Vik

Från Prästens badkar till Baske.

 

Hej hej

Väderprognosen hade sagt mulet och regn, men mina ögon sa ”en vacker soluppgång”.

Så fort jag vaknat och kikade ut genom dörren så insåg jag att det skulle komma att bli en härlig morgon. Snabbt lastade jag in hundarna och mig själv i bilen och for den korta sträckan ner till Vik och Prästens badkar.

Prästens badkar är en sandvulkan som blev till för 500 miljoner år sedan. Man kan se den om man går ut på klipporna vid parkeringen i Vik. Där i vattenbrynet finns den som en formation likt en utslagen ros. Den här morgonen brydde jag mig varken om vulkanen eller någon badande präst, nej istället njöt jag bara av den vackra soluppgången.

Stenshuvud låg där så vackert i morgonsolens mjuka ljus. Alla mina tre hundar var piggare och ivrigare än vanligt. Att komma på nya platser med nya dofter får alla hundar att stärka sina sinnen.

Vid det lilla fortet strax innan Tjörnedala slog vi av på takten. Platsen är så vacker, så här ville jag njuta alldeles lite extra. Strandkål och nypon ramade verkligen  in strandremsan så fint.

Vi passerade en grind och kom då in i ”kvigornas paradis” Vackrare kohage får man nog leta efter.

Ett tag fick vi dock vänta på stigen för att låta den hungriga kossan äta i lugn och ro. Ett rysligt spännande möte för mina tre hundflickor.

Ganska snart var vi framme i vackra Baskemölla. Himlen hade ändrat skepnad, och såg för en kort stund ganska hotfull ut.

Jag satte mig en liten stund på klipporna och bara njöt av morgonen, innan jag vänder åter mot Vik igen.

Återigen fick vi ge oss till tåls i kornas hage. Nya nyfikna kvigor spärrade vår väg och vi hade inget annat att göra än att avvakta tills de gått ur vår väg. Med tre vimsiga små hundflickor så vågade jag inte gå alltför nära de stora djuren, ett enda feltramp kunde ju blivit ödesdigert för mina älsklingar. Själv lider jag inte av ”koskräck”, men ville ändå inte utmana ödet.

Dagens citat:

Bara för att folk inte kan höra din musik betyder det inte att du ska sluta dansa.

Ha en härlig dag.

Kram Annika

Från Prästens badkar till Baske. Läs mer »

Stormen Babet drog in över Österlen.

Hejsan.

Förra fredagen var jag i Malmö, där jag träffade min dotter Emmy. Jag hade förstått att det väntades hårda vindar den här dagen, så att ta tåget kändes alltför riskabelt. Jag körde istället till Ikea där min bil fick stå parkerad, och sedan blev det stadsbuss till centrum. Det här med att ta sig fram kollektivt har de senaste åren ändrats mycket. Biljetter i pappersformat är ett minne blott.  Numera ska man ha allting i olika appar i sin telefon, och jag har väl inte riktigt hängt med på det där. ”Blipp, blipp” sa jag med myndig stämma till den förvånade busschauffören, när min telefon bara slocknade hela tiden då jag försökte trycka den mot scannern.  Ja, det där blev väl dagens skratt på den bussturen.

Nåväl, Emmy och jag uträttade våra ärenden innan vi gick på ”Folk & Rock” och köpte varm choklad och vars en grillad macka. Där i värmen satt vi sedan länge och såg på hur frusna människor stretade över torget, hukande för vinden med nerdragna mössor.

Sedan körde jag hem till Gyllebo, där jag kurade ihop mig framför kaminen och hörde hur blåsten tog i uppe i trädtopparna. Det var Babet som dragit in över oss.

Nästa dag hade stormen bedarrat något och vi körde då längs kusten för att se hur hårt ovädret gått fram. I Kiviks hamn hade vattnet dragit upp sten, sand och stora mängder sjögräs.

Vinden hade avtagit i styrka, men havet var ännu i uppror.

Vi körde ut till Hälleviks fina lilla kås. Den fridfulla plats som ligger så vackert och som nog blivit fotograferad tusentals gånger förut, men då oftast i en lugnare skepnad….

Efter stormen Babet såg det dock inte riktigt likadant ut…

Stefan gick tyst och en smula sammanbitet runt och tittade på allt vad havet ställt till med. Som tur var så var Mats fina eka uppdragen på land inför vintern.

Vi tog vägen förbi Knäbäckshusen för att bara konstatera att även där hade stormen gått hårt fram. Trappan hade blivit helt underminerad och slitets loss, och havet gick högt upp mot slänten. Ingenting av sandstranden syntes så långt vi blickade.

Men det finns ju inget ont som inte har något gott med sig. För i stormens efterdyningar så blev det ju finfina vågor att surfa på. I havet vid Vik låg surfarna redo att rida på vågorna.

Dagens citat:

Djävulen viskade i mitt öra, ”Du är inte stark nog att stå emot stormen”. Jag viskade tillbaka ”Jag är stormen”.

Ha en fin onsdag och kram från mig.

Annika

Stormen Babet drog in över Österlen. Läs mer »

Mamma, vill du SUPA med oss?

Hej hej

En mulen förmiddag träffade vi på Stefans bror, Mats och Bibbi ute vid Hällevik.

Tillsammans strosade vi ut till den lilla söta fyren i nationalparken.

Även om skogen var väldigt grön och frodig ännu så fanns det en svag känsla av höst i luften. På skuggsidan i nationalparken är det alldeles extra grönt, där alla runda stenar är täckta av härligt mossa. Som om det är mossbeklädda små troll som plötsligt skulle kunna ställa sig upp och börja prata (…och kanske är det de också)

Efter vår lilla promenad vid Stenshuvud, så var vi både lite hungriga och mycket kaffesugna. Det slutade med att vi stannade på fiket i Kivik och njöt av en andra frukost.

I våras när jag och Stefan fyllde år så blev det ju ingen ordning med vårt födelsedagsfirande. Då på vårkanten är det så mycket annat som är på tapeten. I födelsedagspresent hade jag emellertid fått en inbjudan av mina döttrar, ett kort där det stod följande:

– Mamma. vill du SUPA med oss? Och så hade jag fyra olika dagar att välja på…

I förra veckan hade min valda dag så kommit, då det var dags för det där ”supandet”.

SUP är en förkortning för Stand up paddel. För en del år sedan fick döttrarnas pappa samma present och han hade berättat lite för mig om vad han tyckte om att stå på en vinglig surfbräda och paddla …  Jag var alltså en aning tveksam till hela spektaklet, det får jag väl erkänna, men jag vill ju inte vara någon mes heller, så en kväll i förra veckan for vi alla ner till Vik där en instruktör väntade. Eftersom Andréa hade fått roligare saker för sig, så fick Emmys bästis Matilda följa med i hennes ställe.

Allt gick förvånansvärt bra… ända tills det var dags för mig att resa mig upp från knästående. Plums, så låg jag sprattlande i vattnet. Fast på andra försöket gick det bättre, och vi paddlade i lugnt tempo ut till Knäbäckshusens strand och vända.

Vi fick en fantastisk kväll på havet och jag måste nog säga att jag var positivt överraskad över att det ändå gick så bra som det gjorde.

Kvällen avslutade vi med ost och vin i vårt lilla orangeri. Undertiden som töserna värmde sig i bubbelbadet tände jag upp alla levande ljus och dukade fram godsakerna.

När mörkret föll så tog vi fram vi fram kaffe och så njöt vi av sommarens sista jordgubbstårta.

Dagens citat:

Styrka kommer inte från det du klarar av. Det kommer från det du inte trodde du skulle klara av.

Ha en härlig dag.

Annika

(och kära töser, tack så innerligt mycket för den här upplevelsen. Tack!♥)

Mamma, vill du SUPA med oss? Läs mer »

En gråmulen morgon vid havet.

Hejsan.

Regnet hängde i luften när jag och mina små dunbollar stannade bilen vid Prästens Badkar i Vik. Första delen av maj månad har varit rejält kall och kylslagen.

Även om dagen var grå och solen inte alls tycktes kunna pressa sig igenom de tjocka molnen, så var det så väldigt vackert.

Naturens färgskala var så praktfull med alla utslagna blommor. ”Hararis”, syrener och annat som jag inte riktigt kan namnet på. Men lite lik mandelblomma kanske?

Så fanns det förgätmigej såklart. De är ju så fina.

På sandstranden strax innan Tjörnedala var det lugnt och stilla.

Solens strålar kämpade på uppe bland allt det gråa på himlen.

Strandkålen hade precis börjat blomma så smått.

En härlig grå morgon på Österlen helt enkelt.

Dagens citat:

Pessimisten säger att det är ett moln för solen. Optimisten säger att det är en sol bakom molnet.

Vissa dagar får man vara sitt eget solsken.

Kram Annika

En gråmulen morgon vid havet. Läs mer »

Himmel och hav.

Hejsan.

En dag i juletid när vi var vid havet och vandrade, visade sig himlen så fantastiskt vacker. Det var som om de skira molnslöjorna, för en kort stund, formade sig som en strålande sol i horisonten.

Jag, Stefan och småhundarna vandrade från Vik bort mot Tjörnedala naturreservat.

På sandstranden kopplade vi lös Molly och Lykke som rusiga av lycka for runt som två dunbollar i vattenbrynet.

Dagen vaknade alltmer och vi mötte många morgonpigga människor på vår runda.

Stefans stelopererade fot fick bestämma när det var dags för oss att vända åter mot bilen.

Hemma i Gyllebo väntade en liten mysig kille på lite mormorsgos.

Dagens citat:

Vad vill du fylla resten av ditt liv med? När du har svaret på den frågan så gör det. Bara gör det.

Stor kram från mig.

Annika

Himmel och hav. Läs mer »

En solig mellandag.

Hejsan.

Glad som en speleman blev jag, när jag en av mellandagarna vaknade upp till en strålande morgonsol.

Snabb som en liten vesslan packade jag in småhundarna och min ”lille gube” i bilen och for ner till havet.

Till Vik och Prästens badkar gick färden.

Jag kände mig som en soltörstande svamp och sög girigt i mig av allt solsken jag förmådde.

Stefan och småhundarna såg också ut att njuta för fullt.

Det var en alldeles underbar morgon på Österlen. Tack för den!

Dagens citat:

Världen är full av kärlek också… Glöm aldrig det!!!

Det man väljer att fokusera på, blir det man minns.

Kram Annika

En solig mellandag. Läs mer »

En stärkande morgon vid havet.

Hejsan.

Det var så fantastisk härligt vid havet för någon vecka sedan.

Nere vid kusten låg dimman tät och träden framträdde i skarp kontrast med sina sprakande höstfärger.

På stenarna i havet satt storskarvarna och luftade armhålorna i vanlig ordning.

… eller ”ålakrågår” som vi kallar de svarta fåglarna här på Österlen.

När jag kom strosande flög de skrämda hals över huvud ut över vattenytan. På sandstranden struttade de vita svanarna morgontrötta runt. Smått villrådig såg de ut när de doppade tårna i det kyliga vattnet.

På ängen nedanför Tjörnedala betade korna lugnt i morgondiset. Då och då råmade de högljutt och klagande, som de brukar göra när höst och vinter nalkas.

Spindlarnas arbetsflit under den gångna natten syntes tydligt i det våta gräset.

De vresiga rosenbuskarna var översållade av röda nypon.

De röda bären hade dragit till sig flockar med småfåglar som skräckslagna lyfte upp mot skyn då jag passerade.

Jag hade fyllt på mitt ”måbrakonto” rejält och även matat min stegräknare med nya steg för dagen. Till er hade jag lagt till lite nya Österlenbilder på kamerans minneskort.

Dagens citat:

  1. Slut fred med ditt förflutna, så att det inte förstör nuet.
  2. Vad andra tycker om dig är inte ditt problem.
  3. Tiden läker nästan allt, ge tiden lite tid.
  4. Ingen annan är orsaken till din lycka, bara du själv.
  5. Jämför inte ditt liv med andras, du kan inte veta hur deras liv verkligen är.
  6. Sluta tänka för mycket, det är okej att inte ha alla svar.

Kram Annika

En stärkande morgon vid havet. Läs mer »

Som ett gult påskris i dimman.

Hejsan.

Förmodligen var det höstens gråaste morgon, och dimman låg tät över Österlen.

I en slående vacker kontrast till allt det gråa, så lyste träd och buskar upp i fantastiska färger.

Min morgonpromenad gick från parkeringen vid Prästens badkar söderut mot Tjörnedala. Havet var vilt och busigt.

Rosenbuskarna utmed stranden var översållade av röda nypon. Jag tänkte på det klipulver vi tillverkade som barn och smusslade ner under tröjorna på pojkarna i skolan… Undrar om det där egentligen fungerade?

En buske som såg ut som en förväxt dillplanta, hade antagit en knallgul färg. Det såg nästan ut som ett gult påskris i dimman.

Temperaturen var inte så kylig som jag trott, så jag blev smått svettig i min stickade höstmössa.

Med ett hav som var busigt, en dag som var gråare än grått och ett väder som definitivt var för varmt för stickad mössa, så blev det en härlig morgontur.

Dagens citat:

-Hur går det med dieten?

-Jättebra! Åt ägg till frukost.

-Stekta?

-Kinder.

Må gott och kram.

Annika

Som ett gult påskris i dimman. Läs mer »

En kväll under svanars vingslag.

Hejsan.

Förmodligen var det en av sommarens underbaraste kvällar!

Vi var tröttare än vanligt, men bestämde oss ändå för en tur ner till havet. Sommarn är för kort för att sovas bort. Från Prästens badkar vandrade vi söderut. Över oss flög en flock vackra svanar på låg höjd. Dess ljud var så mäktigt. Tyst och högt på samma gång.

I en stenig vik en bit bort låg fler vita svanar. Kanske åt de kvällens sista måltid.

Blommorna och växtligheten såg ut att stå i lågor den här kvällen.

Vi vandrade genom Tjörnedalas vackra strövområde.

Olika monument var uppsatta. Kanske som en påminnelse om det centrum Tjörnedala är för konsten här på Österlen.

Men i mina ögon är inget konstverk så vackert som det naturen själv skapar.

Ingen tavla kan mäta sig med den riktiga vyn ut över havet och Stenshuvuds välkända siluett. Inget konstverk kan vara vackrare.

Jag och min dotter kom fram till Baskemölla, där vi stannade en stund innan vi vände åter mot Vik.

För mig var det en särskild kväll att stoppa undan djupt i mitt hjärta. En kväll med en älskad dotter som jag inte träffat på ett helt, långt år. En kväll jag kunnat betala dyrt för. Ett ögonblick att vårda ömt i minnet.

När skymningen föll var vi tillbaka vid Prästens badkar. Några fiskare stod hoppfulla på klipporna. Jag och Andréa hoppade in i skruttibangbang-Volvon och susade mot Gyllebo igen.

Dagens citat:

Jag sökte efter någon som kunde inspirera mig, motivera mig, stötta mig, hålla mig fokuserad … Någon som kunde älska mig, göra mig glad och jag insåg tillslut att den jag sökte var jag själv.

Ensam har man alltid ett ansvar för sitt välmående och sin sinnesstämning. Man kan alltid välja en tanke före en annan. Jag har bestämt mig för att samla på fina ögonblick, då lägger jag inte så mycket fokus på stunder som skaver i själen… för Gud ska veta att det finns sådant också…

Må gott och en stor kram.

Annika

En kväll under svanars vingslag. Läs mer »

Rulla till toppen