Knäbäckshusens strand

Där kärleken slagit rot.

Hej hej

Det finns en plats på Österlen som betyder lite extra för oss, mig och Stefan. En plats där kärleken liksom har slagit rot, sådär på riktigt.

Det är vid Rörums strand. Vid havet och sandstranden nedanför Knäbäckshusen. Det var här vi svor varandra evig kärlek för en massa år sedan.

Då när vi gifte oss, var det en vacker majdag med solsken och fågelsång. Den dagen hade vi en stor lurvig, svart flatte vid vår sida. Han hette Leo och var föregångaren till fine Johnnyhunden. Förra helgen var det en gråmulen, men minst lika vacker februaridag. Vi hade istället för en stor svart hund, våra små pomeranianhundar med oss.

Tiden går och saker förändras. Det gäller att bara guppa med på livets våg och njuta av det man har.

En enkel ”strandluffs” en gråmulen februarimorgon kan bli ett lika ljuvt och vackert minne som en barfota bröllopsmarsch en majdag.

Även om åren har medfört hinder på vägen, för oss som för alla andra, så finns kärleken kvar. Det gäller bara att ta sig över på ett eller annat vis. Ibland har det faktiskt känts omöjligt. De gångerna har jag lagt mig ner platt på magen och bara krupit under. Ålning medelst hasning, likt den tappraste soldat. Det har räddat mig, Stefan och oss tillsammans.

En dag, någon gång … kanske …. skulle jag vilja göra om vår bröllopsdag där nere vid Nicolai kapell. Det hade varit en dröm att få samla min familj, mina närmaste bara för en dag. Att förnya våra löften hade säkert inte skadat. Att klä sig lite fint och ha fest hade också varit trevligt. Kanske när vi är ännu äldre och ännu glömskare…

Fast en gråmulen dag i vandrarkläderna är ju faktiskt också väldigt mysigt.

Dagens citat:

Kvinnor förföljer inte män. Deras fällor gillras försåtligare.

Heter det inte så, att kvinnans list övergår mannens förstånd. Baksluga, eller inte, så behöver vi varandra, vi kvinnor och män.

Ha det gott och kram.

Annika

Tacksam för alla sömntutor.

Hejsan.

Jag är så tacksam för att det finns så många sömntutor här på Österlen.

Om alla ställt klockorna på ringning om söndagsmorgnarna för att ge sig ut och ta emot solen vid havet, då hade det långtifrån varit så här stillsamt och lungt.

Egentligen vill jag inte visa vad alla ”tröttisar” går miste om. Egentligen vill jag ha hela den här härligheten för mig själv.

Jag vill kunna låta mina småhundar springa lite lösa och fria när stranden är öde och tom. Jag vill kunna sitta ensam i mina egna tankar och inta den skönhet som finns här.

Fast allting tar ut sin rätt. Även jag måste sova ibland. Lika pigg som jag är när klockan ringer, lika trött är jag när kvällen nalkas, så det är många vackra solnedgångar som jag går miste om.

Det fanns en tid då jag skulle kunna ge vad som helst för en enda timmes extra sömn på morgonen. Men allt det har så sakta förändrats för mig. Min bästa stund på dygnet är nu definitivt morgonen.

Dagens citat:

Om en person inte håller samma takt som sina medmänniskor beror det kanske på att hon hör en annan trumslagare. Låt henne följa den rytm hon kan höra, oavsett vad man tycker om den eller hur långt bort den är.

Livets olika skeden låter oss höra olika rytmer. Lyssna på den som passar just dig i den del av livet du befinner dig..

Kram Annika

 

Att vara först.

Hejsan.

Jag älskar att vara först.

Med först menar jag, först på plats för att ta emot en ny dag. Jag älskar att vara uppe med tuppen. Ja helst vill jag vara uppe före tuppen.

En riktigt kall morgon i veckan, gav jag mig iväg mot havet innan solen gått upp. Ett vackert snötäcke hade lagt sig i Gyllebo och min gamla Volvo var täckt av en tunn isskorpa. Jag skrapade frenetiskt med min simpla isskrapa medan småhundarna ivrigt snodde rundor runt mina ben.

Vid Knäbäckshusen parkerade jag min bil och gick sakta ner mot stranden. Jag var först. Vi var alldeles ensamma, jag och hundarna, och jag älskade känslan.

Att ensam ta emot en ny dag och få se solen kika upp borta i horisonten är en svårslagen gåva. Att sitta vid strandkanten och se det varma ljuset reflektera sig i vattnet som slår upp mot stranden känns mäktigt.

Att få se solen kika upp ur vattnet som en morgonpigg clementin upphör aldrig att fascinera mig.

Där vid Rörumsstrand satt jag för någon dag sedan. Jag var allra först med att ta emot den här ljuvliga dagen, och jag njöt av känslan. Småhundarna sprang lyckliga runt mina fötter. Borta över Stenshuvud kunde jag se hur dagen ljusnade i ett babyrosa skimmer.

Dagens citat:

Jag är ingen facebookstatus. Du behöver inte gilla mig.

Det allra viktigaste är att gilla sig själv. Så istället för att gilla facebookinlägg, ta tiden till att gå ut och gör den person du gillar lite lycklig. Dig själv. Gör något du själv mår gott av. Lyckan finns ofta närmre än man kan tro.

Kram från mig.

Annika

Som små strandloppor i sanden.

Hej hej

Det var en vacker morgon vid havet. Jag och mina små hundar såg solen gå upp och en ny dag gry.

Jag lät Molly och Lykke springa lösa för en liten stund. De var rusiga av lycka.

Jag känner mig alltid en smula orolig när de båda inte är i koppel. Inte för att de någonsin skulle springa ifrån mig, eller lämna mig. Det jag fasar för är att en rovfågel ska komma och flyga iväg med någon av dem. Upp i skyn och iväg. Phoff liksom, och borta… Men på den här stranden var det bara fullt av skränande sjöfåglar. Högljudda men ofarliga.

Den här morgonen var vi ensamma på stranden och vi gjorde många upptäckter. En död uppsvälld säl som förvandlats till föda åt andra djur låg strandad i sanden.

En död lax blev en spännande upplevelse för Molly och Lykke.

Vi strövade bort till nationalparken där jag kopplade mina hundar igen.

Vi fick en härlig morgon, mina strandloppor och jag.

Dagens citat:

Jag har vad jag har och jag är glad. Jag har förlorat det jag förlorat och jag är ännu glad.

Ha en fin dag och kram

Annika

Likt en vårdag i oktober.

Hejsan.

De svenska färgerna, gult och blått, dominerade den här dagen.

Havet och himlens blå nyanser mot björkens gula små löv.

Det var tveklöst höstens tid, men man kunde nästan luras att tro att det var en vårdag.

Jag och hunden Johnny njöt av en havspromenad. Vid Knäbäck var det många fler än vi som lockats ut av solens strålar den här vackra höstdagen.

På ängen i backen bakom kapellet var det lugnt och skönt. Solens strålar värmde oss skönt där vi satt en stund och bara njöt.

Snart är det vinter och det är nog skönt för naturen vid Knäbäckshusen. Då är det återhämtning ifrån alla människor, likt en lång nyepi.

Vi skulle också behöva införa lite sådana där ”tystnadsdagar” som de har på Bali, funderade jag. En enda dag, då allt blir tyst, stilla och då människor och natur får återhämtning. Jag hade älskat att ge naturen en enda fridag om året. En enda dag då alla människor håller sig inomhus och ger naturen lite andrum och ”egentid”.

När vi njutit färdigt av den underbara höstdagen vandrade vi upp till parkeringen igen. Där stod fruktodlingen liksom i lågor av alla höstfärger. Det var så vackert.

Dagens citat:

Du behöver inte, du borde inte, du har inte råd att vara någon annan än den du är.

Kram Annika

Glad Midsommar!

Hejsan.

Alldeles nyss stod vi i snöslask och huttrade och nu är det dags att hoppa runt stången likt en groda och fira midsommar. Alltså, är det klokt!?

Det är som det är med tidens hastighet. Ingen av oss kan hejda den. Det gäller liksom bara att ta hand om den tid vi fått.

För min del spelar det inte så stor roll vad jag hinner och inte hinner med. Det viktigaste är hur mitt sinne mår och hur jag styr mina tankar. Positivt tänkande gör precis allt så mycket bättre.

I förra veckan när alla ”måsten” vilade tungt på mina axlar, gav jag mig själv den bästa avslutningen man kan tänka sig på en helt vanlig dag. En skön kväll vid havet, vid Knäbäckshusens underbara strand.

Sommarblommorna lyste upp i skymningen.

Jag noterade nöjt att man renoverat de små bodarna i backen.

Jag fortsatte mot det lilla kapellet där jag stod som brud en gång. Med Stefan vid min ena sida och såklart en hund vid min andra sida.

Den här kvällen var lugn och havet låg stilla.

Vid sjökanten låg en ensam svan och guppade. Jag satt länge på en sammetslen sten och bara sög in allt det vackra i mitt sinne.

Att ge mig sådana här stunder, gör mig nästan klok som en bok…. i alla fall tycker jag själv det… för här inser jag plötsligt, vad som verkligen är viktigt och vad som egentligen spelar någon roll i mitt liv.

Med ny härlig energi och ett lätt sinne trippade jag barfota uppför den välbekanta Knäbäckstrappan. Sanden var len och lite kylig.

När jag svängde in mot Gyllebosjön var himlen glad och busig. Precis som jag själv kände mig.

Dagens citat:

Att börja lyssna till sitt hjärta är som att hitta en gammal skattkarta som leder till den största skatt som någonsin begravts.

Jag önskar er alla en riktigt glad midsommar.

Kram Annika

Första högsommardagen.

Hej hej

För någon vecka sedan hade vi den första riktiga högsommardagen på Österlen för året.

När min dotter kom hem efter ett nattjobb så var jag såklart med på noterna när hon förslog en siesta på stranden.

Vi styrde kosan mot närmsta strand, som ju är Knäbäck.

Förutom ett gäng skolbarn från Höör, så var det nästan helt tomt på människor.

Det är alltid så vackert där vid Knäbäck och jag gladde mig åt att de små fiskebodarna fått sina halmtak renoverade.

Något premiärdopp blev det dock inte frågan om. Isande kallt kunde jag konstatera när jag provade lite nätt med tårna.

 

När magarna kurrade insåg jag att det var tid att köra hem och fixa lite mat. Efter det var det bara att stämpla in på kontoret igen. Jobbet måste ju bli gjort!

Dagens citat:

Du kan välja att fokusera på hur dåligt du har det eller på hur bra du kan få det. Vad väljer du?

Om man fokuserar så mycket man kan på allt som är gott i livet, så blir det inte så mycket fokus kvar på det andra, det mindre bra.

Kram på er.

Annika

Glittrande hav.

Hejsan.

Rikedom kan mätas på så många sätt. Att på tio minuter kunna ta sig från sitt hem, till den här fantastiska platsen, det är verklig rikedom för mig.

Knäbäckshusens fantastiska strand, som ännu ligger folktom och i stilla ro.

Även om majvindarna varit kyliga och den riktiga sommarvärmen inte vill infinna sig, så är platsen som en dröm.

Från och med den första juni råder hundförbud på de flesta stränder här på Österlen. Men fram till dess hänger mitt lilla gäng med mig hit såklart.

Mina hundar älskar att följa med på nya ställen. Nya platser med nya dofter, det är paradiset för hårbollarna. Kan de sedan passa på att äta lite ruttnande tång också, då är deras lycka total.

Själv minns jag tillbaka på en annan tid. På dagen för nästan exakt femton år sedan. Då gick jag som brud på precis den här platsen. Vid min sida fanns min Stefan och även en stor, svart hund. Vår fine Leo som nu sedan länge är borta, men finns i våra hjärtan varmt bevarad.

Tiden rusar och varenda dag är en värdefull gåva.

Dagens citat:

Ibland är det svårt att förklara varför man är så fäst vid en annan människa. Det enda man egentligen vet är, att de med sin blotta närvaro, kan få en att må så otroligt bra.

Ha en riktigt fin dag och kram.

Annika

Min kung av sand

Hejsan

Den där underbara morgonen nu i julas, då när jag vandrade på stranden i Knäbäck. Den vackra morgonen fick min fine Johnny-hund också följa med.

Det är väldigt sällan som min Johnny får lov att springa lös och helt okopplad på allmän plats. Inte alls för att han är någon farlig eller elak hund. Nej, det är nästan tvärtom – han är extremt tillgiven och han älskar dessutom människor av hela sitt hjärta.

Johnny är en bevakningshund i försvaret och alltså tränad på att leta upp och berätta var det finns människor. Den här träningen har gjort att Johnny tror att alla är lika glada över att han kommer stormande som de figuranter som finns på hans tjänstehundsträningar. Eftersom jag har full förståelse för att människor kan bli rädda om en stor svart galning kommer mot dem, så väljer jag med omsorg de tillfällen då han kan springa lös som han vill.

Den där vackra morgonen vid Knäbäck syntes inte en människa till. Då tog vi chansen och både jag och Johnny njöt för fulla muggar.

Att se Johnny ta sina smått mesiga ”kärringdopp” och sedan försöka gräva hål i sanden som hela tiden täcktes av det salta vatten från havet var en ljuvlig känsla. En bra stund strövade vi fram sida vid sida han och jag och bara ägde världen. Fast när vi närmade oss Stenshuvud fick det bli koppel igen. Johnny verkade ganska nöjd med det också.

Hundägare, till både små och stora pälsklingar, måste visa respekt tycker jag.

 

Dagens citat:

Förutom våra egna tankar finns det ingenting som vi har full makt över.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Annandagjul kom som en vårdag.

Hej

Om jag var något lite sur på juldagens gråruskiga väder, så var alltihopa bortglömt och förlåtet på annandagen. Alltså, vilken fantastisk dag!

Jag och hunden Johnny startade vår dag vid havet. Solen var på väg upp och vinden kändes nästan ljummen mot min kind.

Det var nästan alldeles tyst förutom det harmoniska ljudet från havets stilla vågor. Det där ljudet som vidrör själen.

Till och med Johnny såg ut att vara tagen av stunden och på gränsen till religiös… om det nu finns en hundgud. Fast det gör det såklart!

Jag och Johnny vandrade stilla med våra nosar vända mot Stenshuvud.

Det var annandagjul, men det kändes nästan som en tidig vårdag.

Jag och Johnny njöt av morgonen och vandrade en bra stund den här dagen, fast de bilderna sparar jag till ett annat inlägg.

Dagens citat:

Sinnet säger, fortsätt. Hjärtat säger, stanna upp.

Gör det ibland kära ni. Stanna upp, andas och ta in allt runt omkring. Allt underbart som bara finns där.

Kram från mig.

Annika

 

 

 

Scroll to Top