Pippikalas
Hej.
Den 3 juni var det min födelsedag och samma dag fyllde också mitt barnbarn Nicolaj 2 år. Att fira när jag fyller år är inget jag är så himla noga med. Den här tiden på året så är det oftast en massa annat som brukar kollidera och får gå före. Det har varit skolavslutning, student, examen och andra festligheter som jag fått dela dag med, och så har det varit alltsedan jag var barn. Fast i år blev det nog bästa sammanslagningen någonsin – i år blev det bestämt att jag och Nico skulle slå ihop våra kalas och ha ett gemensamt.
Alltså fick det bli ett hejdundrande Pippikalas här i Gyllebo!
Jag dukade och fixade i bästa Pippistilen. På bordet hamnade en stor härlig bukett av gula smörblommor. Smörblommor är ju så himla fint.
Familjen bjöds in och världens goaste gäng uppenbarade sig här. Först ut var det Kapten Efraim Långstrump. Stefan såklart, han är ju lite lik den unge Beppe Wolgers tycker jag.
Såklart kom poliserna Kling och Klang också på Pippis kalas. Det var två glada veterinärer som kom direkt från en veterinärkongress i Göteborg. Det var Andréa och hennes irländske kompis Fergal. Härligt goe Fergal, som varit på besök här hos oss förut. Utan att blinka så var han med på vårt smått tokiga kalas.
Det blir ju ingen Pippifest utan den fina fröken Prysselius eller Prussiluskan som Pippi själv säger. Den rollen kunde inte gjorts bättre, än av Emmy. Hon kändes som klippt och skuren för uppdraget.
Pirater hör ju också till när det är Pippikalas. Jocke med kniven minns vi väl alla och även Jim och Buck är omtalade i Pippis värld. Hos oss var det Låke och Matilda som klädde sig i dessa roller.
Är det Pippifest så finns det mycket guldpengar, och finns det guldpengar så kommer det ju tjuvar. Dunder-Karlsson och Blom är lömska figurer. Gunilla tog på sig den rollen som bov och hade som tur var egna handbojor med sig.
Både Scott och Nicolaj var såklart Pippi Långstrump, liksom jag själv.
Undertiden som Pippi fixade maten med hjälp av en polisen Kling, så öppnade pojkarna presenter på löpande band.
Och vad äter man då på ett Pippikalas egentligen? Spiksoppan gick bort, då det nog inte hade varit tillräckligt mättande. Det fick helt enkelt bli spagetti.
Sockerdricksträdet hade inte hunnit leverera tillräckligt med sockerdricka, så vi fick ha jordgubbssaft i glasen istället. Men det gjorde inget, stämningen var ändå tillräckligt hög runt bordet, så sockerdricka hade nog blivit för starkt ändå.
Såklart måste det finnas kaffe, kakor och tårta på ett Pippikalas. Alla vet ju att Pippi är fantastisk på just kafferep.
Och innan festen led mot sitt slut, så gick pojkarna och delade ut små tabletter till oss alla ur sina karamellaskar. Det var krumelurpiller. Jag blundade och tänkte för mig själv: ”Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur” innan jag med andakt svalde min lilla söta pilla. Nä, vem vill bli stor, när det är så himla roligt att vara barn.
Visst är det helt fantastiskt att få ha sitt barnasinne kvar,.
Jag och Nicolaj tackar alla i familjen som gjorde vår lilla fest så lyckad som den blev! Tack, tack, tack!!!
Dagens citat:
Man måste ha barnasinnet kvar. Annars blir man aldrig vuxen.
~Astrid Lindgren~
Nästa år fyller jag 60… ja, har jag inte blivit vuxen då, då är det nog inte lönt att ens försöka 🙂 …. och vem vet vad vi ställer till för kalas då….
Ha en fin dag.
Kram Annika
