Knäbäckshusens strand

Min kung av sand

Hejsan

Den där underbara morgonen nu i julas, då när jag vandrade på stranden i Knäbäck. Den vackra morgonen fick min fine Johnny-hund också följa med.

Det är väldigt sällan som min Johnny får lov att springa lös och helt okopplad på allmän plats. Inte alls för att han är någon farlig eller elak hund. Nej, det är nästan tvärtom – han är extremt tillgiven och han älskar dessutom människor av hela sitt hjärta.

Johnny är en bevakningshund i försvaret och alltså tränad på att leta upp och berätta var det finns människor. Den här träningen har gjort att Johnny tror att alla är lika glada över att han kommer stormande som de figuranter som finns på hans tjänstehundsträningar. Eftersom jag har full förståelse för att människor kan bli rädda om en stor svart galning kommer mot dem, så väljer jag med omsorg de tillfällen då han kan springa lös som han vill.

Den där vackra morgonen vid Knäbäck syntes inte en människa till. Då tog vi chansen och både jag och Johnny njöt för fulla muggar.

Att se Johnny ta sina smått mesiga ”kärringdopp” och sedan försöka gräva hål i sanden som hela tiden täcktes av det salta vatten från havet var en ljuvlig känsla. En bra stund strövade vi fram sida vid sida han och jag och bara ägde världen. Fast när vi närmade oss Stenshuvud fick det bli koppel igen. Johnny verkade ganska nöjd med det också.

Hundägare, till både små och stora pälsklingar, måste visa respekt tycker jag.

 

Dagens citat:

Förutom våra egna tankar finns det ingenting som vi har full makt över.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Annandagjul kom som en vårdag.

Hej

Om jag var något lite sur på juldagens gråruskiga väder, så var alltihopa bortglömt och förlåtet på annandagen. Alltså, vilken fantastisk dag!

Jag och hunden Johnny startade vår dag vid havet. Solen var på väg upp och vinden kändes nästan ljummen mot min kind.

Det var nästan alldeles tyst förutom det harmoniska ljudet från havets stilla vågor. Det där ljudet som vidrör själen.

Till och med Johnny såg ut att vara tagen av stunden och på gränsen till religiös… om det nu finns en hundgud. Fast det gör det såklart!

Jag och Johnny vandrade stilla med våra nosar vända mot Stenshuvud.

Det var annandagjul, men det kändes nästan som en tidig vårdag.

Jag och Johnny njöt av morgonen och vandrade en bra stund den här dagen, fast de bilderna sparar jag till ett annat inlägg.

Dagens citat:

Sinnet säger, fortsätt. Hjärtat säger, stanna upp.

Gör det ibland kära ni. Stanna upp, andas och ta in allt runt omkring. Allt underbart som bara finns där.

Kram från mig.

Annika

 

 

 

Tanka kraft.

Gomorron.

Min vecka har varit fylld av en massa jobb. Både fantastiskt roliga saker som jag brinner för och sådant där som kallas ”måsten” och som ingår i göromålen för lönen. Ja, ni vet ju alla hur det kan vara. Ibland hopar sig saker och hjärtat bankar i ett lite snabbare tempo som inte känns helt bekvämt.

En kväll när jag var iväg på ett ärende drogs jag likt en magnet till en av mina favoritplatser. Knäbäck! Här kan man hämta kraft från havet och stilla sina tankar för en stund.

När jag smugit ner för den välbekanta sandtrappan mot havet, häpnades jag över alla stenbumlingar som plötsligt hamnat i kanten vid det lilla knäbäcksträdet. Jag grunnade lite på om det var Ejlertslunds Grus & Betong som varit i farten. Fast nej … såklart förstod jag att det var självaste Moder Natur som möblerat om lite.

En stund satt jag där på en av stenbumlingarna och lät det salta vattnet stänka upp i mitt ansikte.

Att sitta och se ut över den här platsen ger en så besynnerlig frihetskänsla. Småproblem framstår som fjuttiga och själva livet känns så väldigt stort.

När jag vände ryggen mot havet och gick upp för sandtrappan igen slickade jag bort en salt droppe från min överläpp. Kanske en droppe från havet, eller en tår från min själ, det spelade ingen roll vilket.

Dagens citat:

Varje morgon har vi möjlighet att börja om och reparera gårdagens misstag – tidvattnet sopar varje dag stranden ren.

Ha det fint och ha en skön fredag.

Kram Annika

 

 

Magi på riktigt.

(inlägget innehåller reklamlänkar)
Hejsan.
Det finns ingenting som inte har något gott med sig.
Minns ni kanske den där natten då jag inte kunde sova överhuvudtaget. Natten då jag bara låg i sängen och vände och vred på mig.
Jag hade då två val. Att fortsätta ligga kvar i min skrynkliga, obekväma säng med mörka tankar om hur hemskt det var med sömnlöshet.
Eller så kunde jag passa på att uppleva något fantastiskt. Valet var enkelt!
Jag drog på mig några kläder och smög mig tyst iväg ut i den svarta natten.
Målet var havet och det underbara Knäbäck.
Såklart var jag bara tvungen att stanna kvar för att se när solen gick upp. När jag plötsligt fick se den lilla kanten på solen, långt borta i horisonten … ja, det kändes verkligen som magi.
Det skuttade liksom till i bröstet av en slags varm lyckokänsla.
När solen väl visat sin första lilla strimma ovanför vattenytan, så var det som om det plötsligt gick snäppet fortare. Som om någon snabbspolade jordens rotation en aning.
Sakta satte jag mig ner på bänken vid det lilla kapellet.
Samma bänk som jag satt på en gång för länge sedan då jag nyss hade svarat ja på Stefans fråga och mitt namn var ändrat till fru Olsson som genom ett trollslag … men det är en helt annan historia.
Nu var mitt sinne istället helt och fullt uppfyllt av naturens skådespel. Det skådespel vi bjuds varendaste dag, om vi bara tar oss tiden att lägga märke till det.
Plötsligt hade det blivit riktigt ljust och min mage knorrade ilsket efter både starkt kaffe och lite frukost.
Jag knäppte några sista bilder och styrde sedan kosan mot Gyllebo.
På hemvägen var jag bara tvungen att föreviga Rörums kyrka och även ”det ensamma trädet”.
Mandelmannens ensamma lilla träd ifrån en lite annorlunda vinkel.
Visst ser ni det? Lite till höger om det röda kyrktornet.
När man ger sig ut på nattliga äventyr så är det bäst att bara hoppa i ett mjukt underställ och dra ett skalplagg utanpå…
Tips just nu:
Just nu har Camprade  kanonpris på de Kari Traa underställ som jag gillar så mycket.
Långkalsong här, tröja här och matchande mössa här.
Bästa, bästa vinterplaggen tycker jag. Och så himla fina.
Dagens citat:
Du är själv konstnären
i DITT liv.
Så ge inte penseln
till någon annan.
Hoppas ni får en fin dag, och få inte panik ifall ni inte kan sova ibland. Det är då man kan uppleva magi.
Kram Annika

Tro, hopp och kärlek

Hejsan
Ofta när jag vandrar på stranden vid Knäbäckhusen så passar jag på att besöka det lilla underbara kapellet som ligger där i backen ut mot havet.
Det ljuvliga Sankt Nicolai kapell.
Det var i det här lilla kapellet som jag och Stefan gifte oss för nästan femton år sedan.
Det är en gammal ålabod som inretts till kapell.
För mig passade det ju extra bra att svara ja till min kärlek där i ålaboden … för gifter man sig med en ”ålafiskarson”, så är det här kapellet ett perfekt ställe för giftermål.
Och vackrare vy kan man väl inte önska sig när man ska svära evig trohet åt någon.
Tro, hopp och kärlek – ingen annanstans känns de orden så starka.
Allting är så vackert och mysigt där vid Knäbäck. Att just den här platsen har bivit ett populärt ställe för bröllopspar att vigas på det är ju inte alls särskilt konstigt.
Jag och Stefan gifte oss en tidig vårdag. Det var en sådan där extra fin och vacker dag i maj månad då den bleka solen strålade från en blå himmel.
Fast för mig hade det egentligen inte spelat någon roll vilken årstid det varit eller vilket väder vi haft.
Här är alltid precis lika underbart alla dagar om året.
(vårt bröllopsfoto har vår käre vän Mårten Johnsson tagit efter att noggrant pillat bort snusen från Stefans mungipa)
Dagens citat:
Lycka är alltid vägen till framgång.
Framgång är inte alltid vägen till lycka.
Må gott och kram från mig.
Annika

Den vackraste av platser.

Hejsan.
Den bästa platsen att ge sinnet lite vila och kroppen energi, det måste vara här.
Mitt underbara Knäbäck.
Här är det som om sinnet sköljs rent från oro och bekymmer.
Här kan man bara vara, här behöver man bara andas.

Jag är så tacksam att ha möjlighet att kunna avsluta en intensiv arbetsdag på den här platsen.

Så otroligt vackert.

Havet var nästan alldeles lugnt den här kvällen. Det var bara längst inne vid strandkanten som de små vågorna skvalpade upp i den lena sanden.

Ute på havet höll några fiskare som bäst på att kolla till sina fiskegarn. Kanske var det årets ålafångst de hade riggat upp till?
Jag satt länge på en sten och betraktade den vackra vyn.
Sakta vandrade jag norrut mot Stenshuvud.
Havet hade så smått börjat sudda ut alla spår av sommarens människoinvasion.
I sanden syntes istället massor av andra spår.
Naturens egna.
Vid sjökanten simmade ett kärlekspar.
Så vackra.
När solen börjat gå ner och kvällen mörknade, då var det dags att vända näsan hemåt igen.
Sakta strosade jag mot parkeringen igen.
Det här är ren och skär själavård för mig.
Med Knäbäcksluft i lungorna kändes min kropp fylld med superkrafter igen.
Dagens citat:
De timmar då sinnet
är fyllt med skönhet
är de enda timmar
vi lever.
Ha en fin dag och kram.
Annika

De bästa stunderna har varit gratis

Hejsan.
När jag ikväll sitter och letar i mitt bildarkiv, så slår det mig plötsligt .. de bästa stunderna i livet har oftast varit gratis … oplanerade lyckostunder som inte kostat ett öre ….
Som här, en kväll vid vår strand. Bara hunden Johnny och jag. En sol som blygt ville göra oss sällskap.
Ett underbart ögonblick!
 Kvällens citat:
Vissa människor känner regnet,
andra bli bara blöta.
//Bob Marley
Jag ska bli bättre på att känna – blöt blir jag ju i vilket fall som helst!
Ha en fin kväll och en kram från mig.
Annika

Bästa lindringen vid förkylning.

Gomorron
Som alltid när jag känner mig krasslig får jag en stark längtan efter att vara ute i friska luften.
Jag kände hur det började killa i näsan och skava i halsen. Ute flödade solen och det var rejält kallt.
Asså – en tur ner till havet måste bara vara bästa medicinen mot förkylningsbaciller resonerade jag.
Friska havsvindar – det måste göra susen.
Mitt älskade Knäbäck.
När jag kommer hit, så mår jag alltid så bra.
Den här dagen var här inte en kotte mer än jag och jag älskar att ha hela härligheten för mig själv.
Mitt i julimånad kör jag aldrig hit. Inte en chans. Då är här fullsmockat av turister. Man kan knappt ta ett steg på stranden utan att råka trampa på någon solbadande kropp. Men det är ok. Turisterna får gärna ha Knäbäck hela juli månad, för jag kan ju köra hit resten av året.
Och aldrig är väl Knäbäck ljuvligare än en kall solig dag i februari!
Den branta trappan ner till stranden var täckt av ett tjockt lager av is. Istapparna hängde vackert ner från räcket. Vågorna slog hårt och nästan besinningslöst upp mot mig där jag stod på det sista steget.
Att försöka ta sig ner på de istäckta stenarna var inte att tänka på, särskilt inte när jag är pinsamt medveten om min egen klumpighet. Nej, det var bara för mig att välja ett annat håll.
Jag vandrade bort till den där branta sandslänten. Den där sandbacken där alla barn springer upp och ner på sommaren. Backen där ungarna i vild förtjusning busar i den solvarma sanden och de vuxna som ligger halvslumrande på sina handdukar nedanför, ilsket ryter: -sluta stänka sand nu ungar …
Den här dagen var backen stenhård av frosten. Men aldrig har väl havet och stranden varit vackrare. Himlen och havet var alldeles djupblått och den friska vinden gjorde gott i mina lungor.
På stranden kunde man se vilka krafter havet besitter. Där låg stora träd som dragits ner från slänten och i sandkanten såg man hur havet slickat i sig av hela sandbacken.
Så vackert i mina ögon, och en mening ringde i mitt huvud … havet ger och havet tar …
Jag vandrade bort till alla de små träden som dragits ut en bit mot havet. Där satt jag en god stund och njöt av den friska luften och av allt det vackra som fanns framför mina ögon.
Allt som hade med förkylning var för stunden som bortblåst.
Eftermiddagssolen flödade och glödde som eld. När jag vandrade tillbaka uppför sandbacken och förbi kapellet där vi gift oss, kände jag en djup tacksamhet till livet.
Allting var så vackert så det nästan gjorde ont i kroppen.
Jag tog en filmsnutt med min telefon och skickade till min dotter i Canada. Jag vet ju hur mycket hon längtar efter havet.
Jag satte tummen för min ena näsborre och snöt mig som en karl, sen körde jag den korta biten hem till Gyllebo igen.
Förkylningen var kvar, det kunde jag känna. Men allting kändes bättre när jag låtit livsandarna leka en stund vid havet.
På kvällen när febern steg något, rotade jag i min pyjamaslåda efter ett lite varmare nattlinne att ta på mig.
Där, underst i lådan låg ett hårt pressat flanellnattlinne som varit min mammas. Doften av mamma Ingrids typiska tvättmedel fanns ännu kvar och det var struket och vikt på ett så noggrant sätt som bara hon brukade göra. För en svindlande minut kändes hon så väldigt nära, trots att det var 4,5 år sedan hon lämnade oss.
Kanske hade jag en anings feber, men jag tyckte nog att hennes svala hand låg på min panna en liten, liten stund …
Dagens citat:
Oftast är det bilden av den vi tror att vi är
eller måste vara
som står i vägen för den vi kan vara.
Njut av dagen på just ert bästa sätt.
Vill ni följa min blogg så är ni varmt välkomna in på min facebooksida där kommer alla uppdateringar.
Den hittar ni här:
Kram och tack för att ni kikade in här.
Annika

Vintersolståndet.

Gomorron.
I dag är det vintersolståndet Alltså den kortaste dagen på året, då solen har sin lägsta middagshöjd.
Vad passar då bättre än att visa lite foto från den gångna helgen. Då när solen strålade över ett vintervackert Österlen.
Tidigt när jag satte mig i bilen för att köra de 10 minuterna ner till havet, meddelande en pigg stämma från bilens radio att det höll på att växa in ett högtryck över vår del av landet. Ljuvligt.
Framme vid det underbara Knäbäck såg jag lyckligt att solen kämpade sig upp bakom trädtopparna.
Knäbäck är en av Österlens vackraste stränder tycker jag.
Om Haväng ligger mig varmast om hjärtat (som ni kan läsa om här) så kommer den här platsen tätt efter.
Knäbäck är så vackert, ja nästan exotiskt. I backen ligger det minsta, raraste kapell man kan tänka sig. Här kan man gifta sig. Det gjorde vi …. så den här platsen betyder något alldeles extra för oss såklart.
Just den här dagen gick havet högt upp mot backen och av stranden fanns bara en liten remsa.
Det där skiftar så mycket och ibland finns inte mycket strand kvar..
Men det var ljuvligt vackert.
Att vandra bort mot Stenshuvud var den här morgonen inte alls att tänka på.
Det gjorde inget. Jag småpratade lite med en vänlig främling innan jag vände näsan mot solen och bara njöt.
När jag marscherade mot bilen igen strålade den stora solen över hela Knäbäckshusens strand. De små ålabodarna flödade i ljus. Den lilla klockstapeln med sin tupp i toppen stod i vacker kontrast till det intensivt blåa havet.
Det skulle komma att bli en fin dag.
Dagens citat:
Förnuftet är en tjänare,
intuitionen är en gåva.
Vi har gjort tjänaren till mästare,
och glömt gåvan.
// Albert Einstein
Låt intuitionen få tala lite oftare.
Lyssna inåt på hjärtats röst. Även om hjärnan och  förnuftet säger ”du borde”, så gör det hjärtat sjunger om ibland.
Ha en fin dag.
– psst, nu vänder det …. nu blir det bara ljusare och ljusare för varje dag, och vips är det midsommar igen!
Kram på er.
Annika
Scroll to Top