Allmänt

En ridtur i sommarkvällen.

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Tar ni vara på de ljuvliga sommarkvällarna som vi har nu?
Min dotter och hennes tre tjejkompisar träffades förra veckan och gjorde nog det mysigaste man kan tänka sig en ljummen kväll i augusti.
De red ut i skogen tillsammans.
 
Åhhh, det såg så mysigt ut när tjejerna satt upp på vars en nysadlad häst och gjorde sig redo för en lång, härlig tur i skogen.
Hade de haft en liten krake över åt mig, så hade jag mer än gärna hängt med dem. Jag hade kunnat svinga mig upp på en mulåsna, eller var som helst och bara följt med …
 
Det är så roligt att se de här töserna tillsammans.
De har sedan de var mycket unga, hängt ihop och haft en massa kul tillsammans. Tre av dem har känt varandra ända sedan de dreglande satt i sina bajsblöjor hos distriktsköterskan på våra mammaträffar. Lisa har kommit in i bilden något senare, men det är som om de alla fyra är uppfödda tillsammans som en kull labradorvalpar.
Visst är det härligt när vänskap håller i sig genom åren.
 
En liten stund visade de upp sig och sina ståtliga hästar för mig och min kamera.
 
Sedan gjorde de helt om och skrittade sakta iväg bort mot skogsbrynet.
Finns det något vackrare än snygga töser på stiliga hästar …
 
Jag och Stefan drog hem till vårt Gyllebo.
Just nu blommar rosorna så fint hos mig.
Stefan vilar mycket om dagarna. Han är trött och sliten och jag tror att det tär på honom att inte få luft som vanligt.
 
 
Så har jag lyssnat klart på en ljudbok.
Lite otippat kanske, men jag har faktiskt lyssnat på Harry Potters första bok, ”De vises sten”.
Jag har aldrig gillat de där Potter-filmerna, men så tänkte jag ge det en chans i alla fall.
Den var helt ok. Jag har lyssnat på den som en ljudbok, och med Björn Kjellman som uppläsare så kunde jag inte bli mer än fängslad.
Såklart blir det fler Potterböcker för mig nu. Och kanske är de där filmerna sååå mycket bättre nu!
 
Dagens tänkvärda ord:
 
När jag var liten kändes läggdags
som ett straff.
Idag känns det mer som att
jag vunnit på lotto.
 
Visst är det härligt att krypa ner i sin säng efter en hel dags arbete?
Helst i en renbäddad säng med väldoftande lite styva lakan och en mysig ljudbok i öronen.
 
… fast den här kvällen hade jag gärna varit uppe länge, länge och ridit med ut i sommarskogen …
Kram på er
Annika
 
 
 
 
 

En ridtur i sommarkvällen. Läs mer »

Årets första äppelkaka.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Min första arbetsvecka har varit ganska lugn och skön.
Ko-lugn kan man säga.
Under mina ljuvliga promenader har jag varit fullt  bevakad av hela ”gänget kossa”.
Finns det några som är mer nyfikna än just kor….? Nej, jag skulle inte tro det.
De skäms inte ett dugg för att bara stå där och blänga.
 
 
Hästarna verkar betydligt surare och egensinniga av sig.
De bevärdigade oss inte med en endast liten blick ens. De tänkte mest på att gnabbas sinsemellan.
 
 
Men som vanligt var det alldeles fantastiskt där runt sjön.
Ett nerfallet träd och lite höstkänsla på sina ställen.
Men oftast en strålande sol på morgonkvisten.
 
 
I veckan var det dags för ett akutbesök för Stefan igen. Det är hans andning som klöddar till sig och för att inte ta onödiga risker blev det återigen provtagning på lasarettet. Hans kropp har svullnat rejält av den höga dos kortison har tvingas ta och jag tycker så synd om honom.
Väl hemma igen kopplade vi alla av vid poolen. Och till kvällskaffet blev det årets första äppelkaka.
Det gäller att ta tillvara alla små goa ögonblick.
 
Dagens citat:
 
Om du försöker
göra alla andra
nöjda har du
nog glömt en.
DIG.
 
Idag ska jag ladda för lite mer arbete nästa vecka. För nu börjar alla papper trilla in igen på mitt kontor, så nu måste även jag brukar allvar.
Men först tänker jag hålla lite söndag.
Hoppas ni också planerar för en skön dag.
Kram Annika
 
 
 
 
 

Årets första äppelkaka. Läs mer »

Årets dotterfotografering.

Lämna en kommentar / Familj, Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Som många nog redan vet så gillar jag att fotografera. 
Jag fotograferar hellre än bra kan man säga … fast jag tycker verkligen att alla de där bilderna på tjejerna är så himla kul att ha.
 
Genom åren har mina döttrar utsatts för mina ständiga syskonfotograferingar varje sommar, eller varje gång de är samlade.
Jag kan nog påstå att det har knorrats en hel del och inte sällan har jag fått tjatat, bönat och bett …
Så var det då dags för årets bilder. 
Sommarbilderna 2017 på systrarna Henriksson … fast den här gången fick det bli på tjejernas egna villkor.
Det blir som vi vill, annars blir det inget – var deras budskap
…. totalt vilt och galet ….
 
Förra gången vi var på stranden och förevigade var den där gången vid Knäbäck … om det kan man läsa här.
 
Det har även blivit galna bilder i rapsfält, eller den där sista julen med mormor Ingrid.
Ljuvliga minnen att ha.
 
Men nu var det alltså tid igen. Tjejerna hade villigt gått med på att låta sig förevigas och jag förstod att de redan hade en plan om hur de ville ha årets bilder.
 
Någon fotograf är jag inte och jag tackar envist nej till alla förfrågningar om fotojobb.
Men att stå bakom kameran och se sina egna döttrar genom linsen, är en helt annan sak.
Jag älskar deras sätt att bjuda på sig själv. De är så härliga och det är så kul att spara bilderna som kära minnen.
 
 
Så var det då dags för ”Årets Bild” , och så här blev den!!
Frihet så det stänker om det!
 
 
Ja, visst måste det vara Österlens vackraste vy. Den mot Stenshuvud.
… eller som en killkompis till Emmy skrev ”man skulle varit sjöman” ….
 
Men allting har ett pris, och jag hade ju lovat att själv ställa mig framför kameran precis som töserna, den här kvällen …
Och har man lovat så har man ….
 
(förlåt världen, jag ska hålla mig bakom kameran ett tag framöver)
Dagens citat:
 
Välkommen till familjen Circus.
Ny föreställning varje dag.
 
 
Ha en härlig lördag.
Kram Annika
 
 
 
 
 

Årets dotterfotografering. Läs mer »

Lugnet före stormen.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej på er.
En kväll i veckan var vi ute i sensommaren för att titta efter vilda djur.
Den här tiden på året är så härlig tycker jag. När allting lugnar ner sig och sakta gör sig redo för vinterns vila.
Fast det är nog inte så kul att vara rådjursbock. För dem är det lugnet före stormen. Den 16 augusti börjar jakten …
Men än så länge är det lugnt.
 
Harar var det gott om den här kvällen. Överallt på den Österlenska slätten satt de och tryckte med öronen nerfällde.
Vi såg dem på långt håll och på nära håll.
 
 
Jag och Stefan var ute med vår vän Kent, som gjorde allt för att jag skulle få en bra naturbild.
Försökte skrämma ut vildsvin från sina gömställen till exempel….
 
 
Nej, det blev inga bilder på vilda grisar … men väl på en vacker liten bock!
 
Innan skymningen sedan föll fick vi se en hjort på lite håll och flera rådjur.
Så fina djur.
 
Innan vi for hem så blev himlen röd och månen full.
En vacker kväll i augusti.
 
 
Så måste jag ju visa er ….
För någon dag sedan hamnade jag och min blogg på den där listan på blogg.se.
Jag tror att det är där man listar ”vanliga bloggare”, alltså icke kändisar, som har flest besökare… Egentligen inte alls så viktigt, men såklart lite kul ändå.
Det tackar jag er alla så hjärtligt för!
Välkomna hit, om och när ni så känner för det.
 
 
Dagens citat:
 
Idag lever jag!
imorgon städar jag … kanske!
 
Ha en underbar dag och kram på er.
Annika
 
 

Lugnet före stormen. Läs mer »

Grytjakt i min hembyggd.

Lämna en kommentar / Allmänt, Djurliv, Natur, Österlen / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hej och gomorron.
I helgen fick jag följa med på jakt i min hembyggd. Mitt älskade Christinehof.
Det var maken min som blivit bjuden att följa med av sin käre jaktkompis. Så då kom jag också med på ett hörn.
Någon jägare är jag ju inte direkt. Jag kan egentligen bara skjuta med min Canon (och såklart med min pickadolla  – ”Glocken” i militärerna.)
 
Det var grytjakt som stod på kvällens agenda.
Christinehofs arrendatorer var inbjudna för jakt och efterföljande korvgrillning.
Vi samlades på ”Gården” vid Christinehofs slott.
 
 
Ute på gårdsplanen lekte jakthundarna och barnen, glatt och förväntansfullt.
Busiga hundar och ungar.
 
 

Alla blev tilldelade olika platser och gryt.

Jag skulle sitta i ett torn där chansen att fånga vildsvin och kronhjort på bild var ganska hög.
Såklart skulle det vara kul att fånga lite djur på bild, fast trevligast på hela kvällen var ändå att få träffa min ”gamle” skolkompis Håkan. Han var sig på pricken lik från förr. Och undrar någon om det finns några rävar på Christinehof – så är där i alla fall två bakom hans båda öron … Härlige Håkan.
 
Så måste det vara något av en trend där på Christinehof – det här med rutiga skjorter …
 
Väl ute i mitt torn gjorde jag mig beredd att fånga alla vilda djur på bild.
 
På långt håll såg jag ett litet rådjur strosa runt i skogsbrynet.
 
Sedan satte det igång att skråla ….. Det var i en stuga ett stenkast ifrån mitt jakttorn där det tydligen var ett rejält party. Jag kunde höra hur det sjöngs snapsvisor och hurrade och väsnades.
Såklart vågade inga djur komma ut ur skogen när där var ett sådant fasligt oväsen och tivoli. De enda två som trotsigt vågade sig ut ur buskarna var två kärlekskranka harar.
 
 
Tillsist när det nästan var beckmörkt och jag skulle till att packa ner min kamera så hörde jag dem …. nöff, nöff, nöff.
Där nedanför mitt torn bökade ett helt gäng grisar runt. Några bra bilder gick det såklart inte att ta, fast det gör inte så mycket. Vildsvin har jag faktiskt sett väldigt många gånger förr i mitt liv. Man kan ju nästan säga att jag är uppväxt tillsammans med sådana här vilda svin …
 
Sedan var det dags för korvgrillning.
Fem grävlingar och tre rävar hade blivit kvällens byte.
 
Tack Linus för att du bjöd med Stefan och tack för att även jag fick hänga med på ett hörn.
Och Håkan, tack för korven. Sååå kul att träffa dig.
 
Dagens citat:
 
Livet är att våga äventyret
eller ingenting alls!
 
Ha en härlig dag.
Kram Annika
 
 
 
 
 

Grytjakt i min hembyggd. Läs mer »

Äntligen är vi samlade.

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
I min familj är det sällan alla är hemma på samma gång.
Mina döttrar är ofta spridda över hela jordklotet, så det blir liksom inte många tillfällen då vi kan vara samlade tillsammans allihopa.
Men så äntligen!!!
Det blev en underbar kväll med hela min älskade familj.
 
Det blev inget märkvärdigt alls. Lite västerbottenpaj, smörstekta champinjoner och en massa goda ostar. Korv såklart och god frukt.
Emmy hjälpte mig i köket.
 
Amandas racerkille, Jimmy, kom. Liten trött och sliten efter en arbetsdag i sin lastbil.
 
Jag älskar att ha mina nära och kära runt mig.
Och såklart njöt jag av kvällen för fulla muggar.
 
En massa småplock, lite vin och vips har man sommarens lyxigaste måltid.
Så himla gott!
 
Vi satt där vid matbordet länge, länge och åt, småpratade och hade det så bra.
 
Stackars min Stefan … ännu äter han en stor mängd mediciner som gör honom trött, svullen och halvkass. Efter middagen intog han sin TV-soffa, medan vi andra drog fram sällskapsspelet i trädgården. Monopol såklart!
 
Och efter som jag är lite halvt galen så bjöd jag på glögg och lussebullar till kvällsfikat.
Något Andréa ju annars missar där borta i Canada när det är jul.
 
Sommarens finaste kväll – alla kategorier.
 
Dagens citat:
 
Vandra med
människor som
förfriskar din själ,
som tömmer dig
på stress och fyller
dig med energi.
 
Min underbara familj som betyder så mycket för mig, som ger mig så mycket tillbaka.
Ni glömmer väl inte att berätta för just era nära och kära att de är betydelsefulla?
En av mina döttrar sa för några år sedan ”mamma, din kärlek behöver vi aldrig tvivla på” …
… YES!, tänkte jag, jag har lyckats!
 
Kram på er
Annika
 
 

Äntligen är vi samlade. Läs mer »

Sommaren i närbild.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Har ni tänkt på så vacker vår natur är, när man ser den sådär lite mer i närbild?
Tänk bara så fin en bild av en humla i en vindpinad rosenskära kan vara!
 
Spännande kan naturen också vara. Som den värsta thrillern, fast allt händer i en liten blomma …
… för plötsligt kom en gurkspindel ångande med stora, bestämda kliv rakt in i bilden…
 
Där i den vindpinade blommans kronblad hade den vackra (Araniella cucurbitina) gurkspindeln monterat sitt fångstnät. Målmedvetet stegade han fram och konstaterade att han lyckats få två flugor i ett nät.
 
Genast satte gurkspindel igång att kalas för allt vad han var värd. Han tog inte den minsta hänsyn till den betydligt större humlan som glatt surrade runt och ideligen klumpigt fastnade lite i hans garn.
 
Humlan tycktes inte heller lägga märke till att han inte var ensam där i den vackra blomman.
Visst är vår natur fantastisk och vacker. Allting har en mening och det är verkligen ”den enes död – den andres bröd”. Livets cirkel.
 
På ett ställe i min trädgård har jag låtit vilda björnbär få lite utrymme. Jag tycker att dessa bär är så vackra, så de får vara kvar mest för sin skönhets skull.
 
I min trädgård blommar nu ulleternell, lavendell, solhatt … och en massa annat.
Till glädje för mig och alla små kryp.
 
Ja idag blev det bara bilder från min ”lilla värld”.
Ibland är det skönt att bara fokusera på små, enkla ting. Det blir så avkopplande och skönt inne i huvudet.
Små, små korn av enkelhet och skönhet.
 
Dagens citat:
 
Alla kan hitta
skrot hos andra.
Var den som
vaskar fram
guldkornen!
 
Kram och ha en bra dag
Annika
 
 
 
 

Sommaren i närbild. Läs mer »

Österlenleden del 3

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , , / 4 minutes of reading
Hejsan
Så här när arbetet drar igång för fullt igen, drömmer jag mig tillbaka till förra veckan då jag och min älskade dotter trotsade vädret och gav oss ut på Österlenvandring igen.
Vi började där vi slutade förra gången. Nämligen vid Hallamölla. Vårt mål var Heinge, där etapp nummer 8 har sitt slut.
 
Från Hallamölla gick vi genom skogen för att komma fram vid Fiskabäck och Verkasjön. Redan där i den gamla trollskogen gick vi lite fel och vi blev av med de orangefärgade märkningarna som visade vägen för leden.
Jag känner till trakten och trodde mig veta i förväg var vi skulle gå. Ja så kan det gå då …
Nåja, vår väg som vi valde var också väldigt fin.
 
 
 
Från Verkasjön gick vi den lilla stigen som leder ner till Rännebron och fram till Alunbruket.
Den där vackra lilla bron som jag sprungit över sååå många gånger som barn. Bron som är med i filmen Äppelkriget av Hasse & Tage.
 
Där vid Alunbrukets röda backar stod en av de vackraste hästar jag någonsin sett.
Den stod under ett träd och sparkade med bakbenet och frustade. Den var tydligt irriterad och på ett väldigt dåligt humör. Andréa lockade och pratade vänligt, men det var inget som fick hästen på bättre humör precis. Vi lämnade den åt sitt sura öde och gick vidare.
 
Där i Alunbruket skulle vi ha kunnat satt oss in i platsens fantastiskt spännande historia. Den om Skånes största 1700-tals industri…
 
 
Istället pratade vi mest om ställets festplats. Den plats där jag haft några av mina roligaste kvällar i livet.
Jag berättade helt enkelt om allt annat viktigt som platsen fick mig att minnas.
Om den där gången då Hasse Kvinnaböske skapade folkstorm dit. Eller var man bäst gömde sin hemligt medhavda sprit. Jag visade det romantiska hångelstället och andra saker en dotter kan ha glädje av att veta. Åsså mindes jag såklart alla killar … snygga killar, fulla killar, fula killar, roliga killar och underbara killar …. och han jag för kvällen var kär i ….
Ja, det där stället ruvar på så många sköna minnen!
 
 
 
Vidare gick vandringen förbi den gåtomspunna lilla sjön ”Djupet”. Genom skogen och fram till den långa beteshage som vi kallade ”Långa Ettan”.
 
Vi gick över vägen. Den vackraste vägen jag vet, den med sin gamla allé.
För mig är det den vägen som i min barndom var tecknet för ”nästan hemma” …
Sedan följde vi grusvägen mot Prästabostället.
 
I Andrarumsfälad, som jag tror att skogen heter, hittade vi lite färdkost i form av kantareller. Även andra vackra svampar växte i mängder. På träd och på marken.
Vädret övergick från lätt duggregn till ett mer ihållande, rejält regn. Men vi var glada och traskade glatt på, trots att vi nästan var helt genomblöta.
 
 
Plötsligt stod det en liten vit skylt där mitt i skogen.
Vi var framme vid Sjöbo kommun.
 
Då tyckte vi att det var dags för lite rast och vila och intag av färdkost.
Vi satte oss under ett träd för att skula, även om vi nog inte kunnat bli mycket blötare än vad vi redan var.
Smörgåsen och kaffet smakade i alla fall helt fantastiskt.
 
Sedan var det som om vi fick nya krafter. Vi vandrade spänstigt vidare.
På en plats låg den mysigaste gård man kan tänka sig. Nere i en dal. Åhhh … det där blev nästan mitt nya drömhus! En gård nere i en dal! Vackert, eller hur?
 
 
Så plötsligt var vi framme i Heinge. Det visade sig vara en plats mitt ute i ingestans.
Där tog jag upp telefonen och ringde mitt journummer. Det där numret till min Stefan. Stefan satt hemma och var redo att hämta hem oss när vi kände oss färdigvandrade för dagen.
Men var vi egentligen befann oss, det visste vi inte riktigt …
 
Vi fortsatte att gå för att möta vår chaufför Stefan.
Sjöbo idrottsplats stod det plötsligt på en busskur. En busskur som tycktes vara helt bortglömd av Skånetrafiken … och av alla andra också för den delen …
Ja, något var det som inte stämde.
Men Stefan hittade oss långt om länge där ute i Heinge och vi åkte plaskvåta hem till vår varma stuga i Gyllebo.
 
Dagens citat:
 
Jag vet att
vad som helst
kan hända
när som helst.
Det är därför
jag är så lugn.
 
//Mumminmamman
 
Ett underbart citat att ta efter. Varför ska man oroa sig för en massa saker som för det mesta aldrig händer, när det sedan kanske händer något som man inte är alls beredd på.
 
Jag hoppas ni alla har det bra. Många har nog slut på sin ledighet och är tillbaka på sina arbeten.
Jag lever på mina fina minnen av sommaren, och skapar nya upplevelser i vardagen så mycket det bara går.
Tack Andréa för en fin vandring ♥
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 

Österlenleden del 3 Läs mer »

Sensommarkänsla.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Den där speciella sensommarkänslan börjar smyga sig på nu. Fälten står guldgula i väntan på att vara tillräckligt torra för bondens tröska.
Fast i år är många lantbrukarna nog inte helt glada. Rapsfälten ser mest svartgråa och ledsna ut. Jag vet inte riktigt vad det kan bli av det där….
Men några fält är vackert gyllengula i alla fall.
 
 
 

 
På min vandringar runt sjön kan man också märka att det är sensommar. Naturen börjar så smått att förbereda sig för höst. Gulnande blad singlar stilla till marken.
Fast jag hoppas att vi får en galet varm och skön sensommar att njuta av snart.
 
I min trädgård blommar det förstås för fullt.
Hibiskusen som jag i fjor fick av min gudmor och min kusin  är nu full av knoppar och jag längtar efter att få se blommorna på riktigt.
 
 
En underskattad kvällsmat måste väl ändå vara en hederlig ”äggakaga med fläsk”.
Skånskt så det förslår och så himla gott!
 
 
 I kväll är det säkert många som laddar för nya tag efter sin semester. Kanske med en liten gnutta ångest. Eller en längtan efter mer fasta rutiner igen.
Jag märker egentligen inte så stor skillnad, eftersom mitt kontor har krävt en viss tillsyn hela tiden.
 
Kvällens citat:
 
Vi
förstår inte
hur värdefull en
stund är förrän
den är ett
minne.
 
Mitt mål ska bli att skapa så många goa minnen som det går, om jag jobbar eller är ledig. LIvet består av små härlig ögonblick hela tiden.
 
Kram på er.
Annika
 
 
 

Sensommarkänsla. Läs mer »

Vi sparkar ingång på Hantverkarn igen.

Lämna en kommentar / Stefan Hantverkar'n / Av / / , , / 1 minute of reading
Gomorron.
Nu är vår semester i det närmaste slut och vi drar igång i morgon igen.
Hur galet fort har egentligen tiden och sommaren gått i år?
Det sista jobbet vi gjorde innan vi gick på semester var ett specialuppdrag för Nordic Sea…
 
 
Ett gammalt olivträd på vineriet mådde inte bra. Det hade fått ohyra och behövde en större boning.
Om man är ett 80 årigt olivträd så är man väl värd lite extra omvårdnad.
Hela Hantverkarns styrka ryckte ut. Det fick bli en specialbyggd kruka.
 
 
 
 
 
Jag hoppas att olivträdet repat sig och att de och vår personal nu fått ny energi för att klara av en lång, kall vinter.
 
 
Stefan själv är ännu delvis sjukskriven, så än dröjer det innan han kan börja slänga med ställning och annat byggmaterial. Men företaget öppnar igen och vi hälsar vår personal och våra kunder välkomna tillbaka efter semester.
 
Jag tackar Ante och Tim för bildmaterialet.
Samtidigt hälsar jag en ny anställd välkommen till oss. En för mig mycket välkänd kille … Duktig snickare, pålitlig och noggrann!
Välkommen i företaget Låke!
 
 
Hoppas ni alla har det bra.
Kram Annika
 
 

Vi sparkar ingång på Hantverkarn igen. Läs mer »

Rulla till toppen