Gyllebo

Lite grann från ovan och en nyklippt Stefan.

7 kommentarer / Allmänt, Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

Minns ni förr i tiden, då man kunde köpa flygfoton på sina hus och gårdar. Då, på den tiden, togs bilderna från flygplan. Försäljarna gick sedan runt och erbjöd flygfoto till respektive fastighetsägare för en ganska ansenlig summa pengar. Jag minns att de var ganska dyra. Dessa foton hade man fint inramade och upphängda på hedersplats i huset. Numera behövs inga flygmaskiner för det ändamålet. Nu tar man istället  både bilder och filmer med en drönare. Lätt som en plätt alltså.

Fast har man ingen drönare, då får man klättra, som jag.

Det var Stefan som byggt ett väldigt högt jakttorn. Jag tyckte att jag kunde passa på att föreviga vår omgivning däruppe ifrån, innan tornet kommer att flytta ut i skogen. För första gången fick jag se vårt vackra sedumtak lite mer i närbild också. Lite längre fram på sensommaren så brukar det blomma så fint däruppe på vedskjulet.

Dessutom upptäckte jag att det var hög tid att rensa takrännorna.

Stefans passerade nedanför, men ville nog inte vara med på bild.

Ett ”klätterfoto” på mitt barndomshem i Christinehof finns också i mitt bildarkiv. Jag minns att jag var ganska stolt när jag lyckades klättra upp i det högsta trädet en bit från huset och knäppa den här bilden. På den tiden tog man inte några foto i onödan, så en enda bild tog jag bara, innan jag sedan klättrade ner igen. Inte heller kunde jag kontrollera hur fotot blev, utan jag fick snällt vänta tills det var dags för framkallning. Idag älskar jag  att jag har den här bilden. Man kan se min lillasyster som sitter på trappan med en katt och vår dvärgpudel Otie vid sin sida. Vid uthuset står pappa Kurts folkvagnsbubbla parkerad, den som han körde i skogen med. Vid husknuten finns vår runda soptunna, som på den tiden var gjord av galvad gallerplåt, där man hade en papperssäck inuti. Jag kan än idag minnas hur det där locket hördes då det  skramlande föll ner när jag varit ute och kastat soporna. Så finns min mamma Ingrids fina trädgårdsland till höger, där som hon alltid sådde luktärter längs stängslet. Det fanns dill och persilja och ringblommor, och såklart potatis.

Nyklippt

Innan jag och Andréa åkte iväg till Rörums backar i söndags kväll, så passade Stefan på att få frisyren justerad litegrann. Han litar inte längre på mina färdigheter som frisör, men tydligen har han större förtroende för min dotter.

I buskarnas skugga låg katten Felix och låtsades sova. Han visste att om han inte passade sig noga så skulle turen komma till honom också, och det här med hårvård är inte det han gillar allra mest. Åtminstone inte på alla ställen på kroppen…. katten alltså 😉

Dagens citat:

Vi borde dansa mer. Vi borde sjunga mer. Vi borde leka mer. Vi borde leva mer.

Den här dagen är som gjord för allt det där. Glad midsommar.

Kram Annika

 

Lite grann från ovan och en nyklippt Stefan. Läs mer »

Kvalitetstid med min Andréa.

6 kommentarer / Allmänt, Familj, Natur / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Nu när ni läser det här så har min ”Kanadaunge” återvänt till andra sidan Atlanten. Hennes tid här hemma gick som vanligt alltför fort. Lika hastigt som hon kom, lika fort var hon sedan borta igen.

Strax efter hon varit på sin veterinärkongress i Göteborg, så åkte hon iväg igen. Det var dags att rocka loss med vännerna på Sweden Rock. Efter fem dagar på rockfestival kom hon sedan tillbaka hem till oss igen. Med sig hade hon tidernas vinst. Det var ett stort fint hylsnyckelset från Bacho . Hon hade, av alla tusentals människor där på festivalen, lyckats vinna högsta vinsten på ”mekanisk tjurridning”. Inte nog med det, hon provade även nästa dag att rida westernridning på den konstgjorda tjuren, och tro det eller ej, men hon vann då återigen högsta vinsten – ett likadant fint verktygsset från Bacho (fast det skänkte hon till sin vän).  Ja, det bor nog en äkta cowboy i den där tösen.

När hon i fredags kom hem till Gyllebo så passade vi på att ha en riktig myskväll tillsammans ute i vårt orangeri. Vad gjorde det att det var både kallt och blåsigt? Vi tände helt enkelt bara en brasa i den gamla kaminen och satt sedan där och hade det gott tillsammans.

Vädret har inte direkt varit somrigt den gångna veckan. Vattnet i sjön var bara 16 grader varmt och ett stilla regn föll, trots att det utlovas ”torrevär” (torr väderlek) dagen innan. Fast det var ändå mysigt med ett  dopp. Man känner sig både busig och ungdomlig när man badar då det regnar.

För en dryg vecka sedan var det hela 11 år sedan min mamma Ingrid gick bort i cancer. Jag minns den dagen som om det var igår. Närvaron av min mamma känns fortfarande så väldigt tydlig. Jag minns henne i nästan allt jag gör här hemma, och jag är henne evigt tacksam för alla saker som hon lärt mig.

Jag och Stefan passade på att sätta några nya sommarblommor på graven i Brösarp. ♥

Dagens citat:

För allt du gick miste om, fick du något annat istället. För allt du kommer att få, går du miste om något annat istället.

Man kan inte få allt i hela världen eller vara överallt på samma gång. Först när man känner sig nöjd med det man har, så kommer man att bli lycklig.

Ha det fint.

Annika

 

Kvalitetstid med min Andréa. Läs mer »

Blommor överallt.

6 kommentarer / Natur, Österlen, Trädgård / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Oj vad det frodas och sjuder överallt nu. Det spritter av liv i trädgården och både växter och djur är verkligen på topp.

I våra holkar är det rena babyboomen just nu. Stararna flyger fram och tillbaka i skytteltrafik, alltmedan de växande ungarna hänger ut med gapande näbbar och bara väntar på mer mask.

Medan jag försöker hinna med att jaga ogräset i mina rabatter, så har Stefan fortsatt fylla på vinterns vedförråd. Huggen ved är nästan lika vackert som en blommande rabatt.

En dag i förra veckan passade vi på att ta oss en tur ner till Hällevik. Vattnet i kåsen låg spegelblankt och Mats eka låg noggrant förtöjd vid den lilla kajen.

Även i nationalparken blommade allting som bäst. Vildrosen på ängen hade slagit ut, och det var så vacker, men det var inte den som vi hade siktet inställt på den här dagen…

Nej, vi ville se på de stora rhododendron som växer bland de utländska träden. Numera har de nästan blivit alldeles för stora och förväxta, men de blommade ändå så vackert, och de är väl värda att besöka vid den här tiden. Tips, tips, tips!!

Det är en härlig tid, men allting går på tok för fort nu. Redan om en vecka närmar vi oss midsommar. Kan ni fatta…?

Dagens citat:

Jag hinner inte.

Leva.

Inte nu.

Sen.

Sen när jag.

Skyndat färdigt.

När jag är klar.

Då kan jag leva.

Om.

Jag lever då.

~Birgitta  Bobergh~

Klar blir man aldrig, lika bra att stanna upp och leva lite då och då.

Ha det fint. Annika

Blommor överallt. Läs mer »

Pippikalas

13 kommentarer / Allmänt, Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , , / 3 minutes of reading

Hej.

Den 3 juni var det min födelsedag och samma dag fyllde också mitt barnbarn Nicolaj 2 år. Att fira när jag fyller år är inget jag är så himla noga med. Den här tiden på året så är det oftast en massa annat som brukar kollidera och får gå före. Det har varit skolavslutning, student, examen och andra festligheter som jag fått dela dag med, och så har det varit alltsedan jag var barn. Fast i år blev det nog bästa sammanslagningen någonsin – i år blev det bestämt att jag och Nico skulle slå ihop våra kalas och ha ett gemensamt.

Alltså fick det bli ett hejdundrande Pippikalas här i Gyllebo!

Jag dukade och fixade i bästa Pippistilen. På bordet hamnade en stor härlig bukett av gula smörblommor. Smörblommor är ju så himla fint.

Familjen bjöds in och världens goaste gäng uppenbarade sig här. Först ut var det Kapten Efraim Långstrump. Stefan såklart, han är ju lite lik den unge Beppe Wolgers tycker jag.

Såklart kom poliserna Kling och Klang också på Pippis kalas. Det var två glada veterinärer som kom direkt från en veterinärkongress i Göteborg. Det var Andréa och hennes irländske kompis Fergal. Härligt goe Fergal, som varit på besök här hos oss förut. Utan att blinka så var han med på vårt smått tokiga kalas.

Det blir ju ingen Pippifest utan den fina fröken Prysselius eller Prussiluskan som Pippi själv säger. Den rollen kunde inte gjorts bättre, än av Emmy. Hon kändes som klippt och skuren för uppdraget.

Pirater hör ju också till när det är Pippikalas. Jocke med kniven minns vi väl alla och även Jim och Buck är omtalade i Pippis värld. Hos oss var det Låke och Matilda som klädde sig i dessa roller.

Är det Pippifest så finns det mycket guldpengar, och finns det guldpengar så kommer det ju tjuvar. Dunder-Karlsson och Blom är lömska figurer. Gunilla tog på sig den rollen som bov och hade som tur var egna handbojor med sig.

Både Scott och Nicolaj var såklart Pippi Långstrump, liksom jag själv.

Undertiden som Pippi fixade maten med hjälp av en polisen Kling, så öppnade pojkarna presenter på löpande band.

Och vad äter man då på ett Pippikalas egentligen? Spiksoppan gick bort, då det nog inte hade varit tillräckligt mättande. Det fick helt enkelt bli spagetti.

Sockerdricksträdet hade inte hunnit leverera tillräckligt med sockerdricka, så vi fick ha jordgubbssaft i glasen istället. Men det gjorde inget, stämningen var ändå tillräckligt hög runt bordet, så sockerdricka hade nog blivit för starkt ändå.

Såklart måste det finnas kaffe, kakor och tårta på ett Pippikalas. Alla vet ju att Pippi är fantastisk på just kafferep.

Och innan festen led mot sitt slut, så gick pojkarna och delade ut små tabletter till oss alla ur sina karamellaskar. Det var krumelurpiller. Jag blundade och tänkte för mig själv: ”Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur” innan jag med andakt svalde min lilla söta pilla. Nä, vem vill bli stor, när det är så himla roligt att vara barn.

Visst är det helt fantastiskt att få ha sitt barnasinne kvar,.

Jag och Nicolaj tackar alla i familjen som gjorde vår lilla fest så lyckad som den blev! Tack, tack, tack!!!

Dagens citat:

Man måste ha barnasinnet kvar. Annars blir man aldrig vuxen.

~Astrid Lindgren~

Nästa år fyller jag 60… ja, har jag inte blivit vuxen då, då är det nog inte lönt att ens försöka 🙂 …. och vem vet vad vi ställer till för kalas då….

Ha en fin dag.

Kram Annika

 

Pippikalas Läs mer »

Till morsdag kom hon hem från Kanada.

4 kommentarer / Allmänt, Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Som den finaste morsdagspresent så kom min äldsta dotter hem från Kanada förra söndagen. Efter nästan ett helt år, så var det underbart att få se henne igen. Såklart blev jag glad över att mina andra döttrar också kom hem. Men mest lycklig var jag nog över att se de tre systrarna tillsammans igen.♥

Fast den långa flygresan krävde någon timmes vila för Andréa,  innan vi kunde samlas till kvällens middag allihopa.

Förra morsdagssöndagen så var det inte bara jag som skulle firas, det var ju även Stefans födelsedag och även han blev överraskad med paket.

Med en stor skål hemmagjord potatissallad och olika godsaker på grillen (till både köttätare och vegetarianer) så blev det en enkel men riktigt god söndagsmiddag.

Nu var det ju inte bara jag som skulle fira att det var alla mammors dag, även lilla Amanda är ju en mor och hon förtjänade också att bli gratulerad.

Jag fick en biljett till konserten på Christinehofs slott i sommar, och det ska verkligen bli roligt att återigen få åka dit och njuta av härlig musik en sommarkväll. I Amandas paket låg det gulligaste lilla armband man kan tänka sig.

Sedan var det dags för kaffe och tårta. På buffébordet dukade vi upp hela två jordgubbstårtor den här söndagen. Min käre svärson kom ju också med en tårta, så vi fick dela upp och skicka tårta med gästerna hem.

För första gången på väldigt, väldigt länge, så var vi alla samlade här en morsdag. Det kändes otroligt fint♥

 

Dagens citat:

Att gnälla är lika välgörande som att skutta in i duschen med en påslagen hårtork.

Jag gnällde absolut inte över den bästa morsdagen på länge. Lille Nico, däremot, han råkade springa barfota över några brännässlor så han hade all anledning att få gnälla lite.

Ha det fint och kram Annika

Till morsdag kom hon hem från Kanada. Läs mer »

Liljekonvaljer till mamma och trädgårdsbukett på bordet.

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Trädgård / Av / / , , , / 1 minute of reading

Hej.

I förra veckan var det mamma Ingrids födelsedag. När hon levde så älskade hon liljekonvaljer mest av alla blommor. Jag minns från min barndom hur vi brukade åka ut i naturen och plocka en stor ljuvlig bukett vid den här tiden på året.

När jag och Stefan körde ut i skogen den 22 maj, så var det självklart att plocka en bukett till graven också.

Ute i skogen hade man gallrat och avverkat en massa träd. Doften av all den nysågade stocken fick mina tankar att genast gå till pappa Kurt, samtidigt som den djupa liljekonvaljdoften minde så om mamma Ingrid. Mitt doftsinne den kvällen fick mig att återigen förnimma dem båda två. ♥

Om vi fått ha Ingrid kvar i livet så skulle hon just den dagen ha fyllt 82 år.

Min trädgård

Blommorna i min egen trädgård avlöser varandra nu.

Den här tiden då man varje vecka enkelt bara kan knata ut i sin trädgård och få ihop till en vacker bukett till matbordet, den är så härlig tycker jag.

Jag brukar varva lite vilda blommor med lite trädgårdsblommor och det blir så fint tycker jag.

Dagens citat:

Detta är din tid. Detta är din dag. Dina steg på en ny stig. Dina lungor med nya andetag.

Ha en fin dag.

Annika

Liljekonvaljer till mamma och trädgårdsbukett på bordet. Läs mer »

Dahliorna fick flytta ut.

4 kommentarer / Boktips, Träning / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Helgen innan jag skulle bege mig ut på en liten resa, så tyckte jag att det var dags för mina dahlior att få flytta ut i trädgården på riktigt.

Förra året hade jag dem i mina vintunnor utmed ena husväggen, men i år så hade knölarna blivit mycket större och jag tyckte att de krävde lite mer svängrum. Alltså blev det en lite större odlingsbädd där de alla skulle kunna stå tillsammans.

Liksom förra året, så hade jag förgrott knölarna i mitt orangeri. På så vis får plantorna ett par veckors försprång, och de blir även lite bättre rustade mot snigelangrepp.

Fast så blev jag ändå orolig. Nattfrosten kan vara lömsk. Alltså fick Stefan bygga ett litet tält med fiberduk om det verkar slå till och bli kallt igen.

Nu gäller det bara att vattna, bevaka de där lömska järnnätterna och se till så att jag försvårar för sniglarna att ta sig dit. Har jag tur så blir det många fina blommor även i år.

En kväll checkade jag in hemma hos min dotter Amanda i Tomelilla. Hon hade råkat ut för en anafylaktisk chock och legat inlagd över natten på akuten. För att göra en lång historia kort, så hade hon dessutom blivit felbehandlad i sitt akuta sjukdomstillstånd, och sköterskan gav henne på tok för mycket adrenalin. Enligt min veterinärdotter så borde den givna mängden räckt till en häst…. Att efter en sådan pärs vara ensam med pojkarna tyckte jag vore förskräckligt, så jag packade min tandborste och flyttade in till dem över natten. Vi fick en så mysig kväll tillsammans, Amanda, pojkarna och jag … men jag har verkligen börjat tappa tilltron på vår sjukvård…

Boktips

Jag har lyssnat på en ny ljudbok, ”Binas Historia” skriven av  Maja Lunde.  Det är en spännande roman som spänner över tre olika tidsåldrar, och som gör oss påminda om den katastrof som kan vänta om våra bin och pollinerar dör ut.

Dagens citat:

För att kunna känna sig älskad behöver man bli älskad för den man är, inte för det man gör.

Ha en fin onsdag.

Annika

Dahliorna fick flytta ut. Läs mer »

Båtar på vift.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

Det skulle kunna bli en vacker gryning, det hade vi sett på prognosen, även om det vid niotiden väntades ett rejält regnområde. Men det kunde inte stoppa oss och vi skulle ändå vara hemma till dess. Vackra gryningar ska ju inte få gå till spillo. Alltså träffades vi i skogen i arla morgonstund, långt innan alla andra vaknat till liv.

När vi kom ner till bryggan så låg där en roddbåt ensam förtöjd i den lilla krok som vi brukar använda till vinterns säkerhetslina.

På andra sidan sjön finns det båtar till uthyrning. Dessa är enbart till för fiskare och för att använd dem krävs att man löser fiskekort, då de ju ägs av fiskeföreningen.  Vi svor lite över ”nonchalanta människor” där vi satt med vårt varma te efter gryningsbadet och diskuterade livets viktigheter.

– ska vi inte ro tillbaka båten till andra sidan, kom jag plötsligt på…

Min vän var inte sen att nappa på mitt förslag. Såklart vi skulle, tyckte hon.

Skrattande som två skolflickor kom vi i båten utan missöden. Alltså, om man aldrig har rott en eka förut så är det minsann inte helt enkelt att ta sig fram, eller bak som det ju blir när man ror.

Vi blev dock en aning osäkra på båtens tillhörighet… Vi hade ju sett att där var ett stort läger uppe bakom åsen på Sjöröds lägerplats, och en liten misstanke smög sig på  om att det kunde vara en båt som tillhörde dem. Vi må vara busiga, men några simpla båttjuvar ville vi ju inte vara. Vi beslöt oss för att ro tillbaka och lägga båten där vi hittat den, och ringa fiskeföreningens kontaktperson lite senare istället.

På tillbakavägen fick vi syn på ännu en övergiven båt som låg och guppade och vi insåg då att det faktiskt var fiskebåtar som lämnats vind för våg.

Skrattande la vi till vid bryggan igen efter vår lilla båttur. Det var en smula trixigt, men med gott samarbete och tungan rätt i mun, så fixade vi det utan missöden. Efter båtfärden tog vi vår vanliga vandring runt om i skogen.

En timme tidigare än utlovat började ett stilla regn faller över oss. Utan regnkläder blev vi våta som kråkor. Som tur var så var det milt och skönt så vi slapp att frysa. Vi passerade den ensamma båten och styrde kosan hem till Stefan och en väntande brakfrukost. Att komma hem till dukat bord den morgonen var alldeles extra mysigt.

Det blev en helt underbar början på en helt vanlig dag.

Det är tråkigt att människor inte kan lämna tillbaka båtarna som de lånar, men jag och Tina fick en extra rolig morgon, det måste jag ju erkänna.

Men då och då kikar mitt inre barn fram,
då och då är jag återigen den där lilla 5 åringen
som springer vilt runt och ingen kan få stopp på.

Varje stund är lika Magisk,
och även när jag är 50 år
så kommer jag ibland återigen bli
som den där 5 åringen.

Någonstans har jag läst att de lyckligaste människorna är de som har sitt barnasinne kvar. Jag är glad för att jag är så lättroad och en smula barnslig.

Dagens citat:

Vi slutar inte leka för att vi blir gamla. Vi blir gamla för att vi slutar leka.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Båtar på vift. Läs mer »

Första barfotadagen.

4 kommentarer / Allmänt, Boktips, Familj, Trädgård / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

För ett par veckor sedan var det dags för barnbarnen att vara här hos oss i Gyllebo en hel söndag igen. Från tidig morgon och nästan till ”Bolibompadags” var de här.  Med helgarbetande föräldrar så är det annars inte så lätt att få ihop livspusslet, utan att övriga familjen ställer upp och hjälper till. Såklart är pojkarna alltid välkomna till oss.

Det blev en helt fantastisk dag, med strålande sol. Vi gick ut i trädgården nästan direkt efter frukosten, och sakta steg temperaturen så mycket att Scott kastade av sig både strumpor och gummistövlar.

Dagen gick så fort, så fort. Att hitta på lekar och sysselsättning för småfolk är så mycket enklare när man kan vara ute och leka. Från vår friggebod hämtades bortglömda saker som återigen fick nytt liv. En bortglömd bilbana blev som pånyttfödd och väldigt rolig. Och när det är årets första barfotadag då hör det till att man får äta glass i trädgården.

När lekarna var slut och bilbanan blivit uttjatad då försåg jag pojkarna med vars en diskborste och en liten hink med vatten. Det var att förena nytta med nöje och det blev ett utmärkt tillfälle att tvätta gummibåten ren.

Inte en enda gång på hela dagen ville någon gå in och titta på TV, utan vi hade fullt upp med aktiviteter utomhus. En stund var vi inne för att äta lite lunch, men sedan ville alla ut igen. Våren är en ljuvlig tid, och den gör gott för både stor och liten.

Boktips

Jag har lyssnat på ännu en bok av min favoritförfattare Kristin Hannah. Den här boken hette ”Sanningens ögonblick” och var en mysig och fin bok att lyssna på.

Dagens citat:

Det är inte berget framför dig som nöter ner dig – det är sandkornet i din sko.

Ett enda litet sandkorn kan ställa till med stora bekymmer om det får ligga kvar och skava – detsamma gäller med små problem och konflikter.

Ha en fin dag.

Annika

Första barfotadagen. Läs mer »

En morgon som gjord för stora vårskriket.

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Förra veckan när vi gick genom skogen ner till sjön, så kunde man tydligt känna hur våren var på väg.

Det var visserligen väldigt kallt och vi var klädda i samma kläder som vi burit nästan hela vintern. Vi hade både underställ, vantar och ylletröjor på oss, men det var något med ljuden och ljuset i skogen som skvallrade om att vårvärmen var nära.

Efter morgonbadet och vårt goda te på bryggan, så gav vi oss vidare ut i skogen. Fåglarna ackompanjerade våra spänstiga steg där vi trampade fram på stigen genom ett vitsippshav.

Även om morgonen kändes isigt kall, både i luften och i vattnet så fanns många vårtecken att lägga märke till. Bla så var våtmarken vid Åsstigen alldeles grumlig av nerfallen pollen. Jag är lyckligt lottad och lider inte alls av pollenallergi, men jag förstår att många har det väldigt kämpigt nu när den här tiden kommer.

Ja det här var verkligen en sådan där morgon då man kände hoppet spira, hoppet om en kommande vår, och precis en sådan morgon som var gjord för ett rejält vårskrik.

Dagens citat:

Ju äldre man blir desto bättre blir man, såvida man inte är en banan.

Det måste väl ändå var ett väldigt sant citat…, eller?

Ha det gott.

Annika

En morgon som gjord för stora vårskriket. Läs mer »

Rulla till toppen