Allmänt

Vardagsrutinerna är här igen.

Hejsan.
Nu när det så saktar börjar gå mot höst så njuter jag lite extra.
Jag älskar det här med rutiner. Jag njuter av naturen och att det åter blivit lite lugnare här i Gyllebo.
I trädgården är det också lite lugnare tycker jag. Jag tar det lite mer med ro, och tar tillvara på det som nu blommar så frikostigt.
 
 
Jag och hundarna tar våra små promenader i skogen.
Såklart är jag tacksam för varje dag som jag slipper regnkläderna.
 
I min trädgård blommar nu den blå bolltisteln. Den är så himla fin tycker jag.
Humlorna verkar också väldigt förtjust i just den.
 
 
Dagens citat.
 
Lita på dig själv.
Du har tagit dig
igenom mycket och
du kommer att ta
dig igenom även det
du har framför dig.
 
Kloka, tänkvärda ord som ger en liten smula tröst inför livets prövningar tycker jag.
Vi har alla och envar mer kraft och styrka än vad man kan tro.
Jag och Stefan har haft ett par lite tuffare år med sjukdom och dessutom nära och kära som har gått igenom väldigt jobbiga saker, på olika vis. Därför känns det bra att påminnas om att man inte utsetts för mer än man egentligen kommer klara av. I alla fall vill jag gärna tro det.
För de människor som dragit för många av livets nitlottor, hoppas jag att det kompenseras rejält i form av maximalt med innerlig kärlek och positiv energi i någon form. Jag hoppas att det trots allt finns rättvisa, även om man inte kan se det för stunden.
Jag tror att om man tänker att allt är förutbestämt, så kommer man att klara långt mycket mer än vad man tror från början.
Själv försöker jag tänka lite som Det lilla Blå Tåget … ”det ska gå, det ska gå, det ska gå” ….
Lite djupa tankar från mig såhär på torsdagsmorgonen.
 
Kram och ha det fint.
Annika
 
 

Vardagsrutinerna är här igen. Läs mer »

Hundträning och blått vin i glaset.

Hej hej
 
Äntligen var det tid för lite hundträning igen i gröna kläder. Det finns ingen roligare hundträning än patrullhundsträning. Det tycker i alla fall Johnny. Och jag med såklart.
Vi hade turen att ha ett underbart sensommarväder den här dagen i skogen.
 
På kvällen bjöd våra underbara grannar mig och Stefan på grillat.
Efter en tid då vi varit urusla på att bjuda igen på våra vänner & bekanta, nära & kära, så var vi såklart mycket tacksamma över inbjudan.
Det blev en fantastiskt mysig kväll med spännande, blått vin i glaset och helt underbar mat.
Tack finaste grannar ♥
 
Så har det varit årets sista dans i Kulla.
Jag och Stefan var i Gårdlösa på lite grillad korv, och döttrarna samlades också där innan avfärden mot kvällens dans i Kulla till Perikles.
 
 
När vi gamlingar for hem och kröp ner i våra sängar så for ungdomarna iväg till Kulla.
Jag hade precis hunnit sluta mina små sömniga ögon inför natten, då en konstig, bubblande ton ljöd ifrån min telefon. Det var Amanda som ringde via Messenger och sa att de behövde bli hämtade eftersom deras egen chaufför råkat dricka alkoholhaltiga drycker …
Så kom det sig då att jag hamnade på Kulla även i år.
 
(för er som inte vet så är Kulla ett av Sveriges charmigaste och mysigaste dansställe enligt många kända artister)
 
 
 
 Dagens citat:
 
 Sann vänskap har många kommatecken,
men aldrig en punkt i slutet.
 
Visst är det ett fint citat. Att vänskap kan göra pauser av livets olika skiftningar. Av olika orsaker och anledningar tappar man bort varandra, men aldrig någonsin en definitiv punkt.
Jag ser alla mina vänner som vänner för livet. Fast vi inte ses eller hörs just nu, så finns jag här och kanske korsas våra vägar igen om det är så menat.
 
Ha en fin dag.
Kram Annika
 
 
 
 

Hundträning och blått vin i glaset. Läs mer »

Små ögonblick i vardagen.

Hejsan
Nu rullar veckorna på som vanligt hos oss igen. Ungefär som om det aldrig varit något sommaruppehåll alls.
Ännu är min äldsta dotter hemma i väntan på visumet för sitt andra år i Canada.
Såklart njuter vi alla av hennes närvaro, och det är precis som om alla djur älskar just henne lite extra.
 
 
Förra  veckan åkte jag och mina tre töser en sväng till Malmö. Festival och allt som det var där då.
Jag och Emmy gick lite för oss själva på Emporia, medan Amanda och Andréa hade andra ärenden i staden. 
Något handlat blev det inte. Det fanns liksom ingenting som lockade.
-”mamma, det finns ingenting som kan imponera på dig och mig idag”, sa Emmy efter ett tag.
Så vi tog en paus och vilade istället.
 
 
Jag och Stefan, som brukar ha fullt med små projekt, har mest tagit det lugnt i sommar.
Fast ett litet projekt var vi tvungna att färdigställa i veckan.
Eftersom Stefan är sjukskriven och inte kan anstränga sig det minsta, så fick vi lite hjälp en kväll.
Stefan dirigerade jobbet. Jag och Andréa hjälpte också till så gott vi kunde.
Ni får se senare vad det ska bli ….
 
 
Och jag tackar ”pågarna” som hjälpte oss med det tyngre kroppsarbete den här fina sommarkvällen.
 
Jag har varit lite tröttare än vanligt den senaste tiden. Men så länge tjejerna är samlade här hemma i Sverige passar jag på att hänga med på alla upptåg som de hittar på. Vila kan jag nog göra i vinter, tänker jag.
Och att sitta modell när någon vill göra frisyrer, det är jag alltid pigg på. Det finns liksom inget skönare tycker jag!!
 
Dagens tänkvärda:
 
När man var liten:
-ska vi leka idag?
Nu:
-om 6 veckor på tisdag kan jag eventuellt klämma in dig
mellan 15:00 och 15:25, funkar det?
 
Tänk vad skönt det skulle vara om vi alla kunde vara lite mer spontana och inte ha så fullspäckat av planerade saker i våra kalendrar. Jag har blivit betydligt bättre på att spara mer ”luft” i min almenacka. Tid för mig själv och min spontanitet.
 
Ha en skön dag och försök att hitta på något helt oplanerat och spontant någon dag.
Kram Annika
 
 
 
 
 

Små ögonblick i vardagen. Läs mer »

Österlenleden, del 5

Hej och gomorron.
Idag tänkte jag ta er med på fortsättningen av vår vandring längs Österlenleden.
Från Nybrostrand hade vi tappert vandrat på över Hammarsbackar. Det var rejält blåsigt och min frisyr var ett ämne för mycket munterhet den här dagen.
Det var jag och två av mina döttrar, Emmy och Andréa.
 
Mitt hår ja … efter att ha gått längs den blåsiga kusten ett par timmar så var det som om jag hällt en hel flaska saltspray i mina gyllene lockar. Som vi skrattade åt det där håret….
 
Vi vandrade på, tömde skor och tog klunkar ur vattenflaskorna … så plötsligt såg vi dem där borta i fjärran…
De välkända Alestenar.
 
 
Vid Alestenar var där mycket turister och besökare som alltid.
En ljuvlig plats som väcker tankar och nyfikenhet…. ja, och leklust.
 
Sedan gick vi ner för backen till Kåseberga.
Där köpte vi vars en jättegod glasstrut och satt en stund och bara njöt.
 
 
Med påfyllda vattenflaskor och nytt energiförråd vandrade vi vidare längs stranden bort mot Löderups Strandbad.
 
 
Så till sist var vi då framme vid den välkända vyn ner mot Löderups Strandbad. Så fantastiskt vacker. Med havet rakt framför ögonen och den lilla minigolfbanan så härligt liggandes mitt i backen.
Nöjda med vår bedrift ringde vi efter vår privatchaufför Stefan, och åkte nöjda och trötta hem till Gyllebo igen.
 
Dagens citat:
 
Mod är att följa vägen
utan att veta vart den leder.
 
Den här dagen visste vi vart vägen skulle leda oss. Vi visst vilket mål vi hade, men inte exakt vad vi skulle se och möta längs vår väg.
Det är så härligt att vandra i vår natur. Man pratar så bra, men ser så mycket och man mår så himla gott!
Kan ni och har möjligheten – ta er tid för en liten vandring!!
Jag önskar er en fin dag.
Kram Annika
 
 
 
 
 
 

Österlenleden, del 5 Läs mer »

Trädgårdsparty mitt i veckan.

Hejsan.
Arbetsveckorna rullar på igen hos oss.
Stefan är ännu sjukskriven och alla vi andra på företaget håller ställningarna.
Som det ju alltid brukar vara så har den riktiga sommaren kommit lagom tills all ledighet är över.
En kväll i veckan var vi på trädgårdsfest hos vår närmaste granne. Det var en härlig kväll med en stor sol över hela Gyllebo!
Jag och Stefan riggade oss med en blomsterkvast och hoppade bara över staketet in till grannen.
 
 
En dag skrev min söta syster till mig:
-Hej, vill du ha en manskropp av mig, för jag har två! …..
Alltså, sådana frågor blir man ju väldigt nyfiken på, och såklart svarade jag ja på frågan.
En manskropp mer eller mindre kan väl aldrig skada, tänkte jag ….
 
 
Min syster kom med manskroppen, som visade sig vara i fejkad brons. 
Så passade hon samtidigt på att stanna på en fika här hos oss.
Samuel fick fart på Andréa och det blev plask och lek i poolen för hela slanten.
 
Trots att det är arbetsveckor igen, så tycker jag gott att man kan festa till det lite ändå.
Är det grillväder så ska man såklart grilla.
Lite vin till maten, blomster i loppisvasen och ljus i mässingstakarna. Vips har man en festlig tisdagskväll.
Funkar hur bra som helst!
 
Dagens tänkvärda:
 
Har du någonsin insett att
en kvinnas ”jag är klar om
5 minuter” och en mans ”jag är
hemma om 5 minuter” är exakt
samma sak?
 
Ha en fin dag och kram på er.
Annika
 
 
 
 

Trädgårdsparty mitt i veckan. Läs mer »

Österlenleden, del 4

Hejsan.
Jag och Andréa tyckte att vi var mogna för ytterligare en etapp på Österlenleden.
Vi valde etappen mellan Nybrostrand och Löderup. Och den här dagen fick vi även med oss den yngsta systern Emmy.
 
Solen sken och det blåste en ganska frisk vind från havet.
Vi traskade glada i hågen fram längs havet
 
Såklart krävdes det tömning av skor och andra små pauser lite då och då.
Perfekt vandrarväder hade vi den här dagen.
 
En massa skoj och bus blev det, med två systrar som inte sett varandra så mycket det senaste året.
Sååå många glada skratt.
 
Över Kabusas fält vandrade vi.
Jag höll ett vakande öga på alla korna förstås. För man vet aldrig vad ett gäng kossor kan få för sig …
 
 
Sedan bar det upp för en massa backar. Jag tror att det var på Hammarsbackar vi vandrade tillsammans med alla korna.
Utsikten där var nästan bedövande vacker.
 
 
Det var där uppe på backarna det gick utför med min frisyr…
Töserna hade sina långa hår uppsatt i snoddar och flätor, men mina rufsiga lockar virvlade fritt i vinden. Och som de virvlade. De stod som en sky runt mitt huvud hela tiden och kändes mer och mer som om det var gjordt av fint stålull.
Det var helt galet som det blåste där uppe på backarna och som vi skrattade åt mitt hår.
 
Trots att Emmy gjorde vad hon kunde för att hålla styr på mina lockar så var det mest som ett skatbo på mitt huvud.
Men vi njöt alla tre och travade glatt på både uppför backarna och nerför backarna.
 
 
Det var så vackert där uppe på backarna och vi njöt av den fantastiska utsikten. Fantastiskt att blicka både ut över landskapet eller på andra hållet ut över det glittrande havet.
Några trötta får låg i den branta backen och såg även de lite vindpinade ut.
 
 
 Halvvägs mot Löderup stannade vi i en backe där vi hade lite skydd för vinden. Där plockade vi fram lite medhavd matsäck och njöt i fulla drag.
 
 
Sedan var vi fulla av ny skön energi och fortsatte vår vandring mot Löderup.
Men om det får ni läsa mer en annan dag.
Fortsättning följer ….
 
Dagens citat:
 
En man sticker en kniv mot min hals och frågar:
-skulle du dö för dina vänner eller din familj?
Jag skrattar, och siktar pistolen mot honom från min ficka och svarar:
-nej, men jag skulle kunna döda för dem.
 
Tack för ni kikade in på min blogg idag.
Kram på er.
Annika
 
 
 
 

Österlenleden, del 4 Läs mer »

En älskad kusin – för alltid i mitt minne ♥

 

Den vackraste av sensommardagar tog vi alla farväl av min fina, älskade kusin Camilla.

Make, döttrar, föräldrar, syskon och vänner fyllde den lilla skånska kyrkan till bredden.

Den vackraste av begravningar.

Det största hav av blommor. Naturligtvis.

Att Camilla var en högt älskad och omtyckt person stod den här dagen fullständigt klart.

Det är inte bara nära och kära som sörjer och saknar nu – det känns som om det är en hel byggd.

Så innerligt sörjd och saknad.

Sov i ro underbara Camilla ♥

 

Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm
En droppe som faller i tidernas ström
Den skimrar i regnbågens färg en minut
brister och faller och drömmen är slut

 

  

 
 
 Tillsammans ska vi se till att hålla ditt minne levande.

Tänk på ALS forskningen.

90 00 49 – 8

 

 

En älskad kusin – för alltid i mitt minne ♥ Läs mer »

Vi besökte Christinehof och Skoghem,

Hejsan.
En dag i förra veckan passade jag och min dotter Andréa på att besöka gamla välkända trakter.
Vi körde en liten runda till Christinehof och slottet där. Det var typ tusen år sedan min dotter var där.
Gamla, älskade slott!
 
 
På förmiddagen bakades det chokladbollar så det slog härliga till. Det blev sådana där rysligt nyttiga bollar, ni vet …. sådana där som när man tar första tuggan så blir man först väldigt snopen och sedan lite, lite besviken. De är alltså inte fyllda med en massa smör och socker, utan innehåller bara nyttigheter och ger en massa energi.
 
 
Så gav vi oss iväg på en liten tur.
Andréa som har ganska många minnen från sin barndom då hon blev passad av mormor och morfar på Christinehof, ville såklart gärna besöka kära gamla Skoghem.
Sagt och gjort, dit styrde vi vår kosa först.
 
Vi knackade på för att presentera oss såklart.
Tyvärr var ingen hemma där den här dagen, så vi gick bara en kort liten sväng runt det välkända huset, innan vi for vidare.
Mitt älskade Skoghem. Mitt bardomshem!!
 
 
 
Små små saker som var så välbekanta. Små, små saker som bara ett barn kan lägga märke till.
Allt det där såg jag igen den här dagen.
Visst är det något särskilt att komma tillbaka till ställen där man växt upp?
 
Fast då jag var barn fanns det inga krokodiler i den lilla bäcken förstås.
Fyllda med minnen körde vi vidare.
 
När jag var barn så kunde jag inte flyga … men jag var en hejjare på att klättra i träd.
Här är ett foto från mitt kära gamla Skoghem på 70-talet. På trappan sitter min lillasyster Görel med vår hund Otie.
Då behövde man minsann inga drönare …
 
 
Sedan tog jag och Andréa oss en tur in till slottet.
Numera är slottet vackert gyllengult. När jag var liten så var Christinehofs slott målat i en babyrosa färg.
I ärlighetens namn är det betydligt vackrare som det är nu.
 
Vi tog en sväng upp på översta våningen, där det var någon slags konstutställning.
Mest tittade vi på själva slottet och dess omgivning.
 
Den lilla flygeln där restaurang Kronhjorten fanns när jag var ung.
Där jag sommarjobbade några slitsamma somrar med att servera färsbiffar som var döpta till ”skogvaktare” …
Ingen vet säkert vad de egentligen innehöll. Men goda var de.
 
För mig är det där slottet något alldeles speciellt.
Såklart skrev vi i gästboken.
Andréa provade en gammal schäslong, och när jag knäppte bilderna på henne gick mina tankar till hennes favoritfilm Titanic och den vackra Rose. Minst lika bedårande tycker jag allt att min Andréa faktiskt är.
 
Vi tittade på gamla illustrationer av slottet, innan vi tackade för oss och gav oss mot Gyllebo igen.
 
 
Visst är det vackrare med ett guldslott … men i mitt minne kommer slottet nog alltid att vara som en rosa dröm …
 
… och det fanns till och med en tid då det fanns två rosa slott där. Ett stort och ett litet.
En bild från sent 70-tal med min bästa barndomsvän Annelie.
 
Annelie, det där slottet är egentligen ditt och mitt … bara vårt ♥
 
 
Och med Andréas chokladbollar i tanken kommer här
Chokladens gyllene regler
  1. Om du får choklad på fingrarna, så äter du den för långsamt.
  2. Choklad med apelsin, jordgubbar eller hallon räknas som frukt.
  3. Ät en choklad före varje måltid. Det tar bort de värsta hungerskänslorna.
  4. Konserveringsmedlen som ingår i choklad, hjälper dig att konservera ditt ungdomliga yttre.
  5. ”Anonyma chokoladmissbrukare” existerar inte eftersom ingen vill sluta äta choklad.
  6. Sätt ”äta choklad” överst på alla ”att göra listor”. På så sätt finns det alltid åtminstone en punkt som blir avbockad.

Tack för ni hälsade på, och ha en fin dag.

Kram Annika

 

 

 

 

 
 

Vi besökte Christinehof och Skoghem, Läs mer »

Solrosornas tid hos Mandelmann.

Gomorron kära ni.
Jag älskar att ströva runt på Mandelmanns Gård på Djupadahl. Fast det vet ni nog redan.
Jag är ju ägare till ”stammiskort” nummer ett, så jag får köra dit när jag vill, förutsatt att där är öppet såklart.
En dag förra veckan åkte jag och min dotter Emmy dit en sväng.
Åhhh … nu börjar allting i köksträdgården blomma för fullt. Och alla solrosorna!
 
Den här dagen var där fullsmockat med folk och bilar.
Den söta killen i inträdet nickade igenkännande på mig när vi kom.
 
Där är verkligen förunderligt vackert i deras trädgård.
Och med en söt dotter så kan man liksom inte låta bli att knäppa bilder.
 
I dammen flöt ankorna förnöjsamt fram. De åt vattenkrasse allt vad de kunde, och hade inte alls tid att bry sig om alla besökare den här dagen.
 
För att skapa lite spänning i vardagen kan man balansera ut på en sned spång som Gustav har byggt där i dammen. Trots lite balanskonster för fotografen så klarade jag mig torrskodd den här dagen.
 
Det är verkligen härligt att se hur allting växer, slår ut och förändras där på gården. För varje gång jag varit där under sommaren ser det lite annorlunda ut. Ingen gång är den andra lik.
Nu börjat allting mogna. Äpplen, tomater och andra frukter.
 
 

Inne i växthuset där tomatdjungeln finns, där är doften tung av tomat, fukt och jord.

.”som i farmors växthus”, sa Emmy med eftertryck.
Så fantastiskt att bara strosa där.
 
 
Just den här dagen när solen tittade fram så blev det varmt och skönt där i dalen där gården ligger.
”Svitt i pälsen blev man”, vilket är skånska och betyder att jag kände mig svettig och varm.
 
Så kom vi till solrosfältet.
Jag bara älskar solrosor!
Man förstår verkligen varför de heter just solrosor. Gula som solen. Vackra som rosor. Så vänder de sitt ”ansikte” upp mot solen och liksom ler.
Om jag skulle varit en blommor, då önskar jag att jag varit en solros.
 
 
Jag gillar att de värnar om bina, där på Djupadahl.
Överallt svärmade de fredliga små bina runt och hoppade från blomma till blomma.
Utan våra bi, så är det ute med oss människor, så var rädda om dem hörrni!!
 
 
Så tackade vi för oss.
Såklart köpte vi med oss lite tomater hem.
Lika välgörande för sinnet som för smaklökarna.
 
 
Dagens citat:
 
Sunda relationer är som
blommor.
Ge dem tid och näring
så kommer de att blomma
i all sin prakt.
 
Tack för att ni kikade in här på bloggen.
Ha en fin dag.
Kram Annika
 
 
 
 
 
 

Solrosornas tid hos Mandelmann. Läs mer »

Pizza på stranden.

Hejsan
Den där kvällen då jag hade tjatat mig till sommarens stora ”tösafotografering”, började vi med pizza på stranden. Man kan kalla det en slags muta om man vill …
Mums! Det finns nog inget bättre ställe att avnjuta en god pizza än just på en Österlensk sandstrand.
 
Min tanke var att bjuda mina rara små flickor på maten …
Nu blev det istället Kiviks Hamnkrog som bjöd oss alla på de ljuvligaste pizzorna.
Tusen tack, världens snällaste Biray på Kiviks Hamnkrog
 
Vi var alla vrålhungriga och slängde oss över maten.
Så är det något med sjön och havet som triggar igång hungern.
 
När man äter pizza på stranden, uppskuren i små trianglar, så känns det liksom lite mindre och inte alls lika mättande och fettbildande som att sitta med kniv och gaffel på en restaurang.
Mätta blev vi!!
 
Bästa sättet att få fart på energiförbrukningen är löpning.
Förste tjej vinner …
 
 
Den här kvällen fick jag en passande filmtitel upp i min hjärna… ”släpp fångarna loss, det är vår”…
Eller så kan det liknas vid ett kosläpp på våren ….
 
 
Som alltid är det nog lilla Emmy som är familjens clown.
Vår älskade galenpanna som alltid bjuder på sig själv till hundar procent.
 
Och jag, jag var ju också tvungen att bjuda till litegrann… om än något skeptiskt!
 
 
Dagens citat:
 
Den som väntar på något gott
väntar 15 minuter en kvart.
 
Hoppas ni också ha gjort lite halvgalna saker i sommar.
Saker som ni kan skratta gott åt när vintern kommer … fast man kan ju göra nya halvgalna saker då också.
Skit i vad alla tänker och säger, se till att göra saker som får er att skratta så tårarna rinner.
 
Ha en fin dag.
Kram Annika
 
 
 
 
 
 
 
 

Pizza på stranden. Läs mer »

Rulla till toppen