Knäbäckshusens strand

Stormen Babet drog in över Österlen.

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Förra fredagen var jag i Malmö, där jag träffade min dotter Emmy. Jag hade förstått att det väntades hårda vindar den här dagen, så att ta tåget kändes alltför riskabelt. Jag körde istället till Ikea där min bil fick stå parkerad, och sedan blev det stadsbuss till centrum. Det här med att ta sig fram kollektivt har de senaste åren ändrats mycket. Biljetter i pappersformat är ett minne blott.  Numera ska man ha allting i olika appar i sin telefon, och jag har väl inte riktigt hängt med på det där. ”Blipp, blipp” sa jag med myndig stämma till den förvånade busschauffören, när min telefon bara slocknade hela tiden då jag försökte trycka den mot scannern.  Ja, det där blev väl dagens skratt på den bussturen.

Nåväl, Emmy och jag uträttade våra ärenden innan vi gick på ”Folk & Rock” och köpte varm choklad och vars en grillad macka. Där i värmen satt vi sedan länge och såg på hur frusna människor stretade över torget, hukande för vinden med nerdragna mössor.

Sedan körde jag hem till Gyllebo, där jag kurade ihop mig framför kaminen och hörde hur blåsten tog i uppe i trädtopparna. Det var Babet som dragit in över oss.

Nästa dag hade stormen bedarrat något och vi körde då längs kusten för att se hur hårt ovädret gått fram. I Kiviks hamn hade vattnet dragit upp sten, sand och stora mängder sjögräs.

Vinden hade avtagit i styrka, men havet var ännu i uppror.

Vi körde ut till Hälleviks fina lilla kås. Den fridfulla plats som ligger så vackert och som nog blivit fotograferad tusentals gånger förut, men då oftast i en lugnare skepnad….

Efter stormen Babet såg det dock inte riktigt likadant ut…

Stefan gick tyst och en smula sammanbitet runt och tittade på allt vad havet ställt till med. Som tur var så var Mats fina eka uppdragen på land inför vintern.

Vi tog vägen förbi Knäbäckshusen för att bara konstatera att även där hade stormen gått hårt fram. Trappan hade blivit helt underminerad och slitets loss, och havet gick högt upp mot slänten. Ingenting av sandstranden syntes så långt vi blickade.

Men det finns ju inget ont som inte har något gott med sig. För i stormens efterdyningar så blev det ju finfina vågor att surfa på. I havet vid Vik låg surfarna redo att rida på vågorna.

Dagens citat:

Djävulen viskade i mitt öra, ”Du är inte stark nog att stå emot stormen”. Jag viskade tillbaka ”Jag är stormen”.

Ha en fin onsdag och kram från mig.

Annika

Min jägare kom hem och bästa trädgårdshandskarna.

4 kommentarer / Natur, Österlen, Trädgård / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

När jaktlaget i Småland skjutit klart sin tilldelning på älg, så kom min käre jägare hem igen. Vädret här hemma var riktigt härligt så vi valde att ta en kvällstur vid havet.

Hundarna var vilda av glädje och så uppspelta att de skällde på allt och alla. Dels för att vi var samlade allihopa och så älskar de naturligtvis att få följa med till havet. De är som ett gäng vilda busungar som ska göra något riktigt roligt, där röstvolymen är något förhöjd. Att försöka stoppa ett sådant gäng är inte det lättaste.

De flesta vi mötte där på stranden log lite roat åt den lilla flocken, men det fanns också någon som såg direkt förargad ut. Stefan brukar (som ett hack i en LP-skiva)  upprepa ”tyst, tyst, tyst” … Fast det där tror jag inte hjälper ett dugg, snarare tvärtom, jag tror hundarna uppfattar det som om Stefan också skäller, och de tänker då säkert ”yes, nu skäller vi ju allihopa” 🙂

Vi njöt åtminstone av vår tur vid Knäbäckshusen, och efterhand lugnade sig alla hundarna också och kvällsturen slutade tyst och harmoniskt.

I år hade jag bestämt att inte köpa en enda ny blomsterlök till trädgården. Fast när man hittar prisvärda lökar så kan man såklart inte låta bli. Lite allium i vitt och lila petade jag glatt ner en dag när höstsolen strålade.

Bästa sällskapet hade jag också i trädgården. Alla tre hundarna sprang glatt runt mina fötter, även om det bara var Penny som var en linslus den här gången.

Så måste jag ju göra reklam för världens bästa trädgårdhandskar – ett par gummerade handskar från Milwaukee. Hela sommaren har jag rotat runt i jorden med de här, och ännu är de lika hela och lika sköna att ta på sig. Sådana där blommiga tanthandskar med små ploppar på, de kan slänga sig i väggen, de håller inte mer än någon vecka tycker jag. Och inköpsställe på dessa då? … Luckan förstås♥ Bästa Lokalföreningen i Brösarp.

Blir ni sugna på att investera i bra handskar så måste ni boka in fredag eller lördag nästa vecka. Alltså den 27 eller den 28 oktober. Då är det nämligen kalas där på Luckan, och vet ni – det bjuds på våfflor!! Och våfflor är väl alla sugna på.  Såklart kommer jag att vara där. Hoppas vi ses!

Dagens citat:

Det effektivaste sättet att göra något på, är att göra det.

Och att göra våfflor, det ser jag verkligen framemot.

Kram Annika

Havsluft för kropp och själ.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , / 1 minute of reading

Hej

I förra veckan startade jag min dag här. På vackra Knäbäckshusens strand.

Efter en lat och lång frukost hemma vid braskaminen i köket så packade jag in mina hundar i bilen och gav mig ner till havet.

Det var så vackert. Vi var helt ensamma på stranden den här förmiddagen och havet låg nästan helt spegelblankt.

Ungefär där nationalparkens område börjar låg ett gäng svanar och guppade behagligt på de nästan obefintliga vågorna. Då och då stack de ner sina långa halsar för att leta godsaker på botten. Svanar har i likhet med idisslande kor en oerhört rogivande inverkan på mig. Att sitta på en solvarm sten och bara iaktta de här djuren måste vara bästa medicinen mot högt blodtryck.

Lilla hunden Penny tyckte nog inte att svanarna var lika rogivande som jag. Stel och arg satt hon på strandkanten och morrade lätt på de vackra fåglarna. Lilla Penny må ha ett dåligt ”svan-humör”, men visst är hon vacker där på  stranden med sina matchande sandfärgade päls?

Länge länge dröjde jag mig kvar bara för att njuta av solen och ljudet av de stilla vågorna. En ljuvlig förmiddag att bara njuta av.

Dagens citat:

Självförtroende finns när solen lyser, men självkänslan finns i alla väder.

Ha en skön onsdag.

Annika

 

Blixtvisit i Sverige

6 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

I veckan kom hon äntligen hem till Sverige på ett kort besök, Andréa, min dotter som ju bor och jobbar i Canada.

Efter att hon tillbringat en weekend med sina systrar på Lalandia, så var det min tur att få träffa henne. Det känns som om tiden rusar på allt fortare ju fler år som går. Jag själv kände mig både äldre och tröttare än senast vi sågs i somras. Andréa däremot såg lika ung, fräsch och söt ut som vanligt, även om jag vet att hon haft en tuff tid hon också.

Efter det att hon jetlaggad sovit nästan ända till middag så klädde vi oss för en härlig vandring vid havet. Vattnet vid Knäbäckshusen låg ganska stilla och vackert när vi kom ner dit.

Canada må ha storslagen natur med både berg och djupa dalar, men något Knäbäckshus finns där minsann inte.

Dagen började sakta övergå mot kväll och det var så fint där nere vid havet.

Jag njöt så mycket av vandringen och av stunden. För mig var varje timme så värdefull den där kvällen. Mammor är ju inte alltid de som står först på prioriteringslistan, det vet jag ju av egen erfarenhet från min egen ungdom. Ja det är konstigt det där, idag skulle jag kunna ge vad som helst för att få träffa min egen mamma igen♥

Dagens citat:

Misstag är smärtsamma, men med tiden blir de en samling upplevelser som kallas lektioner.

Må fint, Annika

Som sanden på stranden.

4 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hej hej.

I förra veckan då det var en helgdag mitt i veckan så passade vi på att åka till stranden med hundarna.

Ljuvliga Knäbäckshusensstrand låg öde och tom när vi kom dit. På himlen drog dramatiska moln fram, men solen vann matchen den här förmiddagen.

Hundarna var vilda av glädje. Efter att ha skällt ut de tre svanarna i vattnet blev de fullt sysselsatta med att äta tång, gräva gropar och hitta på annat bus.

Lilla Pennys päls har ljusnat så mycket nu. Hon är lite av en kameleont, och just nu har hon samma färg som sanden på stranden. Jag tycker att hon är sååå fin.

Vi satt en stund där i sanden med näsor och nosar vända mot solen. Det var bara så fantastiskt ljuvligt!

Underbara Knäbäckshusen, en av mina absoluta favoritplatser i världen!

Dagens citat:

-Men du, det finns bättre mål i livet än att dö duktig.

Njut av dagen och kram från mig

Annika

Pennys första besök vid Knäbäckshusen.

6 kommentarer / Natur, Okategoriserade, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Förra helgen när solen strålade så packade vi in oss i bilen och for ner till Knäbäck.

Det var en så vacker vinterdag som  var bitande kall. Februarikallt, som det ju såklart ska vara vid den här tiden.

Det var Pennys första besök på den här underbara platsen. En liten stund fick alla tre hundarna springa lösa och busa i sanden.

För varje år som går så tar havet en liten bit till av strandkanten här. I tidningen har jag läst att man stoppar alla vigslar i det lilla kapellet framöver. Havet har ätit sig lite för nära, och man kan inte längre  garantera säkerheten där. Det känns så tråkigt… kapellet där jag och Stefan gifte oss …

Varje vinter kan man se hur havet drar med sig nya träd från slänten. Kanske är det just det som gör platsen extra charmig. Alla gamla och nya träd som ligger på sandstranden och påminner om naturens starka krafter. Moder Jord visar att hon själv bestämmer om hon vill möblera om lite grann och det är inget som små människor kan förhindra.

Vi njöt en god stund av havet, solen och den friska vinden.

Dagens citat:

Följ inte din passion, följ din nyfikenhet.

Att min lilla hundvalp lever efter just det citatet – det är helt uppenbart.

Ha en fin dag, och var lite extra nyfiken du också kanske…

Kram Annika

Bara havet och jag.

5 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

En kväll när Stefan var i Småland och jagade, så passade jag på att njuta av en ensam vandring vid havet.

Att vara helt ensam vid havet är en så mäktig känsla tycker jag, som den bästa friheten i världen. Just den här kvällen var jag helt själv, om man nu inte räknar med den ensamma surfaren långt ute i vattnet.

De förstås, helt ensam var jag ju ändå inte riktigt, för vid min sida sprang mina två små hundar glatt skällande omkring.

I sanden vid trappan låg en liten försvarslös snok. Den var så liten, inte mycket större än ett grovt skosnöre. Den såg mest ut att ha problem med sand i munnen, och det var som om den kört fast i det mjuka underlaget med sin lilla kropp.

Det såg verkligen ut som om den behövde hjälp, och när jag stack fram en liten pinne så ringlande den sig tacksamt upp på den och blev glatt ivägburen till gräskanten där den såg ut att trivas betydligt bättre.

Vinden var frisk och på havet gick härliga vågor.

Vi vandrade bort till Stenshuvud, innan vi vände tillbaka igen. I bäckens friska vatten drack hundarna girigt var gång vi passerade den steniga mynningen. Jag tror egentligen inte att de var särskilt törstiga, utan det var nog mest för att de tyckte att det var roligt att dricka bland alla stenar.

Skymningen föll sakta över den underbart vackra lilla stranden, och jag ville knappt åka hem den där kvällen. Men allting har ju ett slut, även härlig kvällar vid havet.

Dagens citat:

Sommaren går mot sitt slut, hösten kommer, och den som skulle vilja ha det på något annat sätt skulle haft högvatten och fullmåne varenda kväll.

Jag älskar att hösten är här och allting stillar sig en smula.

Ha det fint och kram

Annika

Kvällsdoft vid Knäbäck.

4 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

En kväll när det varit så varmt och vi inte orkat äta något på hela dagen, bestämde vi oss för att ”ta något snabbt” i Simrishamn.

Vi var mest sugna på langos, men i langosvagnen var det stängt. Det fick bli en räckmacka istället. Fast just när vi satt där med våra toppade räksmörgåsar så såg vi hur luckan i langosvagnen öppnades. Attans… ja vi fick helt enkelt smälla i oss vars en langos också. Skåningar ska ju se till att hålla skinnet spänt över magen sägs det.

På hemvägen bestämde vi oss för att vi skulle våga svänga ner till Knäbäckshusen. En plats som de senaste veckorna varit fullständigt invaderad av människor. Så till den milda grad att man tvingats anställa en slags parkeringsvärdar som har till uppgift att skapa ordning i kaoset.

Trots att det var ganska sent på kvällen så var där mycket människor på stranden.

Med kaffekorg och våra två små dunbollar strosade vi sakta ner mot havet.

”Men herregud… – hundförbudet”, är det kanske någon av er som nu tänker. Jo, jag var fullt medveten om det, att det mellan juni och september är hundförbud på de flesta badstränder här på Österlen. Men efter att de senaste åren ha upplevt hur så många fullständigt skiter i regler, koppeltvång, allemansrätt och uppförande i största allmänhet, så kände jag mig både trotsiga och irriterad.

Så med väl rastade små hundar tassade vi ner och satte oss på stenarna under träden och bara njöt. Med hänsyn och sunt förnuft bestämde jag mig för att hundarna hade all rätt att vara med oss på stranden den här kvällen. Vi drack vårt kaffe och delade på ett wienerbröd från Kiviks café. Ni kan ju gissa om Molly och Lykke var lyckliga.

Det blev en ljuvlig kväll, ändå längtade jag väldigt mycket efter lugnet och hösten.

 Dagens citat:

Det finns chanser och det finns val i livet. Det viktiga är att man ser chansen och gör valet.

Ha en fin dag, gör bra val och våga ta chanser.

Kram Annika

Det blev en dag på stranden.

Lämna en kommentar / Familj, Natur, Okategoriserade, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

En av de där tropiskt varma dagarna i förra veckan så bestämde vi oss för att vi skulle till stranden.

Att köra till Knäbäckshusens strand är inte så kul vid den här tiden på året, då där tenderar att bli mer och mer trafikkaos för varje sommar som går. Den här lilla stranden har de senaste åren blivit omåttligt populär, vilket jag såklart kan förstå. Eftersom vi har så nära hit, så kunde vi den här heta dagen få lift och slapp tänka på parkeringsproblemen som där alltid brukar bli.

Att få några timmar med Scott vid havet var underbart.

Från att först ha tyckt att både sanden och vattnet var äckligt så övervann han snabbt sin rädsla och såg ut att älska livet vid havet.

Även vid havet var det rejält varmt den här dagen. Så efter lite födointag blev det en stunds vila i skuggan.

När mina egna töser var små, innan så många turister hittat hit, då var det nästan en regel att smörja in sig i lera. Då var varje unge  ”inkleggad” med den speciella lera som finns här på stranden. För 15 år sedan kunde det se ut såhär…. ja, kanske känner ni igen dem – Emmy och Amanda.

Lera är nyttigt för huden, sa Amanda, och smorde in sina ben även den här varma dagen.

Efter några timmar tyckte vi att det var dags att åka hem igen. Då var det bara att ringa efter vår chaufför… och ni vet ju vem… moffar Ginko!

”Koko” (=moffar Ginko), sa Scott och pekade med sitt lilla finger, när Stefan kom med bilen på den smala vägen. Efter en härlig dag på stranden är det alltid skönt att komma hem till lugnet i Gyllebo igen.

Dagens citat:

Vår syn på livet avgörs av våra tankar. Så för att förändra vårt liv behöver vi först ändra på vårt tankesätt.

Jag önskar er alla en riktigt fin midsommarafton. Hoppas du njuter för fullt, oavsett hur dagens väder råkar bli där just du befinner dig.

Kram Annika

Kasta smörgås på stranden.

2 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

En förmiddag när Amanda och Scott var här så hade vi det så himla mysigt tillsammans.

Eftersom solen strålade och det var så gott som helt vindstilla så passade vi på att åka en sväng ner till Knäbäckshusens strand.

Det gäller att passa på att åka hit innan turistsäsongen drar igång, för sedan är det inte alls lika gemytligt när man behöver trängas med så många andra här. Särskilt parkeringen brukar vara ett smärre kaos.

För lille Scott var det toppen att leka i vattenbrynet. Ganska snart blev han för varm och vi kunde lätta lite på hans kläder.

Sedan blev det utbildning i smörgåskastning.

En färdighet som varenda unge bör lära sig. Och nog övade han allt flitigt, den lille Scott.

Men Rom byggdes som bekant inte på en dag, så efter ett tag fick den övningen läggas på is. Kasta macka kommer han med säkerhet att lära sig så småningom. Istället kom vi på att man kunde låtsas att de stora stenarna på stranden var små hästar. Då kunde man sjunga sånger och göra rörelser till.

En speciell sten kunde man med fantasins hjälp nästan få att liknas vid en vild noshörning.

Men det är ganska tröttsamt att lära sig kasta smörgås och rida på vilda noshörningar. Då var det bra när man kunde ta sin mormor i handen och gå mot bilen igen.

Extra kul tycktes det vara när den där mormodern, med sin allra högsta och falskaste falska stämma sjöng sången om elefanterna som balanserade på en spindeltråd, precis hela vägen upp till bilen.

Dagens citat:

Vad ditt liv än har kommit att handla om, se till att det inte bara handlar om det.

Även om man har ett jobb och saker som väntar på att bli gjorda, så måste man ta sig tid för både sig själv och sina nära och kära. Vad kunde vara viktigare den här dagen än att lära en liten gosse kasta smörgås på en strand!?

Ha en fin dag.

Kram Annika

Rulla till toppen