Knäbäckshusens strand

Hejsan.

I förra veckan for jag iväg med hundarna för att njuta av en promenad i det vackra januarivädret. Jag bestämde mig för att inte köra så långt hemifrån, eftersom hunden Lykke haft en benägenhet att bli lite lättare åksjuk den sista tiden.

En liten tur runt Knäbäckshusen hade jag tänkt mig.

Redan vid infarten till Rörumsstrand stod det stora röda skyltarna, en på varje sida om vägen, där det informerades om att stranden var avstängt. Min tanke var inte att gå ner på stranden direkt, utan istället vandra söderut mot Vik en bit upp på stigen bakom husen som ligger i kanten.

På sina ställen kunde man se hur människor gjort egna stigar ner mot vattnet, men jag och hundarna höll oss uppe på vägen och njöt bara av den otroligt vackra utsikten.

Till sist kom vi fram till Rörums södra å, och där ledde stigen ner till slutet av stranden.

Där på slutet av stranden är det inte någon backe, men istället är där väldigt stenigt och en ganska smal sandstrand. Vi stannade en stund och njöt, jag och hundarna, av den vackra stranden, innan vi gick samma väg tillbaka igen.

När jag blickade framåt en bit så såg jag hur stora tallar stod alldeles ute i kanten på den branta sandbanken. I tidningen hade jag läst att den lera som finns i marken kan göra att hela backen ger med sig lättare och allting kan rasa ner. Liksom glida på den hala leran i jorden.

Vi lämnade havet med lite sorg i hjärtat förstås. Att naturen gör som den vill, det måste vi acceptera, men att man ingenting gör för att rädda det lilla populära kapellet, det kan jag egentligen inte förstå. En gång i tiden har man flyttade dit det, och då borde det väl kunna gå att flytta det därifrån också innan det är försent… eller?

Jag och Stefan gifte oss här, och under alla år så har vi ofta åkt hit. Varje gång jag varit här så har man kunnat se en erosion av sanden här. I mitt bildarkiv hittade jag foto från år 2012, där det syns tydligt hur havet ätit sig in i backen redan då.

Ja, det var bilder från en riktig vintrig februari 2012. Annat var det i förra veckan då jag vandrade här, då var det nästan lite vårlikt och en riktigt fin eftermiddag.

Dagens citat:

Ingenting varar, allting är förgängligt.

~Björn Natthiko~

Det kan höras så sorgligt, att allting tar slut, men även trösterikt då det gäller för riktigt svåra saker också.

Ha en fin dag.

Kram Annika

varning för många foto i inlägget…

Hejsan.

I förra veckan kom kommuns besked. Knäbäckshusen kommer att tas bort som allmän badplats för en kommande framtid.

Det var de besked vi kunde läsa i lokaltidningen i förra veckan. Planerna med att kunna reparera trappan som leder ner till stranden visade sig vara omöjliga att genomföra. Stranden har eroderat för mycket och trappan kommer att behöva flyttas. Detta kräver tillstånd från Länsstyrelsen, och sånt tar ju tid.

På kommunens hemsida vädjar man till allmänheten om att inte ta sig ner för slänten. Naturen behöver återhämta sig .

De senaste åren blev ju Knäbäckshusens strand mer och mer populärt och förra sommaren röstades den fram som Sveriges vackraste strand.

Det har medfört att den ökande trafiken blivit alltmer bekymmersam i det här området. De senaste åren har det krävt både trafikvärdar och polis för att få ordning på alla besökare.

Här på Österlen och på denna sidan av Skåne, finns väldigt många andra vackra sandstränder som är väl värda att besöka. Att jag och min familj ofta valt att åka till just denna stranden, är av den enkla anledningen att vi har närmast hit.

Jag och Stefan gifte oss också här i det lilla kapellet för snart 20 år sedan. Tyvärr måste kapellet också stänga nu och kyrkan överväger att stänga det för gott eftersom det inte mår så bra.

Jag minns när mina döttrar var små och vi åkte hit på deras sommarlov. Då fanns det mest lokalbefolkning här och vi  träffade många grannar, vänner och bekanta. Med åren förändrades det där och ingen som kom härifrån ville längre köra hit och behöva trängas under högsäsongen.

Jag är så tacksam för alla fina stunder jag fått njuta på den här vackra stranden. I mina ögon är det den finaste platsen såklart, med så många minnen!

I det här inlägget finns några av alla de bilder jag knäppt härifrån. I blandad ordning från de sista 10- 12 åren.

Dagens citat:

I naturen finns varken belöning eller straff – bara konsekvenser.

Ha det fint, kram Annika

Hej

I förra veckan startade jag min dag här. På vackra Knäbäckshusens strand.

Efter en lat och lång frukost hemma vid braskaminen i köket så packade jag in mina hundar i bilen och gav mig ner till havet.

Det var så vackert. Vi var helt ensamma på stranden den här förmiddagen och havet låg nästan helt spegelblankt.

Ungefär där nationalparkens område börjar låg ett gäng svanar och guppade behagligt på de nästan obefintliga vågorna. Då och då stack de ner sina långa halsar för att leta godsaker på botten. Svanar har i likhet med idisslande kor en oerhört rogivande inverkan på mig. Att sitta på en solvarm sten och bara iaktta de här djuren måste vara bästa medicinen mot högt blodtryck.

Lilla hunden Penny tyckte nog inte att svanarna var lika rogivande som jag. Stel och arg satt hon på strandkanten och morrade lätt på de vackra fåglarna. Lilla Penny må ha ett dåligt ”svan-humör”, men visst är hon vacker där på  stranden med sina matchande sandfärgade päls?

Länge länge dröjde jag mig kvar bara för att njuta av solen och ljudet av de stilla vågorna. En ljuvlig förmiddag att bara njuta av.

Dagens citat:

Självförtroende finns när solen lyser, men självkänslan finns i alla väder.

Ha en skön onsdag.

Annika