dodevägen

Vi hoppade in till grannen och åt kvällsmat.

Hejsan.
(Innehåller affiliatelänkar) 
Det är så mysigt på sommaren när man tar allting lite mer som det kommer. Lite mindre planering och man gör lite mer saker på impuls.
En kväll förra veckan blev vi inbjudna till vår söta lilla granne i det blåa huset.
Tänk så bekvämt och bra. Bara att hänga på sig sin sommarklänning och skutta in i nästa trädgård.
En liten korg med den lilla kameran och en present på armen, så var jag redo för kvällen.
Vi blev bjudna på en himmelskt god mat. Till förrätt lite tomatsallad med basilika och mozzarella. Sedan blev det en storfavorit för mig, nämligen kokt, vit sparris med hollandaisesås, rökt skinka och god kokt skånsk potatis.
Mumsfillibabba…
När vi var mätta så vi knappt kunde röra oss fick vi sätta oss i trädgården för att vänta på efterrätten. Jordgubbar och glass. Stefan blev ompysslad med kylomslag på sin onda vrist. Sedan satt vi där i den sköna sommarkvällen och pratade en blandning av tyska, engelska och svenska. Och vi förstod varandra hur bra som helst.
En sak som är väldigt bra med att bli bjuden på middag hos grannen, det är att man har nära hem.
Då är det bara att skutta tillbaka in på sin egen tomt och vips är man hemma igen.
Kvällens citat:
Vad lever vi för, om inte för att göra
livet lättare för varandra.
Ha en go kväll
Kram Annika
Klänningen jag har på mig är köpt i Budapest och är av märket Orsay.
Koftan jag har över är av märket Odd Molly. Jag älskar ju Odd Molly och handlar ofta mina kläder från Camprade.
Det jag behöver köpa till midsommarens dans, det är skor. Fotriktiga och bra skor så man jag kan ge järmet i ”Små Grodorna”.
Här finns ju sköna skor, och de gråa får nog bli mina nästa springskor.
Kram kram

Snöstorm på Österlen

Hejsan.
Här på Österlen har vi fått snöstorm och snökaos.
I smyg så älskar jag det! Det har jag gjort ända sedan barnsben. Det är något härligt med naturens fenomen som vi människor inte rår på eller kan påverka. Jag gillar det! Att vi alla helt enkelt måste anpassa oss.
Det kvittar hur vi dividerar och har olika åsikter om snön – det fortsätter att snöa precis lika mycket, vad vi än anser om det.
När jag var barn så tyckte jag inte att det var så mycket väsen för lite snöstorm. Det var inte förrän de började sända lokalradion och vår käre radioprofil, Walde Bengtsson kom ut i etern. Då gjordes det till en stor sak bara det kom en liten snöflinga här i vår landsända.
Jag minns att vi fick försöka ta oss till skolan oavsett väder, och visst hände det att vi blev sittande med vår skolbuss i någon driva långt ute på vischan. Fy bubblan vad spännande det var, tyckte jag.
Så minns jag nyårsafton 1979 … ja då var det förstås inte fullt lika kul att sitta insnöad långt ute i skogen på Christinehof, när alla kompisarna festade loss i byn Brösarp …
Numera jobbar jag ju hemma och behöver inte ge mig ut i trafiken. Det är lite skönt förstås …. men jag gillar egentligen den där spänningen som det blir att ge sig iväg ut i snöyran…
Såklart går jag runt och kollar ut på härligheten. Jag gluttar genom både fönster och dörrar.  Jag tänder lite ljus, ser till så fåglarna har extra mat och bara njuter. Snöyra här på Österlen kan vara magiskt tycker jag.
Några som också älskar snöyra är våra småhundar. Molly och Lykke. De blir vilda av glädje.
Och såklart måste det skottas så de kan springa runt lite lättare.
Dagens citat:
En ny morgon visar sig,
livet går vidare.
Njut av att få vara med
på resan även idag.
Ha det gott och kram på er.
Annika

Trädgårdsparty mitt i veckan.

Hejsan.
Arbetsveckorna rullar på igen hos oss.
Stefan är ännu sjukskriven och alla vi andra på företaget håller ställningarna.
Som det ju alltid brukar vara så har den riktiga sommaren kommit lagom tills all ledighet är över.
En kväll i veckan var vi på trädgårdsfest hos vår närmaste granne. Det var en härlig kväll med en stor sol över hela Gyllebo!
Jag och Stefan riggade oss med en blomsterkvast och hoppade bara över staketet in till grannen.
 
 
En dag skrev min söta syster till mig:
-Hej, vill du ha en manskropp av mig, för jag har två! …..
Alltså, sådana frågor blir man ju väldigt nyfiken på, och såklart svarade jag ja på frågan.
En manskropp mer eller mindre kan väl aldrig skada, tänkte jag ….
 
 
Min syster kom med manskroppen, som visade sig vara i fejkad brons. 
Så passade hon samtidigt på att stanna på en fika här hos oss.
Samuel fick fart på Andréa och det blev plask och lek i poolen för hela slanten.
 
Trots att det är arbetsveckor igen, så tycker jag gott att man kan festa till det lite ändå.
Är det grillväder så ska man såklart grilla.
Lite vin till maten, blomster i loppisvasen och ljus i mässingstakarna. Vips har man en festlig tisdagskväll.
Funkar hur bra som helst!
 
Dagens tänkvärda:
 
Har du någonsin insett att
en kvinnas ”jag är klar om
5 minuter” och en mans ”jag är
hemma om 5 minuter” är exakt
samma sak?
 
Ha en fin dag och kram på er.
Annika
 
 
 
 

Den evige optimisten

Hejsan.
 
Min helg har varit bra, trots att min älskade Stefan ännu är kvar i Lund på sjukhuset.
Vi har båda behållit hoppet och optimismen som vi alltid brukar ha. Vi har kunnat skratta åt dråpligheter trots att Stefan mått som en stor skit. Livet blir ju så mycket enklare om man är glad och förnöjsam.
Fast jag vet att Stefan spelat ett spel. Ett spel för att göra mig lite lugnare. Han har låtsats vara friskare än vad han egentligen varit. Såklart genomskådar man sånt, men för oss båda har det varit bra.
 
Jag och hundarna har tryggt strosat runt i vår älskade skog. Som alltid! Tankat på ny energi och kraft.
Någon sa att bäst mår man i en skog där träden är minst 70 år gamla. Det ligger säkert mycket sanning i det.
 
 
Såklart har jag saknat min älskade buffel. Saknat att ha honom vid min sida. Saknat att smågnabbas och retas med honom. Saknat att skämma bort honom. Saknat hans stora, varma kramar och hans trygga personlighet som så ofta säger åt mig ”lyjna di, di reder si nock Annika …. 
Visst är livet lite enklare att leva om man ser allt från den ljusa sidan.
De senaste veckorna har varit röriga och lite förvirrande med allt oplanerat som hänt, men jag och familjen har hela tiden varit optimistiska och gjort det bästa av situationen.
 
Det är med glädje jag nu noterar Stefans framsteg för varje dag som går.
När jag i helgen hälsade på honom var det som om han själv var tillbaka igen. Hans ögon hade fått lite mer liv och hans röst lät mer som han själv. Han var hemma igen, där i sin kropp!
 
Jag hade tagit med en bunt fakturor för attestering… för hur det än är så rullar livet på för fullt här hemma.
 
I helgen har jag och mina döttrar sorterat bland våra kläder. Vi förvånades över hur ofta det numera måste göras. Alltså, det där måste absolut höra till ett i-lansproblem. Att behöva sortera bort kläder som inte används. Mina döttrar producerar flera kassar om året, med avlagda kläder som inte längre är intressanta.
Jag själv är inte lika duktig på det här med shopping. Fast jag har en regel som jag följer ganska slaviskt …. den lyder så här:
 …om man köper en ny tjocktröja till exempel, så måste jag ta bort ett gammalt motsvarande plagg från garderoben och skänka till insamling. På så vis ökar man inte sitt lager av kläder. För visst har man plagg så man klarar sig ändå.
Vår sortering den här kvällen urartade lite grann, och förvandlades till en underbar teaterföreställning istället….
kanske var det sagan om askungen som hade premiär här vid poolkanten i Gyllebo ….
 
När man sorterar i sina garderober så blir man jättehungrig. Det blev i alla fall vi.
En smarrig paj med Mårtens goda sallad blev kvällens delikata måltid.
 
Tack mina busfrö för kvällens föreställning och alla glada skratt.
Tack Emmy och tack Amanda.
 
Dagens tänkvärda citat.
 
Man tar ingen skada av att vara optimistisk.
Gråta kan man göra efteråt.
 
Nej, här ska inte gråtas tycker jag. Nu ser jag ju framåt och längtar efter att få hem min ”gube”. Han är hett efterlängtad … i synnerhet då här är ett jättestopp i vasken…
 
Jag hoppas ni alla får en härlig vecka. Jag ska fixa med lite papper och har tyvärr fått lite ändrade planer som smärtar mitt hjärta lite extra … men där är en mening med allt …
 
Kram på er.
Annika
 
 
Scroll to Top