höstfärger

En gång om året vill jag betrakta hösten härifrån.

Hejsan.

Grått och vått har det varit nästan alla dagar hitintills i november, så när solen kikade fram en eftermiddag i förra veckan då passade jag och Emmy på att åka till Stenshuvuds nationalpark.

Solstrålarna flödade och jag märkte ganska snabbt att jag klätt mig på tok för varmt.

Vi stretade glatt uppför berget, och som alltid vid den här årstiden, tog utsikten andan ur mig.

Om man bara tänker besöka toppen på vår skånska nationalpark en gång om året, då rekommenderar jag att man passar på de sista veckorna i oktober eller alldeles i början av november. Naturen är magnifik då, ja helt oslagbar!

Av någon outgrundlig anledning så har man nu monterat en stång med en cykelsadel där uppe på bergets högsta punkt. Jag var såklart tvungen att prova ifall den höll för mig…

Från toppen tog vi trapporna ner på bergets norra sida för att sedan vandra genom alekärret mot Naturum igen.

Och såklart kan man inte vara vid Stenshuvud utan att ta sig ner till havet en liten stund.

En dag på Stenshuvud, det är alltid en väl investerad dag.

Dagens citat:

Vi är alla som fjärilar som flaxar omkring för en dag och tror att det är för evigt.

Vår tid här är så kort så kort – gör något meningsfullt för dig själv varenda dag.

Kram Annika

Att fånga det vackra,

Hej hej

Tänk så lätt det är att bli bekväm av sig. Förr i tiden när jag vandrade, och hade både min store svarta Johnny-hund (en sprallig flatcoated retriever) och de små ”pommarna” Molly och Lykke, då hade jag nästan alltid en gigantisk kamera med mig hängande på axeln. Då tänkte jag som så, att jag visste ju aldrig när det skulle dyka upp något fantastiskt att föreviga, och fantastiska saker såg jag ju allt som oftast och överallt.

På den tiden var jag ju med i Hemvärnet och då var jag mer van vid att konka på saker och bära med mig så mycket ut i skogen. Då var man som en packåsna minst sagt med. Med tiden blev jag dock lite mer lat och den stora kameran fick oftare och oftare stanna hemma.

Fast det är ju egentligen kul när jag tar min riktiga fullformatskamera med mig ut. Även om små kameror (och såklart även mobilen) numera tar fantastiska foton, så är det roligt att ibland damma av den gamla canon X med sitt låååångt objektiv.

Ingen tid är heller så tacksam att föreviga som just hösten är. Bilderna i detta inlägg är från dagarna innan stormen, och nog stod skogen i sina vackraste dräkt då och förtjänade verkligen att fotograferas.

Kanske får jag bli lite mindre lat framöver och bära med mig kameran oftare igen.

Dagens citat:

Vi har två liv, och det andra börjar när vi inser att vi bara har ett …

Våra dagar rusar så fort förbi, och det gäller att ta tillvara på tiden så gott som det bara går. Att ta foto hjälper mig att ta vara på nuet och minnas tillfällena bättre.

Kram Annika

Höstens vackraste dag.

Hej hej

För någon vecka sedan prickade jag nog in höstens vackraste dag.

Det var liksom både vår och höst på en och samma gång.

På sina ställen i skogen såg trädens blad ljusgröna och skira ut, som om det var maj månad och de nyss slagit ut.

Från andra vyer brann det som eld i skogen av höstens vackraste färgpalett och marken var täckt med röda boklöv.

På bryggan träffade jag min bästa badkompis. Jag gladdes både åt att hon var där och åt den underbara höstdagen.

Jag tog en bild av henne på bryggan som vi efteråt skrattade lite åt:

– jag ser ju ut som en industridammsugare, sa hon….

Jag tyckte att vi kunde kalla henne för Nilfisken… haha, jag älskar att vi båda har samma halvknasiga humor, hon och jag.♥

En annan sak som vi har gemensamt, det är att vi förundras av ungefär samma saker, som ljuvliga dagar i naturen till exempel.

Dagens citat:

Till dig som bara ser svårigheter. Du kommer få rätt. Till dig som bara ser möjligheter. Du kommer få rätt. Ha en bra eller dålig dag, du väljer. Välj klokt!

Jag väljer att tro att jag kommer få en fantastisk dag idag.

Må gott, kram Annika

Rött

Hejsan.

Det är tiden då man mest ser rött. Inte alls av ilska utan snarare av pirrande höstkärlek.

Jag undrar hur ilskna tjurar egentligen mår nu på hösten ….eller nej, det där med att de skulle påverkas av den röda färgen lär ju faktiskt bara vara en skröna. Man skulle nog kunna vifta med ett par skitiga kalsonger och få en tjur både vrång och arg. Jag tror att det är själva viftande som irriterar tjurar mest.

En vacker röd ros på stam har jag fått från mitt jobb. Den då halvdöda rosen skulle kastas för nya fräscha exemplar att sälja. Istället fick den flytta hem till oss där den nu belönar mig med mängder av söta små blommor. En röd ros mot ett rött hus, ja det kan ju faktiskt vara väldigt fint.

Ännu blommar det frikostigt lite här och där i vår vilda trädgård. Inte bara rött.

Den vita höstanemonen ser en smula tilltufsad och skamfilad ut, men blommar det gör den än. Likaså hortensian.

Den sista rosen och den där rönnsumaken som jag tycker är så himla läcker. Det där sista att glädjas åt innan kylan och frosten skapar annat att förundras över.

Så tänkte jag komma med ett litet boktips så här när hösten är här och man vill krypa in under en varm filt och bara mysa. Den bok som jag lyssnat på är ”Barnhemmet från helvetet”. Det är en historia om den lilla flickan som i en fattig tid blir skickad till ett kloster för att tas om hand av nunnor. Det är en fruktansvärd berättelse om ett barns uppväxt i en ondskefull nunnans våld.

Dagens citat:

En fågel som sitter i ett träd är aldrig rädd för att grenen ska brista, därför fågelns tillit är inte till grenen utan till sina egna vingar. Lita alltid på dig själv.

Må väl, kram Annika

 

Rulla till toppen