iväg för att hämta den nya båten.

Förutom att jag tycker att här är fantastiskt vackert så känner även jag en alldeles speciell känsla när jag kommer hit. Jag tyckte väldigt mycket om min svärfar, som jag lustigt nog lärde känna långt före det att Stefan kom in i mitt liv. Här i Hällevik finns Nisses själ så tydligt kvar och förmodligen är det därför vi så gärna tar en tur hit.

Efter en rofylld stund ute i Hällevik for vi bort till hamnen i Kivik. Där avnjöt vi vars en kulglass och gjorde det som vi Österleningar så ofta roar oss med – tittade på folk. För den yngre generationen kan det nog höras en smula märkligt att man roar sig med att titta på andra människor, fast jag kan väl tycka att det är mer sunt att göra det, än att blänga i sin telefon från morgon till kväll.

I Vitemölla var vattnet intill stranden fylld av vita vackra svanar. Så vackra i sin vita fjäderdräkt i kontrast till det djupblå vattnet.

-ta det lugnt om du kör genom Vik, skrev en omtänksam vän till mig på telefonen, de har fartkontroll där idag…

Den finurliga fartkontrollen var en outtröttlig konstapel i konstgjort utförande. Att människor lättade än smula på gaspedalen kan faktiskt inte ha skadat alls.

Dagens citat:

För det som är svårt att förstå med orden finns ofta en melodi att förstå med hjärtat.

Ha en fin dag.

Annika

 

Friska vindar och en doft av grillad korv.

Hejsan.

De senaste dagarna har vi haft friska vindar här på Österlen.

En eftermiddag gav vi oss ut för att insupa lite havsluft och grilla någon liten korv. Ingen blåst kunde få oss att sitta inomhus och fisa hela dagen.

Vid Hällevik blåste det en riktigt hård och kall vind. Vi var tvungna att ta lä vid min svågers röda lilla ålabod.

Men där i det lilla gattet var det riktigt skönt att sitta. Stefan tände fyr i grillen och hade tagit på sig rollen som kock den här dagen.

Vi njöt av en den delikatess som en enkel grillad korv ute i naturen ju är. Det är bland det godaste som finns – det var vi alla rörande överens om.

I vagnen satt lille Scott alldeles stilla som ett litet ljus. Jag tror att han också tycker om friska vindar och en enkel grillad korv i bröd.

Sedan packade jag upp julens sista lussebullar och lite värmd glögg, innan vi tog en skön skogspromenad i parken.

Idag vill jag avsluta det här blogginlägget med att skicka en stor grattiskram till min fina dotter Amanda som fyller år just idag. Grattis min fina lilla skatt ♥

Dagens citat:

Intellektet säger: ”Så snart allting har fallit på plats uppnår du inre frid”. Hjärtat säger: ”Uppnå inre frid och allt annat faller på plats.

Hjärtat borde få mer att säga till om.

Kram Annika

Solen finns där under alla omständigheter.

Hejsan.

Årets första tur till nationalparken var så vacker.

Nattens regn hängde kvar i tunga moln över våra huvud när vi gick in i parken från dess norra sida.

Uppe över berget såg det ut som solen ville visa sig för en liten stund. Den finns alltid där bakom molnen, under alla omständigheter – den underbara solen.

Med Stefan som sällskap går vägen sällan spikrak. Lite ”offroad” blev vår vandring därför den här dagen.

Vi kunde se att nattens storm spolat upp skräp från havet. Längs hela strandkanten stod fiskare hoppfullt och kastade med sina spön.

Det var en så otroligt vacker förmiddag. Nästan så jag önskade att jag vore konstnär och fått frossa i en färgpalett för att återskapa naturens skönhet.

Dagens citat:

2020 lärde oss att vi aldrig vet vad som händer. Allt kan ändras på ett år, en månad, en vecka… Värt att minnas är att det inte bara gäller negativa saker. Om ett år, en månad, en vecka kan allt ha ändrats på ett sätt vi hoppas på.

Lika bra att alltid njuta av nuet så gott det går.

Kram Annika

Där det nappar.

Hejsan.

När man vandrar vid foten av norra Stenshuvud, så startar man ett stenkast ifrån Kiviks Musteri. Alltså vid den lilla plats som heter Hällevik. Där finns en parkering och där har också nationalparken sitt huvudkontor.

Där vid den vackra lilla kåsen, där min svåger har sitt ålafiske, är det kanske en av Österlens charmigaste vyer.

Det är inte särskilt ofta som min käre make är med på mina vandringsäventyr, men just hit gillar han att följa med. Kanske beror det på att han nästan är uppfödd på den här platsen. Mest tror jag att han drömmer sig tillbaka till tiden då han och Kivikspågarna helt otyglat jagade vildkaniner här. Något som idag känns otänkbart, men det var en annan tid då.

Morgonen då vi vandrade här, stod en ensam fiskare hoppfull ute i det kalla vattnet.

-tsss, där kummer han ente ti å få nunn fisk, sa Stefan en smula skadeglatt.

Huruvida det nappade eller ej, det fick vi aldrig veta. Istället vandrade vi vidare en bit på en av nationalparkens små stigar. I parkens norra del växer en massa exotiska träd och buskar och gör naturen alldeles speciell. Särskilt mycket järnek finns det här, och det är så vackert.

Små skyltar visar vägen och egentligen vill man välja alla vägar på en och samma gång.

Efter en härlig vandring kom vi så tillbaka till Hälleviks vackra ålabod och Mats charmiga lilla traktor.

Vi njöt både av den underbara platsen, den här morgonen. Visserligen på lite olika vis. Jag uppslukas mest av naturens skönhet, medan Stefan nog mer ser på platsen ur en ung kaninjägares perspektiv.

 

Dagens citat:

Att förstå män är lika lätt som att spika fast pudding på väggen.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Man har inte roligare än man gör sig.

Hejsan.

Jag älskar det uttrycket, för jag tycker att det stämmer så bra. Man har faktiskt ett eget ansvar att göra sina dagar så bra som det bara är möjligt.

Det är lång ifrån alla dagar som är soliga från morgon till kväll. Det där soliga får man liksom själv försöka plocka fram då och då. Men om man bara klär sig efter väder och ger sig ut, så har man kommit en bra bit på vägen. Bekymmer, oroligheter och dåliga tankar blir så mycket lättare när man kommer ut i skogen. Tankedemoner tycker helt enkelt inte om frisk luft.

Jag har investerat i en sådan där fitnessklocka som håller koll på vartenda steg jag tar, varje minut jag sover och varenda lilla löprunda jag springer. Min käre Stefan har nu också börjat räkna sina steg via telefonen. Man kan säga att det liksom blivit en liten spännande tävling oss emellan.

Flera gånger har han masat sig upp ur TV soffan sedan stegräkningstävlingen smög igång…

-du, jau kan åsse fyllja me…

Och själklart är det så mycket roligare när man är två.

Särskilt när man är med Stefan …

Fast den här stegtävlingen, den kan jag nog redan nu räkna ut vem av oss som kommer att vinna ….

Dagens citat:

Kärlek handlar inte om att alltid hålla varandras händer i samförstånd. Kärlek handlar om att trots många konflikter och missförstånd fortfarande hålla varandras händer.

Så handlar det om att kunna skratta tillsammans.

Ha det gott och kram från mig.

Annika

 

Lycklig utan fiskelycka.

Hej.

Vi har haft ljuvliga sommarkvällar här på Österlen. Sådana där dagar som är perfekta för en liten fisketur framemot kvällningen.

När  min Stefan bestämde sig för att pröva fiskelyckan så hängde jag och min dotter med för en skön kvällspromenad.

Jag och Emmy blev avsläppta vid Naturum vid Stenshuvud medan Stefan körde vidare till sitt bästa fiskeställe.

Vi vandrade upp på toppen av berget. Där njöt vi av den fantastiska utsikten.

Jag har varit här en massa gånger, men blir precis lika förundrad varenda gång.

Vi vandrade vidare till ”norra huvudet”. Rönnbären hade börjat mogna och deras vackra röda färg stod i en skön kontrast mot det blåa havet och den ljusblå himmeln.

Som alltid när jag är häruppe får jag ett sug i magen efter att kunna flyga. En önskan om att kunna sväva fram som en örn i skyn, eller i alla fall flaxande som en albatros. Men det kan jag ju inte, och som tur är finns det numera bekväma trappor för att ta sig nerför bergets norra sida.

Nedanför berget stod korna och mumsade torrt gräs i kvällens sista solstrålar.

Vid Hälleviks kås valde vi stigen nere vid vattnet för att leta reda på Stefan och se ifall han haft någon fiskelycka den där kvällen.

Bästa platsen att fiska lär vara vid något som kallas ”Kroken”. På en liten igenvuxen stig smög vi oss dit. Och där stod han på en sten med sitt fiskespö. Jag stannade och njöt av synintrycket. Vackert som en tavla. Min Stefan ♥

-har du fått någon fisk, frågade vi när vi kom fram till honom.

-nääu, di brugar man änte få vi dinne tiden, di brugar änte nappa så här års…

Men såklart kan man ju fiska ändå!

Dagens citat:

Hemligheten med att hitta vår passion är att tillföra passion i allt vi gör.

Ha det riktigt bra.

Kram Annika

En morgon i nationalparken.

Hejsan.

Det var en tyst och stilla morgon. Jag, Stefan och hundarna var tidigt uppe och tog emot en ny dag i nationalparken.

Stigen som går från Hällevik mot Naturum är på sin ställe lite stenig och ”knixig” att vandra på.

Naturen här påminner så mycket om en trollskog tycker jag. Ett landskap som hämtat ur en John Bauer målning.

Har man en stelopererad fot, som Stefan har, så är det en utmärkt träning att skutta fram på stenarna här … tror jag åtminstone …

För min fina Johnnyhund, så var det skönt med miljöombyte. Även om han nogsamt döljer sin diagnos, så anar jag hur han livas upp en smula och får lite extra energi av nya platser.

Hundarna njöt av naturen på sitt sätt och vi på vårt den här fina morgonen.

På den vackra ängen som förr kallades för ”skringelhajjan”, blommade johannesörten för fullt. Att dricka te gjord på johannesört sägs vara rogivande. Men jag tror att bara anblicken av den här ljuvliga ängen har en avslappnande inverkan på oss alla. Så, så himla vacker.

Vi valde en ganska kort runda, och kom till sist ut vid Hällevik igen.

Den vackra kåsen i Hällevik!

Dagens citat:

Det bästa vapnet mot stress är vår förmåga att välja en tanke framför en annan.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Inte till himlen, hellre hit.

Hejsan.

Den här platsen är nog en av de vackraste jag vet på hela Österlen. Hällevik. Den lilla kåsen längst ute vid Karakås.

Det var den där morgonen då jag var ute vid fyren som jag stannade till vid Hällevik. Den där morgonen då jag mötte dagen vid foten av Stenshuvud.

Att ta sig ut till fyren innan dagsljuset trängt igenom skogen är inte det lättaste. Mina tankar gick till min gamla svärfar som så ofta vandrat här för att ta rätt på sina fiskesaker efter alla höststormar. När han räddade sina ålahommar (ålryssja) från klipporna. Men han kände nog till varenda sten att trampa på.

Den lilla stigen ut till fyren är inte direkt handikappanpassad. Men alla platser på jorden kan helt enkelt inte vara anpassade för allt och alla. Jag kommer aldrig kunna ta mig till Mount Everest, och det är så det ska vara. Allt ska inte vara möjligt för alla. Det är lite av livets orättvisa sanning. För allt de jag inte kan så kan jag något annat istället.

Men en stor del av det vackra arboretet vid Stenshuvud, är gjort för att smidigt ta sig fram, även med rullator för de som behöver.

Jag kan verkligen rekommendera att åka hit ut nu när våren kommer. Här är så underbart med alla exotiska träd och buskar.

När solen var uppe och det var dags att ta tag i dagen gick jag tillbaka till parkeringen och till min bil.

Tack kära gamla Hällevik för en fantastisk morgon.

Dagens citat:

Varför starta din morgon med nyheter, när du kan börja din dag med motion och en bedårande soluppgång.

Må gott och kram.

Annika

 

En underbar liten kås.

Hejsan.

Det finns platser som betyder lite mer för mig än alla andra här på Österlen. Hälleviks kås är en sådan sagolik plats.

Hälleviks kås är den lilla plats som ligger strax nedanför Stenshuvuds norra fot. För att komma dit kör man helt enkelt bara förbi Musteriet så långt ut man kan komma.

Att jag håller den här platsen så kär beror såklart på att den är så starkt förknippad med min svärfar. Här fiskade han sin ål och här tillbringade han massor av tid med att ta om hand allt som hör till en ålafiskares sysslor. Här älskade han att vara och här känns det som en liten bit av honom ännu finns kvar.

Otaliga är de historier jag kunnat berätta härifrån. Saker jag fått berättat för mig av min Stefan. Små berättelser – vackra, roliga, dråpliga och sorgliga.

Något jag alltid tänker på är episoden när Stefan var en ung och en påhittig pågaspoling. Det var då han tillsammans med en annan ”påhittig Kivikspåg” kom på den geniala idén att få tag på fiskedrag på ett listigt sätt. Tillsammans införskaffade de en gammal järnsäng. Den placerade de båda sedan på en lämplig plats ute i havet. Därefter låg de luringarna gömda och såg hur spinnfiskarna en efter en satte sina dyra fina drag i ”det där som fanns på botten”. Senare på dagen var det bara för pågarna att vittja sin fiskedragsfälla.

Hällevik är en sagolik plats, och här finns massor av saker att berätta. Här finns en natur som är väldigt annorlunda, med sina exotiskt ovanliga träd och buskar. Allt det där kan jag berätta om en annan gång.

Den här morgonen behövde jag bara lite extra sinnesfrid och återhämtning.

Just den här morgonen var det alldeles extra underbart. Bara ett enda moln på himlen som sakta drog förbi den glödande solen.

När jag vände mot bilen på parkeringen la jag märke till att min svåger dragit upp sumpen på land och lagt iordning garnet för vintern. Höstens fiske var över.

Tack fina Hällevik!

Dagens citat:

En dag i taget, det är bra nog. Se inte tillbaka med sorg över det som varit, det är ändå borta. Oroa dig inte för framtiden, den är inte här än. Lev i nuet och ta aldrig morgondagen för givet. Gör just den här dagen värd att minnas! Lycka är en resa, precis som livet. Njut av åkturen.

Ha en härlig dag och gör något du gillar.

Kram Annika

Scroll to Top