En gång om året vill jag betrakta hösten härifrån.

Hejsan.

Grått och vått har det varit nästan alla dagar hitintills i november, så när solen kikade fram en eftermiddag i förra veckan då passade jag och Emmy på att åka till Stenshuvuds nationalpark.

Solstrålarna flödade och jag märkte ganska snabbt att jag klätt mig på tok för varmt.

Vi stretade glatt uppför berget, och som alltid vid den här årstiden, tog utsikten andan ur mig.

Om man bara tänker besöka toppen på vår skånska nationalpark en gång om året, då rekommenderar jag att man passar på de sista veckorna i oktober eller alldeles i början av november. Naturen är magnifik då, ja helt oslagbar!

Av någon outgrundlig anledning så har man nu monterat en stång med en cykelsadel där uppe på bergets högsta punkt. Jag var såklart tvungen att prova ifall den höll för mig…

Från toppen tog vi trapporna ner på bergets norra sida för att sedan vandra genom alekärret mot Naturum igen.

Och såklart kan man inte vara vid Stenshuvud utan att ta sig ner till havet en liten stund.

En dag på Stenshuvud, det är alltid en väl investerad dag.

Dagens citat:

Vi är alla som fjärilar som flaxar omkring för en dag och tror att det är för evigt.

Vår tid här är så kort så kort – gör något meningsfullt för dig själv varenda dag.

Kram Annika

Dela gärna

4 reaktioner på ”En gång om året vill jag betrakta hösten härifrån.”

  1. År sen vi var på stenshuvud, hade inte orkat gå där idag tyvärr. Men nu har jag ju fått va med på ett hörn när ni varit där. Håller så med naturen är som en saga man blir helt glad i hjärta och själ. Du ser onekligen ut som en proffsfotograf, men det är du ju Annika.
    Ha en fin onsdag. Kram/MH

    1. Haha, jag måste medge att jag har kamerautrustning som en proffs, men jag själv är långtifrån någon proffs. Några faktatermer kan jag inte, men jag har provat mig fram och tagit många bilder genom åren. Ha en fin kväll. Kram kram

  2. Så fint! Jag har varit där en gång. Släpade med mig mina söner för att de skulle få se utsikten. Det var i påsktider. Dimman låg så tät att vi knappt såg varandra. Så den utsikten fick jag se först nu hos dig. Fina bilder. Kraaam Pia

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen